Hörby tavlan, eller Tabula legionella som den heter, har aldrig hanterats av konkurrensverket (KKV). Ändå så är det en myt som sprids från de anklagades bänk, att konkurrensverket har tittat på ärendet och avgett yttrande i sakförhållandena.
Så här säger kommunalrådet Lars Ahlkvist, tillika vän till leverantören, i en artikel i SkD 2013-05-06:
Vi har följt lagen om upphandling och har gjort en direktupphandling. Konkurrensverket har tittat på detta och tagit ett beslut att inte göra någon vidare granskning.
Det är inte första gången som glidandet på sanningen förekommer just i detta fall. Så här säger samma kommunalråd i en artikel i Lokaltidningen Mellanskåne 2013-01-16:
Flera experter som intervjuats i media anser att affären är tvivelaktig ur juridisk synvinkel. Hur ser du på det?
– Det går alltid att hitta någon auktoritet som ser problem, men ytterst är det myndigheter och rättsväsende som avgör frågan. Beställningen av tavlan anmäldes till Konkurrensverket, som dock valde att inte pröva frågan. Jag tycker att det beslutet talar sitt tydliga språk.
Är det verkligen sant att det betyder att Konkurrensverket uppfattar ärendet som oproblematiskt och korrekt hanterat av kommunen? Jag känner att det är viktigt att få reda på fakta bakom detta budskap som pumpas ut till Hörbyborna i parti och minut.
Jag tar kontakt med Konkurrensverket och ställer frågan vad det betyder att Konkurrensverket inte valde att utreda frågan. Svaret som jag får tillbaka lyder enligt nedan:
Konkurrensverket har tidigare uppmärksammat Hörby industrifastigheter AB:s förvärv av den aktuella tavlan genom vår egen omvärldsbevakning och tidigare inkomna tips. Konkurrensverket har haft uppe frågan på ett prioriteringsmöte för att avväga om vi ska gå vidare med ytterligare utredning. Konkurrensverket har då med hänsyn till vår prioriteringspolicy, beslutat att inte utreda frågan vidare.
Att Konkurrensverket inte prioriterar att utreda frågan vidare innebär dock inte ett ställningstagande till om förfarandet i sig strider mot upphandlingslagstiftningen.
Det är en väldigt annorlunda bild som ges här och detta kan inte vara okänt för Lars Ahlkvist själv. Trots det så väljer Lars Ahlkvist att gång på gång använda Konkurrensverket som ett medel för att ge legitimitet till processen som föregick upphandlingen.
Konkurrensverket har rätt så bra koll på undantaget, så en principiell prövning var inte aktuellt i detta fall. Regeringsrätten har tydligt beskrivit genom domar villkoren för direktupphandling. Läs denna dom där Göteborgs kommun, trots en omfattande urvalsprocess inte genomförde en offentlig upphandling. Anledningen var att uppdraget var för generellt specificerat.
Här i Hörby har vi tagit det ett steg längre; här var det konstnären själv som specificerade tavlan genom att inkomma med förslag till målning. Detta förslag, och endast detta förslag, låg till grund för ”valet” och tecknande av kontraktet med Johan Falkman.
Anledningen till att detta inte prövades inom LOU (lagen om offentlig upphandling) var att det inte överklagades av någon sakägare, d.v.s. att ingen annan konstnär hade haft tillfälle att lämna annat förslag eller överklaga. Varför inte det? – Tja, den största bidragande orsaken var att hela projektet var endast känt inom en väldigt liten krets innan man hade ett väldigt specifikt förslag framme.
Johan Falkmans förslag var så specifikt att man kunde argumentera att undantaget i LOU gick att använda. Hela detta resonemang är en skenmanöver för att undgå den verkliga frågan om bara Johan Falkman kunde leverera konstnärlig utsmyckning till kommunhuset?
Det brukliga förfarandet, är att man officiellt och brett går ut med en förfrågan, hade troligtvis resulterat i många alternativ. Det är högst sannolikt att inte alla förslagen från konstnärskollektivet skulle föreslagit att man skulle skapa en tavla i ”Falkman-stil”.
Den öppenhet och transparens som en ärlig och korruptionsfri kommun måste bestå av har helt enkelt fått stå tillbaka, uppfattar jag, för personliga relationer och självpåtaget kunnande om konst, utan inblandning av expertis som brukligt är.
Så nu när jag läser de nya utsagorna i tidningen ställer jag mig frågan i vems intresse ökas oegentligheterna på med ytterligare lögner och felaktiga beskrivningar om Tabula Legionella? Kan du svara på det, kära läsare?










