Inlägg märkta ‘Immigrations politik’

Sparkad från fel post av fel anledningar – åsiktskorridorens offer och dess överlevare

söndag, 9 april, 2017

I torsdags när jag kommer hem till Kastrup från jobbet i Tyskland står jag på perrongen och väntar på tåget. Jag står bakom avspärrningen som transportören har satt upp för att säkerställa att alla som kommer till Sverige har ID kort och därmed minska antalet som söker asyl i Sverige.

20170406_191740

ID kontroller på Kastrup 2017-04-06.

På den ”danska” sidan, på andra sidan stängslet mellan spåren, är det OK att kliva på tåget utan ID kontroll. Gränskontrollen är en symbol för den gränslösa naiviteten om att Sverige kunde kunde ha en helt ortogonal hållning kring migration än resten av världen.

Stor del av den svenska allmänheten höll sig inom den så kallade åsiktskorridoren ivrigt inpiskade av hela det politiska spektrumet utom Sverigedemokraterna. Insikten om konsekvensen av att världens alla flyende kunde få tillgång till ett av världens mest omfattande skattefinansierade välfärdssystem, bara man fysiskt tog sig till den svenska gränsen, var det ingen som fick prata om utan att vara ”rasist”.

Ett år innan de sydeuropeiska dammluckorna mot Mellanöstern/Syrien, Afghanistan och Nordafrika  öppnades beskrev jag på denna blogg principer för ett annat flyktingmottagande mer fokuserat på etik och hjälp till de flyende och mindre fokus på den inrikespolitiska låsningen. Som vi alla vet så har verkligheten kommit ikapp Sverige sedan bloggen skrevs.

Vad som är kvar är politikernas oförmåga att bygga landet efter verkligheten i stället för den utopistiska migrationskartan som huvudfåran av politikerna i Sverige fortfarande följer. Övergången mellan karta och verklighet blir som mest tydlig på Kastrup och ID kontrollen där dubbelmoralen manifesteras; där säkerställer svenska staten utanför landets gräns att asylsökande inte kommer fram till Sverige för att exercera sin rättighet att söka asyl – en rättighet som svenska staten säger sig värna högt.

Men det är inte bara på Kastrup vi kan se dubbelmoralen. Även hemma i Hörby kostar det på att inte hålla sig inom åsiktskorridoren. Hörbybostäders VD tillika ekonomichef i kommunen fick sparken från VD-posten för att han i en intervju i Expressen säger det vi alla vet om utmaningarna med immigrationen och integrationen. Om du inte redan lästa originalartikeln så läs den innan du läser vidare här.

Det är inget revolutionerande som sägs:

  • att områden med en majoritet från andra kulturer blir inte integrerade områden. Påståendet bevisas av miljonprogramsområdena runt våra storstäder där kvinnor jagas över torgen om de inte skyler sig eller går in på caféer för män.
  • Att kostnaderna för skattekollektivet i kommunen kommer bli kännbara på grund av immigrationen. Detta är heller inte några nyheter. Till sist bejakar han
  • att om vi hade en större folkmängd (50 miljoner) så kunde samhället härbärgera antalet migranter genom utspädning och då hade vi inte haft så stora problem som nu.

Dessa uttalande stämmer inte med Hörby kommuns värdegrund enligt kommunalrådet Susanne Meijer(s). På Hörby kommuns hemsida kan man läsa följande:

Hörbys kommunalråd Susanne Meijer har reagerat starkt på intervjun som återgivits i media.

- Jag och hela den politiska majoriteten tar starkt avstånd från de här åsikterna. De strider mot vår värdegrund där alla behöver känna ansvar för helheten, och som alla som representerar Hörby kommun förväntas följa. Vi förväntar oss att beslut som tas respekteras och förverkligas med kraft. Har man personliga åsikter som hindrar en från att fullfölja sitt uppdrag, så är man inte lämplig att representera Hörby kommun, säger Susanne Meijer.

Att säga det uppenbara är emot värdegrunden. Kommunalt hyckleri av Susanne Meijer och total ryggradslöshet av resten av etablissemanget att låta Meijers uttalande framföras utan att problematisera det. För att rädda sig kvar på jobbet som ekonomichef har en medial skådeprocess genomförts där Robert Odeberger gör karaktärsmord på sig själv till förmån för den politiska ledningen (min kursivering):

 Jag uttalade mig på ett sätt som jag inte borde och i frågor som inte är mitt ansvarsområde. Jag beklagar detta och ber om ursäkt till dem som eventuellt har tagit illa vid sig, säger Robert Odeberger.

- Jag är medveten om att jag gav uttryck för politiska åsikter som jag inte borde gjort i min yrkesroll. Jag är också väl medveten om att det jag sa strider såväl mot Hörby kommuns politiska beslut och officiella inriktning, som kommunens värdegrund, säger Robert Odeberger.

När jag läser det kursiverade i uttalandet tänker jag mer på uttalande från åsiktsfångar på kinesisk TV än på svensk kommunal förvaltning – kanske dags att tänka om?

Så långt åsiktskorridoren. För att, liksom på Kastrup, verkligen belysa hyckleriet som krävs för att upprätthålla åsiktskorridoren kan vi fortsätta med att ta ytterligare ett uttalande från kommunstyrelsens ordförande Susanne Meijer(s) från samma sida som ovan (min kursivering):

 - Han ska bara arbeta med frågor som har direkt ekonomisk karaktär, där vi har fullt förtroende för honom. I alla andra sammanhang kommer han att ersättas av andra medarbetare. Det vore direkt olämpligt att låta en person som så tydlig uttalat sig mot vad Hörby kommun står för, fortsätta att representeras oss, säger Hörbys kommunalråd Susanne Meijer, S.

Så trots att ekonomichefen inte delar kommunens värdegrund så har Susanne Meijer fullt förtroende att han skall ha hand om kommunens pengar. Det finns två perspektiv kring detta:

  1. Dels kan man fråga med vilken auktoritet som ekonomichefen hålla i finanserna när kommunalrådet har vingklippt honom totalt och skapat en än mer utpräglad maktens lakej än han var innan?
  2. Dels kan man ifrågasätt hur man, som Susanne Meijer gör, etiskt kan resonera att det är oproblematiskt att kommunens näst högste tjänsteman inte behöver dela värdegrunden, detta givet att mycket av en kommun håller på med hänger på ekonomin och den finansiella data som ligger till grund för de politiska besluten.

För mig är Meijers uttalande otroligt – hon liksom jag har suttit i Socialnämnden och sett frånvaron av möjligheter till ekonomistyrning på grund av att ekonomikontoret brast i sin förmåga till leverans. När bokslutet dröjer två månader och sedan är markant annorlunda än vad helårsprognosen var när den presenterades i december så har Meijer förtroende. Om ni inte kommer ihåg så läs här.

Att ekonomistyrningen inte fungerade var för mig uppenbart redan 2011, mitt första år i Socialnämnden. Från denna tid till dags dato har det varit Robert Odeberger som varit ansvarig för de ekonomiska systemen och bär det yttersta ansvaret (efter den politiska ledningen), trots det har Susanne Meijer fullt förtroende, trots att hon har varit med hela resan och sett samma saker som jag.

Meijer ser inte kopplingen mellan etik och ekonomi. Vi har alla varit med och sett hur boksluten friseras för att leverera ett positivt resultat. Har det inte varit AFA pengar så har det varit något annat. Kommunalrådet anser att det är det politiska ledarskapet som gjort ett positivt resultat.

bokslut

”Det går bra för Hörby” enligt vem?

Visst, om man bara ser på bottom line så kan man härleda sig att tro att Hörby kommun är en finansiell tigerkommun.  Backar man ut lite så ser man att kommunen, likt som katten, trots allt lyckades landa på fötterna; flyktingpengarna från Migrationsverket förhindrade en brakförlust på 20 miljoner i socialnämnden samt förseningen i att ta in pensionsskulden i balansräkningen gav resterande 10 miljoner på plussidan.

arsredovisning

Från KSAU 2017-03-28

Utan dessa felbudgeteringar och det faktum att kommunstyrelsen misslyckats med att sätta den vansinniga planen i verket att köpa villor för 10 miljoner så hade kommunen gått med förlust. Och då har vi inte ens berört kommunens investeringsskuld på en miljard kronor i eftersatt underhåll.

Vad Susanne Meijer stolt deklarerar (troligtvis är hon själv omedveten om det) är att genom att dra ner på investeringarna så räddar man kassaflödet. Man har bara orkat med att investera en tredjedel av vad planen säger. Därmed kan man minska driften av nyinvesteringarna samt att skjuta underhållet till framtida generationer att ta hand om – en skuld som växer än mer ju mer mögel som växer i husen.

Kontentan av detta är att ju mer man fokuserar att hålla rent i åsiktskorridoren desto mer sjangserar verkligheten i frånvaro av politiker som ser hur verkligheten är beskaffad – kommunen gör en långsiktig brakförlust för medborgarna medan politikerna tycker sig gjort ett bra jobb.

Det är inte en tillfällighet att kommunen kommer fram med en plan och finansiering för utescenen i Karnars backar medan man inte har en aning vad man skall göra i Lågehallarna – politikernas verklighet i åsiktskorridoren och verkliga människors verklighet är två helt skilda verkligheter.

Visst borde Robert Odeberger sparkas, men inte för att han sa hur stora utmaningarna är inom integrationen utan för att han inte säger hur illa det egentligen är ställt med kommunens ekonomi.

Susanne Meijer borde sparkas, inte för att hon sparkade Odeberger av fel anledning utan för att hon är ointresserad av att hushålla med våra pengar, okunnig om ekonomi och att hon inte jobbar för Hörbybornas bästa.

Länk till att göra polisanmälan: https://polisen.se/Utsatt-for-brott/Gor-en-anmalan/

Andra bloggar med etiketterna: , , , ,

Rättsstaten är nationens sista försvarslinjen

söndag, 15 januari, 2017

Innan du läser vidare i denna artikel så ber jag dig att du först tittar några minuter på nyårsfirandet på Möllevångstorget i Malmö som en läsare skickade till mig:

Denna film har visats över hela världen om tillståndet i Sverige idag. Vad är det som händer och varför händer det just på Möllevången frågar jag mig?

raketforskare

Raketforskare på Möllevångstorget.

Dagen efter i SVTs Aktuellt så får polischefen frågan varför polisen inte gjorde något. Svaret var att man hade gott om resurser på plats men man valde att skydda personer som fanns på torget, inte ingripa mot de individer som gick omkring med fyrverkerilådor och siktade på både polis och övrig allmänhet.

Det är svårt att se hur polisen skulle lyckas göra något värre genom att ingripa mot de som sköt – i värsta fall skulle någon oavsiktligt träffas i stället för att någon person avsiktligt träffats. Normalfallet torde varit att fyrverkerilådan slocknat när vattenkanonen riktades mot mobben.

Vi här i Mellanskåne har under långa tider inte haft någon polisiär närvaro. Konsekvensen är nu att i Hörby råder djungelns lag med stölder, inbrott, droghandel, missbruk, misshandel, våldtäkt och skadegörelse. Kausaliteten är så uppenbar att till och med kommunalrådet kräver polisen tillbaka till kommunen.

Jag har i samband med det tidigare skrivit min dystopiska analys om välfärdsstatens nedmontering. Händelse med nyårsfirandet visar ytterligare, och kanske mer påtagligt än exempel om Hörby, på hur samhället tar ytterligare ett steg tillbaka för mobbens dominans och samhällets nedmontering.

polis

Malmöpiketen jagas av över Möllevångstorget av mobben

Orden från polischefen ljuder återigen i mina öron: ”vi hade ganska gott om resurser på plats” – ändå kunde statens företrädare inte agera. Flatheten är total och respekten för lag och ordning är totalt bortblåst.

Polisen har varit ansträngd det senaste ett och ett halvt året. Situationen är kritisk efter att landet översvämmades av immigranter som har behov att tillfredsställas från staten. Polisen var inte byxad för merarbetet, ungefär på samma sätt som kommunerna inte är byxade att klara av bosättningen av de nyanlända.

Alla utom Sverigedemokraterna förnekar att vi har jätteproblem. Varför är det så? Vem är det egentligen som vinner på att man försöker sopa problemen under matta? Svaret finner man troligtvis i problematiken att de övriga partierna fortfarande inte har kommit över chocken av flyktingvågen och vägrar inse att vissa samhällsfunktioner går på knäna även om inflödet har stoppats.

Om man till förnekelserna ovan dessutom lägger till det faktum att de som kommer har en negativ syn på staten och polisen, så förstår man hur stor utmaningen är. Det är inte en förvånande syn på staten givet de stater som migranterna kommer ifrån och är vana vid. Men att förutsätta omedelbar samsyn om samhället i integrationens namn får tillskrivas den svenska naiviteten.

Så detta är ett uttryck för kulturell mångfald; vi har olika perspektiv på hur livet är beskaffat och hur man ser på de samhälleliga konstruktioner som finns kring oss. Ett stabilt samhälle har möjlighet till mycket kulturell mångfald, men ett samhälle med samhällsinstitutioner som går på knäna klarar av diversiteten mindre bra. Och det är här det blir en spännande skärning, där det som inträffade på nyårsaftonen blir en konkret bild av ett samhälle på glid.

För en stabil stat, med fungerande rättskipning där normerna i samhällskroppen upprätthålls av rättsstaten, är den kulturella mångfalden inget problem; de avvikande elementen hanteras i rättssystemet och staten fortsätter vara stabil. Men i en stat som inte stämmer i mångfaldsbäcken riskerar nationen att förintas.

Antingen så tillåter vi att klassa raketskjutningarna på Möllevången som kulturell mångfald och anpassar samhället till de nya elementen eller så värnar vi om de svenska lagarna som beslutas om i riksdagen och att polisen upprätthåller rättsstaten. Så enkelt är valet.

När jag ser att polisen väljer att backa inför mobben tycker jag att det inte kan bli tydligare att vi i Sverige har gjort under lång tid ett stort misstag att inte haft nolltolerans mot brott. Det har gått så långt att polisen själva inte vet när det är dags att ta fram batongen i stället för silkesvantarna – det är bara att lyssna på polischefen ovan som försvarar passiviteten.

papper

 

Gör bara en enkel sökning om nyheterna det senaste året om brott på hög. Är du stolt över ditt Sverige när du läser artiklarna? Tycker du att rätt prioriteringar görs i samhället för att komma till rätta med problemen?

Oavsett etnisk eller kulturell bakgrund så är utebliven konsekvens för brott ett accepterande av att det är OK att hålla på med olaglig verksamhet. Det är en normförskjutning som inte bara varje villaägare långt från polisstation bävar för utan alla som vill ha kvar en nation som ger säkerhet även till de svaga.

Det är inte osannolikt att du liksom jag tycker det är dags att rusta upp, inte bara försvaret, utan även rättsstaten. Rustar vi inte rättsstaten så kommer det stora hotet inifrån och inte från Ryssland.

Utstött från partier önskar jag bara att det finns ett parti i Sverige som kunde lyfta blicken från det fastlåsta skyttegravskriget och deklarera en politik som bygger ett Sverige som vi verkligen vill ha, ett samhälle med nolltolerans mot brott som ger möjlighet till mångfald utan mobbvälde, det vill säga ett samhälle som fullt finansierar rättsstaten.

För tro mig, om inte polisen håller ordning här i byn så kommer andra element att ta över den funktionen utanför rättsstatens försorg.

Andra bloggar med etiketterna: , , , ,

Varför blandas flyktingmottagning och integration ihop?

måndag, 27 juli, 2015

En hel politikerkår våndas inför anstormningen mot våra gränser av människor som flyr krig och fattigdom eller folk som helt enkelt vill ha bättre möjligheter i livet. Sveriges svar på detta är att de som efter långa utredningar funnits ha skyddsbehov får permanent uppehållstillstånd.

Vår etiska ansvar som nation är att hjälpa människor som flyr på grund av sin egen säkerhet. Där slutar Sveriges ansvar. Allt annat ansvar har de som söker skydd, att bli sin egen lyckas smed precis som svenskarna. Rättigheten de har i Sverige är att söka asyl och beviljas skydd om asylskäl föreligger, skyldigheten att utifrån skyddet skapa sin tillvaro är den enskildes.

Jag har i tidigare blogginlägg resonerat om de etiska principerna som flyktingmottagandet skall baseras på samma principer som sjukvården använder vid allokering av resurser. Där konstaterar jag att hjälp på plats nära konflikten är det bästa alternativet. De asylsökanden som kommer till Sveriges gräns skalle då få samma behandling som de som befinner sig i den konfliktnära flyktinghjälpen.

Flyktingars rättigheter i Sverige har sitt ursprung i 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning. Syftet är att ge de som har asylskäl skydd, inte att personen i fråga skall integreras i samhället. Flyktingen skall dock ha samma rättigheter som statens egna medborgare i fråga om social service och rätt att arbeta och studera (artikel IV).

Detta innebära att idén om den konfliktnära hjälpen övertrumfas med råge av det sociala skyddsnätet i välfärdsstaten. Likabehandlingen går därmed förlorad. De som har det sämst får med nuvarande politik inte hjälp. Sverige måste adressera pull-effekten på flyktingströmmarna för att ovan nämnda etiskt korrekta resursallokering skall bli effektiv.

Det slås inte fast i konventionen att flyktingen har permanent vistelserätt i landet. Den dag asylskälen upphör försvinner även rätten att vistas i landet. De flyktingar som i det fallet vill stanna i landet skulle då få ansöka om permanent uppehållstillstånd utefter de regler som finns i utlänningslagen som säger (Kapitel 5a §2):

För att beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige skall sökanden fullt ut kunna försörja sig och sin familj med egna medel så att grundläggande behov av uppehälle och bostad är tillgodosedda.

Skrivningen i lagtexten är så nära man kan komma en definition av målet med en integration.

Som vi alla vet (speciellt alla som söker asyl i Sverige) så ger Sverige flyktingar permanent uppehållstillstånd då asyl har beviljats. Argumenten för det är att det skall vara lättare att integreras om man vet om att man skall stanna i landet. Samma argument förs för anhöriginvandring.

invandringskategorier

Nästan 70% av immigrationen till landet utgörs av dessa två kategorier, asyl- och anhöriginvandring. Den absoluta majoriteten av uppehållstillstånden är inte kopplat till att individen integrerat sig och kunna normalt ansöka om permanent uppehållstillstånd enligt kriterierna för varaktig boende.

Samtidigt som statistiken visar var majoriteten av immigrationsorsakerna ligger diskuterar hela det politiska spektrumet problemen med integrationen. Då om någon gång borde det vara dags att ifrågasätta antagandet om att ge flyktingar och anhöriginvandrare permanent uppehållstillstånd för att främja integrationen.

Det är min övertygelse att strävan att bli självförsörjande och därmed integreras i landet blir så mycket starkare om möjligheten till permanent uppehållstillstånd kopplas till genomförd integration och inte tvärt om.

Andra bloggar med etiketterna: ,

Äpplen och päron svarar inte på frågan vad solidaritet får kosta

söndag, 13 april, 2014

Nu på söndagsmorgonen sitter jag och läser DN debatt. Där har det pågått en diskussion om migrationen under rubriken ”Vi punkterar de vanligaste myterna om invandringen” börjandes den 21 mars. En namnkunnig grupp som kallar sig ”Oss Alla” kommunicerar ett migrationsvänligt budskap. Reflexmässigt kommer det svar från SD och någon professor på avlägset universitet.

Jag vill så gärna läsa om att flyktingmottagandet, vår mest påfallande del i solidariteten, är bra för Sverige. Jag tror att ett land som visar på stor solidaritet och medmänsklighet är ett bättre samhälle. Så det är med stort engagemang jag läser rapporten som är utgångspunkten för diskussionen. Rapporten lämnar dock mycket att önska.

Det finns två typer av invandring, arbetskraftsmigration och flyktingmottagning. För den första kategorin är det otvetydigt att arbetskraftsinvandringen är positivt för Sverige. Ju mer kompetens vi lyckas locka hit desto bättre kommer det gå för oss som land. Jag har haft fördelen att på Ericsson jobba med dessa individer och kan säga att de oftast är väldigt ambitiösa.

Smolket i glädjebägaren skulle kunna vara att om vi plockar russinen ur världskompetenskakan så uppstår det brain drain någon annanstans. Jag känner ingen solidaritet med nationer som inte låter sina medborgare utvecklas till sin fulla potential. Jag uppskattar dessa personers närvaro i Sverige.

Ingen tvekar troligtvis om det positiva med arbetskraftsinvandringen. Därför var det till exempel så positivt med det dagaktuella beskedet om lagändringen att det skall bli lättare för doktorander att stanna i landet.

Mina Iranska vänner på Karolinska Institutet och på KTH kommer få större möjlighet bidra till Sverige när de avslutat sina doktorandutbildningar.  Samma sak med mina rumänska vänner som jobbar som veterinärer i Sverige och hjälper till att ta bort arbetskraftsbristen på detta område.

Detta tror jag är en mycket okontroversiell ståndpunkt – kontroversiell kanske den blir när man säger att vi skall ha fri arbetskraftsinvandring, men inte heller där backar jag – låt oss införa det till kollektivavtalsenliga löner.

När vi då kommer till flyktingmottagandet har vi en annan situation med det sociala och ekonomiska ansvaret. Solidariteten att hjälpa personer som drabbats av krig och naturkatastrofer är i grund och botten god. Problemet är att debatten som förs inte stämmer med verkligheten. Människor, inte ens jag har förmåga att mappa debatten till hur läget är på marken. Gruppen ”Oss Alla” och dess rapport speglar väldigt tydligt hur korten försöks kollras bort.

Mitt eget parti Centerpartiet har inget klockrent recept för den sociala mottagningen för att nå ekonomiskt oberoende. På Centerns hemsida beskriver partiet hur man skall gå till väga och konkret lämnar det mycket att önska. Hur vågar jag skriva det kanske ni frågar? Enkelt, de andra partierna är om möjligt ännu sämre och om möjligt ännu mindre konkreta.

Flyktingmottagning kostar pengar. Efter de två första årens introduktionsersättning så är det upp till kommunen att lösa problemet och här slutar både de politiska visionerna och de statliga pengarna. Här kommer den intressanta skärningen mellan pengar och etik – vad får solidariteten kosta? Ingen tar upp denna viktiga etiska diskussion utan man lämnar fältet fritt för lågpannade teser både från höger, vänster och mitten.

Efter fyra år finns de individer kvar i systemet som är långt från arbetsmarknaden, utan att kunna språket, utan socialt nätverk och utan hopp om att bli en del av samhället. Personerna bollas runt mellan försörjningsstöd och aktivitetsersättning. Kort sagt, samma problem som vilken annan svensk inom FAS3 har.

Ni som har orkat hänga med så här långt i texten kanske har förhoppningen om att jag skall leverera ”the silver bullet” vad gäller flyktingintegrationen. Tyvärr måste jag göra er besvikna. Förutom att konstatera vikten av att kunna god svenska samt att ha ett svenskklingande efternamn så har jag lika få konkreta lösningar som partierna. Det jag dock har en uppfattning om är debatten:

Det finns ett systematiskt trollande med begreppen migration och flyktingintegration som används för att bevisa sina egna teser, från alla håll och kanter, så väl från ”Oss Alla” som från Sverigedemokraterna. Den totala stigmatiseringen av ämnet gör att innovationsgraden i politiken är otroligt låg. Och här någonstans tror jag problemet ligger.

Om man skall koppla det till aktuell kommunpolitik i Hörby så arbetar en arvodes- och organisationsgrupp inom kommunen. På senaste mötet verkade det som (om man skall lita på anteckningarna som kommit ut) att kommunen vill knyta arbetsmarknadsenheten till kommunstyrelsen.

En majoritet verkar vilja följa det gamla socialdemokratiska förslaget om att Kommunstyrelsen kan hantera den komplicerade korsningen mellan ekonomi, social problematik och kontakter med arbetsförmedlingen. Det är inte nödvändigtvis så att ju fler kockar i soppan desto bättre blir det. Definitivt gäller inte det i denna frågan i all fall – troligtvis är det tvärt om.

Kanske man i stället skulle överge strategin om en anorektiskt finansierad socialförvaltning utan hjälp med ekonomisk styrning. Vad skulle hända om man tog till faktiska vetenskapliga metoder genom en öppen diskussion och handlingsplan? Nu känns det trist att problemet blir reducerat till ett intrakommunalt politiskt intrigmakande.

Men det är ju val snart så hoppet är väl inte ute ännu!

Andra bloggar med etiketterna: , , ,

(s) förslag om flyktingbonus kontraproduktivt

fredag, 15 mars, 2013

Socialdemokraterna har tagit fram ett förslag om att kommuner som tar emot flyktingar skall få en bonus som betalas av kommuner som inte gör det.

Mitt radikala förslag är att ”staten skall betala vad det kostar” och sluta skicka pengar in en utjämningscentrifug som gör alla kostnad och dess finansiering otydliga. Det låter kanske inte så radikalt, men faktum är att inom ett område, där man inte får nämna ordet kostnader innan man blir kallad främlingsfientlig, är det än mer viktigt att se till de faktiska kostnaderna.

Vi kan inte ha kvar dessa osäkerheter och därmed låta diskussionerna föras av fördomar, önskedrömmar och gissningar. Få områden attraherar så många dilettanter som just detta. De flyktingar som placeras i kommunerna skall finansieras full ut inom staten. Om man delfinansierar även detta inom ytterligare utjämningssystem kommer det bli än mer svårt att reda ut vad flyktingmottagningen faktiskt kostar.

Det är dålig ekonomi i det långa loppet om man inte kan mäta effektiviteten i systemet.

I Hörby socialnämnd har jag försökt att få fram vad det faktisk kostar. Med tanke på att ärendet nu har cirkulerat i över ett år så verkar det inte vara helt trivialt att ta fram fakta.

Andra kommuner verkar redan ha koll på kostnaderna och som en konsekvens av detta kräver dessa kommuner staten på högre kostnadstäckning. För med vilken rätt transfererar staten kostnaderna till kommunerna men samtidig säger att det inte är en ytterligare kostnad förknippad med detta?

Troligtvis är det så (jag vet inte) att de kommuner som har en stor flyktingmottagning har högre kostnaderna i det långa loppet för det, eftersom integrationen (låt definiera integration som inträdet på arbetsmarknaden och självförsörjning) tar längre tid i dessa kommuner. Staten torde därmed få större incitament att placera nyanlända i kommuner med få flyktingar, och sålunda kommer systemet vara självreglerande.

Inför denna Socialdemokratiska morotspiska från statens sida och vi jobbar övertid med att urholka det kommunala självbestämmandet. Det finns bättre sätt att visa solidaritet än att betala andra kommuner för att ha ett generöst flyktingmottagande.

Relaterade artiklar i media:
Expressen, SvD, DN, Aaftonbladet, SR, AiPJohan WesterholmSR, SR2Martin Moberg.

Andra bloggar med etiketterna: , , ,

Att vara driven av oppinionen är inte ledarskap

söndag, 23 januari, 2011

Det är slående att ursprungsdokumentet i ambassadrapporten om mötet mellan firma Bildt-Billström och den Amerkanska ambassadören i Irak, att det som är problemet är inte Irakierna utan oppinionen.

Några citat:

The 26 percent not approved (nekade asylsökande) were the reason Iraqi immigration had become a Swedish domestic issue and that concluding a return agreement was critically important for the GOS.

Hur kan dessa rättsliga processer vara en domestic issue.

Bildt and Billstrom also mentioned several high profile honor killings as prompting more calls for stronger immigration policies from the Swedish public.

Det är tydlig (igen om rapporten är sann) att SD kan påverka beteendet.

I sammanfattningen av rapporten kan läsas:

His focus on immigration and the fact that he did not mention the European Union at all suggests that domestic political imperatives drove his mission.

En kommentar som är intressant eftersom Carl Bildt inte bara är hallänning utan även Europé.

Jag tolkar detta som att regeringen inte är intresserad av att visa ledarskapet i integrationsfrågan och att man försöker anpassa sig till den politiska verkligheten de råkar befinna sig i.  Detta är mycket svagt och jag är besviken.

Andra bloggar med etiketterna: , , , , ,