Inlägg märkta ‘SAS’

Wide body

fredag, 18 december, 2015
shanghaiairport

Shanghai flygplats i förmiddags

Sitter på planet tillbaka från Kina efter två veckors jobb. Min kropp känns förvånansvärt bra trots att jag har genomlidit en förkylning och ätit kinesisk mat tre gånger om dagen.

Efter en misslyckad kur av kinesisk örtmedicin så känner jag mig relativt frisk. Speciellt gäller det i alla fall om man jämför sig med de konstant hostande medpassagerarna.

Ibland blir det lite jobbigt med den enahanda kinesiska maten – nudelsoppan till frukost blev lite too much. Då får man bejaka sitt kulturella ursprung och frossa i en yoghurt med musli. En förvånande diet som jag lade mig till med var att komplettera frukosten med en grönsallad med Rhode island dressing.

Även SAS pratar om att man skall förnya sig. Man skall uppgradera sin flygplansflotta. Massor med nya plan av olika modeller skall köpas in. Med detta initiativ hävdar man att man tar ett nytt grepp för att värna om miljön.

Med två vrålande fotogenslukande jetmotorer på båda sidorna om mina öron är det med ett leende man läser artikeln i ombordtidningen. Men vad gör man inte för miljön? Att de gamla skorvarna, som MD80, som SAS flög med innan knappt höll ihop behöver man inte nämna.

Efter att jag varit ifrån långresorna ett tag så har SAS i samma takt som de uppgraderat flottan nedgraderat ombordservicen.

Jordnötterna har som bekant försvunnit för länge sedan men en omtänksam person skickade med mig en på påse Estrella saltade nötter till drinken. Men döm om min förvåning vad som hade hänt när jag kom på planet. Nu för tiden får man i economy inte en gin och tonic innan maten.

Någon öl till maten är det naturligtvis inte heller tal om. Dessa drycker kunde man numera köpa till utpressingspriser. Vad som dock ingick var en läsk. Jag tog en Coke med is.

Men herregud vad sött det var! Jag kunde inte dricka den. Så när jag nu sitter och funderar på varför det var så sött inser jag att jag har inte ätit något artificiellt sötat under två veckors tid. Jag känner att kilona har rasat av mig. Mina slimfit jeans känns rymliga rent av.

På tal om bredd, så är ett av de nya planen som SAS skulle förnya till vara av typen wide body. På ett sådant kan man få plats med fler sillar i bredd. Men jag har en teori varför man väljer att uppgradera till just wide body.

Jag är övertygad om att man gör det för att få plats med flygvärdinnorna. För i takt med att flottan förnyas, föråldras flygvärdinnorna. I föråldringsprocessen ingår även att även de intar en mer wide body.

Ja, jag vet att det är fullständigt politiskt inkorrekt att skriva om sådant här, men faktum är att de 45-50 åringar som utgör baletten idag har svårt att ta sig fram utan att stöta till passagerarna. När man som jag föredrar en gång-plats är det verkligen påtagligt.

Ett tips kanske kan vara att förlänga layover i Kina med en vecka eller två så att de slimmas ner i lämplig storlek för att passar in i kabinen igen. En annan variant kan vara att uppgradera till thailändsk-, filippinsk- eller koreanskbesättning som genetiskt inte har samma storlek.

Denna besättning torde även vara mycket billigare, så då kunde jag få tillbaka min gin och tonic kostnadsneutralt för SAS… Bara en tanke så här 10 kilomter upp ovanför Irkutsk.

Från Kastrup till Afrika snabbt som en tanke utan att lämna loungen

måndag, 26 december, 2011

Varje resa börjar med ett litet steg, i de flesta fallen till Kastrup. På julafton bar det av till Venedig, men för att överleva de numera anorektiska flygresorna besöktes SAS loungen där företaget hade dukat upp till julbord för sina passagerare.

Julbord ala SAS

Man skall inte klaga – det är den sista julmaten som kommer ätas denna julen; dillsill, currysill, köttbullar, rödkål, potatissallad och medisterkorv. Tillsammans med lite sallad, bröd och en öl var lyckan total.

Vad jag satt och funderade på när jag åt denna måltid, var att det inte är julmatsvariationen utan tanken som gör det hela till en julmåltid. Ity, för tar man bort rödkålen och sillen är man tillbaka till en vanlig vardagseftermiddag i loungen. Samma sak gäller själva julaftonen; har man inte den rätta inställningen infinner sig inte julafton själv och tror man inte på tomten lär inte den riktiga tomten dyka upp heller.

När jag kommer in på loungens toalett hör jag låten ”Do they know it is Christmas?” Inte heller med den klassikern förnimmer jag att julstämningen kryper mig närmare vid pissoaren. I stället känner jag mer hur konstigt det är att just den låten, som av mig förknippas med en svältkastastrof i Afrika, är ämnad att skänka mig julstämning i frossandets och överflödets tid.

Som 70-talist har jag vaga minnen av svälten på 80-talet, men blev påmind på nytt i veckan när jag hörde på radio om det Afrikanska svaret till ”Do they know it’s Christmas”. Svaret är en sång som heter ”Yes we do”. Musikerna som skrivit ”Yes we do” kommenterade följande:

Speaking at the launch of the single, whose proceeds will go towards teaching discipline, literacy and contraception at British schools, composer and singer Boomtown Gundane said that for years he had been irked by Geldof’s assumption that hungry Africans were also stupid.

Härligt med perspektiv…

Bästa flygbolag

onsdag, 22 juni, 2011

 Dagens Industri listar de bästa flybolagen enligt Skytrax. Jag har aldrig åkt med Quatar, men de andra är helt OK. Speciellt intressant är att inget Europeiskt eller Amerikanskt bolag finns med på listan… men ingen är förvånad. Turkish är så långt bort man kan komma i Europa – de är mycket effektiva med guldkortsuppgraderingar.

Noterar dock att bästa säkerhetsinstruktion står Cebu Pacific för (utom tävlan):

Ingen tvekan om att attention erhålls att döma av applåden efteråt. SASs tanter i mittgången har en bit kvar till att erhålla sådan attention. Säkerheten då? Säkert mer informativt om nödutgångarna än gratiskopian av Aftonbladet.