Arkiv för kategori ‘Politik’

Gott nytt år eller vad fan får jag för pengarna?

söndag, 31 december, 2017

Ytterligare ett år läggs till handlingarna när jag skriver detta på Nyårsafton 2017. Det är dags att summera den stora trenden samt att snegla lite på vad som ligger i korten nästa år.

2017 har för mig personligen varit ytterst hektiskt med resorna till Tyskland och min huvudsakliga sysselsättning där nere som verksamhetsansvarig. De helger jag varit hemma avslutas med att jag tar tåget från Höörs Station till Kastrup 04.44. Varje måndag så ser jag hjältar i sina skyddskläder på väg till sina jobb för att säkra sin försörjning och hjälpa till att finansiera samhället.

Det är med stor vördnad och respekt jag ser denna skara av människor som är tillräckligt motiverad för att fortsätta framåt utan att förvänta sig en trissvinst varje gång denna dyker upp på arbetsplatsen. Dessa människor manifesterar min grundläggande värdering om att arbeta för att göra rätt för sig.

Samtidigt så pågår det andra processer i landet som inte backar upp hjältarna. Aldrig någonsin tidigare har inkomstskillnaderna varit så stora mellan de som jobbar på golvet och VD-posterna. Att nå ett finansiellt oberoende genom arbete blir svårare.

Det tydligaste exemplet på detta kan vara pensionsöverenskommelsen där pensionsåldern höjs successivt, även för individer som jobbat hårt och fysiskt, vars kroppar går på övertid redan. En tryggad försörjning när man blir gammal bygger på att man har ett privat sparande men minsta lilla störning i livet, som barn, sjukdom eller separation, kan omöjliggöra sparande, speciellt för ovannämnda hjältar.

Men det är inte bara pensionerna.  De övriga trygghetssystemen är urholkade, jag tänker på sjukförsäkringssystemet, arbetslöshetssystemet och socialförsäkringssystemet. Statens trygghetsorganisationer som polis och försvarsmakt är även de urholkade. Kriminella på våra gator dominerar med skjutningar och våldtäkter samtidigt som ”Rysskräcken” återkommit i brist på försvarsförmåga.

Sjukvårdens hjältar går på knäna under arbetsbördan och vi har aldrig haft så få vårdplatser trots att landstingsskatterna höjs. Den kommunala skatten höjs för att finansiera en åldrande befolkning som kräver mer vård. Dessutom behövs mer skatt för att betala för det ökande antalet personer som faktiskt inte går till ett arbete varje morgon. Detta trots att vi har arbetskraftsbrist i landet. Skolan är åderlåten på resurser och har transformerats till ett integrationsprojekt.

Det är tydligt att vi som medborgare måste börja se om vårt eget hus genom sparande i brist på den gemensamt finansierade tryggheten i framtiden. Dock straffbeskattas besparingarna av staten genom ny skatt på investeringssparkontona, samtidigt som räntorna hålls låga för att hålla hjulen snurrande. Ett sjukt system av ränteavdrag gör lönearbetande människor livegna hos banker och finansieringsinstitut som därmed indirekt är sponsrade av staten. Detta sker samtidigt som ägarklassen kasserar ut börsbolagens vinster till låga kapitalskatter på 30% utan progressiv beskattning som för en vanlig lönearbetare.

Jag har under 2017 än tydligare sett att mina hjältar i samhället, de hårt arbetande individerna, är de stora förlorarna. Fler än Leif Östling borde säga ”Vad fan får jag för pengarna?”. Skillnaden mellan mina hjältar och Leif Östling är att mina hjältar inte kan öppna skalbolag i Nederländerna, Luxemburg och Malta och ”lösa problemet”. Samhällskontraktet som vi trodde var i fara har nu definitivt upplösts. Jag undrar hur lång tid det tar innan massorna, vilka jag tror anar att något har skett, inser konsekvenserna av upphörandet av välfärdsstatens trygghetssystem?

Valåret 2018 kommer bli intressant för diskussionen kommer att föras på en annan nivå. Magdalena Anderssons valbudget adresserar inte något av problemen med välfärdsstatens upphörande. Jag tror inte att valet kommer att handla om skattesatser denna gång. Givet att den svenska medelklassen får upp ögonen för ”kejsarens nya kläder”, att samhällskontraktet har upphört, så kommer valet handla om värderingar. Vad är OK, och inte, vad gäller vad våra gemensamma resurser används till – vad ingår i kontraktet helt enkelt och hur upprätthåller man det på en Europeisk nivå.

Har jag fel om medelklassens uppvaknande 2018 så kommer en mer revolutionsartad förändring inträffa när dagens 90-talister, som aldrig kommer i närheten av att kunna förledas av trygghetssystemens chimärer, vägrar betala höga skatter när man trots det sitter med alla risker kring arbetslöshet, sjukdom och pension.

Låt oss hoppas att svensken vill ta tjuren i hornen redan 2018 och undvika framtida revolt – då kan det i sanning bli ett…

Gott nytt år!

fireworks

Andra bloggar med etiketterna: ,

Rättsstaten är nationens sista försvarslinjen

söndag, 15 januari, 2017

Innan du läser vidare i denna artikel så ber jag dig att du först tittar några minuter på nyårsfirandet på Möllevångstorget i Malmö som en läsare skickade till mig:

Denna film har visats över hela världen om tillståndet i Sverige idag. Vad är det som händer och varför händer det just på Möllevången frågar jag mig?

raketforskare

Raketforskare på Möllevångstorget.

Dagen efter i SVTs Aktuellt så får polischefen frågan varför polisen inte gjorde något. Svaret var att man hade gott om resurser på plats men man valde att skydda personer som fanns på torget, inte ingripa mot de individer som gick omkring med fyrverkerilådor och siktade på både polis och övrig allmänhet.

Det är svårt att se hur polisen skulle lyckas göra något värre genom att ingripa mot de som sköt – i värsta fall skulle någon oavsiktligt träffas i stället för att någon person avsiktligt träffats. Normalfallet torde varit att fyrverkerilådan slocknat när vattenkanonen riktades mot mobben.

Vi här i Mellanskåne har under långa tider inte haft någon polisiär närvaro. Konsekvensen är nu att i Hörby råder djungelns lag med stölder, inbrott, droghandel, missbruk, misshandel, våldtäkt och skadegörelse. Kausaliteten är så uppenbar att till och med kommunalrådet kräver polisen tillbaka till kommunen.

Jag har i samband med det tidigare skrivit min dystopiska analys om välfärdsstatens nedmontering. Händelse med nyårsfirandet visar ytterligare, och kanske mer påtagligt än exempel om Hörby, på hur samhället tar ytterligare ett steg tillbaka för mobbens dominans och samhällets nedmontering.

polis

Malmöpiketen jagas av över Möllevångstorget av mobben

Orden från polischefen ljuder återigen i mina öron: ”vi hade ganska gott om resurser på plats” – ändå kunde statens företrädare inte agera. Flatheten är total och respekten för lag och ordning är totalt bortblåst.

Polisen har varit ansträngd det senaste ett och ett halvt året. Situationen är kritisk efter att landet översvämmades av immigranter som har behov att tillfredsställas från staten. Polisen var inte byxad för merarbetet, ungefär på samma sätt som kommunerna inte är byxade att klara av bosättningen av de nyanlända.

Alla utom Sverigedemokraterna förnekar att vi har jätteproblem. Varför är det så? Vem är det egentligen som vinner på att man försöker sopa problemen under matta? Svaret finner man troligtvis i problematiken att de övriga partierna fortfarande inte har kommit över chocken av flyktingvågen och vägrar inse att vissa samhällsfunktioner går på knäna även om inflödet har stoppats.

Om man till förnekelserna ovan dessutom lägger till det faktum att de som kommer har en negativ syn på staten och polisen, så förstår man hur stor utmaningen är. Det är inte en förvånande syn på staten givet de stater som migranterna kommer ifrån och är vana vid. Men att förutsätta omedelbar samsyn om samhället i integrationens namn får tillskrivas den svenska naiviteten.

Så detta är ett uttryck för kulturell mångfald; vi har olika perspektiv på hur livet är beskaffat och hur man ser på de samhälleliga konstruktioner som finns kring oss. Ett stabilt samhälle har möjlighet till mycket kulturell mångfald, men ett samhälle med samhällsinstitutioner som går på knäna klarar av diversiteten mindre bra. Och det är här det blir en spännande skärning, där det som inträffade på nyårsaftonen blir en konkret bild av ett samhälle på glid.

För en stabil stat, med fungerande rättskipning där normerna i samhällskroppen upprätthålls av rättsstaten, är den kulturella mångfalden inget problem; de avvikande elementen hanteras i rättssystemet och staten fortsätter vara stabil. Men i en stat som inte stämmer i mångfaldsbäcken riskerar nationen att förintas.

Antingen så tillåter vi att klassa raketskjutningarna på Möllevången som kulturell mångfald och anpassar samhället till de nya elementen eller så värnar vi om de svenska lagarna som beslutas om i riksdagen och att polisen upprätthåller rättsstaten. Så enkelt är valet.

När jag ser att polisen väljer att backa inför mobben tycker jag att det inte kan bli tydligare att vi i Sverige har gjort under lång tid ett stort misstag att inte haft nolltolerans mot brott. Det har gått så långt att polisen själva inte vet när det är dags att ta fram batongen i stället för silkesvantarna – det är bara att lyssna på polischefen ovan som försvarar passiviteten.

papper

 

Gör bara en enkel sökning om nyheterna det senaste året om brott på hög. Är du stolt över ditt Sverige när du läser artiklarna? Tycker du att rätt prioriteringar görs i samhället för att komma till rätta med problemen?

Oavsett etnisk eller kulturell bakgrund så är utebliven konsekvens för brott ett accepterande av att det är OK att hålla på med olaglig verksamhet. Det är en normförskjutning som inte bara varje villaägare långt från polisstation bävar för utan alla som vill ha kvar en nation som ger säkerhet även till de svaga.

Det är inte osannolikt att du liksom jag tycker det är dags att rusta upp, inte bara försvaret, utan även rättsstaten. Rustar vi inte rättsstaten så kommer det stora hotet inifrån och inte från Ryssland.

Utstött från partier önskar jag bara att det finns ett parti i Sverige som kunde lyfta blicken från det fastlåsta skyttegravskriget och deklarera en politik som bygger ett Sverige som vi verkligen vill ha, ett samhälle med nolltolerans mot brott som ger möjlighet till mångfald utan mobbvälde, det vill säga ett samhälle som fullt finansierar rättsstaten.

För tro mig, om inte polisen håller ordning här i byn så kommer andra element att ta över den funktionen utanför rättsstatens försorg.

Andra bloggar med etiketterna: , , , ,

Besked som jag saknade från Almedalen 2016

söndag, 17 juli, 2016

Hela förmiddagen idag har jag lyssnat på talen från partiledarna i Almedalen. Det är inte utan en viss fascination man hör omkvädet. Lite småhuggande fram och tillbaka, tal om värderingar hit och dit och alla talar om andra som vänner mest hela tiden.

Det råder en väldig samstämmighet och gemyt om att det är rätt så bra i det stora hela. Anledningen till att det är rätt så bra, enligt borgarna, är att alliansen har styrt under nio år. Enligt regeringen är det för att Miljöpartiet och Socialdemokraterna styr just nu. Slutligen, enligt Sverigedemokraterna, är det bra för att de andra implementerat deras ståndpunkter.

Nu har jag inte hört Feministiskt Initiativ eller kommunisterna men deras anledning till att det är så bra trots allt, måste då rimligtvis vara att dessa två inte varit i närheten av regeringsmakten.

Om framtiden, säger den samlade politikerkåren att reformtakten måste vara hög. Med lite avdrag här, några subventioner där, lättnader överallt och bättre värderingar hos folk så kommer man närmare himmelriket på jorden – kort sagt får man bara fart på ”integrationen” så blir allt bra.

Men vet ni vad, jag tror inte på att mer av samma politik är det som kommer att göra skillnad. Vilka stora samhällsproblem är det som skall lösas? Min lista är enligt nedan (ingen inbördes ordning):

  1. Försvaret av landet måste rustas upp
  2. Utanförskapet måste minska
  3. Kriminella måste lagföras
  4. Skolan måste utbilda bättre
  5. Bostadsbyggandet måste öka
  6. Infrastrukturen måste stärkas

Naturligtvis begriper jag att systemen hänger ihop, men på samma sätt som asylpolitiken kraftigt reformerats (revolutionerats) för att komma i takt med verkligheten behöver ovan områden en disruptiv omdaning.

Vi vet att vi inte kan öka skattetrycket eftersom vi redan har ett av världens högsta, så det är bra för diskussionen att vi inte ens behöver fundera på det. Men, om vi inte kan öka skattetrycket så måste vi öka skattebasen och minska utgifterna för att ha råd med satsningar. Hur ser det ut med gungorna och karusellerna i Sverige idag?

1. Försvar

Försvaret saknas först av de svenska politikerna när ryssen står på Gotland. Det räcker inte med fyra kanoner i Boden. Endast Björklund tog upp detta i Almedalen. Men att återigen bygga upp ett värnpliktsförsvar (som jag tycker vi skall ha) från noll kommer att ta tid och kosta massor med pengar. Det är bara bita i det sura äpplet för vi måste göra det.

forsvar

Ungdomens törnrosasömn måste brytas och introduceras till nationellt projekt.

Detta är rena kostnadsökningar men den samhällsekonomiska biten kan vi få igen genom att vi skapar ett nationellt projekt där alla kommer vara inblandade. Ett integrationsprojekt som heter duga där vi får göra medborgare av snorungar och sedan släppa ut dem i samhället som disciplinerade och fostrade fjälljägare, oavsett bakgrund

2. Utanförskap

Utanförskapet måste minska. Det är två parametrar som måste ändras, inflödet och utflödet. Ett långvarigt utanförskap skall inte existera i ett modernt samhälle. Flexibiliteten in på och ut från arbetsplatsen måste öka.

Livstidsperspektivet, att man inte kan byta jobb, skapar ohälsa i sig och trösklar tillbaka. Vi måste gå i en dansk riktning för att åstadkomma detta. Hittills ser jag inget från svenska politiker. Konstgjord andning från Centerledaren presenterades men inga ändrade strukturer.

2a. Inflöde till utanförskap

Inflödet till utanförskapet skall minimeras genom att de sektorer som genererar de långtidssjukskrivna själva skall ta ett större ansvar för de individer som hamnar i sjukskrivningen. Om en arbetsgivare inte lyckats fånga upp att en arbetstagare inte har förutsättningar att klara av det jobb som denne är satt att sköta, ja då är det inte orimligt att arbetsgivaren ansvarar för sin försumlighet.

Det positiva är att man tvingar arbetsgivaren att använda den betydligt billigare verktygslådan innan sjukskrivningen inträffar i stället för den dyrare efter sjukskrivningen. Dessa kostnader transfereras dessutom till samhället.

Vidare, är det naivt att tro att alla är mentalt byxade för alla jobb. Ut-möjligheten från ett jobb är lika viktig som in-möjligheten.

2b. Utflöde från utanförskap

Utflödet från utanförskapet handlar om att använda människans naturliga drivkrafter att bli en del av samhället. Det är endast där som en utkomst kan sökas, inte i utanförskapet i sig. Samhället har skyldighet att säkerställa individens behov av trygghet och dess behov av mat och värme genom dagersättning för överlevnad, om individen själv inte förmår detta.

Allt utöver dessa basala behov är individen själv ansvarig att tillfredsställa. Det betyder att individens egna drivkrafter på ett helt annat sätt kommer stå i fokus.

natual way

Den nuvarande policyn för att komma ut från utanförskap är som att försöka få en droppe att falla som en fyrkant. Det vore mycket lättare att använda naturlagar

Alla insatser i form av introduktion eller integration (och den apparat som finns för att hantera social omsorg) lämnar man över till individen att själv sköta efter eget tycke.

Här finns otroligt stora pengar att spara. Men det bygger på att flexibiliteten/rörligheten på arbetsmarknaden ökar. Detta genom att en progressiv beskattning av kommunalskatt, kommunalt subventionerade arbetsgivaravgifter i den nedre delen av löneskalan införs för att eliminera tröskeleffekter.

Minsta lilla initiativ från individen skall leda till ekonomiska positiva effekter för den enskilde.

3. Rättsväsende

Att som individ inte värna andra individers trygghet, både fysisk och materiell, eller samhället självt, då förverkas rätten till att vara en del av samhället. Det är samhällets skyldighet att säkerställa att dessa individer upphör att vara ett hot mot samhällskroppen.

Varje stad som implementerat nolltolerans mot brott har nått framgång. Det är min mening att Sverige skall ha sådana muskler i våldsmonopolet att i princip alla brott beivras.

I det korta perspektivet innebär detta kostnadsökningar, medan i det långa perspektivet blir detta mycket billigare än att resurssätta endast delar av våldsmonopolet och låta kriminella härja fritt på andra områden.

4. Skola

Skolan är inget uppehållsrum för stökiga ungar. Skolan är en läroanstalt där maximal kunskap skall införskaffas under tiden man tillbringar där. Skolan är en spegling av samhället utanför. På samma sätt som det skall råda nolltolerans i samhället mot brott skall det råda nolltolerans mot stökighet i klassrummet. Läraren skall inte behöva vara ordningspolis samtidigt som denne beträder rollen som lärare.

skola

Är det någon som inte anser att det skall bli hårdare tag mot buset i skolan?

Jag är övertygad om att med rätt disciplin i skolan kommer bara de barn och ungdomar som är i skolan för utbildningens skull finnas kvar. Med individens vetskap om dennes ansvar för sin egen utveckling från barndomen ända in i arbetslivet, uppnår man en självdisciplinerande effekt. Med ordning och reda i klassrummet kommer lärarna kunna använda sin profession att leverera kunskaper.

Rent kostnadsmässigt kommer det initialt bli dyrare att implementera den nya skolkulturen och disciplinen, men i det långa loppet kommer kostnaderna gå ner för utbildning även om utbildningen i sig är gratis.

Utbildning tillsammans med sjukvård är den bästa investering en stat kan göra och dessa skall vara gratis framgent.

5. Bostäder

Bostadsbyggandet måste adresseras då det inte finns de antal bostäder som befolkningen behöver. Endast enklare bostäder för att tillfredsställa individers basala behov av skydd och värme behövs ordnas politiskt.

20160715_113545

Utsikt från 46 våningen i Changzhou, Kina. Bilden visar vad som är möjligt att åstadkomma vad gäller bostadsfrågan på 10 år.

I övrigt så skall marknadshyror införas för att skapa ekonomiska incitament för att få fart på bostadsbyggandet där efterfrågan är som störst.

Blott det faktum att man under hela mitt vuxna liv har pratat om problemen på bostadsmarknaden utan ha gjort något åt problemet visar vilka värdelösa bostadsministrar vi har haft.

6. Infrastruktur

Infrastrukturen behöver byggas ut för att förbättra arbetsmarknadens behov av matchning. I en värld av mer och mer specialiserad arbetskraft behöver ett glesbefolkat land som Sverige en infrastruktur som överbrygger dessa avstånd.

20160520_082801

Världens längsta bro – Höghastighetsjärnvägen mellan Beijing och Shanghai. Järnvägen byggdes på 4 år och är specad till 380km/h. Stockholm -Malmö på 1:30h

I takt med att urbaniseringen fortsätter minskas antalet noder i systemet. Systemet kan förenklas och effektiviseras. Detta gäller såväl höghastighetsjärnvägar som fiberbredband.

Det pågår många utredningar men så otroligt lite verkstad. Ingen vågar måla upp visioner om framtidens kommunikationer. Problemen som målas upp är att vi är för få människor i landet, men det är just det som är orsaken till att kommunikationerna behövs. Arbetsmarknadsområdena måste bli större för bättre matchning och dynamik.

Slutsats

Tillsammans med utbildning och sjukvård är en väl fungerande infrastruktur och ett väl fungerande rättsväsende fundamenten i en robust ekonomi.

Om dessa perspektiv skulle jag vilja höra mer av från svenska politiska partiet. Det räcker inte med att man lovar en ny utredning – seriösa partier vågar genomföra något också.

Jag saknar ett liberalkonservativt parti som tar sitt uppdrag på allvar utan att triangulera röster genom att vilja allt men uträtta inget.

Andra bloggar med etiketterna: , , , , , ,

Die dummen Schweden

tisdag, 5 juli, 2016

Varje morgon på väg till, och på kvällen från, fabriken i Kina blir jag upphämtad av en teammedlem. Visst är det trevligt, men det är inte utan att det ställs krav på att jag skall leverera tillbaka något. Detta ”något” är en avslappnad diskussion på engelska med en utlänning. Teammedlemmarna lär sig att konversera samtidigt som perspektiven bryts mot varandra.

För varje kines är kunskaper i engelska ett måste för att förbättra chanserna till ett bra, tryggt jobb med en hyffsad bra lön. Precis som i Korea är det extraklasser på kvällen med engelskaundervisning som gäller för barnen. Detta för att deras konkurrenskraft skall förbättras inför vuxenlivet – att alla framtidsmöjligheter skall vara öppet för barnet när univeristetsexamen är klar.

Precis som i allt annat i Kina är det en knivskarp konkurrens och varje kines anstränger sig till det yttersta för att bättra på levnadsförhållandena. Dessa ansträngningar börjar redan när individen är ett barn, alltså finner vi barn på kvällskurser övandes engelska ledda av lärare med engelska som modersmål.

Om vi förflyttar oss ett tredjedels varv runt jorden medsols så hamnar vi i Sverige. Ett litet land i Europas utkant vars största konkurrensfördel numera är ett ickekorrupt samhälle. Du tror kanske att vi är ett välutbildat folk eller kanske ännu bättre ett bildat folk, relativt omvärlden. Men som vi alla vet numera så ser det inte ut så längre.

Varje ny årgång som lämnar det svenska skolväsendet är sämre, kunskapsmässigt sett, än föregående klass. Vi klagar på den svenska skolan men jag skulle vilja hävda att det är en lathet, feghet och naivitet som är orsaken till att det ser ut som det gör.

För två veckor sedan kommer jag in i min dotter rum och ser henne titta på SVT play för barn. Hon tittade på en serie som heter ”Hollys hjältar” – ett program om unga basketspelare i Australien. Till min förvåning noterade jag att programmet var dubbat.

hollys-hjaltar-affischbild

Hollys hjältar – omöjligt att få med engelsk tal.

Jag tänkte tillbaka på min tid i Tyskland där de breda folklagren var otroligt dåliga på engelska. En kasshet som inte helt osannolikt var beroende på att den gemene tysken aldrig utsattes för engelska i sitt vardagliga liv.

Jag kommer ihåg min uppväxt där jag som 12-åring, lika gammal som min dotter är nu, tittade på Dallas. Det var så jag lärde mig förstå och höra hur engelska pratas och det var inte för inte att den amerikanska utbytesstudenten i min gymnasieklass frågade var jag hade lärt mig den dialekten någonstans.

Visst kunde det slagit fel och jag kunde slutat som en whiskydrickande superintrigatör men nu hände inte det utan jag lärde mig förstå och prata engelska flytande. Denna förmåga till kommunikation är min främsta tillgång nu när jag flyger runt jorden och kör projekt på en global arena.

Så varför håller SVT på att dubba barnprogrammen? Så här resonerar SVT själva:

– Vi vet att det finns många barn som inte har helt bra kunskaper i svenska det kan exempelvis vara så att de har en annan språkbakgrund. Vi vill förstås att också de skall kunna förstå och följa med i handlingen i våra inköpta serier, därför har vi valt att dubba i ökande utsträckning.

Precis den anledningen som jag hävdar att barnprogrammen skall vara på engelska hävdar SVT att ljudet skall vara på svenska. Enligt mig är det bättre alla dagar i veckan att lära sig engelska i stället för att lära sig dubbad svenska. Varför är det så att svenska barn skall ställas mot nyanländas behov när de nyanländas behov är lika de svenska barnen? Det är helt sjukt och feltänkt av SVT och staten.

Om det ändå hade varit så att barnet kunde välja bort den svenska dubbningen, men det kan man inte med Hollys hjältar eller de andra serierna som min dotter vill titta på. Eller ännu hellre att engelsk tal med svensk text var default så skulle både läsning och lyssnande tränas samtidigt som barnen underhölls.

Vad hände med mentaliteten som exemplifierades av ”Fem myror är fler än fyra elefanter”? Då man i dåtiden utmanade barnen med bokstäver och lekar runt dessa, skulle man idag skippat bokstäver över huvud taget då det kan finnas barn som inte kan alfabetet. Ja, ni hör ju själva hur galet SVT resonerar.

Barnen blir lata av att inte behöva anstränga sig utan vallas till att bli passiva medborgare som bara skall konsumera underhållning. Staten är feg för den utmanar inte befolkningen i intellektuell stimulans och lärande. Till sist är det en enorm naivitet från statens sida att anse att vi inte behöver lära oss mer engelska för att stå oss i den internationella konkurrensen.

Dessa attityder skapar tillsammans en passiv, okunnig generation som inte står sig i den internationella konkurrensen. Se dig omkring – generationen finns redan och få saker pekar på att det blir någon ändring på det när  Centern till exempel skall ”satsas på låglönejobb” – ett land für die dumme Schweden.

Det är fullständigt waste of time att titta på TV utan intellektuell stimulans. Därför förbjöd jag min dotter att kolla på dubbade program. Nästa gång jag kommer in på hennes flickrum ser jag att hon nu kollar på ”Bones” på Netflix, en serie som verkar handla om att man hittar gamla lik och sedan försöker reda ut vem som bragt dessa om livet.

Helt horribelt, jag vet, men jag låter henne hellre kolla på Bones och lära sig engelska i stället för att destruera tid med hjälp av SVTs dubbade barnprogram. Det är klart, lika lite som jag blev en JR Ewing kommer hon bli en mördare.

Dock är jag övertygad om att hon redan som barn kommer ha vant sig till med engelskan så att hon, som ny världsmedborgare, tryggt och vant kan kommunicera med de människor runt omkring i världen som bygger vår framtid… bara jag klarar av att hålla henne borta från SVTs fördummande barnkanal.

shaun

Fåret Shaun – fortfarande odubbat av SVT. Men kanske skall SVT förklara vad som är så roligt för de idioter som de tror de producerar TV för.

Andra bloggar med etiketterna: , , , ,

Ett politiskt system fullt av kommunister

lördag, 14 maj, 2016

Att kunna prata engelska är en successfaktor i Kina. Så varje vecka har företaget jag jobbar på en företagssponsrad aktivitet som kallas ”English corner”. Tillställningen är välbesökt för det finns en enorm nyfikenhet inte bara på språket utan även på världen utanför.

thFörra fredagen var jag inbjuden för att prata om Sverige och hur jag såg på Kina. Nu kanske jag inte är representativ för svenskheten för nästan direkt hamnade vi i diskussioner om hur svensk socialförsäkring fungerar och våra skattenivåer.

I Kina finns ingen fungerande socialförsäkring visade det sig utan familjen är stommen i tryggheten i samhällsbygget. Upp till mellanstadiet är skolan gratis men sedan är det till att betala för att få tillräcklig kvalitet på utbildningen. Mina kinesiska kollegor betalar 11% skatt.

Vi svenskar brukar ju ursäkta vårt skattetryck på väl över 50% med att vi ”får en hel del tillbaka”, men det tillstår vi först efter att vi mangrant klagat. När jag frågade kineserna om de tyckte det var OK med 11% skatt på lönen förstod de inte frågan.

Satisfied? What do you mean? It is government…

Det är så fascinerande att så tydligt uppleva vad en ickedemokrati innebär – de hade inte ens en åsikt, eller ens tänkt tanken om ett annat samhälle. Styrelseskicket är fullständigt oifrågasatt. Styret av landet är helt separerat från vanliga människors liv. Tanken om ett annat sätt har svårt att infinna sig.

Så långt förra veckans tankar. Men detta har legat och gnagt inom mig, för någonstans har jag känt igen resonemanget från Sverige. ”It is government…”

För visst finns likheten även i en representativ demokrati. Avståndet mellan gemene man och politikerna på förtroendeuppdragen är väldigt långt. Inte fysiskt, att politikerna lever i ett annat bostadsområde, utan att de lever i en värld av representation där man inte representerar människor utan partier.

Dessa partier har gjort sig fullständigt oberoende av engagerade människor genom att ordna sin finansiering genom ett anonymt skatteuttag, ungefär som begravningsavgiften.

Människorna som sitter på förtroendeuppdragen svarar inte mot några väljare utan bara mot partierna. All annan lojalitet, som till exempel mot valmanskåren, straffas ut efter mandatperioden genom att förnyat uppdrag inte ges.

I regeringsformens portalparagraf står det:

All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare.

Men är det så? I och med att partierna har gjort sig oberoende av folket har partierna blivit kolosser likt de förvaltningar som de är satta att styra. Dessa kolosser är intrigerande avdelningar i samma organisationen och de svara inte mot någon annan än sig själva.

I denna intrigerande avdelning i organisationen premieras endast passivitet bortsett från toppskiktet. Rädslan att ha fel åsikt är alltigenom dominerande vilket leder till en extremt låg intellektuell höjd. Ett repressivt debattklimat ger att endast externa hot mot  avdelningen själv kan diskuteras fritt.

Det som jag beskriver ovan borde bara gälla för en kommunistdiktatur, men tyvärr gäller det för Sverige också med den enda skillnaden att vi har flera ”kommunistpartier” i Sverige.

Så hur gör man för att få partierna att representera folket och inte bara sig själva. Hur gör man partierna beroende av folket inte tvärt om? Jag tror att svaret är lika enkelt att beskriva som det är svårt att genomföra.

Ta bort allt partistöd.

Vi måste se att den enda verkliga tillgången som ett parti har är engagerade representanter och dessa representerar väljare och ingenting annat. Dessa representanter hålls samman av idéer och inte av repressiva organisationer.

Skall partiet som organisation ha ett existensberättigande så måste de beskriva en vision om en framtid som människor är intresserade av att engagera sig för. Det räcker inte med att lansera ett åttonde jobbskatteavdrag eller ytterligare bensinprishöjningar för att locka fram människors passion för vårt gemensamma samhälle.

Varför är detta så svårt att genomföra? Tyvärr så sitter all makt hos partiorganisationerna och sannolikheten att de skall dra undan mattan för sig själva är så otroligt liten att den egentligen inte finns – ungefär som olyckan i Harrisburg… Detta ger oss alla hopp om framtiden.

Gratis är gott men finns den goda gratis-lunchen?

måndag, 2 maj, 2016

Igår var det första maj, till och med i Hörby. Hemma så rensade vi i boden den första riktiga vårdagen med riktig värme i sig. Vi har slutat hoppas på att någon tjuv skulle komma förbi och stjäla all gammal bröte som av någon anledning ackumuleras. Det blir inte bättre än att vi får åka till soptippen själva.

Vid tre-tiden tryter engagemanget i boden och jag bestämmer mig för att åka in till Hörby och lyssna på första maj talen. Visserligen är det inte riktigt min politiska inriktning, men jag gillar konceptet – politik i det offentliga rummet.

melissagutierrez_1stmay

Melissa Gutierrez

Även vad som är roligt att se är ungdomar som engagerar sig politiskt. I Hörby representerades ungdomen av Melissa Gutierrez. Faktum var att hon var nog den enda ungdomen på torget om man bortser från förskolebarnen som mer var på torget för slickepinnens skull än det politiska budskapet.

Budskapet var enkelt – allt skulle bli gratis; gratis förskola, gratis kollektivtrafik, gratis medicin, gratis glasögon, gratis äldreomsorg och gratis boende. För att garantera inkomst på äldre dar introducerades ett nytt begrepp;  äldreförsäkring.

Hur denna generella försäkring skulle tillföra något utöver pensionen berättades inte, men jag har mina aningar – mer om det sedan.

Nästa talare var någon röstboskap från Stockholm som berättade för Hörby-sossarna hur tomma ladorna var 2014 men hur bra det blivit med Magdalena Andersson som kassör.

stadsskuld

Statsskuldens utveckling, fullt i ladorna?

Tanten talade med sådan emfas att jag var tvungen att lämna min plats, så högt var ljudet. Pensionärerna runt omkring mig skruvade bara ner ljudet på hörapparaterna. Allt var Borg och Reifeldts fel med sänkta skatter – de var bovarna tillsammans med skattesmitarna i Panama.

Allt var i princip värdelöst innan 2014. 2015 och framåt var allt perfekt. Jag tänkte på likheterna med min bod hemma i trädgården – vad sossarna fyller ladorna med är en massa värdelös bråte utan praktisk genomförbarhet. Betyder det att jag är Sosse?

Efter den skrikande stockhomstanten kom min favorittalare – Henrik Andersson, fullmäktigeledamot i Hörby. Ett helt enastående tal – jag kommer inte ihåg någonting och inget har jag skrivit i mina anteckningar.

henrikandersson_1stmay

Henrik Andersson, förträfflig begåvning i talarstolen

En otrolig svada i rappt tempo. Man får helt enkelt energi av att höra honom tala. Hade han varit verksam i Jönköping eller på höglandet så hade karriären som frikyrkopastor varit given.

sm_1stmaj

Susanne Meijer berättar om en misskött kommun

Det är inte bara jag som noterar drivkraften. Nästa talare, Susanne Meijer, citerade Henrik Andersson efter valet ”nu sätter vi blåslampa på kommunen”. Meijer själv tyckte dock att man skulle gasa lagom.

Vad lagom gasning är specificerades inte men att agendan är fullmatad råder det ingen tvekan om. Vidare råder det ingen tvekan om vem det är som skall vara med och betala – minst en skattehöjning till innan valet, men om det sades inget med risk att förstöra festen på torget.

Innan tåget äntrade torget språkade jag med en äldre dam jämte mig. Hon tyckte att Susanne Meijer gör ett bra jobb, och visst kan man tycka det om man likt de föregående talarna bara tänker på allt som man kan köpa för pengar.

Och visst gäller det att förvalta tillgångarna väl – den förra regimen var katastrofal med att ta hand om fastigheterna genom  nyliberalistiska tankar implementerade i Dalkia avtalet. Men vem vågar lita på att Socialdemokraterna och Susanne Meijer är rätt parti respektive rätt person att hålla i den kommunala penningpungen?

Med stolthet berättade Susanne om integrationsprojektet på Byggmästargatan där LSS boende, med administration, skall tränga ut de äldre. På Statoiltomten skall det byggas hyreskaserner till nyanlända och ännu fler LSS boende.

Foten ligger även på gaspedalen vad gäller att skaffa mer personal till kommunen; ”räcker det med en halvtid, skall vi inte satsa på heltid direkt?” Allt som sades pekar på en större offentlig sektor.

Och det är här någonstans jag funderar på hur alltihopa detta skall betalas. Allt skall bli gratis, offentlig sektor skall bli större – men hur skall detta finansieras? Inte med ett enda ord behagade någon av talarna beröra ämnet.

hakanhansson_1stmaj

Håkan Hansson visar med en gest hur högt skattetrycket måste bli för att ha råd med allt.

De som jobbar kommer få ännu större skattebördor sig pålagda för att finansiera den ”Socialdemokratiska modellen” som man kallar det. Hur i hela friden skall de minskande skarorna som drar in skatt orka med detta utan att bli utbrända?

Susanne Meijer har själv givit svaret – medborgarlön. Sluta jobba, luta dig tillbaka och få 20.000 i månaden för att inte göra någonting alls. Vem är det då som skall dra runt skattekvarnen om man inte ens skall jobba?

Det är då jag inser vad SSU:aren pratade om i början – pensionsförsäkringen. När de som jobbar går hem och lyfter medborgarlön slår pensionsbromsen till. Då behöver man en försäkring för att täcka upp den pension man jobbat hela livet för att få.

Ingen berättade för mig hur premien till den försäkringen skulle betalas, men igår var det vackert väder i alla fall…

I morgon kan jag släppa ner axlarna när jag åker tillbaka till Kina igen. I dessa stunder känns den kinesiska staten mer förutsägbar än ett Sverige styrt av socialdemokratisk idealism och ett Hörby styrt av Susanne Meijers expansionistiska politik.

Andra bloggar med etiketterna: , , ,

Har islamismen i MP kommit för att stanna?

måndag, 25 april, 2016

Om vi tittar på agerandet och uttalande från Miljöpartiets ledarskikt så kan vi få ett entydigt svar på denna fråga. Häng med på en resa under de senaste dagarnas turbulen när språkrören fäktat intensivt i media för att förneka det uppenbara.

”Nu skall islamistbuken hos Miljöpartiet tvättas ordentligt och offentligt”, så har det hetat från Miljöpartistiskt topphåll. Nej, just det – offentligt skulle det inte vara. Det interna telefonmötet blev inställt då värderingsdiskussionen riskerade att läcka ut.

I stället skickar språkrören ut en skrivelse: Öppet brev från MP. Ironiskt nog avslutas brevet med ”Starta ett politisk samtal – det mår vår demokrati bra av”. Det politiska samtal om Miljöpartiet som nu pågår har partiet inte mått så bra av – är då inte miljöpartiet ett demokratiskt parti?

IMG_065111Huruvida Miljöpartiet är ett demokratiskt parti har ifrågasatts under förra veckan. Hans Nikander vid Försvarshögskolan säger att Muslimska brödraskapet har infiltrerat Miljöpartiet.

Nalin Pekul kommenterade enligt nedan i SVT:

– Majoriteten av den halva miljonen muslimer i Sverige blir överlyckliga när det förtryck som drabbar dem äntligen kommer upp till ytan och debatteras. Men de människor som snabbt går ut för att attackera journalister och andra muslimer för att vara islamofober och inte vill ha den diskussionen, då kan man räkna ut att de har en islamistisk idé om hur samhället ska vara. Vissa av de här företrädarna säger öppet att de vill ha ett parallellt samhälle. De är inte intresserade av miljöpolitik för fem öre.

Tolerans till självutplånandets gräns kan man tycka om de godtrogna miljöpartisterna. Inte ens när debatten är som vildast förstår de vad som händer.

I SVTs Aktuellt kritiserar den miljöpartistiska Europaparlamentarikern Peter Eriksson svensk press att de har ett drev mot Kaplan, en man som jobbar för främmande  makt inifrån regeringskansliet. Peter Eriksson sa:

Eriksson framhåller att reaktionerna på bilderna där Mehmet Kaplan äter middag tillsammans med företrädare för islamistiska och högerextrema organisationer är kraftigt överdrivna.

Ingen i det miljöpartistiska ledargarnityret, varken Eriksson, Fridolin eller Romson har tagit avstånd från Kaplan och hans nära samarbete med turkiska staten. Hur allvarlig Kaplans koppling till Turkiet är exemplifierades med en spöklik dramaturgi i samma vecka när turskiska ambassaden försker få TV4 att inte sända en dokumentär som är turkiet-kritisk. Det är inte långt ifrån vad Miljöpartiet själva försökte sig på att köpslå med SVTs redaktion.

fridolin

I Aktuellt den 19 april intervjuas Fridolin om varför Kaplan var tvungen att gå. Svaret var från Fridolin att Kaplan inte kunde verka som minister. Fridolin tar exempel alla de som känner rädsla inför Kaplans umgänge, speciellt armenier eller förtryckta i Turkiet.

Fridolin själv känner inte rädsla eller förskräckthet inför hur långt in i det politiska etablissemanget i Miljöpartiet en främmande makt har kommit. Tvärt om känner Fridolin i intervjun trygghet hos Kaplan som visar ideologisk och etisk stabilitet.

Det intressanta är att det är, enligt Fridolin, inte Kaplans värderingar som leder till umgänget med dessa högerextremistiska, antisemitiska grupper som gör att han avgår. I modellen som Fridolin målar upp har Kaplan haft otur, upprepade gånger, när han har fått fel middagssällskap.

Bara för att belysa positionen som den sista toppkraften inom Miljöpartiet, Romson, besitter är det bara att lyssna SVTs morgonsoffa, när 11e september var en olycka:

Senare på dagen försökte hon bortförklara kommentaren med (Svd):

Senare på morgonen förklarade Romson sitt uttalande i Aftonbladets morgon-tv med att hon syftade på situationen för muslimer i Sverige efter 11 septemberattackerna.

– Olyckan är att vi fick en väldigt hård debatt kring integrationen och kring hur samhället växer med olika religioner sida vid sida och den diskriminering som kom, förklarade Romson

Det är fullständigt omöjligt att få morgonsoffekommentaren till ovan tolkning.

Vad Miljöpartiets båda språkrör håller på med är att triangulera mellan olika väljargrupper i ett försök att inte stöta sig med någon, speciellt inte den ökande gruppen islamister i Sverige.

Jag återupprepar till sist frågan som jag inledde med: Kommer Miljöpartiet med det nuvarande ledargarnityret kunna återhämta sig från det islamistiska innehåll som partiet har fyllts med?

Jag vill mena att det finns mycket lite som talar för det med mindre än att Fridolin och Romson kastas ut.

Andra bloggar med etiketterna: ,

Inte förmåga att bedriva politik effektivt

onsdag, 20 april, 2016

För några dagar sedan avgick Mehmen Kaplan, den miljöpartistiska bostadsministern som hade spenderat kvällar med högerextrema antesemitiska turkar. Mehmet hade mycket på sitt register.

rafat

Rafet Candemir och Mehmet Kaplan

Kaplan var tvungen att avgå när det blev för mycket. Bortförklaringarna räckte liksom inte till för ytterligare en katastrof.

Men det är inte Mehmet som är det intressanta, utan tre andra huvudspelare i dramat; Fridolin, Romson och Löfvén.

Fridolin står i SVTs Aktuellt kvällen när Kaplan slutgiltigt kastat in handduken och säger att det är ingen tvekan om Kaplans förmåga som demokrat men att det är svårt för honom att bedriva sin politik. Fridolin har fullt förtroende för Kaplan.

Det är fullständigt obegripligt att Fridolin har förtroende för en man som indirekt jobbar för turkiska staten, umgås med högerextremister, jämställer israeler med nazister och jämför IS krigare med svenskar som kämpade i Finland mot Sovjeunionen.

I SVT Nyhetsmorgon dagen efter kommer Åsa Romson och säger att terrorattacken mot WTC i New York var en olycka. Senare när sociala medier exploderar kring uttalandet korrigerar hon och säger att det var en olycka för sveriges muslimer.

Hur kan det vara något negativt för sveriges muslimer att vi faktisk börjar diskutera islamistisk terror och lyfter fram vilka konsekvenser en icke-sekulär stat egentligen innebär. Tål inte sveriges muslimer granskning eller vad är det som Åsa Romson menar?

Här har vi ett parti vars topp har totalt tappat fotfästet vad gäller att förstå vad svensk värderingsgrund handlar om. Demokratiska principer som öppenhet och bekämpande av extremism finns inte i främsta rummet hos dessa.

Givet detta så är det en skandal att vi har en statsminister som inte gör något åt situationen utan låter dessa förvirrade själar vara med och styra landet. Löven har en track record att inte agera förrän nära avgrundens kant.

Som exempel kan man ta flyktingkrisen i höstas där immigrationsverket och polisen var nära att kollapsa innan Löfvén agerade och införde passkontroller. Samma sak nu med Kaplan; två av hans ministrar var tvungna att gå ut och ta avstånd från vad Kaplan höll på med innan Löfven agerade och sparkade honom.

Både miljöpartisten Alice Bah Kuhnke och partikollegan Margot Wallström agerade utanför de stängda rummen långt innan Löfven reagerade, vilket tyder på att ärendet har varit uppe internt men att statsministern inte förmåtts att agera.

Så när Löfven till sist agerade så var det på grund av att trycket blev för stort, inte för att han hade en minister som även jobbade för den turkiska staten. Hur mycket skit från miljöpartisterna kan Löfven tänka sig ta innan han agerar?

Tänk på Åsa Romson när hon står och gråter på presskonferensen och rättfärdigar beslutet om att stänga gränsen med att hon hjälper miljöpartistiska kommunalråd, inte att orsaken till stoppet är att välfärden håller på och kollapsa.

Det blir allt tydligare att Miljöpartiet är ett särintresse som sitter i regeringen för maktens skulle, inte för Sveriges skull. När helst det faller dem in agerar de femtekolonnare lojala med regimer eller folk i Mellanöstern och inte det svenska folket.

Miljöpartisterna skulle ta en titt på en intervju med Lars trädgård där dessa rågångar förklars. Fundamenta för varje svensk:

Frågan är om Löfven ens är duglig som statsminister om han inte ens klara av att hålla koll på och styra sina 23 ministrar? Hur skall han då ha koll på Sverige och styra landet?

Andra bloggar med etiketterna: , , ,

Plikten framför allt

lördag, 5 mars, 2016

Jag har världens roligaste jobb. Det är så roligt att jag ibland riskerar att fastna i den så kallade honungsfällan. Den senaste veckan har det varit mycket jobb vilket till slut innebar att jag var på väg att kollapsa i torsdags.

Dagarna innan hade vi inte lämnat kontoret innan klockan elva på kvällen. Vi är under stor tidspress att slutföra konstruktionen och testningen. I projektet har vi inte möjlighet att försena beställningen av verktygen som används under massproduktionen.

Men redan vid sjutiden på torsdagskvällen tar jag en taxi till hotellet från fabriken och springer av mig en timma på löpbandet. Min höga puls och huvudvärk försvinner och en form av harmoni inträder under kvällen igen. Jag lyckas sova lugnt under natten.

wang

Wang plockar undan efter veckans jobb i labbet

När jag på morgonen lyfter telefonen från nattduksbordet och skannar igenom mailen ser jag ett från en teammedlem runt klockan ett på natten. Wang, som han heter, har levererat sin del av konstruktionen genom en prototyp för att inte blockera testningen.

Vid halv niotiden på fredagen när jag kommer in på kontoret ser jag att Wang redan är på plats. Hela dagen jobbar han på som vanligt. Jag ser hur trött han är och när vi skiljs åt igår fredag så tackar jag honom för hans insats. Han svara med ett leende och säger ”no need to thank – it is my duty”.

Jag blir rörd över hans engagemang i projektet. Han åker hem till sin familj, jag åker tillbaka till hotellet för att ha en telefonkonferens klockan tio på fredagskvällen med en andra delar av projektet som finns i både Europa och USA.

Vid midnatt släcker jag lampan och låter huvudet sjunka ner i hotellkudden. Jag önskar att jag också kunde åka hem till familjen, men så tänker jag på Wang och hans ord: ”it’s my duty”.

Det är stort.

Det blir lördag morgon i Kina. Klockan är midnatt i Sverige. Jag kollar mina mail och ser att ingen i Sverige mailat efter att jag släckte ner igår. Klockan fem en fredagskväll är det ingen som jobbar längre, knappt ens klockan tre…

Jag drar undan mörkläggningsgardinerna och tittar ut. Smoggen håller i sig och industristaden Changzhou vaknar upp till ytterligare en dag när solen inte gör sig besvär.

20160305_085341

Ser kanske en och en halv kilometer innan den blågrå dimman tar över.

Jag går ner till frukosten som är en överdådiga buffé. Det var länge sedan jag slutade med att botanisera bland alla faten. Till yoghurten med müsli läser jag DNs nätupplaga och fastnar för en artikel om politiska vildar.

Till min munterhet dyker hörbyprofilen Skerup upp i artikeln och minnen från förr väcks till liv. Skerup trampar på utanför de politiska ramarna och vägrar böja sig för repressiviteten inom partikulturen, ungefär som han alltid har gjort.

För visst är det så kära läsare att det är en politikers plikt att agera när man finner något vara fel? Detta gäller speciellt om det kommer till priset av sin egen karriär, för plikten gäller att vara förtroendevald och inte att göra politisk karriär.

Och när det är någon som går sin egen väg så finns det alltid någon där för att hacka ner på den som sticker ut. Moderaterna i Hörby begagnar sig av det lokala huskorset Eva Lindholm i form av gruppledare. Även dennes kommentarer i DN väcker minnen från förr:

– Det finns ett egenintresse som skiner igenom många gånger, säger Eva Lindholm, ny gruppledare för M i Hörby.

Det är som den förra omnipotenta despoten Lars Ahlkvist är tillbaka i egen hög person för formuleringen är exakt den samma; ”egenintresse”. Så även om personerna skiftar på toppen är metoderna de samma för att hålla ordning i leden.

Lyssna på detta välregisserade förställning när partipiskan viner och adepten Lindholm i lär sig av Ahlkvist hur slipstenen skall dras för att upprätthålla ordningen i leden:

Väl värt att notera är att ett år efter inspelningen hade Lindholm efter skickligt spel lyckats porta Ahlkvist själv från gruppmötena och placerat sig som moderaternas toppnamn.

Ex-kollegan Ahlkvist fortsatte dock att vara kommunalråd trots uteslutningen och trots att han själv många gånger uttryckt följande mening som citeras i DN:

– Alla som kandiderar för Moderaterna skriver på en kandidatförsäkran om att lämna sina uppdrag om de inte har gruppens förtroende. Det här visar bara att Pelles namnteckning inte är ett dyft värd, säger Eva Lindholm

Så den dag när moderaterna i Hörby  gör sin plikt och kickar ut Eva Lindholm så kommer även hon sitta kvar mandattiden ut och även hon har en värdelös namnteckning.

Det är här Wang kommer in i bilden. Det finns för få som har kvar pliktkänslan kvar. För det är inte positionen som lead engineer eller som förtroendevald som betyder något. Vad som verkligen betyder något är vad man uträttar och står upp för.

80% av lokalpolitikerna har ingen konsekvent åsikt om något. 95% skulle inte klara av att föra ett seriöst ideologiskt resonemang om samhällsbyggande. Majoriteten av ledamöterna är fullständigt värdelösa på sina poster när de omvandlar förtroendemannarollen till att vara röstboskap, marionetter och okvalificerade bänknötare.

Det är väljarnas plikt, inte att rösta, utan att ta reda på vem det är man skulle kunna tänka sig rösta på. Men dagens politiska partiet gör det inte lätt för medborgaren att uppfylla sin plikt. De politiska mediemaskiner som agerar på riksplanet har inte kapacitet att på lokalplanet betala för att någon think tank skall leverera ett opinionsoptimerat partiprogram.

Partierna kommer även i fortsättningen flörta med de som har idéer om ett bättre samhälle. När dessa idealister upptäcker den politiska realiteten och inte vill ge avkall på sin idealism så kommer våra demokratiska församlingar fortsätta att befolkas med  idestarka personer utan partitillhörighet.

Tillsammans med de rena maktkampsoffren, som Ahlkvisten själv, utgör dessa idealister gruppen vildar i politiken. Dessa individer agerar utan partiernas hämskor. I väntan på att bli avlösta vid nästa val är vildarna den enda vitaliserande faktorerna kvar i politikens grå massa.

Länge leve den pliktmedvetna vilden.

Andra bloggar med etiketterna: , , , ,

Drönarsamhället

söndag, 21 februari, 2016

Värt att veta om en drönare i ett bisamhället:

Drönaren kan inte äta själv utan måste matas av arbetsbin. Han deltar inte heller i arbetet i samhället.

Under vintern får inga drönare tära på förråden. Därför dödar arbetsbina alla drönare på hösten i den s.k. drönarslakten.

Så här på helgen har jag tid och möjlighet att förkovra mig i den producerade textmassan i nationens medier. När deltävling 58 av Melodifestivalen dunkar på TVn läser jag en insändare i Skånskan skriven av folkpartisten Mats Persson.

Oj, förlåt, de har ju ändrat namn nu, Folkpartiet. Eftersom folket försvann behövde man även ändra namnet. Namnet ”Partiet” har för starka annotationer till en enpartistats politiska gren så ett större skifte krävdes.

Liberalerna var ett oförstört varumärke som man kunde åka gratis på ett tag. Låt mig rätta mig själv – Mats Persson går under varumärket Liberal numera och inte Folkpartist.

För det är bara ett varumärke, inte längre en ideologi för detta parti. Det förstår man när man läser Mats Perssons insändare (2016-02-20) under rubriken ”Lägre ingångslön bättre än bidrag”:

På grund av höga kostnader för att anställa har arbetsgivare, både offentliga och privata rationaliserat bort människor som tidigare gjorde viktiga insatser på arbetsplatsen. Arbetsmarknadens höga krav på formella kunskaper och färdigheter för att unga och nyanlända som saknar detta får stå utanför och knacka på. Det är inte hållbart. Omkring 90000 unga mellan 15 -24 år varken arbetar eller studerar. Bland nyanlända tar det alldeles för lång tid att etablera sig på arbetsmarknaden. När människor försörjer sig på bidrag under långa perioder och upphör med att söka arbete skapas ett utanförskap som i längden leder till ett svagare samhällskontrakt.

Hela resonemanget i artikeln går ut på att lägstalönerna skall sänkas, bland annat för att få bort problemen med de 90000 arbetslösa ungdomarna. Det är allt annat än liberalt att hävda att staten skall kommendera fram lägstalöner och jobb som passar dessa.

Varför inte låta marknadskrafter styra så som man har gjort på akuten i Helsingborg där de enkla jobben tillsätts för att få bättre och ändamålsenlig utväxling på sjuksköterskorna och undersköterskorna.

resursperson

Resurspersoner på akuten i Helsingborg

Poängen här är att det finns jobb som ger en stor ekonomisk utveckling om samhället vågar släppa kraven på formalia. Det är inte så, vilket man har insett på akuten, att man måste vara utbildad undersköterska eller certifierad sängbäddare för att bädda en säng. Samtidigt innebär dessa att utbildad personal frigörs för att göra det som de är bäst på.

Jag skulle vilja hävda att det inte finns någon ungdomsarbetslöshet, för är det så att man inte har ett jobb så får man utbilda sig tills dess att man kan skaffa sig ett. Jag själv var 27 när jag var klar med min utbildning och har svårt att se att en 15-åring kan säga att denne är klar med sin utbildning under samtalen på arbetsförmedlingen eller på socialkontoret.

Lite lustigt är det att de så kallade Liberalerna har kickat ut kravliberalerna och anammat kapplöpningen mot sänkta ambitioner. Vad hände med Folkpartiets idé om lärlingsutbildningar?

Hela det ickesocialistiska spektrat har nu övergått till satsningar på minimilöner och ett lägre förädlingsvärde av arbetsinsatsen. Det liknar en masspsykos att alla partierna har samma idé till lösning och ingen av idéerna syftar till att stärka svensk konkurrenskraft genom höga ambitioner!

På söndagen dagen efter (2016-02-21) när jag slår upp Skånskans ledarsida läser jag en ledare signerad Lars J Eriksson. En centerman som prisar kontorslandskap men samtidigt kritiserar sanktioner mot Ryssland för dess invasion av Krim.

Bland irrfärderna kommer han fram till att man skall ha en medborgarlön som är kopplad till en form av arbetsplikt. Kan upplysa att systemet kallas att man har ett jobb. Fördelningen av dessa jobb kallas arbetsmarknad och betalning för insatser kallas lön.

I krönikan prisas det faktum att Landskrona kommun genom det liberala kommunalrådet Torkild Strandberg allokerar arbete inom ramen för försörjningsstödet och därmed kringgår marknaden.

Vad är det med dessa ”liberaler” (folkpartister eller centerpartister lika) som gör att de hyser sådan misstro till friheterna och skyldigheterna att man vill subventionera bort problem under mattan så att de inte syns? All denna subventionering sker genom offentlig tillväxt – vad är det som gör att liberalerna nu söker sina lösningar inom socialismen?

Har man nått vägs ände med liberalismens principer, namnbytet till trots, och därmed mer och mer vill ha stat och kommun att sysselsätta människorna med begränsade värdeskapande verksamheter i stället för att stärka nationens konkurrenskraft?

Jag skulle så gärna vilja att Mats Persson, Lars J Eriksson, Torkild Strandberg och alla andra socialister i liberal skrud tog sig tid till att studera världen och den konkurrens som finns där ute. Det handlar om att skapa ett system som är så resurssnålt att varje enskild insats tillför värde.

Om vi misslyckas med att skapa det samhället kan Lars J Eriksson leta med ljus och lykta efter de aktiviteter som skapar överskottet skola och omsorg, än mindre till medborgarlön. Det är så gränslöst naivt att tro att medborgarlönen är lösningen på alla problem som finns vad gäller resurssättningen till arbetsmarknaden.

Dagens så kallade liberalister har totalt tappat fortfästet vad gäller att få samhället att skapa överskottet som ger resurser till skola, vård och omsorg. De står för en total kantring av balansakten mellan rättigheter och skyldigheter, en kantring som blir särdeles allvarlig när det lutherska nationalpsyket håller på att nedmonteras i Sverige.

Är det någon som tror att strykjärnstillverkning är en framtidsväg i Sverige. Tag dig tid och titta på nedan dokumentär från kanadensisk TV och ställ dig frågan om de enkla jobbens väg, eller ännu värre – medborgarlönens väg, är den rätta för att upprätthålla samhället?

I filmen ser vi vad vi konkurrerar mot. Jag säger inte att detta är ett idealsamhälle men i realiteten är detta ett system som vi ekonomiskt måste överträffa. Med en befolkning som inte till fullo utvecklar sin kreativitet och som inte anstränger sig till gränsen för sin förmåga har vi inte en chans att överleva i den internationella konkurrensen.

Grundproblemen som alla politiska partier försöker komma undan genom snabbfixar handlar om att delar av den svenska arbetskraften inte är konkurrenskraftiga. I stället för att ta tag i det problemet accepterar liberalerna problemet och försöker hitta olika lösningar för att få undan individerna statistiskt sätt. Jag är inte imponerad.

Hur ser de själva på sitt förhållningssätt? Är det så att våra kapitulerande liberaler transcenderar bortom de ekonomiska realiteter som den värld, vi känner, är uppbyggd på? Drönarna får plats i ett samhälle som genererar någon form av överflöd men gör processen kort med dem i bristsituationer. Det är svårt för en realpolitiker att komma runt den naturlagen.

 

Andra bloggar med etiketterna: , ,