Inlägg märkta ‘miljöpartiet’

Har islamismen i MP kommit för att stanna?

måndag, 25 april, 2016

Om vi tittar på agerandet och uttalande från Miljöpartiets ledarskikt så kan vi få ett entydigt svar på denna fråga. Häng med på en resa under de senaste dagarnas turbulen när språkrören fäktat intensivt i media för att förneka det uppenbara.

”Nu skall islamistbuken hos Miljöpartiet tvättas ordentligt och offentligt”, så har det hetat från Miljöpartistiskt topphåll. Nej, just det – offentligt skulle det inte vara. Det interna telefonmötet blev inställt då värderingsdiskussionen riskerade att läcka ut.

I stället skickar språkrören ut en skrivelse: Öppet brev från MP. Ironiskt nog avslutas brevet med ”Starta ett politisk samtal – det mår vår demokrati bra av”. Det politiska samtal om Miljöpartiet som nu pågår har partiet inte mått så bra av – är då inte miljöpartiet ett demokratiskt parti?

IMG_065111Huruvida Miljöpartiet är ett demokratiskt parti har ifrågasatts under förra veckan. Hans Nikander vid Försvarshögskolan säger att Muslimska brödraskapet har infiltrerat Miljöpartiet.

Nalin Pekul kommenterade enligt nedan i SVT:

– Majoriteten av den halva miljonen muslimer i Sverige blir överlyckliga när det förtryck som drabbar dem äntligen kommer upp till ytan och debatteras. Men de människor som snabbt går ut för att attackera journalister och andra muslimer för att vara islamofober och inte vill ha den diskussionen, då kan man räkna ut att de har en islamistisk idé om hur samhället ska vara. Vissa av de här företrädarna säger öppet att de vill ha ett parallellt samhälle. De är inte intresserade av miljöpolitik för fem öre.

Tolerans till självutplånandets gräns kan man tycka om de godtrogna miljöpartisterna. Inte ens när debatten är som vildast förstår de vad som händer.

I SVTs Aktuellt kritiserar den miljöpartistiska Europaparlamentarikern Peter Eriksson svensk press att de har ett drev mot Kaplan, en man som jobbar för främmande  makt inifrån regeringskansliet. Peter Eriksson sa:

Eriksson framhåller att reaktionerna på bilderna där Mehmet Kaplan äter middag tillsammans med företrädare för islamistiska och högerextrema organisationer är kraftigt överdrivna.

Ingen i det miljöpartistiska ledargarnityret, varken Eriksson, Fridolin eller Romson har tagit avstånd från Kaplan och hans nära samarbete med turkiska staten. Hur allvarlig Kaplans koppling till Turkiet är exemplifierades med en spöklik dramaturgi i samma vecka när turskiska ambassaden försker få TV4 att inte sända en dokumentär som är turkiet-kritisk. Det är inte långt ifrån vad Miljöpartiet själva försökte sig på att köpslå med SVTs redaktion.

fridolin

I Aktuellt den 19 april intervjuas Fridolin om varför Kaplan var tvungen att gå. Svaret var från Fridolin att Kaplan inte kunde verka som minister. Fridolin tar exempel alla de som känner rädsla inför Kaplans umgänge, speciellt armenier eller förtryckta i Turkiet.

Fridolin själv känner inte rädsla eller förskräckthet inför hur långt in i det politiska etablissemanget i Miljöpartiet en främmande makt har kommit. Tvärt om känner Fridolin i intervjun trygghet hos Kaplan som visar ideologisk och etisk stabilitet.

Det intressanta är att det är, enligt Fridolin, inte Kaplans värderingar som leder till umgänget med dessa högerextremistiska, antisemitiska grupper som gör att han avgår. I modellen som Fridolin målar upp har Kaplan haft otur, upprepade gånger, när han har fått fel middagssällskap.

Bara för att belysa positionen som den sista toppkraften inom Miljöpartiet, Romson, besitter är det bara att lyssna SVTs morgonsoffa, när 11e september var en olycka:

Senare på dagen försökte hon bortförklara kommentaren med (Svd):

Senare på morgonen förklarade Romson sitt uttalande i Aftonbladets morgon-tv med att hon syftade på situationen för muslimer i Sverige efter 11 septemberattackerna.

– Olyckan är att vi fick en väldigt hård debatt kring integrationen och kring hur samhället växer med olika religioner sida vid sida och den diskriminering som kom, förklarade Romson

Det är fullständigt omöjligt att få morgonsoffekommentaren till ovan tolkning.

Vad Miljöpartiets båda språkrör håller på med är att triangulera mellan olika väljargrupper i ett försök att inte stöta sig med någon, speciellt inte den ökande gruppen islamister i Sverige.

Jag återupprepar till sist frågan som jag inledde med: Kommer Miljöpartiet med det nuvarande ledargarnityret kunna återhämta sig från det islamistiska innehåll som partiet har fyllts med?

Jag vill mena att det finns mycket lite som talar för det med mindre än att Fridolin och Romson kastas ut.

Andra bloggar med etiketterna: ,

Inte förmåga att bedriva politik effektivt

onsdag, 20 april, 2016

För några dagar sedan avgick Mehmen Kaplan, den miljöpartistiska bostadsministern som hade spenderat kvällar med högerextrema antesemitiska turkar. Mehmet hade mycket på sitt register.

rafat

Rafet Candemir och Mehmet Kaplan

Kaplan var tvungen att avgå när det blev för mycket. Bortförklaringarna räckte liksom inte till för ytterligare en katastrof.

Men det är inte Mehmet som är det intressanta, utan tre andra huvudspelare i dramat; Fridolin, Romson och Löfvén.

Fridolin står i SVTs Aktuellt kvällen när Kaplan slutgiltigt kastat in handduken och säger att det är ingen tvekan om Kaplans förmåga som demokrat men att det är svårt för honom att bedriva sin politik. Fridolin har fullt förtroende för Kaplan.

Det är fullständigt obegripligt att Fridolin har förtroende för en man som indirekt jobbar för turkiska staten, umgås med högerextremister, jämställer israeler med nazister och jämför IS krigare med svenskar som kämpade i Finland mot Sovjeunionen.

I SVT Nyhetsmorgon dagen efter kommer Åsa Romson och säger att terrorattacken mot WTC i New York var en olycka. Senare när sociala medier exploderar kring uttalandet korrigerar hon och säger att det var en olycka för sveriges muslimer.

Hur kan det vara något negativt för sveriges muslimer att vi faktisk börjar diskutera islamistisk terror och lyfter fram vilka konsekvenser en icke-sekulär stat egentligen innebär. Tål inte sveriges muslimer granskning eller vad är det som Åsa Romson menar?

Här har vi ett parti vars topp har totalt tappat fotfästet vad gäller att förstå vad svensk värderingsgrund handlar om. Demokratiska principer som öppenhet och bekämpande av extremism finns inte i främsta rummet hos dessa.

Givet detta så är det en skandal att vi har en statsminister som inte gör något åt situationen utan låter dessa förvirrade själar vara med och styra landet. Löven har en track record att inte agera förrän nära avgrundens kant.

Som exempel kan man ta flyktingkrisen i höstas där immigrationsverket och polisen var nära att kollapsa innan Löfvén agerade och införde passkontroller. Samma sak nu med Kaplan; två av hans ministrar var tvungna att gå ut och ta avstånd från vad Kaplan höll på med innan Löfven agerade och sparkade honom.

Både miljöpartisten Alice Bah Kuhnke och partikollegan Margot Wallström agerade utanför de stängda rummen långt innan Löfven reagerade, vilket tyder på att ärendet har varit uppe internt men att statsministern inte förmåtts att agera.

Så när Löfven till sist agerade så var det på grund av att trycket blev för stort, inte för att han hade en minister som även jobbade för den turkiska staten. Hur mycket skit från miljöpartisterna kan Löfven tänka sig ta innan han agerar?

Tänk på Åsa Romson när hon står och gråter på presskonferensen och rättfärdigar beslutet om att stänga gränsen med att hon hjälper miljöpartistiska kommunalråd, inte att orsaken till stoppet är att välfärden håller på och kollapsa.

Det blir allt tydligare att Miljöpartiet är ett särintresse som sitter i regeringen för maktens skulle, inte för Sveriges skull. När helst det faller dem in agerar de femtekolonnare lojala med regimer eller folk i Mellanöstern och inte det svenska folket.

Miljöpartisterna skulle ta en titt på en intervju med Lars trädgård där dessa rågångar förklars. Fundamenta för varje svensk:

Frågan är om Löfven ens är duglig som statsminister om han inte ens klara av att hålla koll på och styra sina 23 ministrar? Hur skall han då ha koll på Sverige och styra landet?

Andra bloggar med etiketterna: , , ,

Första kilen på väg rakt in i regeringen i gammal oroshärd

onsdag, 4 februari, 2015

Inget kommer ena borgarna som kärnkraften. Långt borta känns 1978, när jag var sju år gammal, och Torbjörn Fälldin avgick när två reaktorer skulle laddas. Besluten att bygga dessa två hade tagits av Socialdemokraterna och in i den borgerliga regeringen kom dessa trojanska hästar.

De flesta av våra kärnkraftverk lever kvar och fortfarande har de kvar sin potenta sprängkraft. Då tänker jag inte främst på sprängkraften som uppstår vid en härdsmälta, utan när dogmatism möter verkligheten. Det har ju hänt förr, om man säger…

Nu skall man i riksdagen sätta igång med de blocköverskridande samtalen om framtidens energiöverenskommelsen. I ett läge där borgerliga oppositionen under alliansens fana lyckats ena sig är situationen diametralt annorlunda i regeringslägret.

Socialdemokraterna är för ett fortsatt användande av kärnkraft emedan det ligger i Miljöpartiets själ och ideologi att motsätta sig kärnkraft. Dessutom finns klyftan rakt genom departementen där Näringsdepartementet har den ypperliga Mikael Damberg (som råkar vara Socialdemokrat) som statsråd.

På miljödepartementet huserar Miljöpartisten Åsa Romson. Dessutom sorterar energiministern under detta departement där Socialdemokraten Ibrahim Baylan.

Jag hör Carl Bildts ord ”rödgrön-röra” ringande i mitt bakhuvud.

Så när Sverigedemokraterna gjorde bort sig med budgetutspelet om ”att rösta emot varje budget” så har härmed alliansen ett ypperligt tillfälle att markera hur otroligt svag denna regering är. Med detta kan man se till att Socialdemokraterna tvingas att överge vänstersvängen som Miljöpartiet och Vänsterpartiet har tvingat ut dem på.

Det vore bra för Sverige.

Andra bloggar med etiketterna: , ,

Medianernas tidsålder

tisdag, 29 juli, 2014

På Facebook blir jag angripen av lokal miljöpartist för att jag har åsikter om hur lämpligt det är att Bongart på listan. ”Det spelar ingen roll vem som står på listan” sägs det av miljöpartisten. Naturligtvis är det precis tvärt om – det spelar en himla stor roll vem det är som kommer att representera kommuninvånarna och vilken etik dessa besitter.

Miljöpartiets ombudsman Petter Forkstam kommenterade i Skånskan 2014-07-18 följande:

– Det handlar om riskminimering. Vi ska inte ha personer på våra listor som riskerar att skada partiet. Det finns verkligen en risk i just detta fallet att vi hamnar i en sådan situation.

Det handlade sålunda inte om att personen hade tveksam etik och inte är lämplig att ha som företrädare, utan problemet är att partiet kan skadas. Det kan ju tyckas märkligt att det är parti-imagen och inte etiken som är det centrala för ombudsmannen Forkstam.

Kan det förklara dualismen mellan partiprogrammet och det praktiska genomförandet var gäller civil olydnad hos Miljöpartiet. Att det som Femen-aktivismen Jenny Wenhammar gjorde var inte ett problem för partiet och dess ideoliog/etik, utan det var mer ett problem för partiets-image.

Onekligen framstår det som att även Miljöpartiet sällar sig till mittfåran i politiken där det redan är trångt och partierna klättra på varandra, ungefär som Gahrton uttrycker farhågor om i sitt inlägg i Expressen 2014-07-23. Ett parti som alla andra där media-eliten har tagit över och sköter triangulerandet mellan val-kollsfrågorna på SVT så att man inte riskerar missa en enda potentiell väljare genom en udda åsikt. I den matematiska analysmodellen där parametrarna optimeras för att täcka in största möjliga väljarskaror har man inte råd att vara politiskt aktiv över huvud taget.

Kvar blir stagade hemma-hos reportage hos partiledarna diskuterandes trivialiteter i stället för ideolig och de ultimata konsekvenserna av partiprogrammet. Kommunikationen och imagen hos partiet har blivit viktigare än partiets åsikter. Partiernas mediegurus har tagit över från ideologerna och bestämmer vad som skall sägas. Alla hamnar i mitten för alla medianerna har gått samma linje på Södertörns högskola.

I en tid när vi desperat jagar efter mångfalden för att berika oss uppnår vi, med ökade kunskaper om människors preferenser från oändligt antal mätningar och frågeformulär, en grå enfald utan reformiver. Kort sagt, vi lever i medianernas tidsålder.

Andra bloggar med etiketterna: ,

Var finns vuxenansvaret?

fredag, 18 juli, 2014

Edvin Roslund är en av de bästa ungdomarna vi har i kommunen vad gäller engagemang inom politiken. Jag känner verkligen med Edvin när jag läser om att även Skånskan plockat upp problemet med munken Bongart i Önneköp som jag skrev om för en vecka sedan.

Edvin är 16  år gammal och satt på en av kommunens mest använda politiska katapultstolar – ordförandeskapet i den miljöpartistiska lokalföreningen. Är det rimligt av de vuxna som står bakom (hur långt bakom vet de bara själva) att låta 16-åringen själv bära hundhuvudet av det taktiska misstaget att ta in Bongart på listan.

Medelåldern på Mp listan är exakt dubbelt så hög som ordförande själv. Hur kommer det sig att man lyckas sätta den enda person som man inte kan hålla till ansvar på posten som ansvarig för Miljöpartiet i Hörby? Det är ju en smått otrolig bedrift!

Inte mindre otroligt är det att Miljöpartiet regionalt har kunnat tillåta denna sandlåda fortsätta. När de tvingas fram i strålkastarljuset av Skånskan så pekar även de tillbaka på en 16-åring.

De som har någon form av integritet har redan övergett partiet lokalt. De mest potenta återfinns på andra marker: Farid har kastat in handduken och dragit tillbaka sin kandiatur och satsar på riksdagen. Malvå har gått till Vänsterpartiet och Kavetoft återfinns numera hos Socialdemokraterna.

Kvar finns en tomteverkstad ledd av en 16-åring som uppenbarligen inte vet någonting, och som ingen kan förvänta sig veta något, om hur partier skall agera i olika scenarier.

Var finns vuxenvärlden runt Edvin i Miljöpartiet? Jag gissar att de har dragit in sina huvuden ordentligt denna fredagsmorgon. Detta medan de har en 16-åring till medial kanonmat för att offras i det politiska skitgörat.

 

Andra bloggar med etiketterna: ,

Nu kan då ingenting gå fel

lördag, 24 augusti, 2013

Den som finner nöje att studera spelet kring politiken (till skillnad mot politiken själv) har en bottenlös källa att ösa ur i Hörby. Jag tar mig för pannan när jag läser in mig på måndagens fullmäktigemöte där jag i bilagorna ser ett utdrag från ett miljöpartistiskt protokoll.

Om vi skall förstå varför detta dyker upp här drar vi oss till minnes dramat på kommunfullmäktigemötet i slutet på april på Frostaskolan. Då producerar La Famiglia i Miljöpartiet ett nytt protokoll med nya kandidater till poster.

Total turbulens uppstår och en paus behövs med uppsträckning i partilinjerna för att kuppen skall gå igenom. Själv blev jag inte insläppt, men vad som sas har blivit återgett från flera håll hur partipiskan ven fram och tillbaka över rummet för att ”rätt kandidat” skulle lyckas bli vald.

Under sommaren har det hänt saker – Rykten säger, inte nog med att falangen inom Miljöpartiet mest består av barn, att även kommunalrådets fru har stärkt upp La Famiglia. Skånskan har tidigare berättat (2013-04-19) om att Mp försökt locka över kommunalrådet, men de fick uppenbarligen nöja sig med hans vigda fru – en förtrupp? Vad vet jag?

Nåja, vi kan bara spekulera vad som har hänt på detta medlemsmöte, men det faktum att ett partiinternt dokument har letat sig hela vägen in i handlingarna till fullmäktige är nog tillräckligt för att det skall osa katt. Vad har hänt denna gång eftersom man måste vara så övertydlig?

Dessutom, om det är ett protokollsutdrag, varför finns det inga signaturer på protokollet som vidimerar att det är ett giltigt protokoll. Med denna metod skulle jag lika gärna sätta ihop ett eget anonymt protokoll, skicka in det och få det att utgöra beslutsunderlag till våra beslut i fullmäktige.

Andra bloggar med etiketterna: ,

”Du värmer mitt demokratiska hjärta!”

onsdag, 13 mars, 2013

Förra veckan meddelade den Moderata fullmäktigegruppen mig persona non grata efter att jag vägrat radera min blogghistorik. En av mina starkaste kritiker över min kompromisslöshet i Socialnämnden, Torbjörn Malvå, skickar mig ett meddelande på bloggen: ”Du värmer mitt demokratiska hjärta!”.

I dagens tidning (SkD 2013-03-12) berättar Torbjörn att han avsagt sig sina uppdrag i kommunen efter miljöpartiets årsmöte. Torbjörn säger i tidningen

Det är allvarligt att kommunledningen inte tar åt sig av medborgarnas synpunkter. Vi kan inte ha ett system där viktiga frågor behandlas av en liten sluten grupp i kommunen.

Torbjörn värmer mitt demokratiska hjärta. Med den argumentation som framförs är det en stark miljöpartistisk röst för demokratin.

Demokrati har ingenting med partitillhörighet att göra, utan ett personligt förhållningssätt. Det är i de sammanhang när man tvingas göra ultimata val som det demokratiska sinnelaget sätts på prov.

Torbjörn, liksom jag och Lars Eriksson, vet att kompromisslöshet gäller när avvägningar som innehåller ett demokratisk element görs. Det är en absolut värdering. Befolkningen och politikerkåren är inget transportkompani för att förse makten med legitimitet.

Man kan inte vara hälftendemokrat och samtidigt anse sig vara demokrat. Den som är på ett etiskt sluttande plan blir demokratin ett problem och man hamnar i situationer som vi nu upplever i kommunen vad gäller toppstyrningen.

Argumenten som vi hör för personunionerna i kommunen är att det är effektivt vad gäller kommunikation och beslutsmässighet. Visst kan det vara så, men när det kommer till kostnaden av demokrati, insyn, brett inflytande, då är man riktigt illa ute.

Tyvärr är vi där i kommunen. Det är förvånande att inte fler i politikerkåren inte har problem med denna inriktning.

Andra bloggar med etiketterna: ,

Lästips på måndagsmorgonen

måndag, 3 september, 2012

Har varit inne på Anita Ullmans blogg och läst om hennes åsikter om Miljöpartiet. Många önsketänkande om att Miljöpartiet är ett Socialdemokratiskt stödparti likt Vänsterpartiet.

Visst finns det element inom Mp som med lätthet placerar sig i den hörnan, men det var uppenbart under valrörelsen 2010 att det var jobbigt att bli ihjälkramad av Socialdemokratin. Men, det är ju alltid lättare att måla med ord än att titta på verkligheten.

På tal om verkligheten så finns det en intressant kommentar från Håkan Larsson på Anitas blogg söker förklara det besynnerliga som skedde på senaste fullmäktigemötet där Mp skänkte bort sin ordförandeplats i Socialnämnden trots lämplig egen kandidat:

Hon [Jane] har alltså tillsammans med politiska motståndare organiserat en situation där hon förde fram en motståndare till sitt eget parti, motiverad och understödd av den främste lokale företrädaren för att annat motståndarparti. Genom hennes agerande gick hennes parti miste om den post valärendet gällde.

Mönstret har funnits där en tid och när behovet av kontroll för att kunna genomföra de typer av rockader som vi såg förra veckan, måste disciplinen vara total för att slottet inte skall rämna. Individer som inte till 100% passar in har inte i organisationen att göra och organisationen går mot en sekt-liknande struktur.

Miljöpartiet försöker å sin sida förklara situationen på sin hemsida enligt följande:

Trots att det är Janes envisa insatser som gör att nämnden fungerar ganska bra i dag blev vi inom Miljöpartiet så pass motarbetat av andra ledamöter inom 5-klövern att vi inte längre kan ta ansvar för nämnden med följden att Jane lämnade posten som ordförande.

Det är en… spännande tolkning och konsekvens. Svårt att se logiken i att ordförandens välfungerande förberedda möten inträffar först efter att ordföranden avgått. Vi får ge oss ut på transcendentala vatten för att förstå detta.

Det går inte att tjäna flera herrar om dessa divergerar i ambitionerna. Flera gånger uppenbarade det sig under ordförandeskapet i socialnämnden. Behovet av en autonom nämndordförande var mycket tydligt redan från starten 2011 (vilket också påpekades). Det var inte uppenbart för ordföranden vari ordföranderollen bestod i. Det är klar att man gör det inte lättare för sig som ordförande om man för en ortogonal politik mot resten av nämnden. Håkan Larssons kommentar passar väl in i denna bild.

Nu får vi hoppas att den nya ordföranden sedan en vecka tillbaka besitter den erfarenheten för att inte hamna i samma situation.

Andra bloggar med etiketterna: ,

Kollektiv politisk harakiri

tisdag, 28 augusti, 2012

I lördagens tidning fanns artikeln där det konstateras att miljöpartiet faktiskt har en kandidat till ordförandeskapet i socialnämnden. Det var väl få initierade som tvivlade på att kompetensen inte fanns att tillgå inom partiet självt, utan att det var mer var stigmatiseringen av det tidigare misslyckandet som föranledde uppgivenheten hos partiledningen.

Innan förre socialnämndsordförandens avhopp påpekades det i parti och minut att det var viktigt att en miljöpartist beträdde positionen. Denna argumentationen verkar vara särdeles lätt idag, då platsen med tillfredsställelse lämnas över till ett alliansparti. Det var tur att man inte fick sin vilja igenom att ha ett antal Moderater levererade på silverfat i någon politisk intrig som verkar vara ännu mer besynnerlig idag.

Jag har då aldrig sett maken till dåligt självförtroende. Har man samma vy på vad man tror att man skall kunna åstadkomma politiskt, har man som väljare ett och annat att fundera på.  Det verkar som att den miljöpartistiska partiledningen i Hörby har dragit en felaktig slutsats av vad ombytet i Socialnämnden faktiskt innebar. Det är inte så att posten är fullständigt omöjlig för en miljöpartist att beträda utan det handlar mer om rätt person. Historien har visat att detta är viktigt.

Mycket kan man säga om denna politiska fnurra, och som allianspolitiker begår jag en Wahlgrenare (ja, bara vi i Hörbypolitiken vet vad det är) när jag kommenterar ett annat partis tillsättningar, men jag kan ju bara hoppas att inom varje Miljöpartist finns en Folkpartist som vill ut, detta för att rättfärdiga den kompetensmässiga kapitulationen trots att krafterna finns att tillgå. Månde detta vara mandatperiodens politiska walk-over?

Andra bloggar med etiketterna: , ,

Maskrosorna kanske inte är så djuprotade i alla fall

lördag, 9 juni, 2012

Idag har det varit trädgårdslördag. Mitt riktiga jobb har tagit mer tid i anspråk än vad min trädgård tillåter för att hålla jämna steg med ogräset. Dessutom händer det mycket inom politiken som tar min tid i anspråk. Dessa händelser inverkar menligt på effektiviteten i trädgårdslandet också visar det sig.

Mina blåbärsplantor hade blivit övervuxna av det omgivande ogräset, så det var akut att ta hand om dessa. Tyvärr fanns det fullt med det långa ogräset med klibbiga bollar på som rev av nästa alla blommorna på blåbärsplantorna. Nåja, några blommor finns kvar efter operationen så den som lever får se om man kan få tio blåbär till hösten.

Ett annat akut ärende var dahliarötterna som tills idag låg i en låda i källaren. Täckta med byggdamm stack det fram några vita utskott i trevande försök att sätta igång sommarsäsongen. Jag tar ut dem och lägger dem i dammen så att de får dra till sig lite vatten efter vintervilan.

I år skall jag ha dem på framsidan, och har utsett området runt den haltande magnolian. ”Haltande” eftersom det är något djur som äter upp bladen precis efter blomningen. Även magnolian är överväxt av ogräs; vanligt gräs, kirskål och maskrosor. Precis nära stammen är det med en kirurgs precision som jag jagar bort ogräset. Men den stora utmaningen var att reda ut rötterna – vilken rot tillhör vilken växt? Inte helt trivialt att reda ut – de flesta rök måste jag tyvärr erkänna.

Med kirurgisk precision har ogräset ovan jord avlägsnas, men vad som döljs i jord kommer fram i frånvaro av lukning. Rimmar inte lika bra som orginalordspråket dock...

Tanken är att skapa en frizon i form av en båt runt magnolian så att det är lätt att klippa runt den med gräsklipparen. I denna frizon planterade jag sedan dahliarötterna och hoppas på det bästa.

Det hela hade varit en snabb manöver om det inte hade varit för en viss tidningsartikel om socialnämnden i tidningen. Skd skriver 2012-06-09 att Fp och Mp skall göra en rokad.  Fp skall ta ordföranden i Socialnämnden och ge Mp en vice plats i miljönämnden. Flera gånger avbröts verksamheten i rabatten av hundägare som läst artikeln.

Om detta stämmer är det bara att gratulera Fp, vilka verkar göra årets klipp vad gäller politisk förhandling – Vice plats i kommunens minsta nämnd till ordförandeplats i en av de största. Bra förhandlare eller en desperat motpart? Med risk för att göra en Wahlgrenare måste jag nog säga att det är förvånande att Mp inte har någon individ inom partiet som kan ta ansvaret och möjligheten att påverka. I stället önskar man lämna socialnämnden helt och har endast kvar en observationsplats i form av ersättare. I socialnämndens arbetsutskott kommer man inte ens ha insyn. Besynnerligt. Hundägarna frågade vad som händer egentligen, men jag kan bara konstatera att det är inte jag som innehar observationsposten inom Miljöpartiet för nödvändig insyn. Jag är hänvisad till att läsa protokollen på hemsidan som alla ni andra.

Tack och lov har vi kontinuiteten kvar inom socialnämnden där M-C-Kd råddar skutan med samma bemanning. Det finns säkert önskedrömmar om förändring även där, men man kan inte ta hänsyn till varje randspelare (eller kantspelare passar bättre i dessa fotbollstider?). Jag är säker på att Louise i miljönämnden konstaterar, att om det finns hjärterum så finns det stjärterum…

Om det är något som jag har lärt mig under dagen är att i nästa valrörelse skall jag plantera om rabatten vid gatan – otroligt mer effektivt att komma i kontakt med människor än att stå på torget i Hörby. En annan observation är att maskrosorna inte har så djupa rötter trots allt.

Andra bloggar med etiketterna: , , ,