Hörby kommuns barn ska ha de bästa förutsättningarna att utvecklas till sin fulla potential

Det är med stor spänning vi kommer möta festivalbesökarna på Kulturkalaset i morgon tisdag för att höra hur man känner inför vårt förslag om tillägg till kommunens visions-skrivning.

Ingen skall kunna tveka om att det är politiker man pratar med. Ryggtavlan säger helt enkelt "Politiker"

Fullmäktiges beredningsgrupp Demokrati och vision har i uppgift att ta fram förslag direkt till fullmäktige inom områden som medborgardialog, vision, folkhälsa, kvalitetsarbete. I gruppen ingår representanter från alla politiska partier i Hörby.

Visionsdiskussionerna har varit en del i arbetet. För den som är intresserad av att veta mer var vi har sysslat med kan man kontakta kommunen och begära ut minnesanteckningarna från våra möten.

Du som redan nu vill kommentera visionen och vad den betyder för dig kan göra det på kommunens hemsida. Jag hoppas på många åsikter för detta är något som berör oss alla. Alla åsikter räknas!

Idag var det inköpsresa till grannkommunen Höör. Solen sken från en klarblå himmel. Första stopp var Systembolaget – en fantastisk svensk institution.

Systembolaget är det svenskaste av dem alla och av mig uppskattat som en bärare och symbol för svensk alkoholpolitik. Borta är ”förmynderi systemet”; fram har växt en servicepunkt med en social agenda. Kan man bli patriot för mindre?

Utanför bolaget står det bekanta ansikten, eller mer bekanta himmelsblå jackor. Moderaterna i Höör har lördagsaktion. Tre stycken som pratar med folk i vårsolen. Fantastiskt.

Nu så här hemma i trädgården sitter jag och funderar på dessa Moderater. De har tagit sig tid på en lördag med vackert väder, att kämpa för visionen om ett bättre land som man tror på.

Jag tycker det är fantastiskt att det finns människor som tar sig tid att dra sitt strå till samhällsstacken. Allt för att, genom demokratin som metod, skapa idéer som syftar till att göra Sverige till en bättre plats att bo, verka och leva i.

På tisdag kommer det bli mer politiker på gator och torg i Hörby under Kulturkalaset… mer om detta senare.

Till grillvärdarna ikväll blev det en Casillero del Diablo, eller 4567 som den heter på svenska.

Så här säger kommunalrådet Lars Ahlkvist, tillika vän till leverantören, i en artikel i SkD 2013-05-06:

Vi har följt lagen om upphandling och har gjort en direktupphandling. Konkurrensverket har tittat på detta och tagit ett beslut att inte göra någon vidare granskning.

Det är inte första gången som glidandet på sanningen förekommer just i detta fall. Så här säger samma kommunalråd i en artikel i Lokaltidningen Mellanskåne 2013-01-16:

Flera experter som intervjuats i media anser att affären är tvivelaktig ur juridisk synvinkel. Hur ser du på det?
– Det går alltid att hitta någon auktoritet som ser problem, men ytterst är det myndigheter och rättsväsende som avgör frågan. Beställningen av tavlan anmäldes till Konkurrensverket, som dock valde att inte pröva frågan. Jag tycker att det beslutet talar sitt tydliga språk.

Är det verkligen sant att det betyder att Konkurrensverket uppfattar ärendet som oproblematiskt och korrekt hanterat av kommunen? Jag känner att det är viktigt att få reda på fakta bakom detta budskap som pumpas ut till Hörbyborna i parti och minut.

Jag tar kontakt med Konkurrensverket och ställer frågan vad det betyder att Konkurrensverket inte valde att utreda frågan. Svaret som jag får tillbaka lyder enligt nedan:

Konkurrensverket har tidigare uppmärksammat Hörby industrifastigheter AB:s förvärv av den aktuella tavlan genom vår egen omvärldsbevakning och tidigare inkomna tips. Konkurrensverket har haft uppe frågan på ett prioriteringsmöte för att avväga om vi ska gå vidare med ytterligare utredning. Konkurrensverket har då med hänsyn till vår prioriteringspolicy, beslutat att inte utreda frågan vidare.

Att Konkurrensverket inte prioriterar att utreda frågan vidare innebär dock inte ett ställningstagande till om förfarandet i sig strider mot upphandlingslagstiftningen.

Det är en väldigt annorlunda bild som ges här och detta kan inte vara okänt för Lars Ahlkvist själv. Trots det så väljer Lars Ahlkvist att gång på gång använda Konkurrensverket som ett medel för att ge legitimitet till processen som föregick upphandlingen.

Konkurrensverket har rätt så bra koll på undantaget, så en principiell prövning var inte aktuellt i detta fall. Regeringsrätten har tydligt beskrivit genom domar villkoren för direktupphandling. Läs denna dom där Göteborgs kommun, trots en omfattande urvalsprocess inte genomförde en offentlig upphandling. Anledningen var att uppdraget var för generellt specificerat.

Här i Hörby har vi tagit det ett steg längre; här var det konstnären själv som specificerade tavlan genom att inkomma med förslag till målning. Detta förslag, och endast detta förslag, låg till grund för ”valet” och tecknande av kontraktet med Johan Falkman.

Anledningen till att detta inte prövades inom LOU (lagen om offentlig upphandling) var att det inte överklagades av någon sakägare, d.v.s. att ingen annan konstnär hade haft tillfälle att lämna annat förslag eller överklaga. Varför inte det? – Tja, den största bidragande orsaken var att hela projektet var endast känt inom en väldigt liten krets innan man hade ett väldigt specifikt förslag framme.

Johan Falkmans förslag var så specifikt att man kunde argumentera att undantaget i LOU gick att använda. Hela detta resonemang är en skenmanöver för att undgå den verkliga frågan om bara Johan Falkman kunde leverera konstnärlig utsmyckning till kommunhuset?

Det brukliga förfarandet, är att man officiellt och brett går ut med en förfrågan, hade troligtvis resulterat i många alternativ. Det är högst sannolikt att inte alla förslagen från konstnärskollektivet skulle föreslagit att man skulle skapa en tavla i ”Falkman-stil”.

Den öppenhet och transparens som en ärlig och korruptionsfri kommun måste bestå av har helt enkelt fått stå tillbaka, uppfattar jag, för personliga relationer och självpåtaget kunnande om konst, utan inblandning av expertis som brukligt är.

Så nu när jag läser de nya utsagorna i tidningen ställer jag mig frågan i vems intresse ökas oegentligheterna på med ytterligare lögner och felaktiga beskrivningar om Tabula Legionella? Kan du svara på det, kära läsare?

Andra bloggar med etiketterna: Hörby, Lars Ahlkvist

Vad som däremot skickade mig i djupa funderingar var samarbetet med Höör. Det fanns två informationsärenden som var relaterat till Höör; först ett gemensamt framtagande av politikerportal och sedan den gemensamma VA nämnden.

Jag tror det är ett tecken i tiden, för inom Socialnämnden har vi diskutera att dela på sjuksköterskor och inom miljönämnden delas specialister med både Höör och Eslöv. Det är ett tecken på att Hörby är för litet som administrativ enhet.

Mer och mer känner jag att det är dags att på allvar fundera på att göra slag i saken och slå ihop kommunerna. Nej, det är inte för att jag vill ha kommunförvaltningen lokaliserad mitt emellan de båda orterna i Ludvigsborg för att bespara mig körningar.

Orsakerna är mer att det finns många områden som skulle vara behjälpliga av en integration och lite stordriftsfördelar. Ta bara en enkel sak som kvalitetssamordnare – en post som vi när vi omorganiserade socialförvaltningen valde att inte tillsätta. Hade man haft en större enhet hade det varit befogat att kunna ha en sådan supportfunktion.

Behöver man verkligen två gatukontor och två tekniska förvaltningar, för att inte tala om två kommunledningar eller för den delen två politikerkårer. Det är ingen som talar om demokratiskt underskott i städer som 30 000 invånare, som är av storleken Höör och Hörby tillsammans.

Just den frågan är spännande, och vi bör noga överväga om vi inte skall släppa den provisiella hörnflaggan här i Mellanskåne och gå fram gemensamt i en kommun. Vips så skulle kommunen Höörby ha tågstation och en jätte TV-mast.

Men det är ingen akut brännande fråga, tvärt emot vad det var på aktivitetshuset när jag åkte hem från mötet vid åtta tiden.

Ingen rök utan eld, men någon sådan såg jag inte.... eld altså.

Ett maskrosblad delas utan minsta tryck

Ingen tvekan om att denna speciella form av kampsport bemästras av mig. Jag har slipat knivarna rakbladsvassa. De första rundorna på gräsmattan är ljuvliga. Knivarna spinner och gräset klipps av med ett väsande – jag känner mig som en nutida Shogun på traktorn.

Allt är frid och fröjd ytterligare några minuter innan första mullvadshögen och dess stenar kommer in i klippaggregatet. Jag riktigt lider när jag hör hur det mal sönder mina nyvässade blad. Som om inte det vore nog så tar bensinen slut, så det blev att åka till Gelwel i Höör för att köpa mer akrylatbensin.

Nåja, mullvaden är fångad så det har inte varit några nya högar på länge – hoppas jag kan hålla dem stången, inte bara för mitt eget välbefinnande utan även för mina gräsklipparknivar.

Två TV apparater på en gång

I lördags, i en flod av överskottsenergi, var det dags att titta runt i huset och se vad som kunde köras iväg. En micro (sorry Anita, denna åkte direkt), en skrivare, en CD spelare samt två(!) tjock-tv apparater.

Den ena apparaten hade ett, måhända litet, affektionsvärde. TVn med skärmen vänd hitåt på bilden ovan var TVn jag köpte när jag var student i Lund 1995.

När jag körde till soptippen så var det reprisutsändning av Spanarna i P1 - ett alldeles utmärkt program i en alldeles utmärkt kanal. Där berättade Gabriella Ahlström om studenters försök att applicera Lean på sig själva – ”Lean on me” som projektet kallades.

Nu togs det upp som ett skämt men jag kände helt plötsligt lite hopp om att det finns fler där ut som tänker som jag. Läs artikel i Svenska dagbladet. Visst finns det avigsidor med att leana sig själv för mycket som exemplet med flickvännerna i artikeln:

Rasmus berättar om en kompis som gjorde ett försök att även optimera relationer. Han schema- lade ”tid med flickvän”.

–Det där resulterade i att två flickvänner gjorde slut med honom. De tyckte det var obehagligt, det var som att vara tillsammans med en maskin.

Faktiskt redan innan jag kom iväg och hörde inslaget funderade jag på hur jag skulle kunna få ut skräp fortare från mitt liv (faktum är att ”waste” är centralt begrepp inom Lean).

Den senaste tiden har ingen av apparaterna varit i funktionell drift utan mest stått och samlat damm. Det är viktigt att leana ner sina processer och få ut skräpet fortare för att skapa mer utrymmer för att faktiskt få plats med sig själv. Då menar jag inte bara fysiskt, utan även mentalt – jag har insett att jag mår bättre ju färre saker jag har runt omkring mig.

Mycket teoretiserande om skräpet när jag kom hem, men jag har inte förmått mig att implementera några förbättringstankar. Men huset är tomt på flickvän i alla fall, så något har jag uppenbarligen lyckats med.

Hörbys socialnämnd har en kostnadsnivå som ligger över jämförbara kommuner. Det är vårt jobb i nämnden att ställa oss frågan varför det är så? Det är en process som pågår nu att analysera svaret och komma med åtgärder.

Att hantera en liten grupp som äter i matsalen på Källhaga separat är inte rimligt – med vilken rättvisa kan man argumentera att kommunen skall specialbehandla just dessa personer när inte alla har möjlighet till denna service?

Förutom att matsalen och köket på Källhaga har ett renoveringsbehov finns det ett problem med personalförsörjningen inför måltiderna. Våra medarbetare i kommunen måste fokusera på att leverera där vi får maximal kundnytta utifrån det uppdrag vi är satta att utföra. Matsalsserveringen på Källhaga ligger inte inom detta området, därför valde socialnämnden att avveckla denna aktivitet.

Matdistributionen till våra äldre och andra som är behov av hjälp för att få till sig sänt mat är inte kostnadsneutral för kommunen. Även om det är förknippat med en avgift att erhålla matdistributionen, så är den trots allt kraftigt subventionerad av skattepengar. Frågan som Socialnämnden ställde sig var varför de som inte är i explicit behov av matdistribution skall erhålla denna tjänst? Svaret var enkelt.

Tidigare i veckan har vi kunnat läsa i tidningen (SkD 2013-05-04) om temporära baracker för ett stödboende. Vi i nämnden har ännu inte fått fullständig ekonomisk information om detta initiativ, men vad jag förstår så handlar detta om att kunna ta hem placerade individer som kostar kommunen mycket pengar.

Vi har mycket kvar att göra, men det finns en kompakt övertygelse i nämnden om att den inslagna vägen är rätt väg framåt – Hörby kommuns socialtjänst skall bli mer ändamålsenlig och effektivare. Det är vi skyldiga att genomföra både gentemot invånarna, skattebetalarna och personalen.

Andra bloggar med etiketterna: Hörby, Socialnämnden

Jag har under de senaste åren jobbat tätt tillsammans med dem och det smärtar mig djupt, det som nu händer. Jag förstår varför företaget gör detta och det är rimligt, men samtidigt känner jag som projektledare starkt för dem.

Jag inser att min relation till mina projektmedlemmar, som visat mig sådan lojalitet de senaste åren, är på en emotionell nivå. Jag får anledningen att ställa mig frågan om jag är oprofessionell i min relation till jobbet och de som jag jobbar med.

Ni som känner mig personligen vet att jag är passionerad inför det jag gör. Jag är lika passionerad gentemot mina projektmedlemmar. Tillsammans har vi i projekten flyttat berg och åstadkommit det som tidigare ansetts vara omöjligt.

Jag inser att min ledarstil, hur krävande jag än kan uppfattas vara, kräver mest av mig själv. På ett personligt plan överlämnar jag mig i mina team-medlemmars omsorg, precis som de gör till mig, för att vi tillsammans skall uppnå passionen att verkligen göra skillnad.

Kostnaden för detta kommer dagar som idag. Men trots mina smärtande känslor skulle jag inte ändra på en sekund av vad vi gjort och varit med om tillsammans. Detta oavsett hur oprofessionellt det än kan tänkas vara.

Jag var nere på Lantmännen i Hörby och tänkte köpa lite Stroller anti mossa – jag blev chockad när jag såg att påsen kostade styvt 500 kronor. Jag plockar motvilligt åt mig påsen och skall till att betala. På väg till kassan råkar jag i samtal med en anställd och beklagar mig över priset.

I stället får jag rådet att köpa en säck järnsulfat och en säck vanlig NPK-konstgödning för 348 kronor… tillsammans! Mycket trevligt med ett besparingstips just i det läget. En Wow-service, som jag har lärt mig att det heter. Lär dig mer om Wow-service på http://www.wowmarketing.se/. Thomas Lydahl gav en Wow-förläsning på kunskapsdagarna i Lund för några veckor sedan.

Två påsar är bättre än en... och billigare!

Idag har de båda säckarna distribuerats på tomten i väntan på det utlovade regnet under morgondagen. Jag återkommer med rapporteringen om resultatet.

När jag berättade om äventyret med gödningen för min granne frågade han spontant om jag har köpt extra bensin till gräsklipparen också… OK, jag får väl jacka upp den budgetposten.

Så till det andra problemet – mullvadarna. Ikväll är gräsmattan apterad på tre punkter. Beträdes på egen risk… speciellt om du är mullvad.

Stora delar av den artificiella bäcken var fylld med löv, och vis av erfarenhet är det av vikt att ta bort dessa för att undvika grönt vatten senare under säsongen. Även en ansenlig mängd gyttja togs bort och hela sörjan lades under bärbuskarna i ovetenskaplig förhoppning om att det skulle göra dem gott.

Kalsongdoppet i den stora dammen får anstå tills det blir lite varmare. Sällan kommer man undan att bege sig ner i huvuddammens djupdel för att göra samma löv- och gyttjeoperation där. Det är bara att stålsätta sig inför framtiden.

Pump, slangar, filter skruvas ihop och voila – allt funkar direkt. Till och med slangarna höll tätt! Nöjd med min insats sätter jag mig vid bäcken och lyssnar…. och somnar till det porlande vattnet. Livskvalitet!

Dagen till ära är det dags att ta fram Dahlierötterna som jag har i säkert förvar över vintern i källaren. Förra året hade jag dem runt min förtvinande Magnolia och bestämmer mig för att sätta dem på samma plats i år igen.

Ja, jag vet att jag får generationer av mästrande bönder på mig nu, att jag inte tillämpar växelbruk. Men att kunna se dem blomma magnifikt under lång tid senare i år på framträdande position; tja, jag får helt enkelt ta risken av en inte fullt optimal placering produktionsmässigt.

Det är med stor tillfredsställelse blåstället åker av. Efter klockan tre ägnas tiden åt fika med goda vänner vid dammen och sedan ett lååångt och stimulerande telefonsamtal under äppelträdet. Härlig är våren och jag kan inte nog uttrycka min uppskattning av naturen och mina vänner!