Inlägg märkta ‘Hörby’

Låt dig inte förledas genom att ledas

lördag, 15 juli, 2017

Världen är full av duktiga idioter – vill du vara en av dem? Inte, då är det viktigt att du inte förleds av Hörby kommuns (tja, läs Susanne Meijers) text om alternativen om utescenen i Karnas backar som publiceras på kommunens hemsida i en digital medborgardialog:

Det finns olika alternativ när det gäller scenen:
  1. Använda den mobila scenvagnen: Fungerar bra vid de flesta konserter. Varje tillfälle kräver dock en hel del förberedelser och arbete och medför därmed kostnader. Scenvagnen ska transporteras, sättas upp och riggas. Det finns ingen loge, vilket vissa artister och aktörer har behov av. Scenytan har begränsningar och är för liten för teater, dans och till exempel vår populära Hörby Blåsorkester.
  2. Fast utomhusscen: Med en fast scen skulle själva scenytan bli större och lämpa sig bättre för teater, dans och större orkestrar. Fasta loger i anslutning till scenen skulle underlätta för de flesta uppsättningar och aktiviteter, och är en förutsättning för att locka etablerade artister. En fast scen stimulerar och möjliggör också för fler aktiviteter och spontana arrangemang och uppträdanden, då det inte krävs lika mycket planering och administration som med scenvagnen.

Alternativ ett suger och är dåligt, alternativ två är superbra och levererar himmelriket på jorden ( i alla fall under Valborg). Man behöver inte ens ha tagit en kurs i källkritik på universitet för att det skall vrida sig i magen. Det är uppenbart vilket svar hon vill ha.

kulturpalats

Kulturpalats i Karnas backar

Gå in i enkäten och tryck i alternativet att det skall inte vara någon utescen alls…  just det, det alternativet finns inte – ett alternativ som man inte får reda på bland de två publicerade alternativen. Alternativet som man kan välja som ickesocialist i enkäten kan även tolkas som att man ger Susanne Meijer fria händer att skapa ett kulturpalats i Karnas backar i stalinistisk anda).

Kommunen skall inte hålla på med betongklumpar i friluftsområdet. Kommunen skall säkerställa att den kommunala servicen fungerar. Punkt.

Och de politiker som inte delar min mening av scopet måste dela prioriteringen: först när politikerna har levererat den obligatoriska servicen och sänkt skatten kan de luta sig tillbaka och drömma om socialistiska elitprojekt.

Meddelande till politikerna i den styrande regnbågen:

Sluta upp med bränna skattepengar på uppdrag som medborgarna inte har gett och som ni håller på med som hobbyprojekt i brist på lösningar på de verkliga problemen i Hörby!

 

Andra bloggar med etiketterna: , ,

Ytterligare en dag i Meijeribranschen

söndag, 21 maj, 2017

Läser i kommunstyrelsen protokoll 2015-05-02 att man tänker instantiera ett SSID i kommunens befintliga WLAN nät i kommunens lokaler. Driftskostnad 23 000 kr om året. Bara för att bevisa hur out of touch vårt kommunalråd är med verkligheter kommenterar hon satsningen i Skånska Dagbladet 2015-05-19:

– Det är viktigt för medborgarna att Hörby ligger i framkant.

Det låter heroiskt och banbrytande med ”framkanten”. Men om man har rätt grejor så är det bara att konfigurera om befintlig hårdvara något. ”Framkant” hade inträffat om detta gjorts när hårdvaran installerades i det ny kommunhuset. Hörby ligger inte i framkant, man ligger år efter. Vi behöver verkligen bortse från all kunskap om omvärlden för att uppleva den av Susanne Meijers proklamerade storheten i styret.

Om ni går till protokollet och läser beslutet om öppet SSID i kommunens nät och jämför med följande utsaga av kommunalrådet, hur stämmer de överens?

Vi kommer att börja här i centrum med Nya och Gamla torg, och sen fortsätta med biblioteket, museet, Metropol och Allaktivitetshuset. Tanken framöver är att vi ska kunna utöka det trådlösa nätet och sätta upp det där vi har mycket aktiviteter. Framförallt kring våra idrottsanläggningar. Skolorna finns också med och kommunhuset, och får vi en utomhusscen framöver – då ska man ha det där också, oavsett var den hamnar, fortsätter Meijer.

Faktum är att det mest handlar om den stora visionen om ett kommunalt öppet WiFi nät i Hörby centrum. Något som inte fattats beslut om. Man har tagit beslut om att investera för hotspots på Gamla Torg och Nya torg. Av någon anledning sägs det inget om driften av dessa hotspots.

Kommunalrådet målar upp en stor vision om gratis kommunal WiFi på idrottsplatsen, i skolorna, biografen/mingelhuset och fritidshuset. Kanske kommer även öppna platser som torgen med om man finansierar driften av accesspunkterna för 400 000 kronor… Man kan inte undgå att inse hur nära detta ligger kommunalrådets ideologi. Som kommentar i tidningen säger hon:

– Det känns jätteroligt. Vi har fått det här initiativet från våra tjänstemän, och har tittat närmare på det. Det känns som att ett öppet trådlöst är något som vi verkligen ska ha i Hörby. Det är bra tajmat, säger kommunalrådet Susanne Meijer (S).

Det ”känns” för henne som rätt. Hennes nyanställda tjänstemän på kommunledningskontoret har ett favoritprojekt och har lyckats övertala kommunalrådet om förträffligheten. Och mycket övertalning behövs inte för en socialist – det som känns som en utvidgning av kommunal verksamhet måste vara rätt sak att göra.

Faktum är att hon leker med skattepengar genom att anställa mer administrativ personal som har hjärteprojekt som de i sin tur lyckas sälja tillbaka till en socialist som ser sin dröm om ett samhälle där politiken (d.v.s. hon själv) styr allt. Hela kedjan är fel, där vi borde leta efter sätt att göra kommunens byråkrati mindre och civilsamhället större,  gör den nuvarande skaran av politiker det motsatta.

Alt kostar pengar; de nya tjänstemännen, WiFi nätet och inte minst frånvaron av fokus på att leverera kvalitet i kärnverksamheten. Jag ställer mig frågan om dessa 400 000 kronor var det mest prioriterade projektet som fanns? Vi vet alla svaret, men för en socialist är svaret diametralt annorlunda. För socialisten handlar det om att det offentliga skall växa – skattepengarna finns i oändliga mängder för att bygga den genomreglerade mönsterstaten.

Alla vi andra konstaterar att målet måste vara ett samhället där kommunen fokuserar på kärnverksamheten kring social service, utbildning och teknisk förvaltning. Susanne Meijer och regnbågen fick igenom en gigantisk skattehöjning när de tillträde under förespeglingen att det vara för vård och omsorg i Socialnämnden. Dessa pengar går nu iväg till andra håll för att ”det känns jätteroligt”.

Det enda som är positivt i Skånskans Artikel är att hon vacklar nu om var utomhusscenen skall placeras. I bästa fall kan hela projektet placeras i malpåsen innan de stora pengarna sätts sprätt på. Hörby kommun är inte, och skall inte vara, en socialistisk kulturell stormakt. Vi skall inte heller ha ett kommunalt finansierat Internet i kommunen.

Andra bloggar med etiketterna: , ,

Sparkad från fel post av fel anledningar – åsiktskorridorens offer och dess överlevare

söndag, 9 april, 2017

I torsdags när jag kommer hem till Kastrup från jobbet i Tyskland står jag på perrongen och väntar på tåget. Jag står bakom avspärrningen som transportören har satt upp för att säkerställa att alla som kommer till Sverige har ID kort och därmed minska antalet som söker asyl i Sverige.

20170406_191740

ID kontroller på Kastrup 2017-04-06.

På den ”danska” sidan, på andra sidan stängslet mellan spåren, är det OK att kliva på tåget utan ID kontroll. Gränskontrollen är en symbol för den gränslösa naiviteten om att Sverige kunde kunde ha en helt ortogonal hållning kring migration än resten av världen.

Stor del av den svenska allmänheten höll sig inom den så kallade åsiktskorridoren ivrigt inpiskade av hela det politiska spektrumet utom Sverigedemokraterna. Insikten om konsekvensen av att världens alla flyende kunde få tillgång till ett av världens mest omfattande skattefinansierade välfärdssystem, bara man fysiskt tog sig till den svenska gränsen, var det ingen som fick prata om utan att vara ”rasist”.

Ett år innan de sydeuropeiska dammluckorna mot Mellanöstern/Syrien, Afghanistan och Nordafrika  öppnades beskrev jag på denna blogg principer för ett annat flyktingmottagande mer fokuserat på etik och hjälp till de flyende och mindre fokus på den inrikespolitiska låsningen. Som vi alla vet så har verkligheten kommit ikapp Sverige sedan bloggen skrevs.

Vad som är kvar är politikernas oförmåga att bygga landet efter verkligheten i stället för den utopistiska migrationskartan som huvudfåran av politikerna i Sverige fortfarande följer. Övergången mellan karta och verklighet blir som mest tydlig på Kastrup och ID kontrollen där dubbelmoralen manifesteras; där säkerställer svenska staten utanför landets gräns att asylsökande inte kommer fram till Sverige för att exercera sin rättighet att söka asyl – en rättighet som svenska staten säger sig värna högt.

Men det är inte bara på Kastrup vi kan se dubbelmoralen. Även hemma i Hörby kostar det på att inte hålla sig inom åsiktskorridoren. Hörbybostäders VD tillika ekonomichef i kommunen fick sparken från VD-posten för att han i en intervju i Expressen säger det vi alla vet om utmaningarna med immigrationen och integrationen. Om du inte redan lästa originalartikeln så läs den innan du läser vidare här.

Det är inget revolutionerande som sägs:

  • att områden med en majoritet från andra kulturer blir inte integrerade områden. Påståendet bevisas av miljonprogramsområdena runt våra storstäder där kvinnor jagas över torgen om de inte skyler sig eller går in på caféer för män.
  • Att kostnaderna för skattekollektivet i kommunen kommer bli kännbara på grund av immigrationen. Detta är heller inte några nyheter. Till sist bejakar han
  • att om vi hade en större folkmängd (50 miljoner) så kunde samhället härbärgera antalet migranter genom utspädning och då hade vi inte haft så stora problem som nu.

Dessa uttalande stämmer inte med Hörby kommuns värdegrund enligt kommunalrådet Susanne Meijer(s). På Hörby kommuns hemsida kan man läsa följande:

Hörbys kommunalråd Susanne Meijer har reagerat starkt på intervjun som återgivits i media.

- Jag och hela den politiska majoriteten tar starkt avstånd från de här åsikterna. De strider mot vår värdegrund där alla behöver känna ansvar för helheten, och som alla som representerar Hörby kommun förväntas följa. Vi förväntar oss att beslut som tas respekteras och förverkligas med kraft. Har man personliga åsikter som hindrar en från att fullfölja sitt uppdrag, så är man inte lämplig att representera Hörby kommun, säger Susanne Meijer.

Att säga det uppenbara är emot värdegrunden. Kommunalt hyckleri av Susanne Meijer och total ryggradslöshet av resten av etablissemanget att låta Meijers uttalande framföras utan att problematisera det. För att rädda sig kvar på jobbet som ekonomichef har en medial skådeprocess genomförts där Robert Odeberger gör karaktärsmord på sig själv till förmån för den politiska ledningen (min kursivering):

 Jag uttalade mig på ett sätt som jag inte borde och i frågor som inte är mitt ansvarsområde. Jag beklagar detta och ber om ursäkt till dem som eventuellt har tagit illa vid sig, säger Robert Odeberger.

- Jag är medveten om att jag gav uttryck för politiska åsikter som jag inte borde gjort i min yrkesroll. Jag är också väl medveten om att det jag sa strider såväl mot Hörby kommuns politiska beslut och officiella inriktning, som kommunens värdegrund, säger Robert Odeberger.

När jag läser det kursiverade i uttalandet tänker jag mer på uttalande från åsiktsfångar på kinesisk TV än på svensk kommunal förvaltning – kanske dags att tänka om?

Så långt åsiktskorridoren. För att, liksom på Kastrup, verkligen belysa hyckleriet som krävs för att upprätthålla åsiktskorridoren kan vi fortsätta med att ta ytterligare ett uttalande från kommunstyrelsens ordförande Susanne Meijer(s) från samma sida som ovan (min kursivering):

 - Han ska bara arbeta med frågor som har direkt ekonomisk karaktär, där vi har fullt förtroende för honom. I alla andra sammanhang kommer han att ersättas av andra medarbetare. Det vore direkt olämpligt att låta en person som så tydlig uttalat sig mot vad Hörby kommun står för, fortsätta att representeras oss, säger Hörbys kommunalråd Susanne Meijer, S.

Så trots att ekonomichefen inte delar kommunens värdegrund så har Susanne Meijer fullt förtroende att han skall ha hand om kommunens pengar. Det finns två perspektiv kring detta:

  1. Dels kan man fråga med vilken auktoritet som ekonomichefen hålla i finanserna när kommunalrådet har vingklippt honom totalt och skapat en än mer utpräglad maktens lakej än han var innan?
  2. Dels kan man ifrågasätt hur man, som Susanne Meijer gör, etiskt kan resonera att det är oproblematiskt att kommunens näst högste tjänsteman inte behöver dela värdegrunden, detta givet att mycket av en kommun håller på med hänger på ekonomin och den finansiella data som ligger till grund för de politiska besluten.

För mig är Meijers uttalande otroligt – hon liksom jag har suttit i Socialnämnden och sett frånvaron av möjligheter till ekonomistyrning på grund av att ekonomikontoret brast i sin förmåga till leverans. När bokslutet dröjer två månader och sedan är markant annorlunda än vad helårsprognosen var när den presenterades i december så har Meijer förtroende. Om ni inte kommer ihåg så läs här.

Att ekonomistyrningen inte fungerade var för mig uppenbart redan 2011, mitt första år i Socialnämnden. Från denna tid till dags dato har det varit Robert Odeberger som varit ansvarig för de ekonomiska systemen och bär det yttersta ansvaret (efter den politiska ledningen), trots det har Susanne Meijer fullt förtroende, trots att hon har varit med hela resan och sett samma saker som jag.

Meijer ser inte kopplingen mellan etik och ekonomi. Vi har alla varit med och sett hur boksluten friseras för att leverera ett positivt resultat. Har det inte varit AFA pengar så har det varit något annat. Kommunalrådet anser att det är det politiska ledarskapet som gjort ett positivt resultat.

bokslut

”Det går bra för Hörby” enligt vem?

Visst, om man bara ser på bottom line så kan man härleda sig att tro att Hörby kommun är en finansiell tigerkommun.  Backar man ut lite så ser man att kommunen, likt som katten, trots allt lyckades landa på fötterna; flyktingpengarna från Migrationsverket förhindrade en brakförlust på 20 miljoner i socialnämnden samt förseningen i att ta in pensionsskulden i balansräkningen gav resterande 10 miljoner på plussidan.

arsredovisning

Från KSAU 2017-03-28

Utan dessa felbudgeteringar och det faktum att kommunstyrelsen misslyckats med att sätta den vansinniga planen i verket att köpa villor för 10 miljoner så hade kommunen gått med förlust. Och då har vi inte ens berört kommunens investeringsskuld på en miljard kronor i eftersatt underhåll.

Vad Susanne Meijer stolt deklarerar (troligtvis är hon själv omedveten om det) är att genom att dra ner på investeringarna så räddar man kassaflödet. Man har bara orkat med att investera en tredjedel av vad planen säger. Därmed kan man minska driften av nyinvesteringarna samt att skjuta underhållet till framtida generationer att ta hand om – en skuld som växer än mer ju mer mögel som växer i husen.

Kontentan av detta är att ju mer man fokuserar att hålla rent i åsiktskorridoren desto mer sjangserar verkligheten i frånvaro av politiker som ser hur verkligheten är beskaffad – kommunen gör en långsiktig brakförlust för medborgarna medan politikerna tycker sig gjort ett bra jobb.

Det är inte en tillfällighet att kommunen kommer fram med en plan och finansiering för utescenen i Karnars backar medan man inte har en aning vad man skall göra i Lågehallarna – politikernas verklighet i åsiktskorridoren och verkliga människors verklighet är två helt skilda verkligheter.

Visst borde Robert Odeberger sparkas, men inte för att han sa hur stora utmaningarna är inom integrationen utan för att han inte säger hur illa det egentligen är ställt med kommunens ekonomi.

Susanne Meijer borde sparkas, inte för att hon sparkade Odeberger av fel anledning utan för att hon är ointresserad av att hushålla med våra pengar, okunnig om ekonomi och att hon inte jobbar för Hörbybornas bästa.

Länk till att göra polisanmälan: https://polisen.se/Utsatt-for-brott/Gor-en-anmalan/

Andra bloggar med etiketterna: , , , ,

Gnälla går ju… men det är ditt eget fel (och mitt)

söndag, 26 mars, 2017

Vi som har följt Hörbypolitiken under många år kan konstatera att de mest märkliga sakerna kan hända i den titt som tätt. Men om man lyfter blicken lite så ser man att det oproportionerligt mycket som är märkligt jämfört med andra närliggande kommuner.

Jag har ofta skrattat åt slutledningen att det måste vara något med vattnet i Hörby som drivande i alla konflikterna, men det är den bästa förklaringen än så länge. För vad är det just i Hörby som driver fram galenskaperna.

Det kommunala uppdraget är enkelt: att organisera och prioritera de allmänna resurser som skattekollektivet betalar in. Det är inte att erövra den politiska makten och sedan genomföra en agenda som inte har med det kommunala uppdraget att göra.

Jag vet vad som pågår – jag såg det från insidan under åtta år i kommunpolitiken. Hela det kommunala politiska systemet (och därmed förvaltningen av kommunen) är igenproppat av ideologiska ickekommunala agendor och personliga vendettor.

Alla kommer väl ihåg beslut om korrumperade monumentalmålningsupphandlingar, investeringar i stenöknar i brist på en lokalförsörjningsplan, sittandes på dubbla stolar i bolagen eller hur kommunalrådet underminerade hela det politiska systemet genom att runda både tekniska och socialnämnden där han inte hade full kontroll?

Vad som kanske inte finns i allmängodset är hur kommunalrådet kommer in oanmäld på ett Socialnämndsarbetsutskott och vill anmäla mig för att brutit mot sekretessen genom ett blogginlägg om hemtjänsten. Eller hur beredningsgrupper konfigurerades utifrån vänskapsband och inte utifrån viljan till resultat.

När vårt förra kommunalråd, Lars Ahlkvist, fick spaken (tillsammans med alla oss andra som bekämpas hans välde), då fanns ändå förhoppningen om något bättre. Men ack, så blev det inte – snarare har det blivit än värre.

In kommer Socialdemokraterna med Susanne Meijer i förarsätet med en radband av lydiga pojkar med mössan i hand som tysta, kuvade stödpartier. Människor i bygden är i uppror över de beslut som tas, människor man möter är ÄNNU mer förbannade nu än under Ahlkvists tid.

Upprördheten är inte konstig med tanke på de huvudlösa planer om villainköp, permanenta flyktingförläggningar i villakvarter, byggande av avlägsna utescener när idrottshallen rämnar och möglar, svällande byråkrati när hemtjänsten går på knäna. Vem skulle inte vara upprörd över det?

Som om det inte vore nog så finns det ett än värre problem: Om Ahlkvist hade problem med demokratin så är det inget vad Susanne Meijer har. ”Ingen debatt” tillåts på möten, recenserande och kritiserande av lokalpressen, rasister finns överallt och hos alla som har åsikter om integrationen (min kritik av villaköp och permanenta flyktingförläggningar ovan är troligtvis rasistisk dem också).

Som kronan på verket så har hon en politiskt och ideologiskt betingad punkt på alla fullmäktigemöten som heter ”kommunalrådet informerar”. Där kritiseras meningsmotståndare och den egna agendan glorifieras under 20 minuter utan att de som kritiseras eller har en annan åsikt tillåts uttrycka den. Om någon vill gå i polemik så stoppas det av pampen, tillika fullmäktiges ordförande, Tommy Hall under hänvisning att det bara är en informationspunkt.

Sossarna och den styrande regnbågen har ingen aning om hur långt ut på det sluttande planet man befinner sig vad gäller den demokratiska debatten. Kommunalrådet har till och med polisanmält individer som kritiserar (om än på ett plumpt och trubbit sätt) och som påtalar för henne och andra hur sjukt det har blivit.

Symptomen är problemet med att kommuninvånarna inte sätts i första rummet. Hörby kommun är kommuninvånarnas plats på jorden. Det är INTE Susanne Meijers sandlåda med skattebetalarnas pengar.

Men det är här vi kommer tillbaka till fundamenta i demokratin: makten utgår från folket. Det är Hörbybornas egna inneboende förakt för politiken och politikerna som tillåter att de individer som nu styr får sitta vid rodret; en klick individer som styrs i stort av egenintresse och vänskapskorruption. Men låt oss inte glömma att de har placerats där av Hörbyborna själva.

Orsaken till symptomen ovan handlar om  att det inte räcker för medborgaren att gå och rösta en gång var fjärde år på personer som man till stor del inte har en aning om vem det är och sedan under de 1459 andra dagarna förfasa sig mellan skål och vägg över politikerna man valt.

Skärp er och sluta skylla på vattnet! Sluta skylla på idioterna som ni valt. Ställ dig framför spegeln och se den verkliga idioten i Hörbypolitiken, personen som varje månad lämnar över en femtedel av sin lön till Susanne Meijer och förväntar sig att hon jobbar för dig och ditt bästa samtidigt som hon tillsammans med de andra du röstat på lyfter dubbla arvoden ”utan att veta om det”…

Idiot!

 

Andra bloggar med etiketterna: , , , , ,

Går till val med tungt bagage och makt-maximerade löften

lördag, 18 februari, 2017

Fredagen den 17 februari hade Skånskan en artikel om kommande skolnedläggelse i Hörby kommun. Visserligen är det bara en utredning, men bollen har satts i rullning – någon har satt agendan.

Innan du läser vidare ber jag dig att fundera först en stund på varför det inte finns en grundskola i Fulltofta eller Södra Rörum. Jag vet att båda skolbyggnaderna finns kvar, men någon skolverksamhet bedrivs inte längre. Hade Hörby kommun varit en bättre kommun om vi hade haft kvar dessa två byskolor med 2-3 elever i varje?

Frågan är om det är på grund av skolnedläggelse som makrotrenden urbanisering drivs på eller är det så att stadens dynamik och service attraherar mer än landsbygdsskolor? Alla som tänker på urbaniseringen skall inte bara se Önneköp som en byhåla utan inse att hela Hörby är en landsortshåla. Var går gränsen för ”rätten” till en lokal skola? Fulltofta, Östraby, Hörby, Lund? Varför finns ingen gymnasieskola i Pärup eller varför finns inget universitet i Norrto?

Visst kan man desperat famla efter nuet och försöka hålla kvar det som varit så länge som möjligt. Trots det så kvarstår faktum att skolor kommer att läggas ner och nya öppnas beroende på flyttmönster, behov och underlag. De som inte inser det och inte ser makrotrenderna i samhället lever i förnekelse;  fakta behöver inte diskuteras som Hans Rosling så träffande konstaterade.

Vad som dock är intressant är hur våra folkvalda politiker väljer att hantera förändringen. Frånvaron av brist på ledarskap, att proaktivt leda en förändring i stället för att vägra eller förneka  förändringen, är slående.

För som vi alla vet (eller borde i alla fall veta) stannar inte utvecklingen. Reaktionärer har aldrig varit framgångsrika. Verkligheten kommer i stället tvinga fram en förändring, en förändring som inte sällan ger en suboptimering och långsiktig kapitalförstöring, jämfört med vad en förändring ledd av ett medvetet formande leder till.

Man behöver inte gå längre än till svensk industrihistoria för att få bra exempel på båda fenomenen: Ta varvkrisen där man politiskt och fackligt försökte hålla fast vid en era som redan försvunnit, men där man efter en enorm kapitalförstöring tvingades överge varvsindustrin.

Å andra sidan kan man använda stålkrisen som ett exempel på det goda förändringsarbetet i och med inrättandet av SSAB och det förändringsarbete som där genomfördes – ett mod från politiskt håll att bejaka vad som händer i omvärlden och agera på informationen.

Så därför är det så spännande att se Centern i Hörby omedelbart slå klackarna i backen när diskussioner om reformering av skolorna i Hörby diskuteras. Centerns starke man i kommunpolitiken, Anders Larsson, deklarerar direkt: ”NEEEEEJ” i en artikel i Skånska dagbladet samma dag som ovan refererade artikel.

Men det är musen som ryter – för vi kommer alla ihåg hur upprörda Centerpartisterna var när de ”värdelösa slöjdbänkarna” flyttades från Svensköp till Hörby centralort och där genast blev full funktionsdugliga.

Regnbågens ledare i form av Socialdemokraterna har inte tid att vänta på kusinen från landet; den roll som Centerpartiet frivilligt ikläder sig idag i den styrande Regnbågskoalitionen. Därmed är Centerpartisterna konstant akterseglade i samarbetet.

Anders Larsson

Anders Larsson, Centerpartiet i Hörby, balanserar mellan ordförandeposter och politisk förintelse

Så därför kommer det som en överraskning för Centern att just en utredning av nedläggning av landsortsskolor pågår inom Regnbågen. Förste vice ordföranden i Barn- och utbildningsnämnden är Per-Erik Andersson. Han är trots allt centerpartist och borde, kan man tycka, veta vad som händer.

Om det nu hade varit en jättefråga för Centern, varför har de inte levt rövare i press och politik för att stoppa planerna i sin linda? Populistiskt är det en slam dunk att strida för landsortsskolorna, inget kan vara enklare.

Svaret på frågan antyder taktikern Anders Larsson själv i tidningen:

– Det vore politiskt självmord att gå fram med ett förslag om att lägga ner byskolorna, säger ordföranden Anders Larsson.

Han följer upp med

– Jag har svårt att tro att något parti ställer sig bakom en nedläggning av småskolorna. Jag tror inte att den här frågan över huvud taget blir aktuell innan valet. Vi är helt överens i Centern om att byskolorna ska vara kvar, säger Anders Larsson.

Politiskt självmord för Centern är här att förskjuta de väljare som mot förmodan skulle kunna tänka sig rösta på ett totalt ryggradslöst parti som bygger ett innehållslöst varumärke om landsbygdens bevarande.

Att landsbygdsskolornas överlevnad är brickor i ett spel för närheten till maktens köttgrytor är uppenbart. Citatet ”frågan blir inte aktuell innan valet” visar på att ärendet är reducerat till valtaktik och fullmäktigemandat. Uttalandet implicerar att efter valet ( då man erhållit de extra rösterna som man räknar få genom löftet att bevara landsbygdsskolorna) är det aktuellt med skolnedläggelse om man bara får sitta med i den regerande juntan.

Hur skall man kunna lita på någon Centerpartist i valet i denna fråga (eller någon annan fråga heller) så länge det primära syftet med partiet är att få sitta med i styret, oaktat vilken politik som styret genomför efter valet. Hela denna mandatperiod har man stått bakom socialiseringen av Hörby kommun utan att en enda gång haft en åsikt om det.

Till och med när Regnbågen bryter mot grundbulten i Centerns valplattform om grön energi i ärendet om solpaneler, visade det sig att det viktigaste för Centern är få sitta med vid bordet, inte driva den politik man faktiskt gått till val på och lovat väljarna man skall verka för.

Det är inte sällan man undrar varför våra politiker är verksamma inom politiken? Svaret om ett förtroendeförstörande självändamål ligger allt för nära tillhands för att man skall kunna avfärda det.

Epilog om skolorna

Vad som egentligen pågår vad gäller landsbygdsskolorna i Hörby är att Socialdemokraterna långsiktigt jobbar för alternativet med total skolnedläggelse på landsbygden. Dock kommer det på grund av den politiska situationen ske i två steg.

Första seget är att De la Gardieskolan läggs ner och ungarna bussas till Östraby. Detta kan mycket väl hända innan valet och Centern kan hävda pyrrhussegern att alla fyra skolorna blev inte nedlagda.

Nästa mandatperiod kommer Östraby ha för många elever eftersom tillbyggnaden/renoveringen aldrig hände efter De la Gardieskolans flytt. Utebliven investering hänvisas till den ekonomiska krisen i kommunen och alla andra eftersatta byggnader.

Så med argumentet att det kostar för mycket att renovera Östraby och att transportarbetet kommer bli lika stort för att att bussa barnen från Långaröd till Östraby som från Långaröd till Hörby, kan man i stället satsa på en stor skola i centralorten.

Killhult åker med av bara farten då man inte kan visa på en inflyttning av barnfamiljer… för vilken barnfamilj vågar flytta till en by utan skola…

Andra bloggar med etiketterna: , , , ,

Men nu måste väl måttet ändå vara rågat?!?!

tisdag, 7 februari, 2017

Som den pliktskyldiga samhällsmedborgare som jag är (…) så prenumererar jag på socialnämndens protokoll. Oftast så kollar man protokollet lite sporadiskt men sällan blir mina ögon stora som tefat.

sn_prot_mail

Mail från kommunen

Men nu har detta inträffat två gånger på 10 minuter. När jag läser Protokoll Socialnämnden 2017-02-06 så undrar jag om gudarna på kommunhuset har blivit tokiga.

§32 om att en boende koordinator skall anställas för att hantera kommunplacerade flyktningar som kommunstyrelsen skall finansiera. 56 lägenheter skall fram – det måste vara som att pressa vatten ur en sten att fixa fram det i attraktiva lägen i Hörby. Det måste vara den första kommunanställda trollkarlen i Sverige!

Men det var väl inte mer än väntat att ytterligare administrativ personal skall anställas i en tid när kommunen egentligen behöver göra precis tvärt om. Men det tar inte slut där; Boendekoordinatorn skall även arbeta med att ”alla fastighetsägare i kommunen upprätthåller en god standard, rimliga hyror och deltar i kommunens inkluderande social och integrationsmål.”

Detta måste vara sista steget i socialismen, att kommunen ålägger alla fastighetsägare att jobba för kommunen. Otroligt!

Ärende nummer två i samma protokoll under rubriken ”§33 Pågående avtal” så säger man upp avtalet med Strandpärlan som driver HVB hem. Ägarna är före detta kriminella och nu visar det sig att barn på boendet i januari blivit utsatt för övergrepp och att verksamhetsledningen sedan hotat barnet med repressalier om händelsen polisanmäldes.

Helt rätt att säga upp det avtal som ordföranden i nämnden, Hans Frank från Liberalerna, på eget bevåg tecknade med brottslingarna. Vad som är anmärkningsvärt är att samma Hans Frank har stått i Fullmäktige och prisat samma verksamhet för att deras organisation är professionell. Speciellt så var verksamhetsledningen bra, enligt Frank.

DSC_0019

Hans Frank från Liberalerna i fullmäktige i Hörby prisade Strandpärlan

Det är fullständigt obegripligt hur man kan ens tänka sig att stanna kvar efter denna serie av misstag, övertramp och sedan levererade desinformation till kommunens högsta demokratiska organ. Själv säger Hans Frank att han inte ångrar någonting (Skd 2017-02-07). Och det är inte bara äventyret med Strandpärlan som Hans Frank är ansvarig för, utan även för det faktum att Socialnämnden går back återigen trots en budgetinjektion inför förra året som man inte sett maken till.

Med vilken trovärdighet kommer Hans Frank nästa gång stå i talarstolen och berätta om Socialnämndens verksamhet, om hur ekonomin är på rätt väg när den är på villovägar, om hur bostadsförsörjningen kan säkras med ytterligare en tjänsteman, hur bra personalen uppfattar verksamheten när det skall sparas 8,4 miljoner.

Det är inte ofta jag säger det, men Hans Frank måste avgå från sin poster – förtroendekapitalet är lika slut som Socialnämndsbudgeten.

Andra bloggar med etiketterna: , , , ,

Beslutet visar på ett förakt för individens rätt att välja

fredag, 3 februari, 2017

I veckan har ärendet om barnmorskan som vägrade vara inblandade i aborter fått ny aktualitet. Detta efter att det visats och erkänts att kampanjen för att en barnmorska skall kunna vägra vara inblandad i aborter har finansierats av kristna högern och dess pro-life organisationer i USA.

ellinor_glimmark

Ellinor Grimmark försökte bli barnmorska i Sverige

Svenska staten dömde i tingsrätten 2015 att vägra att utföra aborter som barnmorska utgjorde giltigt skäl för att inte anställa personen, d.v.s. det var inte diskriminering. Land skall med lag styras – helt rätt beslut.

Kontentan är att det går inte att komma till Sverige, som är ett samhälle som i grunden baseras på sekulära principer, och ändra samhället med hjälp av fundamentalistiska penningstinna organisationer. Man skall inte kunna pracka på svenska samhället andra normer eller kulturer genom pengar.

Jag kände själv att det var fantastiskt skönt att staten satte ner foten och inte accepterade andra kulturellt betingade uppfattningar som hade satt Sverige på ett sluttande plan vad gäller vår hållning till kvinnans rätt att själv styra över sin kropp.

Dessa åsikter som pådyvlar vad kvinnor skall och inte skall göra kommer från alla möjliga religiösa håll – gäller allt från aborter till burkor. Sverige är ett sekulärt land och skall så förbli. Sverige skall framgent hålla med samhälleliga servicefunktioner som är kulturellt neutrala – att komma och säga under en slogan om kulturell mångfald, att aborter är fel eller att kvinnor skall bära slöja, då måste vi som samhälle sätta ner foten.

Som vi i exemplet med barnmorskan i Eksjö sett så är detta med kulturell mångfald inte ett oproblematiskt begrepp. Snarare är det väldigt svårhanterligt.

Eftersom jag är på resande fot i Tyskland denna vecka missade jag det så förutsägbara skådespelet på Fullmäktige i måndags; det gällde ärendet om krav på kulturell mångfald för att få föreningsbidrag i Hörby kommun. Men utifrån Skånskans rapporterade 2017-02-01  så kan vi se naiviteten hos den styrande regnbågen i Hörby breda ut sig vad gäller viljan att uppnå ”kulturell mångfald”, vad det nu är.

Jag gissar att det i debatten inte skedde någon problematisering av begreppet men väl, enligt tidningen, en massa övertoner om rasbiologiska idéer. Jag har läst Stefan Borgs anförande och jag delar i grunden hans argumentation om tillit och det frånvarande behovet av ”kulturell mångfald”. Jag delar även hans tolkning av flyktingkonventionen.

dsc_0115-2

Den samlade regnbågen på tidigare fullmäktigemöte. Matilda Modig i brun(!) tröja för dagen.

Så då kommer bevisbördan att otvunget hamna hos opponenterna till Stefan Borgs argumentation. Där verkade Matilda Modig vara mest oförblommerat för kriteriet om kulturell mångfald i föreningsbidraget.

Enligt LinkedIn så är hon Socionom och jobbar inom Socialtjänsten i Malmö. Är det så att hon i den rollen tar hänsyn till vilken kultur personen kommer från eller att den sökande besitter en visst mått av  mångkulturell förmåga för att få erhålla samhällets tjänster?

Det är så fundamentalt att samhällets rättigheter tillfaller medborgarna oavsett kulturell bakgrund. Givet utgången är det inte utan fog man kan sluta sig till att det finns en uppenbar risk att Matilda Modig är konsekvent även vad gäller att det är OK att villkora aborträtten. Detta deduceras givet att kulturell mångfald är en universellt tillämpbar princip precis så som Ellinor Grimmark argumenterade i tinget.

Vidare är det så att när man väl säger sig vilja ha mångkultur då öppnar man för alla kulturyttringar. Man kan inte bara begränsa till att vara talibankramare, man måste även med öppet hjärta ta emot järnrörsdemokrater.

Därför kan man inte undgå att skratta åt inkonsekvensen när man läser att ABF visst verkar för mångkultur men Susanne Meijer säger i tidningen att hon är glad att Sverigedemokraterna inte kommer in på ABF.

Anledningen till att jag kan hålla på och argumentera runt i ärendet är tvåfalt:

Orsak ett: att begreppet kultur är så odefinierat och generellt. Det kan vara allt från religiösa kulturyttringar till etniska och politiska. Sök och läs på nätet om problematiseringarna av begreppet  kulturell mångfald så förstår ni vilka lågpannade teser från den styrande regnbågen i Hörby som legat till grund för beslutet.

Orsak två: mångfalden kommer från individernas diversitet och inte deras gruppering eller klassifiering. Jag jobbar dagligen med kineser, indier, tyskar och även svenskar. Det går bra, för att de tillför i egenskap av de individer de är, inte utifrån de kulturer de kommer ifrån. Du sätter aldrig upp en arbetsgrupp med hänsyn taget till ursprung utan bara utifrån uppgiften som skall lösas. Argumentationen om kulturell mångfald är ett systemtänk som grundar sig i önskningar att hantera grupper i stället för individer, precis så som socialismen alltid velat göra.

Att Socialdemokratin får med sig lydpartierna i regnbågen på att ideologisera föreningsbidraget är skrämmande. Min förhoppning är att stödpartierna inte har tänkt färdigt eller kanske bara röstade fel… igen.

Andra bloggar med etiketterna: , , , ,

Frågan är felställd – inte ”vad” utan ”om” i föreningsbidragsärendet

tisdag, 24 januari, 2017

Vi kommer alla ihåg återremisserna på december månads fullmäktigemöte. Det var att ge mer pengar till socialnämnden, att köpa renoveringsobjekt till flyktingar och till sist kravet på kulturell mångfald för att få föreningsbidrag.

Jag håller med om återremisserna för de båda två första men hyser inget hopp om att ärendena uppdateras när de skickas tillbaka till Fullmäktige. Samma öde kommer drabba det sista ärendet, men där har jag ett annat perspektiv på orsaken till återremissen.

Oppositionen hängde upp sig på skrivningen om kulturell mångfald; Moderaterna om skrivningen var heltäckande, Sverigedemokraterna om kulturell mångfald ens var önskvärt. Mitt perspektiv är om bidraget är önskvärt över huvud taget, oavsett mångfald eller inte.

Inglehart Values Map.svg

Vilken kulturella mångfald behövs för att kvalificera?

Här har vi föreningar som startas på grund av att det finns en idé om att man kan göra något gott för sina medmänniskor (ett av de andra kriterierna var att verksamheten riktade sig till socialtjänstens brukare). För dylik verksamhet finns då möjlighet att få bidrag från kommunen.

Om nu kommunen ser att det finns ekonomisk försvarbara anledningar till att sponsra den verksamheten, varför handlar man inte upp den tjänsten och kan knyta tjänsteleveransen till kvalitetsmål och kostnadseffektivitet?

Nu vet alla vi som sett Socialnämnden från insidan (ja, hela kommunen) att kvalitetsstyrning och kostnadseffektivitet inte är kommunens starka sida. Med de förhoppningar, som skrivningarna till kriterier för att få bidraget, indikerar kommer pengarna distribueras utifrån rena godtycke utan möjlighet till rättssäker allokering.

Bidragsutdelningen är som en blind leder en döv och detta sker med skattepengar.

Så varför händer detta? Ni som följer politiken ser att det finns ett mönster som kommunpolitiker ägnar sig åt; lekstugan med skattepengar – det är så lätt att dela ut andras pengar. Tre exempel (utöver det ovan) kan vara på sin plats där jag tagit fighten:

Exempel nummer ett: ”Intåget i Meijeribranschen”. Det dröjde inte länge efter maktskiftet innan det nya fullmäktige beslutade att kommunen skall sponsra en hel bransch – turismindustrin.

Trots att alla nödvändiga nätverk fanns på regional nivå och att det fanns kompetenta spelare på lokal nivå så beslöt kommunpolitikerna att använda skattepengarna till att sponsra turistföretagen. Detta område ligger så långt från kärnverksamheten skola, vård, omsorg och teknisk förvaltning som det bara går att komma. Ändå så var det så lätt att skicka iväg miljoner till företagen.

Exempel nummer två: ”Monumentalmålningar beställda från kompisen”. Vårt förra kommunalråd utropade sig till konstexpert och beställer en tavla från en konstnär vars mecenat är granne med kommunalrådet själv.

Aldrig har det varit så enkelt att argumentera för korruption, bara det skedde i någon så oskyldig bransch som i kulturbranschen; en form av socialbidrag utan att kommunen skall ha försörjningsplikt till en indrivares tecknare. Men det var så enkelt att skicka iväg 600000 kronor till en grotesk skapelse som inte har något med kommunen att göra för utom att skapelsen är så bisarr att endast kommunpolitiken själv överträffar galenskapen.

Exempel nummer tre: ”Turismresor till sopstationen i Namibia”, aldrig har en kommun spenderat så mycket pengar på att bygga en stängsel runt en soptipp i tredje världen som Hörby kommun.

Gång efter annan flög kommunpolitiker och tjänstemän till södra Afrika för att lära afrikanerna demokrati. Hela uppslaget var bisarrt med tanke på hur demokratin i kommunpolitiken i Hörby fungerade med ett kommunalråd som konspirerade och intrigerade så till dem milda grad att det politiska systemet kollapsade och en stor del av kommunpolitikerna byttes ut, undertecknad inkluderad. Svårt att veta vad kalaset gick på över åren men att det kostade miljoner skattepengar råder ingen tvekan om.

Ja, det är mycket som våra kommunalråd skall hålla på med. Den största kapitalförstöringen sker dock inom kärnverksamheten när alla dessa perifera och icke värdeskapande lekaktiviteterna tar upp tid från att faktiskt leverera kvalitet i den minimalistiska organisationen som skattebetalarna är värda och förleds tro att man betalar till.

463px-Red_stylized_fist.svgJag har skrivit det tidigare och ni kan tycka det är provocerande men vi har ett fullmäktige fullt av socialister. För det är inom det socialistiska lägret som vi ideologiskt hittar politikens utbredning i civilsamhället, en process som pågått länge nog.

Argumentationen för att inte breda ut offentligheten på den enskildes bekostnad måste komma igång från den överväldigande ickesocialistiska majoriteten i fullmäktige. För ökad offentlig ambition innebär ökade behov av skatter och därmed minskad handlingsfrihet för den enskilde kommuninvånaren.

Att välja den smala vägen för ickesocialisterna är svårt och man måste förstå de ideologiska drivkrafterna varför man måste utmana och visa ledarskap inför invånarna. Man måste förklara varför en kommun varken kan eller skall hålla på med allting i stället för att civilsamhället skall engagera sig genom intresseorganisationer.

Och för det specifika ärendet om kommunbidrag, så är det inte kommunen som skall förklara för föreningar vad dessa skall hålla på med – vi har total föreningsfrihet och kommunen skall inte lägga några värderingar på detta även om det är så lockande för den socialistiska regnbågen i Hörby.

Oavsett hur intressant en ideologisk och djupt filosofisk diskussion om kulturell mångfald skulle kunna bli mellan Susanne Meijer och Stefan Borg så betackar jag mig för den. Frågan är felställd – hade jag varit med hade jag yrkat på att bidraget skulle slopas helt. Men det kommer inte fullmäktige få rösta om då ordförande Tommy Hall egenmäktigt, utan att fråga fullmäktige, skulle vägra ställa proposition på yrkandet.

Men så fungerar det i socialistiska Hörby – du kan välja från vilket håll du skall äta det kokta ägget men du kan inte få välja om du alls vill äta det kokta ägget.  Socialistisk demokrati – var så goda och (s)välj.

Andra bloggar med etiketterna: , ,

Gott nytt år!

lördag, 31 december, 2016

Kära läsare.

Ytterligare ett år har nått sin ända och visst har det varit oss förunnat att ha upplevt året på första parkett. Både i stort och  smått har händelserna givit många tankar som formar oss, våra bilder och idéer om hur världen är beskaffad.

20161231_171603

En rogivande möbel tillika värmande sällskap.

Även om det inte har varit så mycket tid över utanför jobbet så har det ändå funnits tillfälle under långa flygningar och hotellkvällar att kontemplera över händelserna. Vad som blivit lidande är skrivandet här på bloggen men även författandet av boken kring lokalpolitiken premisser har legat i träda.

Efter en hårddiskkrasch vet jag inte om jag kan få tillbaka det sextio sidor långa dokumentet som boken i dag utgör (eller utgjorde?). Hårddisken är ivägsänd till Holland för att se om materialet på den går att rädda. Den som lever får se.

Även på andra områden har det varit två steg framåt och sedan ett steg tillbaka; under hösten blev vårt hus officiellt färdigrenoverat när gruset utmed sockeln kom på plats för att förhindrar fukt krypa upp i putsen. Då dröjde det inte mer än en månad innan en läckande rörskarv gav en vattenskada i köksgolvet.

Det är som om det är en strid ström av problem som skall hanteras i snabb takt. Det höga tempot rättfärdigas enkom för att vara redo när nästa problem dyker upp. Nåja, det kanske är det som kallas ”livet”, vad vet jag?

Professionellt har jag under året drivit ett globalt högprofilprojekt. Det är med stor tillfredsställelse jag nu ser container efter container lämna fabriken i sydöstra Kina mot världens konsumenter. Projektet visade mig hur viktigt ett urstarkt mandat och distribuerat beslutsfattande, skapat genom ledarskap och förtroende, är för att nå ett gemensamt mål under kort tid.

Nästa uppdrag tar mig från Kina till Tyskland. Jag har än en gång förmånen att vara med om ett paradigmskifte i teknikutvecklingen – förra gången det hände var på Ericsson när 3G och data centriska mobiler lanserades.

Det nya paradigmskiftet är att gå från fossila bränslen till förnybara. Även detta går med rasande fart som konsumenterna kanske inte förstått vidden av ännu. Min del är att möjliggöra en tät integration mellan energibärarna (batteriet) och slutprodukten så att ergonomi och användbarhet fortsätter vara i första rummet i produktcykler som bara går fortare och fortare.

Just insikten om energiomställningen gör mig så frustrerad över beslutet om solpanelerna i Hörby. Sällan har politisk taktiserande varit så tydligt men samtidigt så moraliskt förkastligt. Politiker med ett gott hjärta får i realtid i talarstolen stå tillbaka för makten och härligheten. Detta är kärnan i ovan nämnda bok och här ser vi ett beslut som går mot mänsklighetens överlevnad till förmån för ränksmidande. Prioriteringen är besynnerlig och tragisk men ack så fascinerande.

Min lokalisering i Tyskland gör det lite lättare att följa dramat i lokalpolitiken. För visst kommer det fortsätta att vara dramatiskt. Oppositionen har ännu inte förmått att forma en politik som visar på den oheliga allians som ger, den i stort borgerligt röstande kommunen Hörby, en socialdemokratisk hegemoni över agendan. Men denna politik måste formuleras.

Om Moderaterna i Hörby fortsätter att titta inåt efter sina problem, i stället för att formulera en framåtriktad kraft, så är vi dömda till ytterligare socialdemokratiskt styre med hjälp av lydpartier som ger avkall på allt vad deras politiska identitet består av.

Moderaterna är nycken för ett maktskifte. Genom att tillhandahålla visionen för den allmänborgerliga väljarskaran kan den borgerliga kannibalismen till Moderaternas förmån initieras. Dessa väljare kan då välja något annat än en fortsatt socialdemokratisk politik som syftar till att växa offentligheten på den enskildes bekostnad.

Hittills har dock Moderaterna inte förmått visa den kraften, även om man kort i budgetdebatten visade på ett nytänk i sakfrågan om besparing i kommunledningen. Partiets näringslivsförankring, ideologer, kommunikatörer och folkliga företrädare kommer att saknas stort i detta arbete.

Det kommer i slutändan bli väljarkårens medvetenhet om det gigantiska och totala svek som regnbågens stödpartier gjort sig skyldiga till. Detta mer än något annat kommer fälla avgörandet huruvida vi även nästa mandatperiod kommer ha en socialdemokratisk ledd regnbågsallians.

Därför kommer det bli spännande att se under året hur regnbågens stödparter hanterar detta hot och hur Moderaterna förbereder övertaget av mittens väljargrupper – lyckas man kommer mellanåret fram till valet 2018 bli ett…

Gott nytt år!

fireworks

 

Andra bloggar med etiketterna: ,

Något med vattnet… eller inte.

onsdag, 23 november, 2016
DSC_0019

Business-business as usual

Ikväll ligger jag i hotellsängen i en stad utan för Frankfurt och tittar på SVT nyheter. Helt plötsligt dyker lilla Hörby upp i nyhetsflödet. Otroligt, först Trump och presidentval i USA och nu Hörby. Vad kan det vara?

Naturligtvis är det någon av våra fantastiska politiker som varit framme och satt kommunen på kartan igen. Denna gång var det bråttom att ta hem afghanska barn till HVB-boende i kommunen – kosta vad det kosta vill. Här gällde det att till varje pris fixa fram platser – gissar att det är någon ogenomtänkt variant av hemmaplanslösning. Socialnämndens ordföranden singerade miljonkontrakt med glada entreprenörer utan att informera nämnden.

Just det faktum att HVB hemmet drivs av spritsmugglare från Blekinge och att chefen varit dömd för bokföringsbrott verkade vara av underordnad betydelse. Eftersom den reguljära arbetsmarknaden ändå är stängd för stora delen för utrikes födda så varför inte; kan de inte bli något annat, så kan barnen i alla fall bli kriminella.

Fantastiskt att växa upp med sådan förebilder… eller inte. Nu verkar lyckligtvis de flesta platserna ha stått tomma om man skall tro på kommunikationen från kommunen:

-  Vi har framför allt tagit hem barn som tidigare varit placerade till stora kostnader över hela landet, till de 41 platser vi har upphandlade på de tre HVB-hemmen. Platser som stod tomma och som vi ändå var tvungna att betala för, berättar Eva Klang Vänerklint.

Kommunen utropar att ”minus blir plus” i flyktingbarnskarusellen. Min erfarenhet av socialförvaltningens räkenskaper är att man inte ar en aning vad som händer finansiellt. I kalkylen säger Vänerklint att allt blir bra när barnen blir 18 och kommer utanför kommunens ansvar… om det inte hade varit för de enkla faktumet att de då flyttar över från att vara delfinansierade av staten till att bli helfinansierade av kommunen genom försörjningsstöd. Det som såg ut att bli plus kommer bli minus.

Om de nu var så nära 18 strecket torde det varit korkat att ta hem ”barnen”  till kommunen över huvud taget. Ett barn som aldrig varit i kommunen skulle man svårligen kunna hävda ha en anknytning till kommunen och därmed borde unge herr afghan vara boendekommunens ansvar. Genom kommunens handlande så blir minus ännu mera minus. Bra jobbat… eller inte.

Innan jag släcker lampan för ikväll tänker jag ändå att det är skönt att igen få bekräftelse på att det var inte mig det var fel på, att jag inte vållade turbulensen förra mandatperioden som vissa påstod. Kanske är det som kommunalrådet i Höör, Anna Palm, säger: ”det måste vara något med vattnet i Hörby”.

God natt kära skattebetalare i Hörby… eller inte.

Andra bloggar med etiketterna: , ,