På marknaden för konst och glädje

På kommunstyrelsen förra veckan fanns det två små kuriosaärende med politisk sprängkraft.

Båda två återfanns i HIFABs protokoll från 2013-01-13.

Första ärendet som styrelsen i HIFAB hade hanterat var att acceptera den anonyma donationen på 100kkr till HIFAB-styrelsens tavla i kommunfullmäktigesalen. I protokollet kunde man läsa att man inhämtat information från SKL huruvida man kunde fatta beslutet att ta emot gåvan.

Det var uppenbart att man är helt medveten om den minerade terrängen man är ute och trampar i vad gäller denna donation. Intressant var att man inte hade funderat på, eller åminstone inte valde att kommentera, lämpligheten i att ta emot anonyma pengar för att hjälpa till att finansiera ett politiska kontroversiellt projekt, där endast tillskyndarna av projektet vet vem givaren är.

Dessutom hade man kontaktat en revisionsfirma för att ta reda på hur man på bästa sätt skulle bokföra konstverket. Naturligtvis är det en investering…

Nästa ärende i protokollet handlar om att HIFAB känner sig kallad att svara på den protestlista som skickades in angående upphandlingsskandalen. I denna skrivelse konstateras ödmjukt följande:

1. Större delen av arbetet med konsverket är utfört och övervägande delen av ersättningarna enligt konstraktet är redan utbetalda. …

Vi är övertygade om att detta [tavlan] kommer att bli till stor glädje under många år framöver för Hörby kommun och dess innevånare. Vi är också övertygade om att konstverket kommer att betinga ett avsevärt mycket högre värde i framtiden än de kostnader som bolaget kommer få för konstverket.

Jag hoppas att kronologin i skrivelsen inte är avsiktlig. Om nu större delen av ersättningarna är utbetalda, så får vi verkligen hoppas att tavlan får ett avsevärt högre värde än kostnaderna som man kommer få. Minst upp till totalkostnaden om planen för bokföring skall gå i lås.

I protokollet framkommer det dock att ramen kommer kosta 25kkr. Det framgår inte om det ryms inom de första 600kkr eller om det är en liten extra krydda vi har att se fram emot.

Som en liten epilog till just denna historia om HIFABs protokoll från januari, kan ni som läsare fundera på det faktiska innehållet i dokumentet, d.v.s. det som vi i KS får oss tilldelat när vi skall utöva uppsyn över bolaget. Protokollet i sig säger inget, utan allt finns i bilagorna som man måste begära ut explicit. Tillsynen blir därefter och det kan ingen som jobbar för att skapa en transparent organisation vara nöjd med.

Uppdaterad: Läs mer på Skånskan

2 svar på ”På marknaden för konst och glädje

  1. Debattvillig

    Att man tar emot donationen från A-J fast gör det till en anonym konstruktion talar sitt eget språk, man försöker sopa över sitt misstag. Men ser det ut som skit och luktar som skit så är det nog skit trots allt.

    Denna historien kommer gå till historien och har satt kommunens namn på kartan för all framtid som Sveriges svar på svinarp.

    Särskilt roligt är att vissa politiker får sin manlighet sårad genom att bli slagna på fingrarna rent kunskapsmässigt så till den milda grad att dom likt en sur treåring i sandlådan som tar sina klossar och drar.

    Denna absurda soppa hade kunnat skötas snyggare.,

    Svara
  2. Yvonne Kulstad

    a) Enligt mitt (och faktiskt måna andras) tycke, är bra konst lika med konst som berör, engagerar och provocerar. Här anser jag att Johan Falkman har lyckats utmärkt och jag ser fram emot att få se målningen på plats i Hörby Kommunhus!

    b)Jag anser inte att det är någon större mening med att spekulera i vem som är den anonyme donatorn, eller i vilket syfte donationen gjordes. Personen vill vara anonym, och då får man respektera detta. Det är inte tvunget att ta emot gåvor, men nu valde man att göra det – det är kanske hellre det valet som borde diskuteras?

    c) Enligt svensk bokföringslag ska konst bokföras som ”investering”. Detta kan man alltså inte göra något åt om man vill vara laglig, och det är tämligen meningslöst att raljera över, eller ha personliga åsikter om, detta.

    d) hade jag suttit i KS hade jag krävt att bilagorna ALLTID skulle delas ut till ledamöterna utan särskild begäran. Hur ska man annars kunna ta ställning på ett adekvat sätt?

    Svara

Lämna ett svar till Yvonne Kulstad Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.