Inlägg märkta ‘HIFAB’

100 000 anledningar att misstro, men det är inte hopplöst

tisdag, 9 april, 2013

Idag rapporterar Sveriges Radio att över hälften av svenskarna tror att korruption är vanlig eller mycket vanligt inom den kommunala sektorn. Mina erfarenheter från Hörby gör att jag inte är förvånad. Men allt hopp är inte ute – vi kan göra något åt det.

Jag får ofta kritik för att jag kritiserar kommunen, att jag genom att skriva om problem i kommunen skadar kommunens varumärke. Det är en konsekvent attityd att skjuta budbäraren i alla frågor som handlar om kommunen – varför är det så? Varför finns det ett så litet behov att faktiskt argumentera sakförhållandena?

första åtgärden mot korruptionskänslan är att faktiskt ta kritiken på allvar. Vi kan tänka oss tillbaka till tavelaffären där en kompis till styrelseordföranden i det kommunala industrifastighetsbolaget i Hörby fick ett uppdrag på 600 000 kronor att göra en tavla utan att en offentlig upphandlig gjorts.

All kritik om detta har borstats bort med att den som kritiserar bara har egenintressen. Samma sak med de anonyma pengarna som sponsrade målningen. Jag är övertygad om att värdet av kommunens trovärdighet vida överstiger 100 000 kronor.

Andra åtgärden är att fokusera på öppenheten. Tidigare i veckan kommenterade jag just HIFABs protokoll om att vara avsiktligt innehållslöst. Det finns inte en attityd av att försöka vara transparent och öppen.

Tredje åtgärden är att sikta på en god förvaltningsstruktur inom ärendehanteringen. Genvägar mellan olika beslutsfattare för olika behjärtansvärda syften är bara kontraproduktivt för trovärdigheten.

Bloggaren Lars Bjurström pekar också på att mer demokrati och öppenhet behövs på sin blogg. Kan hålla med i en del han skriver, speciellt vad gäller stärkningen av den lokala demokratin. Men att skjuta på näringslivet som en generator för korruption tror jag är fel. Hela poängen med offentlig upphandling är att den skall vara offentlig.

För näringslivet är det viktigt med spelreglerna i relationen till det offentliga, så man kan inte som Lars Bjurström gör, skjuta på regleringen. Men vad jag tror vi som politiker gör fel är vi gömmer oss bakom regleringen för att inte tvingas att bilda oss en åsikt och föra en öppen debatt.

Det är vår attityd att inte se entreprenörerna som en integrerad del i det offentliga rummet som man kan kritisera. Att ta tillvara på expertis som finns utanför kommunens expertis är för mig både naturligt och nödvändigt. Ta bara exemplet med asfaltskartellerna – bara för att de finns är det ingen som säger att man skall starta kommunala asfaltsbolag.

Vi vågarJag är fullständigt övertygad om att vi tillsammans kan förbättra trovärdigheten, men då krävs det att lokala politiker vågar titta åt det hållet och diskutera ämnet. Vågar vi inte – då är vi hopplöst förlorade i bananrepublikernas domäner.

Andra bloggar med etiketterna: , ,

HIFABs protokoll om möjligt ännu mer utvattnat

lördag, 6 april, 2013

Öppnar veckans skörd av kommunala handlingar som ackumulerats i brevlådan. SocAU och KS verkar vara på G nästa vecka.

En klassiker som man har lärt sig det senaste året är att speciellt hålla koll på de båda bolagen, HIFAB och Hörby bostäder. Vem vet vad konstföreningarna i dessa hittar på härnäst? Nåväl, när jag öppnar HIFAB protokollet så blir jag bestört.

I HIFAB-protokollet från den 12 mars 2013 står det INGENTING begripligt. Om vi tar detta om konstverket, §19 i protokollet, så står det följande:

§19 Konstverket
VD informerar om planeringen inför flytten av konstverket till kommunhuset samt de kontakter som förevarit med tilltänkta sponsorer.

Styrelsen beslutar
att godkänna lämnad information

Det betyder ju ingenting – vad är det för planering som pågår och vilka kompisar är det som skall var inblandade i den? Vilken information är det som godkännes? Jag vill inte återigen bli anklagad för att jag var informerad om ett halvår när nästa skandal om vem som är vem rullas upp!

Om hanteringen av revisionsrapporten skriver man följande

§21 Revisionsraport om avtalshanteringen i bolaget
PwC har på uppdrag av Hörby kommuns lekmannarevisorer granskat avtalshanteringen inom de kommunala bolagen i Hörby. Granskningsresultatet har redovisats i en rapport, daterad den 15 januari 2013. Rapporten har varit utsänd till styrelsen.

VD redovisar förslag till yttrande över rapporten.

Styrelsen beslutar
att avge yttrande i enlighet med förslaget

Vad är det för yttrande, eller ens, vad är det för rapport? – Hela ärendet är ett fullständigt frågetecken!

Jag noterar att referenser till alla bilagorna som fanns där i tidigare protokoll har nu försvunnit från protokollet den 12 mars – om man nu skulle vara intresserad av den tillgängliga informationen.

Förra kommunstyrelsen gjordes det en stor sak om uppsiktsplikten och det lovades dyrt och heligt att nu skulle man ta det på allvar. Men vad är det man ser när ”allvaret” används i praktiken – det vara bara ord och inte handling.

Uppsiktsplikten nämns nu på samma pliktskyldiga sätt som ekonomisk styrning, men att det faktiskt skulle ha någon påverkan på operationerna verkar inte ha gjort något genomslag.

Många säger nu till mig att ”varför håller du på och bråkar om detta – kan du inte bara se till så att det blir lugnt, då du binder ris till egen rygg?”. Men mitt perspektiv är att vi måste visa på att det finns ett introvert hemlighetsmakeri inom den nuvarande konstellationen som är skadlig för verksamheten och dess trovärdighet.

Att förändra detta slår igenom på mycket, men framför allt så innebär det att man måste verkligen se till att få in nytt blod i verksamheten. Att återanvända personal från forna tider är inte vad kommunen behöver i dessa tider. Vi har sett bra rekryteringar till förvaltningen den senaste tiden så låt oss fortsätta detta med den kommande rekryteringen av kommunchef. Vi behöver fokusera på öppenhet och ärlighet, inte hemlighetsmakeri.

På tal om Hemliga Arne – kommer ni ihåg den gamla barnklassikern från 80-talet?

Ingen unge från nutiden skulle ha tålamodet att låta sig bli skrämd av Hemliga Arne. Därmed inte sagt att underhållningsvärdet fortfarande inte är stort… både på Youtube och i Hörby.

Andra bloggar med etiketterna: ,

Dubbelfel – vem fick poängen?

torsdag, 28 februari, 2013

Skånska Dagbladet har intervjuat ordföranden i kommunfullmäktige i dagens tidning (SkD 2013-02-28)  efter det vågade beslutet av vägra 1/3-majoritetens återremissyrkande. Jag är övertygad om att ett fel nummer ett begicks när ordförande beslutade att en majoritet krävdes för en återremiss för att motiveringen inte var tillräckligt bra. Det finns inget stöd för denna uppfattning i kommunallagen eller i dess förarbeten.

Jag tänker inte överklaga beslutet då det inte spelar någon praktisk roll. Men vad som verkligen gör mig bekymrad är kommentaren i tidningen:

Göte Andersson tror att det egentliga syftet med motionen var att ytterligare spä på den splittring som finns inom M.

- Vi kan inte skriva in den interna striden inom Moderaterna i det kommunala reglementet, säger han syrligt.

Jag var tydlig i talet till fullmäktige att detta var en förändring som kommer att träda i kraft efter valet 2014 och att inga poster skulle skifta på grund av detta innan dess. Sannolikheten är stor att det kommer vara nya politiker på dessa poster efter valet 2014, så det har inget med någon personkonflikt att göra.

Kommentaren betyder att man inte ser problematiken med toppstyrningen, vilket är mycket allvarligt och ger fel nummer två. För de flesta utanför den innersta politikerkretsen i Hörby är det uppenbart att det är en ordning som måste ändras på för att komma bort från de strukturella problemen.

Tyvärr faller detta inom kulturen att ligga på gränsen vad som är lagligt i stället för att hålla sig väl inom lagens rågångar. Vi har haft många exempel den senaste tiden, som arvoden och upphandlingar, när man gör övertramp. Tyvärr finns det ingen ödmjukhet om att det är ett problem, så en förhoppning om att en justering av etos är nära förestående göre sig icke besvär.

Så till svaret på frågan i rubriken? Vi är tillbaka till resonemanget om pyrrhusseger i måndagens tidningsartikeln. Frågan är hur länge Hörbyborna tänker låta detta fortgå?

Andra bloggar med etiketterna: , ,

Två punkter räckte inte för att dra en linje

tisdag, 26 februari, 2013

Inom matematiken så är den kortaste vägen mellan två punkter en rät linje. Igår på fullmäktige fanns det två punkter, min motion och revisionsrapporten, men församlingen valde att inte koppla ihop dem till en tydlig linje. Efter en omröstning huruvida man skulle göra återremiss på min motion för en seriös hantering, utföll resultatet 24 mot och 16 för.

I skrivandes stund är jag fortfarande frågande till fullmäktiges beslut att kräva en majoritet för en återremiss. Så här står det i kommunallagen om återremisser:

Bordläggning och återremiss

36 § Ett ärende ska bordläggas eller återremitteras, om det begärs av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna. Enkel majoritet krävs dock om ärendet tidigare bordlagts eller återremitterats på begäran av en minoritet.
För bordläggning eller återremiss i fråga om val krävs enkel majoritet. Ett ärende om extra val ska dock alltid bordläggas första gången det tas upp till behandling.
Motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering.
Vid flera motiveringar får ordföranden pröva vilken motivering som biträds av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna. Lag (2010:1414).

På frågan om motivet till återremiss, så sa jag att det skulle ske en ”seriös behandling av ärendet”, men det var ingen motivering som godtogs.

Finns det någon läsare där ute som kan tolka kommunallagen som gör att ärendehanteringen verkar vettig?

Nåja, det är klart – lite ödmjuk får man vara om motionen – den var inte skriven för en slam dunk rakt in i reglementet. Snarare skulle det krävas lite intellektuell aktivitet för att formalisera in den i kunskapsbanken. Hur som helst var det en upplyftande diskussion som visar på att det revisionen sa om problemen med uppsikten verkligen hade substans.

Även om jag fick lite gliringar från Tommy Hall(s) (som för övrigt var en pigg debattör igår!) angående mitt uttalande i Skd 2013-02-26 om att man inte kan lita på rationaliteten hos segerrusig politiker, så är ju socialdemokraterna ett bra exempel på detta. Trots att probleminsikten fanns hos Tommy Hall enligt egen utsaga, så hade man ändå landat med liten krets från KSAU i bolagsstyrelserna efter valet 2010:

Så här ser det ut bland ordinarie ledamöter i Hörbybostäder: Ordförande Lars Ahlkvist (KSAU), Ledamot: Tommy Hall (KSAU), Kjell-Åke Persson (KSAU). Bland ersättarna finns det två utanför KSAU (Susanne Meijer och Olle Aronsson), medan Brita Larsson också är med KSAU.

Angående HIFAB ser det ut så här: Ordförande Lars Ahlkvist (KSAU), Heidi Laine Lundgren (ersättare KSAU), Kjell-Åke Persson (KSAU). Bland ersättarna finns Johan Månsson och Olle Aronsson som inte sitter i KSAU. Brita Larsson är också ersättare i HIFABs styrelse och även ledamot i KSAU.

Därför menar jag att det är uppenbart att man måste på ett tydligare sätt ta ställning mot denna toppstyrning. Det är uppenbarligen mycket svårt att rationalisera om detta även om man har insikten att det är dåligt med personunionerna.

Jag uppfattar från diskussionen att det finns en stabil majoritet bakom ett förslag att bryta toppstyrningen i kommunen efter valet 2014. Så frågan är hur man går vidare? En ny motion med ett bättre ordval eller initiera ärendet direkt i kommunstyrelsen? Det mest positiva är dock att nu är frågan uppe till diskussion och det är något som gynnar alla Hörbybor.

Läs mitt inlägg på kommunfullmäktige på den här länken. Det var en del improvisation, så det är inte ordagrant men andemeningen är där.

Andra bloggar med etiketterna: , ,

På marknaden för konst och glädje

söndag, 17 februari, 2013

På kommunstyrelsen förra veckan fanns det två små kuriosaärende med politisk sprängkraft.

Båda två återfanns i HIFABs protokoll från 2013-01-13.

Första ärendet som styrelsen i HIFAB hade hanterat var att acceptera den anonyma donationen på 100kkr till HIFAB-styrelsens tavla i kommunfullmäktigesalen. I protokollet kunde man läsa att man inhämtat information från SKL huruvida man kunde fatta beslutet att ta emot gåvan.

Det var uppenbart att man är helt medveten om den minerade terrängen man är ute och trampar i vad gäller denna donation. Intressant var att man inte hade funderat på, eller åminstone inte valde att kommentera, lämpligheten i att ta emot anonyma pengar för att hjälpa till att finansiera ett politiska kontroversiellt projekt, där endast tillskyndarna av projektet vet vem givaren är.

Dessutom hade man kontaktat en revisionsfirma för att ta reda på hur man på bästa sätt skulle bokföra konstverket. Naturligtvis är det en investering…

Nästa ärende i protokollet handlar om att HIFAB känner sig kallad att svara på den protestlista som skickades in angående upphandlingsskandalen. I denna skrivelse konstateras ödmjukt följande:

1. Större delen av arbetet med konsverket är utfört och övervägande delen av ersättningarna enligt konstraktet är redan utbetalda. …

Vi är övertygade om att detta [tavlan] kommer att bli till stor glädje under många år framöver för Hörby kommun och dess innevånare. Vi är också övertygade om att konstverket kommer att betinga ett avsevärt mycket högre värde i framtiden än de kostnader som bolaget kommer få för konstverket.

Jag hoppas att kronologin i skrivelsen inte är avsiktlig. Om nu större delen av ersättningarna är utbetalda, så får vi verkligen hoppas att tavlan får ett avsevärt högre värde än kostnaderna som man kommer få. Minst upp till totalkostnaden om planen för bokföring skall gå i lås.

I protokollet framkommer det dock att ramen kommer kosta 25kkr. Det framgår inte om det ryms inom de första 600kkr eller om det är en liten extra krydda vi har att se fram emot.

Som en liten epilog till just denna historia om HIFABs protokoll från januari, kan ni som läsare fundera på det faktiska innehållet i dokumentet, d.v.s. det som vi i KS får oss tilldelat när vi skall utöva uppsyn över bolaget. Protokollet i sig säger inget, utan allt finns i bilagorna som man måste begära ut explicit. Tillsynen blir därefter och det kan ingen som jobbar för att skapa en transparent organisation vara nöjd med.

Uppdaterad: Läs mer på Skånskan

Andra bloggar med etiketterna: ,

Att se, eller inte vilja se, tillsynsbehovet

fredag, 15 februari, 2013

På måndagen var det kommunstyrelsemöte. På besök var Arbetsförmedlingen, inte för att skriva in oss KS ledamöter, utan mer för att informera hur arbetsmarknaden i Hörby ser ut. Till allas vår glädje kunde vi konstatera att lågkonjunkturens arbetslöshet har inte slagit så hårt i Hörby.

Strukturen av småföretagare i Hörby verkar göra att vi står emot de stora varselvågorna. Siffrorna hänger ihop med bokslutet som vi fick i Socialnämnden på torsdagen som visade att antalet hushåll som tar emot försörjningsstöd minskar.

Nåja, stor del av kommunstyrelsemötet handlade om styrningen och kontrollen som ärende 6 – ”Övergripande mål för god ekonomisk hushållning” samt ärende 8 – ”Intern kontrollplan”. Som av en händelse kom två ytterligare relaterade ärende på dagordningen.

Ärende 9 handlade om revisionens konstaterande att uppsiktsplikten som kommunstyrelsen har över bolagen hade blivit liggande för fäfot i den nuvarande kommunstyrelsen. Bland annat konstaterades i sammanfattningen följande:

Enligt enkätresultatet är dock flera ledamöter och ersättare kritiska till uppsiktsplikt avseende bolagen i jämförelse med nämnderna. En viss förklaring till detta kan även i delar förklaras av den personunion som utgörs av att Kommunstyrelsens ordförande och kommunchefen samt ekonomichefen tillika är ordförande i bolagen och VD i respektive bolag

Det kan inte vara tydligare . Graferna från undersökningen visar att KSAU har god kännedom om granskningen. Ju längre bort från KSAU man kommer desto mindre är medvetenheten. Kan notera att stora delar av KSAU sitter i bolagsstyrelserna.

Det är lite ödets ironi att min motion behandlades i ärende 10. Motionen handlar om att samma personer inte skall sitta i ledande befattningar i kommunstyrelsen och i bolagen och nämnderna.

Jag kan ju vara ödmjuk och konstatera att den var för skarpt skriven för att man utifrån revisionens skrivelse inte skulle kunna undgå att godkänna den. Men dessutom så framkom det under förhandlingarna i kommunstyrelsen att det var ett antal centrala ledamöter som inte ansåg personunionerna vara något problem!

Min argumentation om att trovärdigheten för tillsynen blir lidande av att samma personer skall granska sig själva, var det en minoritet i kommunstyrelsen som såg vara rimlig. Jag blir mycket bekymrad över detta – är det så att fullmäktigeledamöterna håller med om att en liten topp-grupp i kommunen verkligen kan agera som en sluten klubb utan god insyn för hela kommunstyrelsen och resten av kommunens invånare?

Visst kommer motionen bli ogillad i kommunfullmäktige, och det kan jag acceptera. Men däremot jag finner personunionerna mellan KSAU och bolagsstyrelserna så olämpligt att fullmäktige måste agera.

Andra bloggar med etiketterna: , ,

Trovärdigheten – kan det vara intressant

onsdag, 5 december, 2012

I veckan så har kommunens industrifastighetsbolag (HIFAB) mottagit en postväxel på 100 000 kronor som sponsring av tavlan. Givaren är anonym. På Skånskans webb pågår en livlig debatt om vem som är donator. Är det kopplat till konstnärens mecenat eller är det en leverantör till fastighetsbolaget som vill hjälpa bolaget att reda ut opinionsstormen?

Är det helt oproblematiskt att ta emot gåvan? SkL:s representant är rätt så tydlig i tidningen 2012-11-30:

Enligt Helena Linde, jurist på Sveriges kommuner och landsting (SKL), måste det fattas ett formellt beslut om att en gåva ska tas emot av en kommun eller kommunalt bolag.

– Den allmänna rättsuppfattningen är att kommunstyrelsen eller kommunfullmäktige tar beslutet.
En gåva förutsätter både ett givande och ett mottagande, säger Helena Linde som menar att gåvan till Hörby bara är en utfästelse om en gåva så länge inget beslut har fattats.
– Det kan ju finnas ett problem i att ta emot gåvor från anonyma donatorer eftersom alla donatorer inte är önskvärda.

Om man bortser från den infekterade debatten om tavlan, vilken tenderar att ge ett svart och vitt svar där alla har en bestämd uppfattning, och fokuserar på beteendet – vad hittar man då?

Vad betyder hemlighållandet av donatorn för klimatet i Hörby där vi skall försöka vara öppna med vad vår kommun håller på med? Om inte för annat, så för slippa debatter när sanningen förr eller senare läcker ut?

Ernst and Young har levererat en rapport i ämnet: ”Den svenska korruptionen – En undersökning om svensk korruption 2012″ och är en intressant läsning. Under sammanfattningen kan man läsa följande:

1. Förtroendet för politikers etiska agerande är lågt

Av de som besvarat enkäten tror 50 % att politiker tar emot mutor. Av dessa 50 % anser 82 % att det påverkar deras beteende. Vi vet givetvis inte hur många av våra folkvalda politiker på kommunal, landsting/region eller riksdagsnivå som tar emot mutor. Men det låga förtroendet i sig är ett problem. Om svenska chefer tror att politiker tar emot mutor kan det påverka en stor del av affärsklimatet mellan det offentliga och det privata näringslivet. Det finns till exempel ett flertal fall där det misstänks att Lagen om Offentlig Upphandling inte har följts.

Visst är det ett problem – hur ser marknaden ut för, till exempel, bostadsanpassningar i Hörby? Nu skall vi ju inte nämna processen om tavlan och frånvaro av upphandling där, men vilka signaler skickar detta till näringslivet i Hörby? Lagen om offentlig upphandling (LOU) kommer tillbaka; Hur skall en företagare i Hörby agera för att vinna kommunala kontrakt eller komma på ”the short list” för att undgå att behöva gå genom upphandlingen?

Från ovan rapport kan man läsa att offentligt ägda bolag utmärker sig på ett område: de tror att korruptionen i Sverige är mindre problem än motsvarande offentliga och privata organisationer.

Från Ernst and Youngs rapport om den svenska korruptionen

Är det så att man inom dessa bolag har en mer naiv hållning till hur det verkligen ser ut och/eller kanske en mer tillåtande attityd till vad korruption verkligen är. Med en tillåtande attityd kommer man ej heller se behoven att ifrågasätta sin egen verksamhet.

Förtroendet för politikerna är som sagt lågt och lägst är det bland unga människor:

Tror du att Svenska politiker tar emot mutor?

Varje generation måste vinnas brukar det ju heta. Det kanske inte är så förvånande att det är de unga som har svårast för att komma till de politiska partierna, att det är de unga som vänder politiken ryggen, när man ser och känner att systemet är korrupt. ”Varför bry sig”, svarar ungdomen med en axelryckning och fortsätter spela WoW.

Är detta ens ett problem för Hörbys politikerkår? Är 50% förtroende tillräckligt? Vad ligger den siffran på i Hörby?

Andra bloggar med etiketterna: , , , ,

Så överraskande fel jag hade – men frågetecknen hopar sig

lördag, 17 november, 2012
Audio MP3

Ja, nu är det ingen hemlighet längre, att tavelhanteringen har gått rätt till väga – det har vi kommunstyrelse beslut på. På måndagen den 12 november beslutades att beslutet förra kommunstyrelsemötet (i oktober) var att godkänna hanteringen. Min minnesbild var att kommunstyrelsen då beslutade att man tackade för informationen från tavelleverantören. I sann demokratisk anda har vi beslutat att jag mindes fel.

Fast egentligen vad handlade beslutet om? Låt oss gå tillbaka till oktober månads möte (Protokoll) och se vad som står i det beslutet:

§ 166
Information om konstverket som skall pryda kommunhusets samlingssal

Kommunstyrelsens beslut
Kommunstyrelsen godkänner informationen och godkände hanteringen av ärendet.

Ärendebeskrivning
Konstnären Johan Falkman presenterade sig för kommunstyrelsen och berättade om arbetet med tavlan och de förberedelser som gjorts. Det visades också bilder på det blivande konstverket.

Konstverket kommer att visa Hörby ur både aktuellt och historiskt perspektiv.

Johan Falkman bjöd också in politikerna till sin ateljé på industriområdet för att följa arbetet med konstverket.

Min enkla fråga är då – vems hantering var det som godkändes? Kommunstyrelsens, HIFABs eller Johan Falkmans? Läs texten igen. Av kontexten tycker jag det verkar som om det är Johan Falkmans hantering av ärendet – han har kanske använt rätt färg, rätt duk och rätt byggställning ateljén. Grattis!

Men, vad vet jag – sådan trivialiteter om vad som avses skall väl inte framgå av protokollet. En deterministisk tolkning av ett protokoll är väl för mycket begärt. Jag hoppas att min mentor, som numera är ute på bloggosfären igen, kan upplysa mig om detta.

Men i all otydlighets bedrövelse så har vi något att glädjas över: För en gång skull verkar kommunens hemsida vara med på banan igen. I en artikel återger man hur det faktiskt var. Förvånansvärt korrekt – som om verkligheten har kommit ifatt dikten. I tidningen (SkD 2012-11-16) hävdas av kommunens informatör att ett ojusterat protokoll är lika giltigt som ett justerat. Men här i Hörby verkar det finnas ytterligare en nivå:

Informationen har inte varit felaktig. Protokollet förs på ordförandens ansvar och gäller tills att det är justerat.

Jag är ju en enkel människa, så jag funderar på vad som händer när protokollet är justerat – slutar det att vara giltigt då? Hur är statusen på ärendet nu då? Läser i ovan nämnda kommunala artikel:

Protokollet har nu justerats av Anders Johansson (S) och därmed har kommunstyrelsen godkänt såväl informationen som hanteringen av ärendet…

Det är för övrigt inte så lite lustigt att man finner det nu vara intressant med just justeringen och kopplingen till godkännande av ärendet. Förra gången man gick ut på webben med information som baserade sig på en ojusterad paragraf. Då var justeringen irrelevant och inget fel begåtts.

Nej, de transcendentala abrovinkerna i kommunal förvaltning i Hörby måste jag överlåta åt våra experter som tråcklar tolkningar av paragrafer twenty-four seven. Själv tänker jag nu läsa socialnämndshandlingarna till nästa veckas möte – socialnämnden är ett under av organisation och rakhet nu för tiden eller är det bara relativt normalt?

Andra bloggar med etiketterna: ,