Om gårdagens aktiviteter gick i renoveringens tecken med målerier, så har dagen haft fokus på trädgården. Efter en lite seg morgon med kaffe vid husknuten, tog jag stridsbeslutet att få igång bäcken.
Stora delar av den artificiella bäcken var fylld med löv, och vis av erfarenhet är det av vikt att ta bort dessa för att undvika grönt vatten senare under säsongen. Även en ansenlig mängd gyttja togs bort och hela sörjan lades under bärbuskarna i ovetenskaplig förhoppning om att det skulle göra dem gott.
Kalsongdoppet i den stora dammen får anstå tills det blir lite varmare. Sällan kommer man undan att bege sig ner i huvuddammens djupdel för att göra samma löv- och gyttjeoperation där. Det är bara att stålsätta sig inför framtiden.
Pump, slangar, filter skruvas ihop och voila – allt funkar direkt. Till och med slangarna höll tätt! Nöjd med min insats sätter jag mig vid bäcken och lyssnar…. och somnar till det porlande vattnet. Livskvalitet!
Dagen till ära är det dags att ta fram Dahlierötterna som jag har i säkert förvar över vintern i källaren. Förra året hade jag dem runt min förtvinande Magnolia och bestämmer mig för att sätta dem på samma plats i år igen.
Ja, jag vet att jag får generationer av mästrande bönder på mig nu, att jag inte tillämpar växelbruk. Men att kunna se dem blomma magnifikt under lång tid senare i år på framträdande position; tja, jag får helt enkelt ta risken av en inte fullt optimal placering produktionsmässigt.
Det är med stor tillfredsställelse blåstället åker av. Efter klockan tre ägnas tiden åt fika med goda vänner vid dammen och sedan ett lååångt och stimulerande telefonsamtal under äppelträdet. Härlig är våren och jag kan inte nog uttrycka min uppskattning av naturen och mina vänner!