Idag har jag tagit en semesterdag från jobbet. Det innebär att jag givits en möjlighet att komma ifatt med saker på jobbet som råkat komma efter. Finns inget bättre än att jobba på ett X2000 mellan Hässleholm och… Södertälje.
Vän av ordning kanske tänker – Södertälje?!?!? Min enda relation tidigare var bussen till Almnäs och utbildningen på Swedint 1995. Denna gång är det basket.
Vän av ordning kanske tänker – Basket?!?!?! Ja, jag har helt plötsligt en relation till basket genom att min dotter spelar. Så därav följde jag med på turneringen här i Södertälje… som något form av ”vuxenstöd”.
Det är så bra att komma till nya miljöer för då kommer det många nya reflektioner. Idag finns det tre som är nämnvärda:
1. Summan av glädje
Under en promenad till hotellet berättade jag om mitt senaste dygn och kaoset på Frankfurts flygplats, försenade plan och nattliga taxi äventyr. Baskettränaren berättade då om en annan resa till Italien som innehöll flygproblem och jordbävningar vilket gjorde resan helt meningslös.
Jag skattade så jag grät åt historien och även resenären skattade åt upplevelsen retroaktiv. Så då noterade jag att eländet upplevdes en gång men den lustiga och absurda upprepas gång på gång till återupprepbart nöje och glädje.
Ett annat exempel är lumparhistorierna – när man låg i lumpen var det inte speciellt nöjsamt med granbarr i kalsongerna, men några år senare så är historierna från vår kära försvarsmakt en källa till mycket glädje varje gång de berättas.
Observationen är att summan av glädje överträffar eländet mångfalt gånger om.
2. Att äta själv
Jag har köpt resan med basketlaget ”all inclusive”, det betyder att man får matkuponger för att äta i samma matsal som barnen. Eftersom man har blivit bortskämd med affärsklassresandet har man vant sig till med en Comfort zon i allt vad man tar sig till.
Så när det var dags att äta middag så var det så trångt vid bordet bland de andra i laget så jag sätter mig själv vid ett annat bord och äter min mat. Skönt att äta i stillhet.
Rätt som det är så kommer min dotter fram och undrar om jag inte skall flytta på mig och sätta mig vi ett av de fulla borden. Det var uppenbart att hon tyckte synd om mig.
Naturligtvis var det inte aktuellt att byta plats för mig men jag började ändå tänka på varför det var empativållande för henne? Det är ju för många ensamhushåll norm att äta ensam hemma, men i sällskap är det normbrytande att äta själv.
Intressant.
3. Att förvånas över barn som sköter sig
Jag sitter och tittar på barnen hur rent det är på bordet efter att de ätit upp och lämnat in sina tallrikar. Förra Lundaspelen var jag engagera i matutdelning på Fäladsskolan och kommer ihåg hur grisigt det var.
Så när jag märker skillnaden blir jag förvånad över min reaktion – att jag var förvånad att jag inte behövde säga till barnen att samla ihop riskornen.
Hur kommer det sig att jag nästan förväntade mig ett dåligt beteende. Jag vet att det säger mer om mig själv än om barnen…
Varför då?
I morgon
I morgon är det match i Södertäljestadsdelen Ronna. Är säker på att det kommer bli intressant det också