Arkiv för kategori ‘Politik i Hörby’

Bedrift: gett faktaresistensen ett ansikte

onsdag, 17 januari, 2018

Innan jul presenterades SCBs medborgarundersökning och Hörby kommun scorar i den absoluta bottenregionen. Jag har kommenterat detta i min förra bloggning och då konstaterat att det som presenteras via kommunens hemsida är en total respektlöshet för medborgarens åsikter.

Det är egentligen inte konstigt att man scorar dåligt i undersökningen givet den skandalgenerator som kommunens politiker, och kommunen själv, utgör – man behöver inte vara speciellt insatt i kommunen eller kommunpolitiken för att inse att allt inte står rätt till.

Känslan liksom kryper på en… om man inte blir slagen i huvudet med en artikel i Skånskan minst en gång i veckan om någon kommunal skandal. Detta är en frekvens som andra lokalredaktioner bara kan drömma om då det normalt inträffar en gång per mandatperiod i vanliga kommuner.

Så då frågar man sig själv ”varför just i Hörby?” Det kan inte bero på någon enskild bloggare, även om dessa bondeoffer används som lösningsåtgärd i turbulenta tider. Det måste vara något annat som inte står rätt till.

dsc_0110

En bra svada i talarstolen är inte tillräcklig förmåga för ett kommunalråd

Tack ock lov så kan vi som vanligt titta in bakom pannbenet hos kommunalrådet i kommunen och hitta svar. Skånskas artikel 2018-01-17 lyckas kommunalrådet hänvisa det dåliga resultatet kring förtroende till att

” Vi har väldigt engagerade och aktiva medborgare och jag tror det spiller över i undersökningen, säger Meijer”

Ponera att om man hade en kommun med invånare som skiter i allt, då hade förtroendet varit bättre? Det är en logik som man inte ens med skohorn kan klämma in i någon verklighetsuppfattning…. förutom just kommunalrådets förmåga till deduktion som nyttjar ett logiskt system ortogonalt mot de system som vi alla andra nyttjar oss av.

Hon hänvisar till att det skall tas fram en ”policy för medborgardialoger” för att komma till rätta med möjligheten till påverkan. Hon måste skämta: det behövs ingen policy för att ha en dialog med kommuninvånarna, det kallas demokrati och är allt vad policys saknar vad gäller att åstadkomma medborgarinflytande.

Demokrati är inget som bara inträffar var fjärde år, det är en fundamental och konstant pågående process. Det är definitivt inte en policy! Att ge sig ut på gatan och prata med dessa engagerade medborgare vinner över varje tänkbar policy som kommunledningskontoret kan ta fram.

”Min ambition är att grotta ner oss i det här i kommunstyrelsens arbetsutskott och tillsammans med vår personal titta på hur vi kan gå vidare med det, säger Susanne Meijer.”

En normalt funtad människa behöver inte ta hjälp av kommunens personal för att adressera förtroendeproblemet. Det är ett tecken på total världsfrånvändhet.

Om man fick önska sig något så vore det att vårt kommunalråd slutade uttala sig om saker överhuvud taget – det skull möjligen göra situationen på ytan något bättre.

Det enda som jag funderar på om detta är om kommunalrådet är en enskild identitet i dessa historier eller om kommunledningskontoret tillsammans med henne bildare en idiotins resonanslåda, detta givet hur kommunikationen ser ut på hemsidan?

Andra bloggar med etiketterna: ,

Medborgarundersökning 2017 – med lögner och utan fakta

måndag, 1 januari, 2018

Man får ändå beundra vår kära kommun och dess mod som man visar genom att distribuera rubricerade rapport och ge sig på en tolkning på sin hemsida.

”Det som mäts i undersökningen är medborgarnas attityder, alltså hur de upplever olika frågor. Svaren bygger alltså inte på fakta och även personer som inte har personlig kännedom eller erfarenhet i en viss fråga, har möjlighet att ange sin personliga åsikt.”

Med andra ord: Inga fakta, bara en massa åsikter från folk som inte har en aning. Fantastiskt formulerat med stor respekt inför de 496 personer som bemödade sig med att fylla i undersökningen.

Om man tittar på ”fakta” så skriver kommunen följande:

”2017 års undersökning visar att Hörby hamnar på ungefär samma medelvärden som de flesta andra kommuner.”

Om man tittar rent statistiskt på resultaten så visar det sig att 19 av 26 mätvärden ligger under snittet.

medborgarundersökning

Det är även för Hörby kommun lite väl magstarkt att påstå att man ligger på ungefär samma medelvärde – det är inte sant helt enkelt.

Jag funderar på varför man inom kommunen inte tar till sig detta resultat i stället för att förminska och ignorera – kanske handlar det om vad man skriver om, att det är massa löst tyckande.

Och denna förklaringsmodell stöds i den gren som kommunen presterar som sämst i: ”Nöjd inflytande index”. Inte på någon av punkterna presterar kommunen bra.

Absolut sämst är det med påverkan och speciellt förtroende där man noterar en bottenplacering (placering 130) där endast Norrlandskommunen Ljusdal ligger sämre till på plats 131. Inte ens när man får siffrorna svart på vitt är det något att ta hänsyn till – medborgare gör dig icke besvär!

Inte så förvånande givet vad vi har upplevt i Hörby de senaste mandatperioderna, men det är inte utan att man undrar vad man i hela friden håller på med i Ljusdal…

Gå till SCBs rådata

Mina filer

- Kommunens sida i PDF SCBs Medborgarundersökning 2017

- Data i pivot medborgarundersökning.xls

- Kommun rankning (från SCB databas)nationellt förtroende 2017 SCBs Medborgarundersökning 2017

Andra bloggar med etiketterna: ,

Gott nytt år eller vad fan får jag för pengarna?

söndag, 31 december, 2017

Ytterligare ett år läggs till handlingarna när jag skriver detta på Nyårsafton 2017. Det är dags att summera den stora trenden samt att snegla lite på vad som ligger i korten nästa år.

2017 har för mig personligen varit ytterst hektiskt med resorna till Tyskland och min huvudsakliga sysselsättning där nere som verksamhetsansvarig. De helger jag varit hemma avslutas med att jag tar tåget från Höörs Station till Kastrup 04.44. Varje måndag så ser jag hjältar i sina skyddskläder på väg till sina jobb för att säkra sin försörjning och hjälpa till att finansiera samhället.

Det är med stor vördnad och respekt jag ser denna skara av människor som är tillräckligt motiverad för att fortsätta framåt utan att förvänta sig en trissvinst varje gång denna dyker upp på arbetsplatsen. Dessa människor manifesterar min grundläggande värdering om att arbeta för att göra rätt för sig.

Samtidigt så pågår det andra processer i landet som inte backar upp hjältarna. Aldrig någonsin tidigare har inkomstskillnaderna varit så stora mellan de som jobbar på golvet och VD-posterna. Att nå ett finansiellt oberoende genom arbete blir svårare.

Det tydligaste exemplet på detta kan vara pensionsöverenskommelsen där pensionsåldern höjs successivt, även för individer som jobbat hårt och fysiskt, vars kroppar går på övertid redan. En tryggad försörjning när man blir gammal bygger på att man har ett privat sparande men minsta lilla störning i livet, som barn, sjukdom eller separation, kan omöjliggöra sparande, speciellt för ovannämnda hjältar.

Men det är inte bara pensionerna.  De övriga trygghetssystemen är urholkade, jag tänker på sjukförsäkringssystemet, arbetslöshetssystemet och socialförsäkringssystemet. Statens trygghetsorganisationer som polis och försvarsmakt är även de urholkade. Kriminella på våra gator dominerar med skjutningar och våldtäkter samtidigt som ”Rysskräcken” återkommit i brist på försvarsförmåga.

Sjukvårdens hjältar går på knäna under arbetsbördan och vi har aldrig haft så få vårdplatser trots att landstingsskatterna höjs. Den kommunala skatten höjs för att finansiera en åldrande befolkning som kräver mer vård. Dessutom behövs mer skatt för att betala för det ökande antalet personer som faktiskt inte går till ett arbete varje morgon. Detta trots att vi har arbetskraftsbrist i landet. Skolan är åderlåten på resurser och har transformerats till ett integrationsprojekt.

Det är tydligt att vi som medborgare måste börja se om vårt eget hus genom sparande i brist på den gemensamt finansierade tryggheten i framtiden. Dock straffbeskattas besparingarna av staten genom ny skatt på investeringssparkontona, samtidigt som räntorna hålls låga för att hålla hjulen snurrande. Ett sjukt system av ränteavdrag gör lönearbetande människor livegna hos banker och finansieringsinstitut som därmed indirekt är sponsrade av staten. Detta sker samtidigt som ägarklassen kasserar ut börsbolagens vinster till låga kapitalskatter på 30% utan progressiv beskattning som för en vanlig lönearbetare.

Jag har under 2017 än tydligare sett att mina hjältar i samhället, de hårt arbetande individerna, är de stora förlorarna. Fler än Leif Östling borde säga ”Vad fan får jag för pengarna?”. Skillnaden mellan mina hjältar och Leif Östling är att mina hjältar inte kan öppna skalbolag i Nederländerna, Luxemburg och Malta och ”lösa problemet”. Samhällskontraktet som vi trodde var i fara har nu definitivt upplösts. Jag undrar hur lång tid det tar innan massorna, vilka jag tror anar att något har skett, inser konsekvenserna av upphörandet av välfärdsstatens trygghetssystem?

Valåret 2018 kommer bli intressant för diskussionen kommer att föras på en annan nivå. Magdalena Anderssons valbudget adresserar inte något av problemen med välfärdsstatens upphörande. Jag tror inte att valet kommer att handla om skattesatser denna gång. Givet att den svenska medelklassen får upp ögonen för ”kejsarens nya kläder”, att samhällskontraktet har upphört, så kommer valet handla om värderingar. Vad är OK, och inte, vad gäller vad våra gemensamma resurser används till – vad ingår i kontraktet helt enkelt och hur upprätthåller man det på en Europeisk nivå.

Har jag fel om medelklassens uppvaknande 2018 så kommer en mer revolutionsartad förändring inträffa när dagens 90-talister, som aldrig kommer i närheten av att kunna förledas av trygghetssystemens chimärer, vägrar betala höga skatter när man trots det sitter med alla risker kring arbetslöshet, sjukdom och pension.

Låt oss hoppas att svensken vill ta tjuren i hornen redan 2018 och undvika framtida revolt – då kan det i sanning bli ett…

Gott nytt år!

fireworks

Andra bloggar med etiketterna: ,

Lite friare – för vem?

måndag, 13 november, 2017

Det är ju inte utan att man undrar lite kring regnbågskoalissionen – en regnbåge som nu bara består av färgen röd. Förra veckan så försvann de andra färgerna i och med att Folkpartiet och Miljöpartiet hoppade av även de.

Det enda som faktiskt är gemensamt numera är att alla de avhoppade (och den kvarvarande) konstaterar att inget egentligen ändras. Man konstaterar att det är ett bra samtalsklimat.

När man läser Folkpartiets kommentar till sitt avhopp är det inte något faktuellt som föranleder avhoppet utan mer att man vill ha en friare roll som Birger Larssson uttrycker det.

Friare roll från vad och för vad? Man var med om fatta beslutet om budgeten – det sista stora beslutet för mandatperioden. Ingen kommer hädanefter ha någon kraft eller mod att jobba för någon strategisk utveckling av kommunen. Det är i varje fall så att medborgare inte kommer bli friare av avhoppet.

Vi kan vänta oss att de åtta partierna kommer, i den mån de över huvud taget har förmåga att bilda sig en egen åsikt, hacka på varandra. Detta för att positionera sig inför valet i en desperat jakt för att projicera en bild av att man faktiskt har ett existensberättigande, något som jag i grunden tvivlar på.

Det är bara ett sorgligt konstaterande från min sida att våra pengar till välfärden ligger i händer på personer med ett egenintresse som är disjunkt från samhällets långsiktiga behov av utveckling för att möta en föränderlig framtid. Det kommer vara ”korta bollar” som handlar om att tillfredsställa särintressen.

Dessa särintressen föranleder med lagbundenhet att den kommunala verksamheten kommer att bli bredare och mer allomfattande i medborgarnas liv – mängden behjärtansvärda projekt är nämligen oändlig och det är så billigt och enkelt att spendera andras pengar.

Fast det finns en fråga som skulle vara så otroligt roligt att se igen i den politiska ärendekvarnen: bygglovsbefrielse av solpaneler. Min bedömning är att om ärendet kom upp i fullmäktige så hade beslutet blivit diametralt det motsatta mot vad som fattades förra gången. Detta skulle i så fall skulle gagna friheten för medborgaren.

Så kära folkvalda – jag kommer rösta 2018 på det ickesocialistiska parti som har flinkheten och initiativet att initiera ärendet igen och få det till ett fullmäktigebeslut. Ärendet är utrett och klart för beslut… annat beslut.

Det kräver dock en politisk fingerfärdiget för att tygla Susanne Meijer och Tommy Hall så att de inte lyckas begrava det i en utredning. Vem antar utmaningen och skickar in motionen?

Andra bloggar med etiketterna:

Exit strategy eller olycksfall i arbetet

lördag, 4 november, 2017

Regnbågen riskerar att spricka i Hörby när Centern och Kris-demokraterna går på tvärs med Socialdemokraterna och deras lydparti Folkparitet (eller Liberalerna som de vill kalla sig numera). Konflikten sägs handla om äldrevårdsplatser i Önneköp.

Här satte Centern ner foten för att stoppa nedläggelse av kommunal verksamhet på landsbygden. Detta händer efter tre år i knät på Sossarna vilka drivit en centralistisk politik med stordrift i centrum och avveckling på landet. Vi kommer alla ihåg slöjdbänkarna från Svensköp och nu senast skolutredningen i vilken det finns ett scenario om att alla landsbygdsskolor skall läggas ner.

Inget har tidigare orsakat ett kraftfullt ställningstagande från Centerns sida under mandatperioden.  Reaktionen är som om dessa vårdplatser är den sista bastionen före den totala avvecklingen av landsbygden.

Varje vettigt funtad bedömare skulle nog hålla skolutredningen som ett mycket större hot mot en levande landsbygd än tio superdyra äldrevårdsplatser i Önneköp. Dock ingen reaktion där.

Vad är det då som är annorlunda nu? Vad är det som orsakar reaktionen? Det är med säkerhet så att det inte råder någon oenighet kring det faktum att det kommer vara omöjligt att få ekonomi i boendet med kommunen som huvudman för platserna i Önneköp som skapat sprickan. Jag tror att vi måste hitta svaret någon annanstans.

Jag vill lansera en teori om att det har med att göra att det är ett år kvar till valet.

Centern har, enligt mina förutspåelser redan 2014, fått kompromissa med grundvalarna i sin politik för att få sitta med vid de kommunala köttgrytorna. Men domedagen närmar sig i september 2018 när man skall möta väljarkåren och synas i sömmarna i skärselden.

Det skulle kunna vara så att man vill distansera sig från det centralistiska socialdemokratiska styret inför valet? Detta för att kunna gå till val med någon from av track record av att försöka göra något för en levande landsbygd i kommunen.

De direkt praktiska och operativa konsekvenserna för upproret är små. Budgeten är tagen, inga viktiga beslut är kvar att fatta under resten av mandatperioden. Sannolikheten att de centerpartistiska ordförandena och viceordförandena skulle få sparken är lite – den skadeskjutna regnbågsskutan skulle kunna överleva fram till sommaruppehållet nästa år.

Vad som talar emot denna hypotes är att troligtvis ingen i det nuvarande centerstyret har förmågan till att formulera någon form av strategisk viljeriktning inför framtiden. Faktum är att det så förvånande att Magnus Lennartsson över huvud taget kom upp med förslaget – det måste varit i säck innan de kom i påse.

I nästa vecka är det räfts och rättarting när centerpartisterna skall hållas ansvariga inför regnbågsalliansens domare. Susanne Meijer kommer dra de upproriska pojkarna hårt i örat.

Det är med spänning jag väntar på utkomsten av mötet…

 

Andra bloggar med etiketterna: , ,

En dag i Ronna – ett ”utanförsskapsområde”

lördag, 28 oktober, 2017

Idag har basketlaget från Lund spelat i Ronnaskolans gympahall. Mellan matcherna så har det funnits tillfälle att besöka det mångomspunna området. Det var kanske 6 grader varmt (kallt?) ute och lätt regn. Området visade sig väl inte från sin bästa sida, men trots det så blev jag förvånad.

Jag hade förväntat mig att se lite utbrända bilar, klotter på husfasaderna och krossade glasrutor samt galler vid fönstren på skolan. Men icke – mina fördomar besannades inte.

Faktum var att det var mycket rent och ordnat. Ingen utbränd bil i sikte, inget klotter på husen men en och annan söndrig fönsterruta hittade jag, mest för att jag letade så mycket.

20171028_095752

Ja, det var faktiskt så illa i min jakt på utanförskapsområdets attribut att jag känner behovet av att kommentera antalet paraboler på balkongerna för att ha något stereotypiskt att säga… Hur var de då? Svar: Många.

Några våldsamma gäng träffade jag inte på heller, men de kanske inte var vakna så tidigt en lördagsmorgon - vad vet jag om deras dygnsrytm eller om de numera inte jobbar på helger längre.

Faktum var att det var två helt andra observationer som fastnade under dagen – helt orelaterade till kriminalitet och social misär:

Observation nummer 1

Jag fick uppdraget, i egenskap av support till basketlaget (jag är inte mycket till normal supporter som de vokala föräldrarna från Bjärred), att köpa skorpor och kex. Så jag beger mig till Ronna centrum och Ronna livs. En sliten lokal med massor med mat – en diversitet som man inte upplever i Hörby där vi lider av ICAs och City Gross’ branding av produkter och minskat utbud.

20171028_102650

I Ronna livs hittade jag en hel hylla med olika rissorter.  Jag vet inte hur länge det var sedan jag hittade en god rissort i Hörby eller Höör.

Visst var det trångt och rörigt, inte en chans att kunna kryssa med en gigantisk kundvagn från Citygross genom gångarna - symbolen för masskonsumtionens triumf och slutstation. I den stora världen, alltså utanför utanförskapsområdet ”västvärldens shoppinglador”, är det normalt att maximera utrymmet med produkter.

Jag ogillar verkligen att varje svensk kedja jag kommer i kontakt med har sin egen blå-vita serie även om det inte är blåvit längre… serien är lika själlös som förr.

Observation nummer 2

Mina kringvandringar i området gjorde att jag missade min gratis lunch på Täljehallen – ett hårt slag för en smålänning. Trots att man inte gör något så blir man hungrig, även i ett utanförskapsområde.

Jag beger mig till Roros pizzeria grill och kebab. Man skulle kunna gissa att just där skulle man kunna få sig en bra kebab givet etniciteten på området, men icke. Som att servera en svensk kebabpizza i Italien.

Hur som helst var inte det min observation utan det faktum att det kom in arbetslag efter arbetslag med byggjobbare… på en lördag. I sina självlysande gröna utstyrslar käkade de för själen hälsosam mat.

Hur kommer det sig att byggjobbare jobbar även på lördagar? Min bror, som har byggfirma i Stockholm, jobbar också lördagar så nog finns det ett mönster här – vad är det som driver denna sex-dagarsvecka?

Har gangstrarna sadlat om och blivit byggjobbare, vilket i så fall skulle förklara avsaknaden av gangstrar?

Varför är inte socialdemokratin och facket up in arms kring denna utveckling? Kommer situationen återgår till det normala när alla IS-krigare välkomnas hem igen?

Bonusobservation

För någon vecka skrev jag om skolresultatet i Hörby kommun och jämförde det med resultatet för några utanförskapsområden, bl.a. Botkyrka.

Helt plötsligt befinner jag mig i ett – hur står sig då Hörby kommun i jämförelse med Södertälje?

skolrankning

Ja, jag var inte helt ute och cyklade där helt enkelt.

En hel kommun full med utlänningar har en skola som levererar bättre resultat än skolan i Hörby – vad säger Sverigedemokraterna om det i deras fäste i Skåne?

 

Går till val med tungt bagage och makt-maximerade löften

lördag, 18 februari, 2017

Fredagen den 17 februari hade Skånskan en artikel om kommande skolnedläggelse i Hörby kommun. Visserligen är det bara en utredning, men bollen har satts i rullning – någon har satt agendan.

Innan du läser vidare ber jag dig att fundera först en stund på varför det inte finns en grundskola i Fulltofta eller Södra Rörum. Jag vet att båda skolbyggnaderna finns kvar, men någon skolverksamhet bedrivs inte längre. Hade Hörby kommun varit en bättre kommun om vi hade haft kvar dessa två byskolor med 2-3 elever i varje?

Frågan är om det är på grund av skolnedläggelse som makrotrenden urbanisering drivs på eller är det så att stadens dynamik och service attraherar mer än landsbygdsskolor? Alla som tänker på urbaniseringen skall inte bara se Önneköp som en byhåla utan inse att hela Hörby är en landsortshåla. Var går gränsen för ”rätten” till en lokal skola? Fulltofta, Östraby, Hörby, Lund? Varför finns ingen gymnasieskola i Pärup eller varför finns inget universitet i Norrto?

Visst kan man desperat famla efter nuet och försöka hålla kvar det som varit så länge som möjligt. Trots det så kvarstår faktum att skolor kommer att läggas ner och nya öppnas beroende på flyttmönster, behov och underlag. De som inte inser det och inte ser makrotrenderna i samhället lever i förnekelse;  fakta behöver inte diskuteras som Hans Rosling så träffande konstaterade.

Vad som dock är intressant är hur våra folkvalda politiker väljer att hantera förändringen. Frånvaron av brist på ledarskap, att proaktivt leda en förändring i stället för att vägra eller förneka  förändringen, är slående.

För som vi alla vet (eller borde i alla fall veta) stannar inte utvecklingen. Reaktionärer har aldrig varit framgångsrika. Verkligheten kommer i stället tvinga fram en förändring, en förändring som inte sällan ger en suboptimering och långsiktig kapitalförstöring, jämfört med vad en förändring ledd av ett medvetet formande leder till.

Man behöver inte gå längre än till svensk industrihistoria för att få bra exempel på båda fenomenen: Ta varvkrisen där man politiskt och fackligt försökte hålla fast vid en era som redan försvunnit, men där man efter en enorm kapitalförstöring tvingades överge varvsindustrin.

Å andra sidan kan man använda stålkrisen som ett exempel på det goda förändringsarbetet i och med inrättandet av SSAB och det förändringsarbete som där genomfördes – ett mod från politiskt håll att bejaka vad som händer i omvärlden och agera på informationen.

Så därför är det så spännande att se Centern i Hörby omedelbart slå klackarna i backen när diskussioner om reformering av skolorna i Hörby diskuteras. Centerns starke man i kommunpolitiken, Anders Larsson, deklarerar direkt: ”NEEEEEJ” i en artikel i Skånska dagbladet samma dag som ovan refererade artikel.

Men det är musen som ryter – för vi kommer alla ihåg hur upprörda Centerpartisterna var när de ”värdelösa slöjdbänkarna” flyttades från Svensköp till Hörby centralort och där genast blev full funktionsdugliga.

Regnbågens ledare i form av Socialdemokraterna har inte tid att vänta på kusinen från landet; den roll som Centerpartiet frivilligt ikläder sig idag i den styrande Regnbågskoalitionen. Därmed är Centerpartisterna konstant akterseglade i samarbetet.

Anders Larsson

Anders Larsson, Centerpartiet i Hörby, balanserar mellan ordförandeposter och politisk förintelse

Så därför kommer det som en överraskning för Centern att just en utredning av nedläggning av landsortsskolor pågår inom Regnbågen. Förste vice ordföranden i Barn- och utbildningsnämnden är Per-Erik Andersson. Han är trots allt centerpartist och borde, kan man tycka, veta vad som händer.

Om det nu hade varit en jättefråga för Centern, varför har de inte levt rövare i press och politik för att stoppa planerna i sin linda? Populistiskt är det en slam dunk att strida för landsortsskolorna, inget kan vara enklare.

Svaret på frågan antyder taktikern Anders Larsson själv i tidningen:

– Det vore politiskt självmord att gå fram med ett förslag om att lägga ner byskolorna, säger ordföranden Anders Larsson.

Han följer upp med

– Jag har svårt att tro att något parti ställer sig bakom en nedläggning av småskolorna. Jag tror inte att den här frågan över huvud taget blir aktuell innan valet. Vi är helt överens i Centern om att byskolorna ska vara kvar, säger Anders Larsson.

Politiskt självmord för Centern är här att förskjuta de väljare som mot förmodan skulle kunna tänka sig rösta på ett totalt ryggradslöst parti som bygger ett innehållslöst varumärke om landsbygdens bevarande.

Att landsbygdsskolornas överlevnad är brickor i ett spel för närheten till maktens köttgrytor är uppenbart. Citatet ”frågan blir inte aktuell innan valet” visar på att ärendet är reducerat till valtaktik och fullmäktigemandat. Uttalandet implicerar att efter valet ( då man erhållit de extra rösterna som man räknar få genom löftet att bevara landsbygdsskolorna) är det aktuellt med skolnedläggelse om man bara får sitta med i den regerande juntan.

Hur skall man kunna lita på någon Centerpartist i valet i denna fråga (eller någon annan fråga heller) så länge det primära syftet med partiet är att få sitta med i styret, oaktat vilken politik som styret genomför efter valet. Hela denna mandatperiod har man stått bakom socialiseringen av Hörby kommun utan att en enda gång haft en åsikt om det.

Till och med när Regnbågen bryter mot grundbulten i Centerns valplattform om grön energi i ärendet om solpaneler, visade det sig att det viktigaste för Centern är få sitta med vid bordet, inte driva den politik man faktiskt gått till val på och lovat väljarna man skall verka för.

Det är inte sällan man undrar varför våra politiker är verksamma inom politiken? Svaret om ett förtroendeförstörande självändamål ligger allt för nära tillhands för att man skall kunna avfärda det.

Epilog om skolorna

Vad som egentligen pågår vad gäller landsbygdsskolorna i Hörby är att Socialdemokraterna långsiktigt jobbar för alternativet med total skolnedläggelse på landsbygden. Dock kommer det på grund av den politiska situationen ske i två steg.

Första seget är att De la Gardieskolan läggs ner och ungarna bussas till Östraby. Detta kan mycket väl hända innan valet och Centern kan hävda pyrrhussegern att alla fyra skolorna blev inte nedlagda.

Nästa mandatperiod kommer Östraby ha för många elever eftersom tillbyggnaden/renoveringen aldrig hände efter De la Gardieskolans flytt. Utebliven investering hänvisas till den ekonomiska krisen i kommunen och alla andra eftersatta byggnader.

Så med argumentet att det kostar för mycket att renovera Östraby och att transportarbetet kommer bli lika stort för att att bussa barnen från Långaröd till Östraby som från Långaröd till Hörby, kan man i stället satsa på en stor skola i centralorten.

Killhult åker med av bara farten då man inte kan visa på en inflyttning av barnfamiljer… för vilken barnfamilj vågar flytta till en by utan skola…

Andra bloggar med etiketterna: , , , ,

Men nu måste väl måttet ändå vara rågat?!?!

tisdag, 7 februari, 2017

Som den pliktskyldiga samhällsmedborgare som jag är (…) så prenumererar jag på socialnämndens protokoll. Oftast så kollar man protokollet lite sporadiskt men sällan blir mina ögon stora som tefat.

sn_prot_mail

Mail från kommunen

Men nu har detta inträffat två gånger på 10 minuter. När jag läser Protokoll Socialnämnden 2017-02-06 så undrar jag om gudarna på kommunhuset har blivit tokiga.

§32 om att en boende koordinator skall anställas för att hantera kommunplacerade flyktningar som kommunstyrelsen skall finansiera. 56 lägenheter skall fram – det måste vara som att pressa vatten ur en sten att fixa fram det i attraktiva lägen i Hörby. Det måste vara den första kommunanställda trollkarlen i Sverige!

Men det var väl inte mer än väntat att ytterligare administrativ personal skall anställas i en tid när kommunen egentligen behöver göra precis tvärt om. Men det tar inte slut där; Boendekoordinatorn skall även arbeta med att ”alla fastighetsägare i kommunen upprätthåller en god standard, rimliga hyror och deltar i kommunens inkluderande social och integrationsmål.”

Detta måste vara sista steget i socialismen, att kommunen ålägger alla fastighetsägare att jobba för kommunen. Otroligt!

Ärende nummer två i samma protokoll under rubriken ”§33 Pågående avtal” så säger man upp avtalet med Strandpärlan som driver HVB hem. Ägarna är före detta kriminella och nu visar det sig att barn på boendet i januari blivit utsatt för övergrepp och att verksamhetsledningen sedan hotat barnet med repressalier om händelsen polisanmäldes.

Helt rätt att säga upp det avtal som ordföranden i nämnden, Hans Frank från Liberalerna, på eget bevåg tecknade med brottslingarna. Vad som är anmärkningsvärt är att samma Hans Frank har stått i Fullmäktige och prisat samma verksamhet för att deras organisation är professionell. Speciellt så var verksamhetsledningen bra, enligt Frank.

DSC_0019

Hans Frank från Liberalerna i fullmäktige i Hörby prisade Strandpärlan

Det är fullständigt obegripligt hur man kan ens tänka sig att stanna kvar efter denna serie av misstag, övertramp och sedan levererade desinformation till kommunens högsta demokratiska organ. Själv säger Hans Frank att han inte ångrar någonting (Skd 2017-02-07). Och det är inte bara äventyret med Strandpärlan som Hans Frank är ansvarig för, utan även för det faktum att Socialnämnden går back återigen trots en budgetinjektion inför förra året som man inte sett maken till.

Med vilken trovärdighet kommer Hans Frank nästa gång stå i talarstolen och berätta om Socialnämndens verksamhet, om hur ekonomin är på rätt väg när den är på villovägar, om hur bostadsförsörjningen kan säkras med ytterligare en tjänsteman, hur bra personalen uppfattar verksamheten när det skall sparas 8,4 miljoner.

Det är inte ofta jag säger det, men Hans Frank måste avgå från sin poster – förtroendekapitalet är lika slut som Socialnämndsbudgeten.

Andra bloggar med etiketterna: , , , ,

Beslutet visar på ett förakt för individens rätt att välja

fredag, 3 februari, 2017

I veckan har ärendet om barnmorskan som vägrade vara inblandade i aborter fått ny aktualitet. Detta efter att det visats och erkänts att kampanjen för att en barnmorska skall kunna vägra vara inblandad i aborter har finansierats av kristna högern och dess pro-life organisationer i USA.

ellinor_glimmark

Ellinor Grimmark försökte bli barnmorska i Sverige

Svenska staten dömde i tingsrätten 2015 att vägra att utföra aborter som barnmorska utgjorde giltigt skäl för att inte anställa personen, d.v.s. det var inte diskriminering. Land skall med lag styras – helt rätt beslut.

Kontentan är att det går inte att komma till Sverige, som är ett samhälle som i grunden baseras på sekulära principer, och ändra samhället med hjälp av fundamentalistiska penningstinna organisationer. Man skall inte kunna pracka på svenska samhället andra normer eller kulturer genom pengar.

Jag kände själv att det var fantastiskt skönt att staten satte ner foten och inte accepterade andra kulturellt betingade uppfattningar som hade satt Sverige på ett sluttande plan vad gäller vår hållning till kvinnans rätt att själv styra över sin kropp.

Dessa åsikter som pådyvlar vad kvinnor skall och inte skall göra kommer från alla möjliga religiösa håll – gäller allt från aborter till burkor. Sverige är ett sekulärt land och skall så förbli. Sverige skall framgent hålla med samhälleliga servicefunktioner som är kulturellt neutrala – att komma och säga under en slogan om kulturell mångfald, att aborter är fel eller att kvinnor skall bära slöja, då måste vi som samhälle sätta ner foten.

Som vi i exemplet med barnmorskan i Eksjö sett så är detta med kulturell mångfald inte ett oproblematiskt begrepp. Snarare är det väldigt svårhanterligt.

Eftersom jag är på resande fot i Tyskland denna vecka missade jag det så förutsägbara skådespelet på Fullmäktige i måndags; det gällde ärendet om krav på kulturell mångfald för att få föreningsbidrag i Hörby kommun. Men utifrån Skånskans rapporterade 2017-02-01  så kan vi se naiviteten hos den styrande regnbågen i Hörby breda ut sig vad gäller viljan att uppnå ”kulturell mångfald”, vad det nu är.

Jag gissar att det i debatten inte skedde någon problematisering av begreppet men väl, enligt tidningen, en massa övertoner om rasbiologiska idéer. Jag har läst Stefan Borgs anförande och jag delar i grunden hans argumentation om tillit och det frånvarande behovet av ”kulturell mångfald”. Jag delar även hans tolkning av flyktingkonventionen.

dsc_0115-2

Den samlade regnbågen på tidigare fullmäktigemöte. Matilda Modig i brun(!) tröja för dagen.

Så då kommer bevisbördan att otvunget hamna hos opponenterna till Stefan Borgs argumentation. Där verkade Matilda Modig vara mest oförblommerat för kriteriet om kulturell mångfald i föreningsbidraget.

Enligt LinkedIn så är hon Socionom och jobbar inom Socialtjänsten i Malmö. Är det så att hon i den rollen tar hänsyn till vilken kultur personen kommer från eller att den sökande besitter en visst mått av  mångkulturell förmåga för att få erhålla samhällets tjänster?

Det är så fundamentalt att samhällets rättigheter tillfaller medborgarna oavsett kulturell bakgrund. Givet utgången är det inte utan fog man kan sluta sig till att det finns en uppenbar risk att Matilda Modig är konsekvent även vad gäller att det är OK att villkora aborträtten. Detta deduceras givet att kulturell mångfald är en universellt tillämpbar princip precis så som Ellinor Grimmark argumenterade i tinget.

Vidare är det så att när man väl säger sig vilja ha mångkultur då öppnar man för alla kulturyttringar. Man kan inte bara begränsa till att vara talibankramare, man måste även med öppet hjärta ta emot järnrörsdemokrater.

Därför kan man inte undgå att skratta åt inkonsekvensen när man läser att ABF visst verkar för mångkultur men Susanne Meijer säger i tidningen att hon är glad att Sverigedemokraterna inte kommer in på ABF.

Anledningen till att jag kan hålla på och argumentera runt i ärendet är tvåfalt:

Orsak ett: att begreppet kultur är så odefinierat och generellt. Det kan vara allt från religiösa kulturyttringar till etniska och politiska. Sök och läs på nätet om problematiseringarna av begreppet  kulturell mångfald så förstår ni vilka lågpannade teser från den styrande regnbågen i Hörby som legat till grund för beslutet.

Orsak två: mångfalden kommer från individernas diversitet och inte deras gruppering eller klassifiering. Jag jobbar dagligen med kineser, indier, tyskar och även svenskar. Det går bra, för att de tillför i egenskap av de individer de är, inte utifrån de kulturer de kommer ifrån. Du sätter aldrig upp en arbetsgrupp med hänsyn taget till ursprung utan bara utifrån uppgiften som skall lösas. Argumentationen om kulturell mångfald är ett systemtänk som grundar sig i önskningar att hantera grupper i stället för individer, precis så som socialismen alltid velat göra.

Att Socialdemokratin får med sig lydpartierna i regnbågen på att ideologisera föreningsbidraget är skrämmande. Min förhoppning är att stödpartierna inte har tänkt färdigt eller kanske bara röstade fel… igen.

Andra bloggar med etiketterna: , , , ,

Frågan är felställd – inte ”vad” utan ”om” i föreningsbidragsärendet

tisdag, 24 januari, 2017

Vi kommer alla ihåg återremisserna på december månads fullmäktigemöte. Det var att ge mer pengar till socialnämnden, att köpa renoveringsobjekt till flyktingar och till sist kravet på kulturell mångfald för att få föreningsbidrag.

Jag håller med om återremisserna för de båda två första men hyser inget hopp om att ärendena uppdateras när de skickas tillbaka till Fullmäktige. Samma öde kommer drabba det sista ärendet, men där har jag ett annat perspektiv på orsaken till återremissen.

Oppositionen hängde upp sig på skrivningen om kulturell mångfald; Moderaterna om skrivningen var heltäckande, Sverigedemokraterna om kulturell mångfald ens var önskvärt. Mitt perspektiv är om bidraget är önskvärt över huvud taget, oavsett mångfald eller inte.

Inglehart Values Map.svg

Vilken kulturella mångfald behövs för att kvalificera?

Här har vi föreningar som startas på grund av att det finns en idé om att man kan göra något gott för sina medmänniskor (ett av de andra kriterierna var att verksamheten riktade sig till socialtjänstens brukare). För dylik verksamhet finns då möjlighet att få bidrag från kommunen.

Om nu kommunen ser att det finns ekonomisk försvarbara anledningar till att sponsra den verksamheten, varför handlar man inte upp den tjänsten och kan knyta tjänsteleveransen till kvalitetsmål och kostnadseffektivitet?

Nu vet alla vi som sett Socialnämnden från insidan (ja, hela kommunen) att kvalitetsstyrning och kostnadseffektivitet inte är kommunens starka sida. Med de förhoppningar, som skrivningarna till kriterier för att få bidraget, indikerar kommer pengarna distribueras utifrån rena godtycke utan möjlighet till rättssäker allokering.

Bidragsutdelningen är som en blind leder en döv och detta sker med skattepengar.

Så varför händer detta? Ni som följer politiken ser att det finns ett mönster som kommunpolitiker ägnar sig åt; lekstugan med skattepengar – det är så lätt att dela ut andras pengar. Tre exempel (utöver det ovan) kan vara på sin plats där jag tagit fighten:

Exempel nummer ett: ”Intåget i Meijeribranschen”. Det dröjde inte länge efter maktskiftet innan det nya fullmäktige beslutade att kommunen skall sponsra en hel bransch – turismindustrin.

Trots att alla nödvändiga nätverk fanns på regional nivå och att det fanns kompetenta spelare på lokal nivå så beslöt kommunpolitikerna att använda skattepengarna till att sponsra turistföretagen. Detta område ligger så långt från kärnverksamheten skola, vård, omsorg och teknisk förvaltning som det bara går att komma. Ändå så var det så lätt att skicka iväg miljoner till företagen.

Exempel nummer två: ”Monumentalmålningar beställda från kompisen”. Vårt förra kommunalråd utropade sig till konstexpert och beställer en tavla från en konstnär vars mecenat är granne med kommunalrådet själv.

Aldrig har det varit så enkelt att argumentera för korruption, bara det skedde i någon så oskyldig bransch som i kulturbranschen; en form av socialbidrag utan att kommunen skall ha försörjningsplikt till en indrivares tecknare. Men det var så enkelt att skicka iväg 600000 kronor till en grotesk skapelse som inte har något med kommunen att göra för utom att skapelsen är så bisarr att endast kommunpolitiken själv överträffar galenskapen.

Exempel nummer tre: ”Turismresor till sopstationen i Namibia”, aldrig har en kommun spenderat så mycket pengar på att bygga en stängsel runt en soptipp i tredje världen som Hörby kommun.

Gång efter annan flög kommunpolitiker och tjänstemän till södra Afrika för att lära afrikanerna demokrati. Hela uppslaget var bisarrt med tanke på hur demokratin i kommunpolitiken i Hörby fungerade med ett kommunalråd som konspirerade och intrigerade så till dem milda grad att det politiska systemet kollapsade och en stor del av kommunpolitikerna byttes ut, undertecknad inkluderad. Svårt att veta vad kalaset gick på över åren men att det kostade miljoner skattepengar råder ingen tvekan om.

Ja, det är mycket som våra kommunalråd skall hålla på med. Den största kapitalförstöringen sker dock inom kärnverksamheten när alla dessa perifera och icke värdeskapande lekaktiviteterna tar upp tid från att faktiskt leverera kvalitet i den minimalistiska organisationen som skattebetalarna är värda och förleds tro att man betalar till.

463px-Red_stylized_fist.svgJag har skrivit det tidigare och ni kan tycka det är provocerande men vi har ett fullmäktige fullt av socialister. För det är inom det socialistiska lägret som vi ideologiskt hittar politikens utbredning i civilsamhället, en process som pågått länge nog.

Argumentationen för att inte breda ut offentligheten på den enskildes bekostnad måste komma igång från den överväldigande ickesocialistiska majoriteten i fullmäktige. För ökad offentlig ambition innebär ökade behov av skatter och därmed minskad handlingsfrihet för den enskilde kommuninvånaren.

Att välja den smala vägen för ickesocialisterna är svårt och man måste förstå de ideologiska drivkrafterna varför man måste utmana och visa ledarskap inför invånarna. Man måste förklara varför en kommun varken kan eller skall hålla på med allting i stället för att civilsamhället skall engagera sig genom intresseorganisationer.

Och för det specifika ärendet om kommunbidrag, så är det inte kommunen som skall förklara för föreningar vad dessa skall hålla på med – vi har total föreningsfrihet och kommunen skall inte lägga några värderingar på detta även om det är så lockande för den socialistiska regnbågen i Hörby.

Oavsett hur intressant en ideologisk och djupt filosofisk diskussion om kulturell mångfald skulle kunna bli mellan Susanne Meijer och Stefan Borg så betackar jag mig för den. Frågan är felställd – hade jag varit med hade jag yrkat på att bidraget skulle slopas helt. Men det kommer inte fullmäktige få rösta om då ordförande Tommy Hall egenmäktigt, utan att fråga fullmäktige, skulle vägra ställa proposition på yrkandet.

Men så fungerar det i socialistiska Hörby – du kan välja från vilket håll du skall äta det kokta ägget men du kan inte få välja om du alls vill äta det kokta ägget.  Socialistisk demokrati – var så goda och (s)välj.

Andra bloggar med etiketterna: , ,