Inlägg märkta ‘Flyktingmottagning’

Den tiden är förbi.. utom i Hörby

tisdag, 20 december, 2016

Det är dagen efter fullmäktige. I stället för att bränna iväg ett referat som jag brukar tänkte jag istället peka ut ett beteendemönster som den styrande Socialdemokratiska regnbågen har och som tydligt visade sig i går kväll.

Mönstret går i princip ut på att det som har med flyktingar att göra är inte så noga med, utan det är mest att köra på ”så att vi har något att jobba med” som kommunalrådet uttrycker det gång efter annan.

Man kan plocka upp tråden i somras när regnbågen ville få igenom rätten att låta Susanne Meijer och hennes kompisar i kommunstyrelsen shoppa villor för 10 miljoner utan ytterligare krav på förankring. Det var paniksituationen i flyktingmottagningen som rättfärdigade den agendan.

Nästa exempel som kan tas är socialnämndens ordförande som hals över huvud, utan nämndens vetskap, tecknade avtal med HVB hem för att få platser i början av året som sedan stod tomma till augusti. Paniken rättfärdigades med flyktingsituation krävde det.

Igår på mötet kom så dessa ärenden igen.

Första exemplet är att Socialnämnden ville täcka sitt underskott genom att äska mer pengar från kommunens resultat. I grunden vill majoriteten i nästa val visa trofén att man har en ekonomi i balans i Socialnämnden. En politisk manöver, men det material som redovisades förklarade inte vad det var som drivit på underskottet.

borg122016

Stefan Borg(sd) spänner ögonen i Hans Frank(l) under debatten om Socialnämndens underskott, kort tid efter att Borg väckt misstroendeärendet i Socialnämnden.

Stefan Borg(sd) ifrågasatte upphandlingen och undrade till vilken del är underskottet beroende på avtalen som Socialnämndens ordförande tecknade. Ordföranden själv går då upp i talarstolen och konstaterar att ”kommunen har inte förlorat en enda krona på avtalen”. Allt berodde dock på situationen med ensamkommande flyktingbarn!

Det låter helt otroligt att massor med tomma HVB platser inte kostat något.

Dessutom hävdades att ensamkommande inte var fullt finansierade från staten, något som återigen står i bjärt kontrast till vad kommunalrådets sagt innan: att flyktingmottagandet inte kostar kommunen något. Är det någon som tror på det längre när ärende efter ärende hanteras just för att täcka kostnaderna?

Det fanns inte tillräckligt med information i ärendet om tilläggsäskande för att kunna tränga igenom dimmorna. Det var helt enkelt inte så noga när det gällde flyktingsituationen att  reda ut vad som kostar vad.

Inte långt efter att fullmäktige, genom en minoritetsåterremiss, skickat tillbaka ärendet för förtydligande kommer ärende nummer två upp som pekar på beteendemönstret: Köp av gammalt fuktskadat hus för flyktingboende.

Ordförande Tommy Hall öppnade med att just boendet var inget man behövde debattera utan ärendet handlade om att förvärva en strategisk markbit. Trots det pekade underlaget på att det primära syftet var att snabbt finna ett boende för en flyktingfamilj.

Naturligtvis plockade oppositionspartierna ner planen att renovera upp huset för endast 300.000 kronor. Besiktningsmannens rapport sågade huset, bestående av lättbetong och läckande tak.

Gert Nygren ifrågasatte om kommunen har råd att köpa på sig ytterligare ett renoveringsobjekt efter äventyret med det fuktskadade mingelhuset:

Det finns inga driftskostnader eller energideklarationer i underlaget. Pengarna till renoveringen räcker endast till att sätta upp byggnadsställningarna, inte den faktiska renoveringen.

Hafsverk nummer två för kvällen presenterades för fullmäktige med hänvisning till flyktingsituationen. Det var inte så noga att reda ut de faktiska kostnaderna. Även detta ärende skickades tillbaka till kommunstyrelsen för kompletteringar om energideklaration, radonmätningar och kostnadsberäkningar, återigen med en minoritetsåterremittering.

Mönstret som ni ser är ”att det är inte så noga” och att just frånvaron av noggrannhet är som tydligast när det gäller flyktingåtgärder.

susannemeijer122016

Susanne Meijer anklagade oppositionen för att vara främlingsfientlig när renoveringsbehovet diskuterades.

Susanne Meijer började debatten med frågan om fullmäktige var ”mogna” för beslutet. Mogenheten handlar uppenbarligen om när fullmäktige resignerar inför hafsverken och trycker igenom ärendena eftersom det är meningslöst att få majoritet mot mönstret att skylla på flyktingar för ett dåligt beredningsjobb.

Så i all denna uttryckta goda vilja till att stå för en accelererad integrationen uppnår Susanne Meijers regim motsatsen:

  • Genom att förklara alla hafsverk som jobb för flyktingarna så kommer dessas integration försvåras.
  • Hon bidrar ytterligare till polarisering av politiken när ifrågasättande av dessa hafsigt förberedda förslag och beredningar klassificeras som främlingsfientlighet.
  • Flyktingarna kommer få bära hundhuvudet för kostnadsrusningarna som kommer vara resultatet av mönstret att inte arbeta igenom förslagen ordentligt innan man tar stegen över till implementation.

Birger Larsson(l) går upp i talarstolen och pratar om att man ”har ett ansvar och en plikt att anskaffa marken”. Frågan jag ställer mig är vilket ansvar man anser sig ha för den pågående polariseringen av samhället genom att tillsammans med Centerpartister, Kristdemokrater och Miljöpartister passivt låta det etiska förfallet och polariseringen fortgå under Socialdemokratins ledarskap?

Tiden när samhället såg mellan fingrarna vad gäller flyktingmottagandets kostnader är förbi… fast inte i Hörbys regnbågskoalition.

Äpplen och päron svarar inte på frågan vad solidaritet får kosta

söndag, 13 april, 2014

Nu på söndagsmorgonen sitter jag och läser DN debatt. Där har det pågått en diskussion om migrationen under rubriken ”Vi punkterar de vanligaste myterna om invandringen” börjandes den 21 mars. En namnkunnig grupp som kallar sig ”Oss Alla” kommunicerar ett migrationsvänligt budskap. Reflexmässigt kommer det svar från SD och någon professor på avlägset universitet.

Jag vill så gärna läsa om att flyktingmottagandet, vår mest påfallande del i solidariteten, är bra för Sverige. Jag tror att ett land som visar på stor solidaritet och medmänsklighet är ett bättre samhälle. Så det är med stort engagemang jag läser rapporten som är utgångspunkten för diskussionen. Rapporten lämnar dock mycket att önska.

Det finns två typer av invandring, arbetskraftsmigration och flyktingmottagning. För den första kategorin är det otvetydigt att arbetskraftsinvandringen är positivt för Sverige. Ju mer kompetens vi lyckas locka hit desto bättre kommer det gå för oss som land. Jag har haft fördelen att på Ericsson jobba med dessa individer och kan säga att de oftast är väldigt ambitiösa.

Smolket i glädjebägaren skulle kunna vara att om vi plockar russinen ur världskompetenskakan så uppstår det brain drain någon annanstans. Jag känner ingen solidaritet med nationer som inte låter sina medborgare utvecklas till sin fulla potential. Jag uppskattar dessa personers närvaro i Sverige.

Ingen tvekar troligtvis om det positiva med arbetskraftsinvandringen. Därför var det till exempel så positivt med det dagaktuella beskedet om lagändringen att det skall bli lättare för doktorander att stanna i landet.

Mina Iranska vänner på Karolinska Institutet och på KTH kommer få större möjlighet bidra till Sverige när de avslutat sina doktorandutbildningar.  Samma sak med mina rumänska vänner som jobbar som veterinärer i Sverige och hjälper till att ta bort arbetskraftsbristen på detta område.

Detta tror jag är en mycket okontroversiell ståndpunkt – kontroversiell kanske den blir när man säger att vi skall ha fri arbetskraftsinvandring, men inte heller där backar jag – låt oss införa det till kollektivavtalsenliga löner.

När vi då kommer till flyktingmottagandet har vi en annan situation med det sociala och ekonomiska ansvaret. Solidariteten att hjälpa personer som drabbats av krig och naturkatastrofer är i grund och botten god. Problemet är att debatten som förs inte stämmer med verkligheten. Människor, inte ens jag har förmåga att mappa debatten till hur läget är på marken. Gruppen ”Oss Alla” och dess rapport speglar väldigt tydligt hur korten försöks kollras bort.

Mitt eget parti Centerpartiet har inget klockrent recept för den sociala mottagningen för att nå ekonomiskt oberoende. På Centerns hemsida beskriver partiet hur man skall gå till väga och konkret lämnar det mycket att önska. Hur vågar jag skriva det kanske ni frågar? Enkelt, de andra partierna är om möjligt ännu sämre och om möjligt ännu mindre konkreta.

Flyktingmottagning kostar pengar. Efter de två första årens introduktionsersättning så är det upp till kommunen att lösa problemet och här slutar både de politiska visionerna och de statliga pengarna. Här kommer den intressanta skärningen mellan pengar och etik – vad får solidariteten kosta? Ingen tar upp denna viktiga etiska diskussion utan man lämnar fältet fritt för lågpannade teser både från höger, vänster och mitten.

Efter fyra år finns de individer kvar i systemet som är långt från arbetsmarknaden, utan att kunna språket, utan socialt nätverk och utan hopp om att bli en del av samhället. Personerna bollas runt mellan försörjningsstöd och aktivitetsersättning. Kort sagt, samma problem som vilken annan svensk inom FAS3 har.

Ni som har orkat hänga med så här långt i texten kanske har förhoppningen om att jag skall leverera ”the silver bullet” vad gäller flyktingintegrationen. Tyvärr måste jag göra er besvikna. Förutom att konstatera vikten av att kunna god svenska samt att ha ett svenskklingande efternamn så har jag lika få konkreta lösningar som partierna. Det jag dock har en uppfattning om är debatten:

Det finns ett systematiskt trollande med begreppen migration och flyktingintegration som används för att bevisa sina egna teser, från alla håll och kanter, så väl från ”Oss Alla” som från Sverigedemokraterna. Den totala stigmatiseringen av ämnet gör att innovationsgraden i politiken är otroligt låg. Och här någonstans tror jag problemet ligger.

Om man skall koppla det till aktuell kommunpolitik i Hörby så arbetar en arvodes- och organisationsgrupp inom kommunen. På senaste mötet verkade det som (om man skall lita på anteckningarna som kommit ut) att kommunen vill knyta arbetsmarknadsenheten till kommunstyrelsen.

En majoritet verkar vilja följa det gamla socialdemokratiska förslaget om att Kommunstyrelsen kan hantera den komplicerade korsningen mellan ekonomi, social problematik och kontakter med arbetsförmedlingen. Det är inte nödvändigtvis så att ju fler kockar i soppan desto bättre blir det. Definitivt gäller inte det i denna frågan i all fall – troligtvis är det tvärt om.

Kanske man i stället skulle överge strategin om en anorektiskt finansierad socialförvaltning utan hjälp med ekonomisk styrning. Vad skulle hända om man tog till faktiska vetenskapliga metoder genom en öppen diskussion och handlingsplan? Nu känns det trist att problemet blir reducerat till ett intrakommunalt politiskt intrigmakande.

Men det är ju val snart så hoppet är väl inte ute ännu!

Att ta immigrationsdebatten med SD, men även att vara sann mot sig själv

torsdag, 20 december, 2012

Kan man inte förklara att samhället växer med en växande befolkning, då kommer man ha problem med att man fyller på med resurskrävande individer i ett system som beskrivs ha finita tillgångar. Det är här Sverigedemokraterna excellerar, för det är så enkelt att förklara ett statiskt system, men så otroligt mycket mer komplicerat att förklara dynamiken i dagens samhälle. Följ med på en resa från nationell politik rakt ner i Hörby-myllan.

Observation 1: Förra veckan diskuterade Tobias Billström att man måste göra något åt omfattningen av undantagen i anhöriginvandringen. Aftonbladet sällar sig den simplistiskt mässande skaran och säger ”Titta, en SD-are”. Aftonbladet och Daniel Suhonen är arketypen av den duktiga idioten som hänfaller till samma enkla retorik och verklighetsbeskrivning som SD själva.

Observation 2: I en kort artikel på Sveriges Radio konstaterar professor Henrik Oscarsson om SDs uppgång i den senaste SIFO mätningen:

– Oron och frustrationen över den ekonomiska situationen växer i Sverige, och en arbetsmarknadspolitik som det är stora frågetecken kring. Det har varit mycket uppmärksamhet kring det. Sedan har vi eurokrisen, som lägger sordin på stämningen när det gäller de ekonomiska bedömningarna framåt. Jag tror att det här är huvudskälet till att Sverigedemokraterna ökar, säger Henrik Oscarsson.

Så då ställer man den stilla frågan, vilka lösningar är det som SD levererar på dessa två områden som ger dem ökat stöd? Vilken trovärdighet ligger i dessa argument om man inte kokar ner det till att ingen är egentligen intresserad av de verkliga lösningarna eller ens de verkliga problemen?

Med dessa två observationer kan man få pusselbitarna till en möjlig förklaring – SD har en konsekvent linje, väldigt enkel att förklara i en världsbild av statiskhet, samtidigt som etablissemanget relaterar till denna bild, så som Aftonbladet. Sverigedemokraterna levererar konsekvent en tydlig bild av ett politiskt projekt medan övriga partier teoretiserar i oändliga orsakssamband på alla områden.

Så, låt oss föra ner dessa observationer till kommunpolitiken i Hörby där jag bor. Med risk att göra övertramp bland stereotyperna kan man säga att befolkningen i Hörby är en ganska socialkonservativ grupp med ett ursprung från lantbruksnäringen. Socioekonomisk, utbildningsmässigt och geografiskt skulle Hörby kunna vara idealkommunen för ett stark Sverigedemokratiskt mandat, i alla fall om man skall tro Henrik Oscarsson på Dagens industri 2012-12-09. Det finns en inbyggd kultur av ”vi som har bott i Hörby hela livet och är släkt med minst tre andra hushåll i kommunen”.

Missförstå mig inte, det är absolut inget fel med det, snarare tvärt om – det är det som ”gör Hörby” med cykelfester och danser. Men konsekvensen av detta är att man behöver inte vara invandrare för att uppleva utanförskap. Kruxet kommer när politikerna naivt tror att man skall kunna lansera en liberal flyktingpolitik i denna miljö. När människornas instinktiva reaktion blir ”nej” till ett ökat flyktingmottagande, hur stora är egentligen är förutsättningarna, utan ett gediget arbete, att integrationen skall lyckas? Rätt så liten skulle jag vilja hävda.

Man kan jämföra med ändringar som Centerpartiet transformering innebar. På kort tid gick man från ett konservativt bondeparti till ett marknadsliberalt parti. Det är med nödvändighet att man lämnar många efter sig i en sådan fundamental förändring. Samma analogi blir det när politikerkåren i Hörby springer före och lämnar befolkningen efter. Som enskild medborgare, långt från allt tal om vad politisk korrekthet är, står denne kvar med sitt perspektiv efter förändringen. Förflyttningen av retorikens referensram gör att medborgaren har blivit fullfjädrad rasist över en natt, vilket gäller speciellt för den stereotypiska Hörbybon ovan. På så vis lyckas de etablerade partierna leverera väljare till Sverigedemokraterna på silverfat.

Skall man beträda denna väg, med ett positivt flyktingmottagande, är det viktigt att man grundar utgångspunkten i fakta. Speciellt på kostnadssidan behöver man göra grundjobbet ordentligt, men även på intäktssidan. Detta är fundamentalt om man skall bygga ett motsvarande politiskt projekt som når hela vägen fram.

Så länge vi inte vet den totala kostnaden för flyktingmottagningen kommer vi att föra en förlorande kamp, både i argumentationen men också i vår effektivitet i jobbet att göra de nya medborgarna till en del av vårt samhälle. Jag säger ”ge mig kostnaderna”, men ingen sida i debatten kan svara med fakta.

Inte heller på intäktssidan kommer vi i förlängningen, med trovärdigheten i behåll, kunna föra en diskussion om vinsterna i projektet. Vinsterna med immigrationen levereras nu på en bas som grundar sig på tro, hopp och kärlek om man är positivt inställd. Skeptikernas kalkyl däremot baseras på fördomar om  bidragsberoende. ”Sluta snacka och ge mig siffrorna på det”, säger jag.

Om projektbudgeten så uppenbart inte går ihop, om osäkerheterna i indatan är så stora, kan man inte genomföra planeringen ordentligt för projektet. Gång på gång misslyckas man när man försöker. Varje gång man misslyckas står det någon där och säger ” – Vad var det vi sa” och man har delat ut gratispoäng i SIFOs mätningar. Gratispoängen tillfaller Sverigedemokraterna för att i deras argument spelar fakta ingen stor roll – verklighetsbeskrivningen i deras politiska projekt ligger fast.

Nog teoretiserat, vad är det som händer på marken? På förra socialnämndsmötet var ärende uppe om att öka antalet planerade flyktingar till Hörby. Det hela handlar om bidrag från staten för individer som flyttar till kommunen ändå. Samtidigt som vi inte har en planerad mottagning på grund av bostadsbrist. Trots det byråkratiska siffertrillandet kan jag redan nu se hur debatten kommer spela ut sig där reptilhjärnan styr tillställningen. Så därför är det nu dags att dyka ner i fakta.

Konkret så har jag (jag försökte för mer än ett år sedan utan resultat) bett socialnämndens nya ordförande att initiera arbetet inom förvaltningen att ta fram de historiska faktiska omkostnaderna både från Barn och utbildningsnämnden och Socialnämnden för integrationen.

Som styrande i kommunen måste vi veta kostnaderna för att kunna avgöra om rätt resurser läggs på rätt problem. Med rätt information kommer vi kunna vidtaga rätt åtgärder och vi kommer kunna sänka kostnaderna för den socialverksamheten och utbildningsverksamheten. Dessutom kommer vi kunna göra informerade val när vi säger ja eller nej till de schablonersättningar som erbjuds från staten.

Hörby skulle kunna visa med fakta vad som krävs för en vinnande lösning – inte bara massa önsketänkande om att de två första årens bidrag täcker integrationen, vilket så uppenbart inte är fallet. Även om vi flyttade fram positionerna skulle Hörby inte vara först ut att kräva full kostnadskompensation även efter de två första årens introduktion; kommunpolitiker från hela det politiska spektrat i Sverige är inne på samma resonemang.

Långsiktigt är ekonomistyrning rätt väg att gå, precis som alla de andra projekt om ekonomisk långsiktighet inom Socialförvaltningen i Hörby. Gör vi det med kvalitet kommer vi dessutom att dra undan mattan från okunskapen och dess konsekvens att grupper ställs mot varandra.