Hörbypolitiken är som min låda med Nespresso-kapslar

Nu idag på morgonen har jag läst ikapp i tidningen. Det glädjer mig att de regelbundna kommunala/kommunalpolitiska skandalartiklarna varvas med en och annan politisk insändare. Dessa insändare består av lite nålstick till höger och vänster.

Dock så ser jag ett problem i att det socialdemokratiska narrativet är så accepterat och odebatterat av oppositionen. Visst är det så att Sverigedemokraterna kritiserar flyktingvillorna men det finns en mer ideologisk diskurs att ge sig på och det handlar om vad kommunen skall hålla på med.

Från höger till vänster är perspektivet att det är bra att kommunen lägger sig i saker och ting som faktiskt skulle kunna lösas av civilsamhället. Som exempel på det senare kan man ta Ludvigsborgs engagemang och genomförande av allaktivitetshall vilket SVT uppmärksammade för några veckor sedan.

När kommunpolitiska partier har diskuterat sporthallar i småbyar söder om Hörby i decennier har Ludvigsborgsborna själva gjort slag i saken och byggt en egen hall. Hade det blivit bättre för Ludvigsborgarna om man väntat 20 år till innan kommunen hade kommit till skott (om ens då)?

Skillnaden i perspektiv är mellan de som är inom kommunpolitiken och de som är utanför om vad som kommunens roll skall vara. Min ex-kollega (…) och före detta kommunalråd Lars Ahlkvist kan väl representera skillnaden.

svt_ludvigsborg

Skillnaden mellan att vara på insidan och utsidan – en resa från toppstyrt kulturelitistiskt mingelhus till folkligt all-aktivitetshus genom gräsrotsaktivism

Som kommunalråd var det kommunalt mingelhus (mögligt även det) som gällde för Ahlkvist, men ute i civilsamhället är det medborgarinitiativ som löser kommunens tillkortakommande.

Vad gäller den nuvarande politiska härkets hantering kring inköpen av de mögliga flyktingvillorna (eller för den delen HVB hemmen) i kommunens tätort så diskuteras endast de formella felen som begåtts i transaktionerna. Galenskapen i att kommunen köper på sig ännu fler fastigheter när man inte ens idag klarar av att underhålla dem man har lyser med sin frånvaro.

20180128_083432

Min låda av Nespressokapslar i skåpet

Jag har två olika kaffemaskiner. En Nespresso maskin där jag kan välja mellan en uppsjö av olika kapslar med smaker och styrkor.

Jag har även en klassisk espressomaskin; jag maler själv mitt kaffe till rätt storlek, jag packar det själv i maskinen och jag själv väljer min styrka givet mängden kaffe i maskinen.

Varje kopp jag gör blir exakt likadan som den förra efter år av intrimmning. Det blir så mycket bättre – jag klarar mig bra (bättre) utan denna myriader av Nespresso smaker som i praktiken levererar ett undermåligt resultat i alla fall.

Beskrivningen av nespressokapslarna är som jag ser Hörbypolitikens liberala mitt och höger – massa olika färger men i grunden blir det samma fadda smak i munnen.

Det finns helt enkelt inte en förmåga att bryta sig loss från den socialdemokratiska problemformuleringen. Konsekvensen av det är vad vi ser genom att man levererar snarlika lösningar utan att först ideologiskt analysera situationen i kommunen.

Om jag fick önska mig något så vore det en lokal Moderat ledning som hade förmågan att visa på en annan väg i stället för att konsumeras av att definiera en förhållning till Susanne Meijers påfund och upptåg.

Det är inte tillräckligt med att populera posten som oppositionsledare med en administratör och petimäter vars hegemoni över partiet upprätthålls med en politisk katapultstol ämnad för interna meningsmotståndare.

Kan man ta in Ahlkvist igen?

 

Andra bloggar med etiketterna: ,

Etiketter: ,

Lämna ett svar