I fredags var jag på simskola i Hörby med min dotter. Det var första gången som jag var på Lågedammsbadet efter att det återinvigts. Helt otroligt så bra det hade blivit! Från att varit skeptisk i början när planerna började diskuteras, så har jag under byggnadstiden övergått till att bli försiktigt positiv när jag såg ritningarna och visionerna. När jag nu besökte ”the real thing” blev jag överväldigad över hur bra det hade blivit. Det är inte förvånande att man redan nu har kommit upp i över 10000 besökare.
För att inte tala om den positiva upplevelsen av simskolefröknarna som gjorde sitt yttersta för att hålla barnen på gott humör i det främmande elementet. Med tårar i ögonen ser jag min dotter med stora pontoner på ryggen simma från kant till kant i mellanbassängen.
Eftersom jag är en badkruka, så blev jag inte blöt förrän det var dags att duscha av klorvattnet av dottern. Detta hände då ett hantag i duschrummet var olyckligt riktagt mot mig. Spolningen var dock inget som förtog lyckoruset från besöket.
Visserligen skulle badvakterna kunna vara lite mer progressiva i stoppandet av springande obetänksamma ungdomar, så att de inte halkar och slår ihjäl sig och andra. I bästa fall kunde man tro att ungdomarna själva kom till insikten att visa hänsyn, men varken hänsyn eller riskbedömningar verkar vara ungdomars starka sida – varken nu för tiden eller när jag var ung själv och körde moppe utan hjälm.