Inlägg märkta ‘mat’

Första veckan i Kina – stort och smått

lördag, 12 december, 2015

I december 2012 satt jag på Pekings flygplats och funderade. Planet var obestämt försenat och tiden i loungen förströddes med att småäta och dricka gratisdrinkar. ST-Ericsson hade precis meddelat att man lägger ner de integrerade mobilplattformarna som jag jobbade med.

Konkurrensen var för svår, volymerna för låga, utvecklingen för snabb och marginalerna för små när Kineser och Amerikaner trampade på gaspedalen. På bara några år körde de ifrån det Svensk-Franska misslyckade bolaget som led av obeslutsamhet, halvmesyrer och för dyra kostymer.

I praktiken betydde det att jag måste få utlopp för min projektledningspassion inom annat företag. Det var lite med ett vemod jag satt på flygplatsen och funderade på det just avslutade kapitlet i mitt liv. Tiden i Asien hade varit fantastiskt givande. Att få perspektiv på samhället och på mig själv är otroligt värdefullt. Få saker som att jobba i en annan kultur ger dessa perspektiv.

December 2015 sitter jag i sängen på Sheraton i Changzhou, Kina och skriver detta. Efter en tid på det nya jobbet har möjligheten igen uppstått, nu inom kärnan av globaliseringen, d.v.s. utlokaliserad tillverkningsindustri.

Jag är dock en del av globaliseringens andra våg, där designen och konstruktionen av produkterna också flyttar till Kina. Produktionen å sin sida flyttar till nya låglöneländer då Kina är blir för dyrt.

Där jag nu jobbar är desing-, konstruktion- och inköps avdelningarna samlokaliserat med fabriken. Här finns en otrolig närhet och integration i hela kjedjan.

Mest påtagligt blir det dock vid utspisningen då blue och white collor samsas. Det är ett skådespel att se 300 pers få mat med militärisk precision inom loppet av bara några minutrar. Jag har aldrig varit med om en lunchkö som rör sig så fort.

20151210_122207

Fabriksmat; ris, tofu, grönsaker, en stor köttbulle och en varm soppa som mest smakar vatten och utgör måltidsdryck. En frukt också… mycket uppskattad.

När ni ser bilden kanske ni tror att jag sitter inne. Inte för att jag vet vad som serveras på svenska fängelser men jag skulle gissa att det är serverat i samma plåtskålar. Nåja, maten är inte dålig, men allt utom soppan/drycken och riset är ljummet och det tar lite tid att vänja sig vid.

På tal om kallt, är det kanske 15 grader inne på kontoret. Första dagen frös jag som en hund. Andra dagen hade jag på mig allt jag hade med mig (tröja, hoodie, fleece) men det hjälpte inte. Jag tog mig friheten att på onsdagen sätta på värmen i kontorslandskapet och tänka sig – kineserna slutade hosta.

Hur som helst så har jag själv blivit förkyld lagom till helgen. Att vara sjuk långt från eget kylskåp med honung och mjölk är inte roligt. Nåja, kan man få Nobelpris i medicin för att sänka dödligheten av malaria, ett ämne som kommer från gammal kinesisk läkekonst, så borde de ha något mot min förkylning kan man tycka.

Fast kanske jag bara drabbades av dålig karma när jag satte på värmen på kontoret.

Andra bloggar med etiketterna: , ,

Provköket i Ludvigsborg testar lax

måndag, 19 november, 2012
Audio MP3

Så då var det dags igen, dags att kolla av utbudet. Ute i världen pågår det krig och SAS håller på och gå i konkurs, då är det dags att ta i tu med ett riktigt i-landsproblem.

Vi var och handlade i den stora affären i Höör – tidigare ”Bilema”, nu ”City Gross”. Min engelsktalande väninna kan inte hålla sig för skratt varje gång namnet nämns, detta då tolkningen att gross betyder monstruös. Nåja, det är inte lätt att vara svensk och behöva stå upp för vår globalt perifera språk som i det stora hela extremt få använder.

Under veckan har det framkommit att jag och min dotter inte har ätit fisk på mycket länge. Jag har hört att fisk är nyttigt, så varför skall man hålla tillbaka. Både jag och dottern gillar stekt lax kryddad med citronpeppar. Dessutom är det tillräckligt enkelt för en köks-illitterat som mig att fixa. Till fisken blir det potatismos och Findus Hollandaise sås. För att kompensera denna relativt onyttiga sås lägger vi till lite tomater.

När jag kommer och skall hämta upp de styckfrysta laxbitarna, finner jag att den nationella kedjan har sitt eget varumärke och till råga på allt är detta prissänkt.

Hyllmärkningen - det är ingen tvekan om vad kedjan vill att jag skall välja...

Det skiljer 20 kronor per kilo på priset till kedjans märkes fördel. Som den omedvetna konsumenten jag är, känner jag instinktivt att jag håller på och bli lurad, utan att exakt veta hur. Konsumentparanoian är total. Jag bestämmer mig för att genomföra ett test om det verkligen är så att det är någon skillnad mellan dessa två brandade varor, brandade under Fidus och Favorit (som verkar vara City Gross’ eget märke).

Findus (inte Pettsons katt) till vänster och Favorit till höger

Laxbitarna ser precis likadana ut i de båda förpackningarna. Som konsument har man ingen aning om skillnaden – hur är det egentligen tänkt att fungera – hur skall vi som konsumenter veta vad det är för skillnad?

Lika som två bär... eller som åtta laxfiléer...

Processen för att tillaga klassikern är bara att öppna förpackningen och citronpeppra fisken. I med dem i stekpannan och steka dem tills de är inte är råa i mitten.

Första steget gör man förslagsvis med en sax. Det är förvånande hur lite verktyget sax används i det svenska köket. Kommer man till exempel till Korea är sax att föredra när kött skall delas upp (i frånvaro av kniv och gaffel naturligtvis).

Två filéer från varje förpackning väljs noga ut och kryddas. Findus till vänster och Favorit till höger

Min observation är att stekningen är mycket känslig. Risken finns att bitarna bliva stekta för länge. Så vi detta läget är det inte rekommendabelt att hälla upp söndagsdrinken, utan fullt fokus krävs för att inte klanta till det hela.

I stekpannan - kritisk situation

Både sås och potatismos är färdigt vid den här tiden. När fisk filéerna är klara så är det omedelbar serverings om krävs för ett objektivt omdöme.

Kreationen upplagd. Findus till vänster och Favorit till höger. Sås i mitten och tomater på toppen, allt på en bädd av potatismos.

Så, vad blev nu resultaten när det provades av mig och min dotter på 7 år? Vad var det som smakade bäst? Ingen tvekan – det var potatismoset. Efter det kom faktisk fiskbitarna från Favorit-förpackningen tätt följt av Findus-biten. Både jag och min dotter hade samma uppfattning.

Jag är lite förvånad inför resultatet – hur kommer det sig att två exakt lika laxbitar kan vara olika. Det de skiljer sig åt är i konsistensen. Favorit biten (nu favorit i mer en ett avseende) är något saftigare. Smaken är i princip likadan.

För att diversifiera samplingen provar vi de två andra bitarna som också stektes. Den andra biten från Favorit-förpackningen är lite plattare vilket gör en kraftig skillnad vad gäller saftigheten, medan den andra biten från Findusförpackningen är lika bra den som den första Findus-biten.

Om man ni skall sammanfatta det hela så kan man föra fram följande fyra punkter

  1. jag är himla bra på att göra potatismos.
  2. formen på fiskbiten verkar vara central i saftigheten.
  3. varumärket har inte speciellt mycket med smak att göra, men mer med tycke
  4. 147 kronor är mer än 129 kronor.

Därmed är det inte sagt att det inte spelar någon roll vilket märke man väljer. För några månader sedan köpte jag ett motsvarande laxpaket från ICA i Hörby. Det paketet var så torrt att jag slängde bitarna, vilket motsäger tes 3. Vad jag speciellt kommer ihåg var att formen på dessa var att de var platta. Detta styrker tes nummer 2.

Slutsatsen är att ingen slutsats finns, förutom att varje fiskbit behöver stekas med en individuell tid samt att valfriheten i frysdisken är en skimär…  Dock låter det som en slutsats för mig!

Andra bloggar med etiketterna: , , ,

Tapas på svenska

tisdag, 21 februari, 2012
Audio MP3

Sverige är inte känt för att vara världens kulinariska bastion, och jag bidrar inte nämnvärt till att ändra på det. Mina internationella vänner på jobbet säger rent ut och ärligt att svensk mat är tråkig. Detta kommer även från koreaner som äter Kimchi till varje måltid – precis som att vi skulle äta den svenska stapelvaran pizzasallad till varje svensk rätt – helt tokigt om jag får säga.

Men ibland får jag ett ryck och tänker till lite, utanför den ordinarie domänen som mest består av stuvade makaroner, falukorv och ketchup. I helgen kombinerade jag det svenska och spanska köket till helt oanade höjder – jag gjorde svenska tapas. Eskil Erlandsson skulle varit stolt över mig om ha vetat vad som pågår i provköket i Ludvigsborg.

Idén är lika enkel som det en genial – jag gör en revamp på vad alla elektroningenjörer i LTHs Edekvata är uppfödda på i generationer – köttbullsbaguetten med rödbetssallad. Denna åt jag i 4 år på 90-talet och likt alla andra var jag en trådsmal nörd, då som nu. Att detta skulle vara onyttigt ger jag inte mycket för. Billig var den också.

Nåja, tillbaka till min tapas. Följande ingredienser behövs för 4 stycken tapas:  1 brödskiva (vitt bröd utan fibrer), 4 stycken Mamma Scans köttbullar, torkad lök samt lagom mycket rödbetssallad.

Ingredienser och resultat: svenska köttbullstapas

Gör så här: rosta brödskivan, när den är färdig, dela den i fyra bitar. Tag en matsked, eller tesked  rödbetssallad och lägg på mackan. Strö över torkad lök på rödbetssalladen (egentligen skulle löken vara ovanpå köttbullen, men den bara ramlar av hela tiden…). Dela köttbullarna på mitten och stek dem i smör. Lägg de stekta köttbullarna på den torkade löken och vips är de tapasen klara. Är man tjej och insisterar på grönsaker kan man lägga på en persiljekvist, med risk för att den fastnar i gommen…

Kreationen på display

Att dricka till: Jolt-cola naturligtvis.

Smaklig måltid.

Andra bloggar med etiketterna: , ,

Drabbad av Lallerstedt’s såser igen

fredag, 8 juli, 2011

Efter en blöt cykelrunda på Ven, kombinerat med besök hos vänner, var behovet av föda stort när vi kom tillbaka på fastlandet. Vi stannade på McDonalds (ja, jag vet; mot mina principer och kvalificerar knappast som mat) - jag köpte hotwings med pepparsås.

Dippsås med avgnagt kycklingben

Till min förskräckelse så var det Lallerstedt’s märke igen som korsade min väg. Likt förra gången vad det den klassiska syntetiska smaken – hur lyckas man att få fram en sådan smak och hur lyckas man få McDonalds att köpa in den i massor? Ja, jag vet inte, men det är ett fall för kemikalieinspektionen.

Andra bloggar med etiketterna: , ,

Korvgryta a la Reinfeldt med sting

söndag, 15 maj, 2011

Hittade en gammal chilipåse i skafferiet från valet. På baksidan fanns receptet för Korvgryta a la Reinfeldt.

Ingredienser:

1 Falukorv

1 purjolök

500g potatis

1 burk vita bönor

1 burk tomatkross

Svartpeppar

Salt

Chili

Gör så här:

Fräs purjolöken i olja tills den blir mjuk

Tillsätt tärnad korv och tärnad potatis och fräs i ytterligare några minuter

Häll i de krossade tomaterna och vita bönorna

Låt skjuda i 15 minuter

Smaka av med salt, peppar och chili

Jag missade detta med att smaka av… jag tog hela påsen med chili… oj vad starkt det blev

Klicken med Creme Fraice är min uppfinning för att hantera hettan.

Andra bloggar med etiketterna: , , ,

En frestande Jansson

lördag, 11 december, 2010

Man skulle kunna tro att rubriken handlar om mig, den stora charmören i Ludvigsborg, oemotståndlig på alla de sätt. Men icke.

Min bror Mattias är koordinator för julmaten i år. På min lott har fallit Janssons frestelse och rödbetssallad. Jag är en klippa på båda rätterna med mångårig erfarenhet. Eftersom tiden fram till jul är minst sagt späckad så skapades Janssonen idag.

När den väl var klar doftade den underbart. Det bar mig emot att inte ta ett smakprov eller två. När den svalnat åkte den in i frysen. En hädelse, men om jag inte berättar för någon så kanske…

Men alla kockar är inte så stolta. Köpte lövbiff och tänkte att Erik Lallerstedt’s Pepparsås passade. Den smakade syntetiskt och hade en konsistens som fromage. Det är förvånande att han lånar ut sitt namn och rennomé till något så undermåligt. Ett meddelande till honom: ”Erik, jag är inte imponerad”.

Jag var dock inte först, men vilka möjligheter har man att kolla blogosfären först i butiken… även om bloggen inte kom så lång som att faktiskt smaka på innehållet. Nu är det gjort och det finns ingen anledning för någon annan att prova.

Andra bloggar med etiketterna: ,

Vinnande skinka

lördag, 13 november, 2010

Med gjädje mottar jag beskedet att min bror har vunnit en tävlan om den bästa julskinkan.

Vill även du ha gott kött från grisar som går ute och får fodret från halländska ärtor och inte från brasiliansk soja? Vill du ha mat från en bonde som gärna visar upp sin anläggning för dig? Ring Mattias på 0733409949 och boka ett möte eller gris.

Han har även en webb-sida, www.kroarnsgard.se , men det är inte webbdesign han är bra på…

Andra bloggar med etiketterna: , , , ,

Kval vid fritösen

lördag, 16 oktober, 2010

Jag har svårt att övertyga Wilma om att äta fisk – det har man ju hört att det skall vara så bra att äta fisk. Förra helgen köpte jag en fritös. Tanken var att fritera fisken för att göra den mer attraktiv. Och nog fungerade det, hon åt så det stod härliga till, så mycket så att jag nästan direkt fick dåligt samvete för den onyttiga wrappingen.

Nåja, nu hade jag fyllt i 3 liter frityrolja, så igår köpte jag pommes frites och fiskpinnar som jag på fredagskvällen friterade. Tillsammans med majonnäs och citron blev det supergott. Så gott så att jag backade.

Puh. Helt utslagen blev jag. Jag vet inte om det var mängden frityrolja som jag åt, men sov gott gjorde jag – inte mindre än 12 timmar.

I morgon måste jag späka mig tänker jag – 12 kilometersrundan är väl på sin plats – det skall ju vara den sista vackra dagen för en tid.

Andra bloggar med etiketterna:

Underbar fredagskväll

fredag, 4 juni, 2010

Första sommarkväll

Första riktiga sommarkvällen inträffade idag. Kommer hem från jobbet vid 1800-tiden. Klipper gräsmattan vars höjd under veckan har rusat iväg. Med stor tillfredsställelse klipper jag golfgree-cut framför dammen. Det blev så snyggt, men kräver lite extra insats i form av krattning. I morgon skall jag införskaffa en multiclip plugg till gräsklipparen för att även minimera denna insats.

Under arbetet kommer en boende på Röinge tomtområde in på tomten i annat ärende, men han låter meddela att alla han pratat med om cykelstigen är positiva och förvånade till tomtägarföreningens styrelses beslut. Det ger mig lite hopp och förtröstan att projektet går vägen till slut.

Innan jag sätter igång med krattningen tänder jag grillen och penslar grillolja på karrékotletterna. Lagom tills att jag är klar med krattningen är grillen och expressmarineringen färdiga för matlagning. Tillsammans med karrékotletterna äter jag potatissallad, sallat, tomat och gurka.

Efter maten lutar jag mig tillbaka, betraktar i stillhet min trädgård och tänker att det är gott att leva.

Pingat till intresseant.se

Andra bloggar med etiketterna: , , , ,