Inlägg märkta ‘Demokrati’

Vilka är kvalifikationerna för att marschera i åsiktskorridoren?

tisdag, 3 oktober, 2017

Nordiska motståndsrörelsen har marscherat i Göteborg förra veckan. Under demonstationståget så tänkte de bryta mot tillståndet de fått av polisen och därmed var sagan all för den så kallade Nazidemonstrationen i Göteborg när de omhändertogs.

I veckor har proffstyckare i media ojat sig för att demonstrationstillståndet givits. Judiska församlingen likaså har drivit kampanj – till och med den israeliska ambassadören var på TV och kommenterade att ”det är ju en svensk inrikespolitisk fråga, men…”. Regeringen har vajat – Morgan Johansson som skall se över lagar så att man kan hindra att nazister tågar på våra gator.

Den radikala vänstern hade helt plötsligt hamnat i mittfåran av svensk opinionsbildning och hotade med motdemonstrationer som av hävd brukar bli rätt våldsamma. Dessa var indirekt påhejade etablissemanget i åsiktskorridoren. Polisen fann det för gott att ändra demonstrationstillståndet för nazisterna så att det fick marschera en kortare och mindre central väg i Göteborg.

Ingen har några rosenskimrande tankar om vilka nazisterna är, om det råder ingen kontrovers. Läs på Nordiska Motståndsrörelsen om deras ”plan” och tankar – speciellt avdelningen om ”filosofi”.  Det luktar inte hallon om kommunikationen.

Men det är inte det som är intressant; Vad som är intressantare är hur etablissemanget tillsammans med vänsterradikala och andra våldsamma element arbetar mot de demokratiska principer som vårt samhälle grundar sig på.

Genom att hota med att skapa så mycket oreda kring nazistdemonstrationen att den allmänna ordningen inte kunde upprätthållas av polisen, har personerna i åsiktskorridoren varit mycket verksamma mot de demokratiska rättigheterna som tillhör varje medborgare i vårt land. Resultatet av dessas arbete inträffade då nazisternas demonstrationstillstånd var tvunget att ändras.

Detta etablissemang som basunerade ut, i en tid av upphetsade stämning, att lagar måste ändras. De är kort sagt en samling av duktiga idioter.

Frågan man måste ställa sig är om etablissemanget själva anser sig ha hamnat i fel säng när de gör gemensam sak med våldsverkare och inte har kraft och mod nog att intellektuellt förhålla sig nyktert till de värderingar som vårt samhälle bygger.

Proffstyckarna och politiker har inte fundamenta klart för sig innan de kommer in i ett skarpt läge. Just när behovet av demokratiska ryggradsreflexer är som starkast, då vacklar samhällets ”intellektuella”.

Det stora problemet är att dessa individer, som saknar intellektuell förmåga till dylik analys, redan sitter vid makten… till skillnad mot nazisterna.

Andra bloggar med etiketterna: , , , ,

Gnälla går ju… men det är ditt eget fel (och mitt)

söndag, 26 mars, 2017

Vi som har följt Hörbypolitiken under många år kan konstatera att de mest märkliga sakerna kan hända i den titt som tätt. Men om man lyfter blicken lite så ser man att det oproportionerligt mycket som är märkligt jämfört med andra närliggande kommuner.

Jag har ofta skrattat åt slutledningen att det måste vara något med vattnet i Hörby som drivande i alla konflikterna, men det är den bästa förklaringen än så länge. För vad är det just i Hörby som driver fram galenskaperna.

Det kommunala uppdraget är enkelt: att organisera och prioritera de allmänna resurser som skattekollektivet betalar in. Det är inte att erövra den politiska makten och sedan genomföra en agenda som inte har med det kommunala uppdraget att göra.

Jag vet vad som pågår – jag såg det från insidan under åtta år i kommunpolitiken. Hela det kommunala politiska systemet (och därmed förvaltningen av kommunen) är igenproppat av ideologiska ickekommunala agendor och personliga vendettor.

Alla kommer väl ihåg beslut om korrumperade monumentalmålningsupphandlingar, investeringar i stenöknar i brist på en lokalförsörjningsplan, sittandes på dubbla stolar i bolagen eller hur kommunalrådet underminerade hela det politiska systemet genom att runda både tekniska och socialnämnden där han inte hade full kontroll?

Vad som kanske inte finns i allmängodset är hur kommunalrådet kommer in oanmäld på ett Socialnämndsarbetsutskott och vill anmäla mig för att brutit mot sekretessen genom ett blogginlägg om hemtjänsten. Eller hur beredningsgrupper konfigurerades utifrån vänskapsband och inte utifrån viljan till resultat.

När vårt förra kommunalråd, Lars Ahlkvist, fick spaken (tillsammans med alla oss andra som bekämpas hans välde), då fanns ändå förhoppningen om något bättre. Men ack, så blev det inte – snarare har det blivit än värre.

In kommer Socialdemokraterna med Susanne Meijer i förarsätet med en radband av lydiga pojkar med mössan i hand som tysta, kuvade stödpartier. Människor i bygden är i uppror över de beslut som tas, människor man möter är ÄNNU mer förbannade nu än under Ahlkvists tid.

Upprördheten är inte konstig med tanke på de huvudlösa planer om villainköp, permanenta flyktingförläggningar i villakvarter, byggande av avlägsna utescener när idrottshallen rämnar och möglar, svällande byråkrati när hemtjänsten går på knäna. Vem skulle inte vara upprörd över det?

Som om det inte vore nog så finns det ett än värre problem: Om Ahlkvist hade problem med demokratin så är det inget vad Susanne Meijer har. ”Ingen debatt” tillåts på möten, recenserande och kritiserande av lokalpressen, rasister finns överallt och hos alla som har åsikter om integrationen (min kritik av villaköp och permanenta flyktingförläggningar ovan är troligtvis rasistisk dem också).

Som kronan på verket så har hon en politiskt och ideologiskt betingad punkt på alla fullmäktigemöten som heter ”kommunalrådet informerar”. Där kritiseras meningsmotståndare och den egna agendan glorifieras under 20 minuter utan att de som kritiseras eller har en annan åsikt tillåts uttrycka den. Om någon vill gå i polemik så stoppas det av pampen, tillika fullmäktiges ordförande, Tommy Hall under hänvisning att det bara är en informationspunkt.

Sossarna och den styrande regnbågen har ingen aning om hur långt ut på det sluttande planet man befinner sig vad gäller den demokratiska debatten. Kommunalrådet har till och med polisanmält individer som kritiserar (om än på ett plumpt och trubbit sätt) och som påtalar för henne och andra hur sjukt det har blivit.

Symptomen är problemet med att kommuninvånarna inte sätts i första rummet. Hörby kommun är kommuninvånarnas plats på jorden. Det är INTE Susanne Meijers sandlåda med skattebetalarnas pengar.

Men det är här vi kommer tillbaka till fundamenta i demokratin: makten utgår från folket. Det är Hörbybornas egna inneboende förakt för politiken och politikerna som tillåter att de individer som nu styr får sitta vid rodret; en klick individer som styrs i stort av egenintresse och vänskapskorruption. Men låt oss inte glömma att de har placerats där av Hörbyborna själva.

Orsaken till symptomen ovan handlar om  att det inte räcker för medborgaren att gå och rösta en gång var fjärde år på personer som man till stor del inte har en aning om vem det är och sedan under de 1459 andra dagarna förfasa sig mellan skål och vägg över politikerna man valt.

Skärp er och sluta skylla på vattnet! Sluta skylla på idioterna som ni valt. Ställ dig framför spegeln och se den verkliga idioten i Hörbypolitiken, personen som varje månad lämnar över en femtedel av sin lön till Susanne Meijer och förväntar sig att hon jobbar för dig och ditt bästa samtidigt som hon tillsammans med de andra du röstat på lyfter dubbla arvoden ”utan att veta om det”…

Idiot!

 

Andra bloggar med etiketterna: , , , , ,

En långsiktigt hållbar politik

lördag, 21 november, 2015

Idag så ser vi radikala förändringar i politiken vad gäller flyktinghanteringen. Heliga kor slaktas i parti och minut – allt är uppe för omprövning. Vi är lyckligt lottade som lever i brytningstider för det är då man kan titta in i sprickorna i de politiska partiernas fina fasader.

I en tid när partierna har blivit anemiska och de endast består av ett varumärke, då är det ännu mer intressant att titta in i öppningarna. Den naturliga åsiktsosmosen har försvunnit när partierna blivit mer fundamentalistiska i sina få ståndpunkter. Fundamentalismen i dessa få ståndpunkter blir då så central att man får en rabiat praktisk hållning. Detta trots att verkligheten, uppenbart för alla, motsäger partiets beskrivning.

Utbytet av åsikter över partigränser har ersatts av branding och profiling utifrån identifiering hos potentiella väljargrupper som i val kan fortsätta ge partierna ett existensberättigande. I de fall när principiella eller ideologiska åsikter uttrycks inträffar det inte sällan att individen som kommunicerar åsikten avskiljs från sin poster, möjligheter till avancemang eller till och med förlorar sitt medlemskap.

Risken för att skada det ömtåliga varumärken måste minimeras. Varje ståndpunkt som riskerar att skilja partiet från någon väljare är ett problem. Konsekvensen är att när något händer, så står de politiska mediamaskinerna handfallna och har inte förmåga att agera proaktivt utifrån det samhälle man vill skapa. I stället för att stå för vad man långsiktigt anser är det bästa för Sverige, så väljer partierna att analysera vad som är det bästa för partiet kortsiktigt i nästa mätning av väljarsympatier.

Partierna måste med sina nya modus operandi invänta tills tillräckligt många tyckare har skickat upp sina försöksballonger, och man studerat väljarkårens reaktioner på dessa, innan man kan lägga fram sin egna politik.

Låt oss ta ett exempel: Ta Migrationsöverenskommelsen som Folkpartiet var med och beslutade om. Där beslutades att tillfälliga uppehållstillstånd är det som gäller nu i Sverige. På Folkpartiets landsmöte får partiledningen kritik för det utifrån ett ideologiskt perspektiv.

Överenskommelsen fattades när landets sociala system går på knäna och allmänheten, som ser trygghetssystemen kollapsa, skriker efter åtgärder från politikerna . Det mest intressanta är att lyssna på hur partiledningen försvarar överenskommelsen på slutet av klippet. Här är ett klipp från Ekot 2015-11-21 1700:

Audio MP3

logoOmbunden Wikström och Håkansson diskuterar vart man som parti vill ta sig medan partystyrelserepresentanten Fredrik Malm ser det som viktigast att man uppfattas som ett seriöst parti.

Här har Folkpartiet liksom alla andra partier, utom extremvänstern och Sverigedemokraterna, gjort en 180 graderssväng när deras politik förkastades av väljarkåren. Trots det förväntar sig en partistyrelserepresentant att man skall uppfatta dem som seriösa.

Det finns bara två sätt att tolka denna 180 graderssväng

  1. Att man haft fel hela tiden när man kritiserat Sverigedemokraterna, eller
  2. Att man beslutar sitt partis politik utifrån opinionsmätningar

Faktum är att det är så otroligt mycket svårare att gissa vad andra tycker än att ta reda på vad man själv tycker.  Det är faktiskt inte ens sannolikt att man kommer i närheten. Detta eftersom allmänheten har till vana att mest reagera på händelser som redan har hänt och sällan bedriver en analys eller förmår formulera om ett långsiktigt samhälle.

Den långsiktiga konsekvensen är att partierna slutar vara relevanta. Mest bekymmersamt är det eftersom den representativa demokratin bygger på att vi har partier som faktiskt står för något och att det spelar roll vad man röstar på där man kan förvänta sig att en viss politik drivs från respektive parti.

Det är intressant att se att partierna själva är det största hotet mot demokratin i en tid när jihadist-galenpannor löper amok i Västeuropa.

Andra bloggar med etiketterna: ,

#Je suis Vilks encore un fois

lördag, 14 februari, 2015

När jag får av ungdomar frågan vem som är min idol så brukar jag svara Olof Palme. Ungdomarna har ingen aning om vem det var och man kanske inte skall hålla dem skyldiga till ett lätt ointresse för utrikespolitik.

Ikväll, efter ytterligare ett attentat mot Lars Vilks, ringer dock ett citat från Palme i mina öron:

”Det fantastiska är att detta får fortsätta, att dessa satans mördare skall få hålla på som nu sker. De kommer falla också i den djupaste skam och förnedring och historiens dom kommer att bli ohyggligt hård.” – Olof Palme 1975

Och visst är det helt otroligt att dessa satans mördare från medeltiden får hålla på, att jaga yttrandefriheten ur våra moderna demokratier. Det är ingen överdrift att påstå, utifrån den religiösa tillhörigheten av attentatsmännen som gång på gång hotar oss, att om inte de muslimska samfälligheterna står upp med en röst och fördömer aktionerna, att nationerna i Europa bestämmer sig att kasta ut de muslimska barnen med badvattnet.

En svartvit bild som får fundamentalister att se rött

Hur otäck denna tanke än är så blir den mer och mer trolig som lösning på de våldskulturer som dras in från konflikterna i Mellanöstern som genererar stora flyktingströmmar där en liten del förpestar våra samhällen. Att riskera det öppna samhället och dess demokratiska principer på det solidariska och medmänskliga altaret – vem kunde tänka sig att det fanns en motsättning just där och att domen över vår syn på medmänsklighet skulle bli så hård.

Kanske är mördaren på väg tillbaka till Sverige över Öresundsbron, som med sina pyloner står som monument över de rivna murarnas Europa. Till den öppna världen har terroristerna kommit på flykt undan repressiva diktaturer. Med sig tar de med ett övervakningssamhälle där vi alla blir offer under staternas underrättelsetjänsternas kartläggning av rörelser, kommunikation och åsikter.

En kväll som denna så konstaterar jag att terroristerna drar våra samhällen, och därmed oss själva, ner i den djupaste skam och förnedring där vi, i försvar för yttrandefriheten, får ett övervakningssamhälle som Orwell inte ens kunde drömma om.

Tur att man skall fly fältet som yttrandefrihetsförespråkare genom en utlandsvistelse, för visst har tanken slagit mig att även jag utsätter mig för risk genom att ta ställning och visa Vilks’ streckgubbar på min blogg som ett stöd för yttrandefriheten.

Andra bloggar med etiketterna: , , , , , ,

Etik är svaret mot toppstyrning och inkonsekvent politik

onsdag, 3 september, 2014

Under den senaste veckan så har Socialdemokraterna deklarerat att även de är emot vindkraftsparken på Linderödsåsen. Tidigare kom Moderaterna ut från garderoben med samma budskap.

Därmed har hela det politiska spektrumet i Hörby konstaterat att vindkraftsparken inte är en bra idé. Frågan är då varför denna utredning har pågått så länge som den har.

De drivande krafterna har vållat enorm skada; massor av pengar har gått in i projektet. Men den ekonomiska förlusten är dock mindre än det mänskliga priset för de boende i området har drabbats av en daglig oro för hur framtiden skulle se ut.

Utredningsvägen har varit kantad av frånvaro av insyn och respekt för de drabbade på Linderösåsen som, när de försökt komma i kontakt med ledande politiker, har fått kalla handen eller mötts med tystnad.

Min poäng med denna text är att påvisa den brist på etik som har visat sig bland de politiska toppechelongerna gentemot medborgarna. Den etiska grunden är nödvändig för att det demokratiska systemet skall fungera. Här har det gått för långt i Hörby; det har korsats en gräns ännu en gång i Hörby.

Den extrema toppstyrningen som vi har haft har konkret visat på att dessa politiker har sett mer till sin egen möjlighet att utöva makt än att se till det allmännas bästa genom att tillgodose den demokratiska processen och insynen.

En av de anledningar till att Centern blev mitt val är att man förmådde att hantera detta problem. Tidigt tog Centern ställning mot toppstyrningen och för tysta områdena. Därefter har partiet bedrivit en konsekvent linje, bland annat med mitt engagemang för frågan.

I fallet med Moderaterna och Socialdemokraterna finns toppechelongerna kvar på listorna. Detta är troligtvis den enskilt största bidragande orsaken till att kommunikationen lät vänta på sig till valrörelsens elfte timma.

Den uppenbara frånvaro av etik inom dessa partier gör att trovärdigheten i utspelen är mycket låg. Kommunikationen baseras på ett triangulerande mellan politiska dagsländor för att vinna kortsiktiga opinionsvinster.

Hur kommer det sig att dessa stora partier inte är mer konsekventa och drivna av en övertygelse? Vad betyder för människors trygghet att de stora partierna svänger likt de små missnöjespartierna SD och SPI mellan olika ståndpunkter?

Det är här som etiken kommer in – förmågan att utifrån slutledning om vad som är det rätta sätta upp en tankemodell och ett handlingsprogram utifrån de grundläggande värderingarna. Det är uppenbart att nämnda partier inte har grundat politiken och förhållandet till allmänheten i en sund etik.

Får vi inte ordning på detta i kommunen har vi ytterligare fyra turbulenta år att se fram emot. Valet är ditt den 14 september att välja bort toppstyrningen och få upp etiken på dagordningen.

turotur

punkter

Andra bloggar med etiketterna: , , ,

Medianernas tidsålder

tisdag, 29 juli, 2014

På Facebook blir jag angripen av lokal miljöpartist för att jag har åsikter om hur lämpligt det är att Bongart på listan. ”Det spelar ingen roll vem som står på listan” sägs det av miljöpartisten. Naturligtvis är det precis tvärt om – det spelar en himla stor roll vem det är som kommer att representera kommuninvånarna och vilken etik dessa besitter.

Miljöpartiets ombudsman Petter Forkstam kommenterade i Skånskan 2014-07-18 följande:

– Det handlar om riskminimering. Vi ska inte ha personer på våra listor som riskerar att skada partiet. Det finns verkligen en risk i just detta fallet att vi hamnar i en sådan situation.

Det handlade sålunda inte om att personen hade tveksam etik och inte är lämplig att ha som företrädare, utan problemet är att partiet kan skadas. Det kan ju tyckas märkligt att det är parti-imagen och inte etiken som är det centrala för ombudsmannen Forkstam.

Kan det förklara dualismen mellan partiprogrammet och det praktiska genomförandet var gäller civil olydnad hos Miljöpartiet. Att det som Femen-aktivismen Jenny Wenhammar gjorde var inte ett problem för partiet och dess ideoliog/etik, utan det var mer ett problem för partiets-image.

Onekligen framstår det som att även Miljöpartiet sällar sig till mittfåran i politiken där det redan är trångt och partierna klättra på varandra, ungefär som Gahrton uttrycker farhågor om i sitt inlägg i Expressen 2014-07-23. Ett parti som alla andra där media-eliten har tagit över och sköter triangulerandet mellan val-kollsfrågorna på SVT så att man inte riskerar missa en enda potentiell väljare genom en udda åsikt. I den matematiska analysmodellen där parametrarna optimeras för att täcka in största möjliga väljarskaror har man inte råd att vara politiskt aktiv över huvud taget.

Kvar blir stagade hemma-hos reportage hos partiledarna diskuterandes trivialiteter i stället för ideolig och de ultimata konsekvenserna av partiprogrammet. Kommunikationen och imagen hos partiet har blivit viktigare än partiets åsikter. Partiernas mediegurus har tagit över från ideologerna och bestämmer vad som skall sägas. Alla hamnar i mitten för alla medianerna har gått samma linje på Södertörns högskola.

I en tid när vi desperat jagar efter mångfalden för att berika oss uppnår vi, med ökade kunskaper om människors preferenser från oändligt antal mätningar och frågeformulär, en grå enfald utan reformiver. Kort sagt, vi lever i medianernas tidsålder.

Andra bloggar med etiketterna: ,

Turismsamarbete med ett regionalt perspektiv – vad är det mer som enfalden borde låta mångfalden debattera?

torsdag, 15 maj, 2014

De turbulenta vindarna om turismsamarbetet i Mittskåne har mojnat. Utan samma buller och bång har ett annat turismsamarbete avstannat. Det gäller samarbetet mellan näringsidkare och kommunerna i Ystad och Österlen. Skd rapporterar om skilsmässan 2014-05-15.

Skulle vi extrapolera retoriken från kommunfullmäktige i Hörby kommer nu syd-ost regionen drabbas av massarbetslöshet. Logiken i kopplingen är lika befängt som argumenten som framfördes i fullmäktige i Hörby från de som vurmade om bolaget. Naturligtvis kommer varken turistbolaget eller massarbetslösheten inte inträffa.

I Ystad är det näringen som kastar in handduken efter en misslyckad upphandling av turistbyråerna. Men det verkar inte vara någon som gråter speciellt mycket för det. Jag kan bara konstatera att turistbyrån i Ystad har varit en stjärna när jag varit på besök. Således gjuter inte ens jag en tår över detta.

Dock då är det kanske mest intressanta är hur man resonerar inför framtiden.  Så här skriver Skånskan:

Både han [Anders Johansson (M)] och Ystads kommunalråd Kristina Bendz (M) berättar att kommunerna bland annat sneglar på möjligheten att ingå ett samarbete med det regionala turismbolaget Tourism in Skåne.

Jag kommer ihåg en talare i fullmäktige som som påtalade den möjligheten om att jobba med det regionala organet Tourism i Skåne. Naturligtvis hade Mittskåne projektet inte utrett den möjligheten – de hade bara utrett ett alternativ.

Nåja, kontentan av detta är att det finns ett behov av att öppet prata och debattera ärenden långt innan de skall upp i fullmäktige för att ta beslut. Mittskåne är ingalunda det enda ärendet – ta bara översiktsplanen som det inte finns någon som helst offentlig information om vad man håller på med i toppen.

Ett annat exempel är vindkraftsutredningen om vindkraftsparken på Linderrödsåsen. Det är tyst som i graven. Frågan är nu om den planen lyckas överleva Ahlkvists frånfälle från Moderaterna. Ingen vettig Moderat skulle våga att stanna kvar på Ahlkvists snabbt sjunkande skepp.

Det är hög tid att tidplanen offentliggörs om vilka ärenden som kommer framgent. Kommunen har inte råd med ett Mittskåneäventyr till. Vad skall vi med demokratin till om makten utövas genom enfaldigt tisslande och tasslande hos kommunalrådet?

Vad vi har råd med, och som ger mångfald och mångfalt tillbaka. är en sund och offentlig debatt om riktningen för kommunen.

 

Andra bloggar med etiketterna: , , , ,

”Systemkollapsen i kommunerna”

söndag, 1 september, 2013

Audio MP3

Dagens Samhälle är en alldeles utmärkt tidning. Nu börjar jag komma ifatt i tidningshögen som ackumulerats under sommaren i en hög på skrivbordet. I nummer 27 från den 15. augusti finns ett reportage med den förre riksrevisorn Inga-Britt Ahlenius som kommenterar tillståndet i kommunerna.

Inga-britt-ahlenius

Inga-Britt Ahlenius (Foto av Ulf Larsen från Wikimedia)

Ahlenius kommenterar det faktum att politikerkåren skall kontrollera, och göra revision, på sig själva. Hon säger

- Det ger grunden för en kultur med kommunalråden som kungar i sina egna små riken, där de styr och ställer efter eget huvud.

Som exempel tar Ahlenius upp Göterborgsandan som hon säger vara en ”informell gubbstruktur” och att Göran Johansson (f.d. KS ordförande i Göteborg)

… ledde kommunen på ett maktfullkomligt sätt. Tjänstemännen, och andra politiker vek ner sig. Sådant går inte att komma till rätta med utan en tydligt lagreglerande korsett på det politiska agerandet.

Själv ser jag ett lutande plan där vi i kommunen har beslutande arbetsutskott som rundar nämnderna i vissa ärenden med hänvisning till delegationen. Toppstyrningen ger en alltför informell hantering av ärenden av politisk viktig styrning av förvaltningarna.

Som exempel kan man ta kommunstyrelsens arbetsutskotts protokoll från 2013-08-21, där förvaltningen i §208 får i uppdrag att genomföra icke definierade instruktioner från diskussioner från KSAU-mötet:

Arbetsutskottet beslutar att uppdra ät samhällsbyggnadsförvaltningen att göra förändringar í enlighet med dagens diskussion,  arbetsutskottets sammanträde 2013-09-11, med ett eventuellt extra sammanträde, vid behov,  2013-09-18. Inriktningen är att beslut av Översiktsplan 2013 tas 2013-09-25.

Tydligt detaljstyrs förvaltningen av KSAU direkt utan att dokumentera vad förändringarna eller direktiven egentligen består av. Hur kan en revision konstatera om detta är god förvaltning och styrning av organisationen utan denna transparens?

Har KSAU delegation på att fatta dessa inriktningsbeslut och hur politiskt förankrat är detta? Det handlar om demokratins nödvändighet av transparens som jag menar avsiktligt, eller av slentrian, är satt på undantag i Hörby i toppstyrningens namn.

Hur mycket har innehållet i översiktsplanen öppet diskuterats politiskt och i medborgardialoger? Med frånvaron av informationen har revisionen inte en möjlighet att avgöra om KSAU överskridit sin delegation i direktstyrningen av förvaltningen.

Vi kan anlägga ett annat perspektiv på revisionen och dess problem: Jag får kritik för att jag ifrågasätter den uteblivna upphandlingen av Hörby-tavlan. Konkurrensverket har uttalat att man på grund av prioriteringar inte har resurser att utreda förfarandet.

Då kanske man kan tycka att det vore lämpligt att kommunrevisionen tog sig an frågan om upphandlingen av tavlan. Detta för att i möjligaste mån utreda om det begicks några oegentligheter i samband med tilldelningen av uppdraget på slottsfesterna.

Men i en situation när hela politikerkåren lyckats göras ansvarig för en enskild persons agerande är det inte sannolikt att några problem skulle hittas av kommunrevisionen som är politiskt tillsatt. Jag kan inte göra annat än att hålla med Inga-Britt Ahlenius om att det behövs en extern oberoende revision av kommunerna.

Detta gäller speciellt i en kommun med Hörbys storlek där alla känner alla och extra viktigt är det när kommunen är mer toppstyrd med en regerande fyrklöver i toppen. Lojaliteterna bildar en våt filt över de oberoende granskande ögonen – en våt filt som sträcker sig långt över partigränserna och relationen regering-opposition.

Hur komfortabel är en kommunrevision att förutsättningslöst ”sätta dit” sina egna partikamrater? Svaret är givet, även om jag hyser den största respekt för våra kommunrevisorer här i Hörby. I frånvaro av regleringar från staten måste vi själva politisk jobba med att priset för toppstyrningen blir så högt att makten avhåller sig från att nyttja den. Tyvärr är vi långt därifrån just nu.

Läs artikeln på Dagens Samhälle (tyvärr måste du vara prenumerant).

Andra bloggar med etiketterna: , ,

100 000 anledningar att misstro, men det är inte hopplöst

tisdag, 9 april, 2013

Idag rapporterar Sveriges Radio att över hälften av svenskarna tror att korruption är vanlig eller mycket vanligt inom den kommunala sektorn. Mina erfarenheter från Hörby gör att jag inte är förvånad. Men allt hopp är inte ute – vi kan göra något åt det.

Jag får ofta kritik för att jag kritiserar kommunen, att jag genom att skriva om problem i kommunen skadar kommunens varumärke. Det är en konsekvent attityd att skjuta budbäraren i alla frågor som handlar om kommunen – varför är det så? Varför finns det ett så litet behov att faktiskt argumentera sakförhållandena?

första åtgärden mot korruptionskänslan är att faktiskt ta kritiken på allvar. Vi kan tänka oss tillbaka till tavelaffären där en kompis till styrelseordföranden i det kommunala industrifastighetsbolaget i Hörby fick ett uppdrag på 600 000 kronor att göra en tavla utan att en offentlig upphandlig gjorts.

All kritik om detta har borstats bort med att den som kritiserar bara har egenintressen. Samma sak med de anonyma pengarna som sponsrade målningen. Jag är övertygad om att värdet av kommunens trovärdighet vida överstiger 100 000 kronor.

Andra åtgärden är att fokusera på öppenheten. Tidigare i veckan kommenterade jag just HIFABs protokoll om att vara avsiktligt innehållslöst. Det finns inte en attityd av att försöka vara transparent och öppen.

Tredje åtgärden är att sikta på en god förvaltningsstruktur inom ärendehanteringen. Genvägar mellan olika beslutsfattare för olika behjärtansvärda syften är bara kontraproduktivt för trovärdigheten.

Bloggaren Lars Bjurström pekar också på att mer demokrati och öppenhet behövs på sin blogg. Kan hålla med i en del han skriver, speciellt vad gäller stärkningen av den lokala demokratin. Men att skjuta på näringslivet som en generator för korruption tror jag är fel. Hela poängen med offentlig upphandling är att den skall vara offentlig.

För näringslivet är det viktigt med spelreglerna i relationen till det offentliga, så man kan inte som Lars Bjurström gör, skjuta på regleringen. Men vad jag tror vi som politiker gör fel är vi gömmer oss bakom regleringen för att inte tvingas att bilda oss en åsikt och föra en öppen debatt.

Det är vår attityd att inte se entreprenörerna som en integrerad del i det offentliga rummet som man kan kritisera. Att ta tillvara på expertis som finns utanför kommunens expertis är för mig både naturligt och nödvändigt. Ta bara exemplet med asfaltskartellerna – bara för att de finns är det ingen som säger att man skall starta kommunala asfaltsbolag.

Vi vågarJag är fullständigt övertygad om att vi tillsammans kan förbättra trovärdigheten, men då krävs det att lokala politiker vågar titta åt det hållet och diskutera ämnet. Vågar vi inte – då är vi hopplöst förlorade i bananrepublikernas domäner.

Andra bloggar med etiketterna: , ,

Dubbelfel – vem fick poängen?

torsdag, 28 februari, 2013

Skånska Dagbladet har intervjuat ordföranden i kommunfullmäktige i dagens tidning (SkD 2013-02-28)  efter det vågade beslutet av vägra 1/3-majoritetens återremissyrkande. Jag är övertygad om att ett fel nummer ett begicks när ordförande beslutade att en majoritet krävdes för en återremiss för att motiveringen inte var tillräckligt bra. Det finns inget stöd för denna uppfattning i kommunallagen eller i dess förarbeten.

Jag tänker inte överklaga beslutet då det inte spelar någon praktisk roll. Men vad som verkligen gör mig bekymrad är kommentaren i tidningen:

Göte Andersson tror att det egentliga syftet med motionen var att ytterligare spä på den splittring som finns inom M.

- Vi kan inte skriva in den interna striden inom Moderaterna i det kommunala reglementet, säger han syrligt.

Jag var tydlig i talet till fullmäktige att detta var en förändring som kommer att träda i kraft efter valet 2014 och att inga poster skulle skifta på grund av detta innan dess. Sannolikheten är stor att det kommer vara nya politiker på dessa poster efter valet 2014, så det har inget med någon personkonflikt att göra.

Kommentaren betyder att man inte ser problematiken med toppstyrningen, vilket är mycket allvarligt och ger fel nummer två. För de flesta utanför den innersta politikerkretsen i Hörby är det uppenbart att det är en ordning som måste ändras på för att komma bort från de strukturella problemen.

Tyvärr faller detta inom kulturen att ligga på gränsen vad som är lagligt i stället för att hålla sig väl inom lagens rågångar. Vi har haft många exempel den senaste tiden, som arvoden och upphandlingar, när man gör övertramp. Tyvärr finns det ingen ödmjukhet om att det är ett problem, så en förhoppning om att en justering av etos är nära förestående göre sig icke besvär.

Så till svaret på frågan i rubriken? Vi är tillbaka till resonemanget om pyrrhusseger i måndagens tidningsartikeln. Frågan är hur länge Hörbyborna tänker låta detta fortgå?

Andra bloggar med etiketterna: , ,