Inlägg märkta ‘socialdemokraterna’

Ahlkvistserans sista andetag

måndag, 10 september, 2018

Så då var det slutlekt och regnbågen förpassades till historien i och med valet den nionde september. Från Moderaternas rekordval 2010 där de fick 15 mandat har man nu gått till endast fyra. Sverigedemokraterna har gjort precis motsatt resa – det enda som är samma är att vinnarna hade valvaka på Stora Hotellet i Hörby.

lindholm122016Sedan Eva Lindholm från Önneköp slog klorna i det lokala Moderatpartiet i Hörby har absolut inget gott kommit ur det. Faktum är att under mandatperioden har hon i sin strävan efter total hegemoni internt lyckats göra sig av med den lilla hjärnkapacitet som trots allt fanns kvar. Nu är det äntligen slut… skulle man kunna tro.

susannemeijer122016Även Socialdemokraterna gjorde ett katastrofval vilket innebär slutet för Hörbys egen Mona Sahlin – Susanne Meijer. Efter en mandatperioder av ekonomisk moras med skattehöjning, absurda inköp av flyktingvillor, svikna löften i detaljplaner, eftersatt underhåll av kommunens byggnader, ekonomiska uttalanden som att flyktingströmmen inte påverkar Hörby ekonomiskt, ja, då har det varit en naturlig konsekvens av väljarna i Hörby att ge henne sparken.

Hade det varit någon ryggrad i damerna Meijer och Lindholm så hade de avgått – men det är svårt att tänka sig. Båda två kom till respektive makt som en konsekvens av Ahlkvist-eran som raserade allt vad politisk anständighet var. 2014 hade skandalerna i Hörbypolitiken blivit så omfattande att till och med Socialdemokrat kunde bli kommunalråd i Hörby.

Dock finns det ingen tradition av politisk anständighet i Hörby. Politikerna måste bäras ut från sina poster i Hörby antingen efter att de blivit fått en kniv i ryggen av sina partikollegor (som undertecknad) eller att de dött en naturlig biologisk död.

Nu skulle man kunna tro att Sverigedemokraterna gjort ett superval. Icke – det är bara en naturlig konsekvens av att väljarkåren i Hörby är generellt borgerlig/konservativ samt att de övriga partierna är fullständigt värdelösa. Missförstå mig rätt – Sverigedemokraterna är rätt positionerade med endast bejakandet av de två faktumen att invandrarungdomar från Balkan och Afghanistan förvandlat Hörby centrum till en free-fire zone, med ett i praktiken utegångsförbud för varje normalt funtad Hörbybo, samt utpekande av kostnaderna för flyktinginvandringen i välfärden.

Nej, Sverigedemokratnernas verkliga framgång kommer mer från de andra partiernas oförmåga att göra sig av med köttberget av dinosaurier från en tid när det inte var lika tydligt vilken sorts politiker man hade valt. Efter att provat Socialdemokraterna 2014 var Sverigedemokraterna det enda oprövade kortet kvar. Det är ungefär samma megatrend i Hörby som i Sverige, Europa och världen i stort men i Hörby får vi en multiplikationsfaktor på grund av galenskaper i närtidshistorien med monumentalmålningar och allmän lekstuga med skattepengar.

Det är inte svårt att se en regeringskoallision i Hörby givet att samma principer gäller som förra valet – flest arvoderade ordförandeposter i den politiska huggsexan vinner. Med Sverigedemokrater och SPI tillsammans finns det 18 mandat. Tre mandat kvarstår innan en majoritet har skapats. Det räcker med ett borerligt part för att uppnå en majoritet, vilket parti som helst från Moderaterna, Folkpartiet eller Centern och en starkare majoritet än den förra regnbågen kan skapas.

Visst kommer vi få oss till dels vår del av tokigheter från ett sådant styre. Men den mängd tokigheter som Ahlkvist och Meijer radade upp i parti och minut kommer har det nya styret inte förmåga att leverera – de är helt enkelt inte lika galna.

Givet alla dessa partiers historiska mått av flexibilitet vad gäller etik, löften till väljare, ideologisk mognad, regeringkompetens, typen av humankapital i leden, jag då har vi inga som helst problem. Logiken i denna optimistiska bloggning ligger i att det kan bara bli bättre!

Grattis Hörby….

Andra bloggar med etiketterna: , , , , ,

Normer genom kultur – en naive tanke utöver det vanliga?

söndag, 18 mars, 2018

I torsdags när jag kom hem från Tyskland till Kastrup stod som vanligt P1 på i bilen när jag körde över Öresundsbron. Det var P1:s kulturpodds bevakning av de politiska partiernas ambitioner inför valet till hösten. Just i torsdags var det Sverigedemokraternas kulturpolitik som nagelfors. Det måste vara en trevlig patient att analysera för en inbiten halvsocialistisk kuturtaliban på Sveriges Radio då allt är så svart och vitt och välavgränsat.

Kan väl redan nu säga att jag själv uppfattar det som lite av en självmotsägelse att bygga nationalism med kultur, men det är ju trevligt inte minst för debattens skull att vi har ett parti som försöker. Speciellt är det trevligt att höra tankarna om en kulturkanon som skall aligna våra tankar så att vi blir svenskar allihopa. En samling kulturella uttryck så att vi förstår varandra och inte slåss eller kastar handgranater i Malmö.

Jag kan inte undgå att tänka tillbaka på årets skidsemester med dottern. Jag trodde vi hade  en och samma kultur men icke. Jag drog min vana trogen några roliga citat från filmen ”Strul” med Björn Skifs – en klassiker för alla med god smak och lite så där lagom humor som man skall ha som vi lagomsvenskar har; ”nu kan ta mig faan ingenting gå fel” kunde hon inte relatera till – in fact, min dotter fattade inte alls vad jag pratade om. Filmen Strul hade inte letat sig fram till henne genom någon av hennes filter.

Hon å sin sida kunde recitera långa sångtexter från artister som jag aldrig har hört talas om. Det ”kulturella” gapet mellan mig och min dotter var avgrundsdjupt… skulle man kunna tro. I praktiken var det inte så; trots sin ringa ålder av tolv år har hon väldigt klart för sig vad som gäller här i livet för att ta sig framåt – hårt jobb. Inget kommer gratis – det gäller att ligga i i skolan och lära sig, för att kunna skaffa sig ett jobb som är roligt och utvecklande.

Kontentan är att vi kan strunta i allt vad detta med kulturkanon heter och allt vad bidragspengar till offentlig konst hit och dig skulle kunna ge för resultat – det är bara trams och en marknad för kulturprofiler i en parallell verklighet gent emot var resten av oss befinner sig.

Vad som verkligen spelar roll handlar om värderingsgrunden som kommuniceras från kollektivet vuxenvärlden. Det handlar även om vilka beteenden som statsmakten premierar som spelar roll för normerna som skapar ”svenskheten”.

Innan jag landade på Kastrup lyssnade jag på förra veckans ljudutgåva av The Economist och dess artikel om det ökade gängvåldet i Sveriges storstäder. Artikeln konstaterade att det var segregeringen och utanförskapet av invandrarungdomar som är den drivande faktorn till det ökande spontanvåldet. Invandrargängens medlemmar är inte de som kom från Syrien 2015 utan de som kom i början av 2000-talet och som har indoktrinerats i den svenska kulturen.

gangs_of_stockholm

Enligt The Economist är 16% av de som är födda utomlands arbetslösa, detta under en urstark högkonjunktur. Är det inte något fel här? Personalen på landets sjukhus går på knäna samtidigt som kommunerna betalar försörjningsstöd till gängen att inte göra något. Konsekvensen blir att de aktiverar sig själva med kalasjnikovs och handgranater.

Med rättigheter till försörjningsstöd så kommer det inte finna några krav på att söka sig ett jobb och med höga ingångslöner så kommer det inte att finnas möjlighet att hitta ett relativt okvalificerat jobb där en dos av sunt förnuft och arbetsmoral skulle vara kvalificerande.

Problemet handlar inte om huruvida invandrarna har kunskaper om svensk kultur enligt en Sverigedemokratisk kulturkanon eller om de har läst Hemsöborna enligt en lika naive folkpartistisk litteraturkanon. Det är inte det som kommer att skapa en nödvändig social och ekonomisk mobilitet för grupper i landet Sverige.

Det handlar om värderingar och vad samhället förväntar sig av medborgarna – det handlar om hur samhällskontraktet ser ut? 

Det råder allt starkare strömningar inom den socialdemokratiska rörelsen om att man skall införa medborgarlöner i stället för försörjningsstöd. Drivande för införandet är att man då kommer slippa hantera problemen med att vi har så svårt att få in nyanlända eller andra i motsvarande situation på arbetsmarknaden. Orsakerna till det är dels de höga kostnaderna för okvalificerad arbetskraft och dels de höga kraven på formell utbildning för att till exempel byta lakan i en sjukhussäng.

Medborgarlöner kommer inte att skapa någon social och ekonomisk mobilitet i samhället utan vi kommer permanenta en underklass som är dopad till passivitet i den offentliga ekonomi, hänvisad till ett skuggsamhälle. I detta samhälle har normen att lyckas och möjligheterna för individen bytts ut mot att lyckan för samhället att sopa dessa individer under mattan.

Glöm det. En arbetslös 20-åring kommer oavsett medborgarlön, litteraturkanon eller kulturkanon vara uttråka, söka spänning och ekonomiska möjligheter i den miljö och normer som denne vistas i. Innehåller miljön droger, vapen och ett samhället som inte är  inkluderande utifrån sociala och ekonomiska möjligheter, så kommer vi får leva med att handgranater kastas lite då och då.

Värt att fundera på när parti efter parti lanserar sina patentlösningar inför valet.

Andra bloggar med etiketterna: , , , ,

Exit strategy eller olycksfall i arbetet

lördag, 4 november, 2017

Regnbågen riskerar att spricka i Hörby när Centern och Kris-demokraterna går på tvärs med Socialdemokraterna och deras lydparti Folkparitet (eller Liberalerna som de vill kalla sig numera). Konflikten sägs handla om äldrevårdsplatser i Önneköp.

Här satte Centern ner foten för att stoppa nedläggelse av kommunal verksamhet på landsbygden. Detta händer efter tre år i knät på Sossarna vilka drivit en centralistisk politik med stordrift i centrum och avveckling på landet. Vi kommer alla ihåg slöjdbänkarna från Svensköp och nu senast skolutredningen i vilken det finns ett scenario om att alla landsbygdsskolor skall läggas ner.

Inget har tidigare orsakat ett kraftfullt ställningstagande från Centerns sida under mandatperioden.  Reaktionen är som om dessa vårdplatser är den sista bastionen före den totala avvecklingen av landsbygden.

Varje vettigt funtad bedömare skulle nog hålla skolutredningen som ett mycket större hot mot en levande landsbygd än tio superdyra äldrevårdsplatser i Önneköp. Dock ingen reaktion där.

Vad är det då som är annorlunda nu? Vad är det som orsakar reaktionen? Det är med säkerhet så att det inte råder någon oenighet kring det faktum att det kommer vara omöjligt att få ekonomi i boendet med kommunen som huvudman för platserna i Önneköp som skapat sprickan. Jag tror att vi måste hitta svaret någon annanstans.

Jag vill lansera en teori om att det har med att göra att det är ett år kvar till valet.

Centern har, enligt mina förutspåelser redan 2014, fått kompromissa med grundvalarna i sin politik för att få sitta med vid de kommunala köttgrytorna. Men domedagen närmar sig i september 2018 när man skall möta väljarkåren och synas i sömmarna i skärselden.

Det skulle kunna vara så att man vill distansera sig från det centralistiska socialdemokratiska styret inför valet? Detta för att kunna gå till val med någon from av track record av att försöka göra något för en levande landsbygd i kommunen.

De direkt praktiska och operativa konsekvenserna för upproret är små. Budgeten är tagen, inga viktiga beslut är kvar att fatta under resten av mandatperioden. Sannolikheten att de centerpartistiska ordförandena och viceordförandena skulle få sparken är lite – den skadeskjutna regnbågsskutan skulle kunna överleva fram till sommaruppehållet nästa år.

Vad som talar emot denna hypotes är att troligtvis ingen i det nuvarande centerstyret har förmågan till att formulera någon form av strategisk viljeriktning inför framtiden. Faktum är att det så förvånande att Magnus Lennartsson över huvud taget kom upp med förslaget – det måste varit i säck innan de kom i påse.

I nästa vecka är det räfts och rättarting när centerpartisterna skall hållas ansvariga inför regnbågsalliansens domare. Susanne Meijer kommer dra de upproriska pojkarna hårt i örat.

Det är med spänning jag väntar på utkomsten av mötet…

 

Andra bloggar med etiketterna: , ,

När medlet och målet har bytt plats

söndag, 22 oktober, 2017

Hörby kommuns bottenplacering i Lärarförbundets ranking under det Socialdemokratiska styret i Hörby har permanentats. Kommunen har hamnat på plats 230 av 290, i sällskap av utanförskapsområden som Botkyrka och norrländska brukskommuner.

Ordföranden i Barn- och utbildningsnämnden uttalar sig i en intervju i Skånskan och diskvalificerar undersökningen med motiveringen att Lärarnas riskförbund har slutat med sin ranking samt att det är de nyanlända som drar ner skolresultaten. Men det hindrar inte ordföranden Lena Rosvall (socialdemokrat) att peka på det område som faktiskt sticker ut: Kommunen som förhandlingspart (plats 8).

Och det är inte så konstigt, för som portalpunkt i regnbågsstyrets handlingsprogram för perioden så är det att ”Föra en god personalpolitik”. Missförstå mig inte, det är klart att man skall föra en god personalpolitik men målet med kommunens verksamhet är inte personalen – det är medlet.

Stor del av det överordnade målet i verksamheten formuleras i programmet för mandatperioden enligt nedan:

”Personalen skall känna trivsel och uppskattning i sitt arbete. Kompetens och personlig utveckling skall stimuleras. Den anställde skall kunna påverka sitt arbete till glädje för sig själv och Hörby kommuns invånare.”

Både resonemanget kring planen och syftet med verksamheten och dess resultat anser jag verka peka på att man som arbetsgivare har hamnat i säng med personalen.

I näringslivet när det händer så tappar man direkt styrningen av verksamheten – det är precis dessa processer som förklarar varför kommunistiska experiment ser bra ut på pappret men fungerar så dåligt i praktiken med den absoluta kravlösheten.

När man då tittar på de områden där den styrande regnbågen gör bra ifrån sig så handlar det om att man har en nöjd personal medan resultatet av verksamheten ligger i botten. Om det fanns en normal korrelation mellan mätvärden så skulle man kunna förvänta sig att en personal som får verka professionellt (enligt definitionen på mätvärdet) också levererar bra resultat.

Det är precis som om man i kommunen har tappat fotfästet kring orsaken varför man har en skola – det enda som är relevant är hur många över tid som går ut med godkänt i resultat och som fortsätter till gymnasiet – resten är medel till målet.

De resultat där kommunen hamnar i absolut bottenplacering i Sverige handlar om andelen godkända elever och andelen som går vidare till gymnasiet. Kommentaren till det är från Lena Rosvall att hänvisa till Lärarnas riksförbund som säger att dessa rankingsiffror får lärarna att känna sig uthängda.

Ett område som Lena Rosvall dock vill lyfta upp från Lärarförbundets ranking är avsnittet lärarlöner…

 

Andra bloggar med etiketterna: , , ,

Frågan är felställd – inte ”vad” utan ”om” i föreningsbidragsärendet

tisdag, 24 januari, 2017

Vi kommer alla ihåg återremisserna på december månads fullmäktigemöte. Det var att ge mer pengar till socialnämnden, att köpa renoveringsobjekt till flyktingar och till sist kravet på kulturell mångfald för att få föreningsbidrag.

Jag håller med om återremisserna för de båda två första men hyser inget hopp om att ärendena uppdateras när de skickas tillbaka till Fullmäktige. Samma öde kommer drabba det sista ärendet, men där har jag ett annat perspektiv på orsaken till återremissen.

Oppositionen hängde upp sig på skrivningen om kulturell mångfald; Moderaterna om skrivningen var heltäckande, Sverigedemokraterna om kulturell mångfald ens var önskvärt. Mitt perspektiv är om bidraget är önskvärt över huvud taget, oavsett mångfald eller inte.

Inglehart Values Map.svg

Vilken kulturella mångfald behövs för att kvalificera?

Här har vi föreningar som startas på grund av att det finns en idé om att man kan göra något gott för sina medmänniskor (ett av de andra kriterierna var att verksamheten riktade sig till socialtjänstens brukare). För dylik verksamhet finns då möjlighet att få bidrag från kommunen.

Om nu kommunen ser att det finns ekonomisk försvarbara anledningar till att sponsra den verksamheten, varför handlar man inte upp den tjänsten och kan knyta tjänsteleveransen till kvalitetsmål och kostnadseffektivitet?

Nu vet alla vi som sett Socialnämnden från insidan (ja, hela kommunen) att kvalitetsstyrning och kostnadseffektivitet inte är kommunens starka sida. Med de förhoppningar, som skrivningarna till kriterier för att få bidraget, indikerar kommer pengarna distribueras utifrån rena godtycke utan möjlighet till rättssäker allokering.

Bidragsutdelningen är som en blind leder en döv och detta sker med skattepengar.

Så varför händer detta? Ni som följer politiken ser att det finns ett mönster som kommunpolitiker ägnar sig åt; lekstugan med skattepengar – det är så lätt att dela ut andras pengar. Tre exempel (utöver det ovan) kan vara på sin plats där jag tagit fighten:

Exempel nummer ett: ”Intåget i Meijeribranschen”. Det dröjde inte länge efter maktskiftet innan det nya fullmäktige beslutade att kommunen skall sponsra en hel bransch – turismindustrin.

Trots att alla nödvändiga nätverk fanns på regional nivå och att det fanns kompetenta spelare på lokal nivå så beslöt kommunpolitikerna att använda skattepengarna till att sponsra turistföretagen. Detta område ligger så långt från kärnverksamheten skola, vård, omsorg och teknisk förvaltning som det bara går att komma. Ändå så var det så lätt att skicka iväg miljoner till företagen.

Exempel nummer två: ”Monumentalmålningar beställda från kompisen”. Vårt förra kommunalråd utropade sig till konstexpert och beställer en tavla från en konstnär vars mecenat är granne med kommunalrådet själv.

Aldrig har det varit så enkelt att argumentera för korruption, bara det skedde i någon så oskyldig bransch som i kulturbranschen; en form av socialbidrag utan att kommunen skall ha försörjningsplikt till en indrivares tecknare. Men det var så enkelt att skicka iväg 600000 kronor till en grotesk skapelse som inte har något med kommunen att göra för utom att skapelsen är så bisarr att endast kommunpolitiken själv överträffar galenskapen.

Exempel nummer tre: ”Turismresor till sopstationen i Namibia”, aldrig har en kommun spenderat så mycket pengar på att bygga en stängsel runt en soptipp i tredje världen som Hörby kommun.

Gång efter annan flög kommunpolitiker och tjänstemän till södra Afrika för att lära afrikanerna demokrati. Hela uppslaget var bisarrt med tanke på hur demokratin i kommunpolitiken i Hörby fungerade med ett kommunalråd som konspirerade och intrigerade så till dem milda grad att det politiska systemet kollapsade och en stor del av kommunpolitikerna byttes ut, undertecknad inkluderad. Svårt att veta vad kalaset gick på över åren men att det kostade miljoner skattepengar råder ingen tvekan om.

Ja, det är mycket som våra kommunalråd skall hålla på med. Den största kapitalförstöringen sker dock inom kärnverksamheten när alla dessa perifera och icke värdeskapande lekaktiviteterna tar upp tid från att faktiskt leverera kvalitet i den minimalistiska organisationen som skattebetalarna är värda och förleds tro att man betalar till.

463px-Red_stylized_fist.svgJag har skrivit det tidigare och ni kan tycka det är provocerande men vi har ett fullmäktige fullt av socialister. För det är inom det socialistiska lägret som vi ideologiskt hittar politikens utbredning i civilsamhället, en process som pågått länge nog.

Argumentationen för att inte breda ut offentligheten på den enskildes bekostnad måste komma igång från den överväldigande ickesocialistiska majoriteten i fullmäktige. För ökad offentlig ambition innebär ökade behov av skatter och därmed minskad handlingsfrihet för den enskilde kommuninvånaren.

Att välja den smala vägen för ickesocialisterna är svårt och man måste förstå de ideologiska drivkrafterna varför man måste utmana och visa ledarskap inför invånarna. Man måste förklara varför en kommun varken kan eller skall hålla på med allting i stället för att civilsamhället skall engagera sig genom intresseorganisationer.

Och för det specifika ärendet om kommunbidrag, så är det inte kommunen som skall förklara för föreningar vad dessa skall hålla på med – vi har total föreningsfrihet och kommunen skall inte lägga några värderingar på detta även om det är så lockande för den socialistiska regnbågen i Hörby.

Oavsett hur intressant en ideologisk och djupt filosofisk diskussion om kulturell mångfald skulle kunna bli mellan Susanne Meijer och Stefan Borg så betackar jag mig för den. Frågan är felställd – hade jag varit med hade jag yrkat på att bidraget skulle slopas helt. Men det kommer inte fullmäktige få rösta om då ordförande Tommy Hall egenmäktigt, utan att fråga fullmäktige, skulle vägra ställa proposition på yrkandet.

Men så fungerar det i socialistiska Hörby – du kan välja från vilket håll du skall äta det kokta ägget men du kan inte få välja om du alls vill äta det kokta ägget.  Socialistisk demokrati – var så goda och (s)välj.

Andra bloggar med etiketterna: , ,

Den tiden är förbi.. utom i Hörby

tisdag, 20 december, 2016

Det är dagen efter fullmäktige. I stället för att bränna iväg ett referat som jag brukar tänkte jag istället peka ut ett beteendemönster som den styrande Socialdemokratiska regnbågen har och som tydligt visade sig i går kväll.

Mönstret går i princip ut på att det som har med flyktingar att göra är inte så noga med, utan det är mest att köra på ”så att vi har något att jobba med” som kommunalrådet uttrycker det gång efter annan.

Man kan plocka upp tråden i somras när regnbågen ville få igenom rätten att låta Susanne Meijer och hennes kompisar i kommunstyrelsen shoppa villor för 10 miljoner utan ytterligare krav på förankring. Det var paniksituationen i flyktingmottagningen som rättfärdigade den agendan.

Nästa exempel som kan tas är socialnämndens ordförande som hals över huvud, utan nämndens vetskap, tecknade avtal med HVB hem för att få platser i början av året som sedan stod tomma till augusti. Paniken rättfärdigades med flyktingsituation krävde det.

Igår på mötet kom så dessa ärenden igen.

Första exemplet är att Socialnämnden ville täcka sitt underskott genom att äska mer pengar från kommunens resultat. I grunden vill majoriteten i nästa val visa trofén att man har en ekonomi i balans i Socialnämnden. En politisk manöver, men det material som redovisades förklarade inte vad det var som drivit på underskottet.

borg122016

Stefan Borg(sd) spänner ögonen i Hans Frank(l) under debatten om Socialnämndens underskott, kort tid efter att Borg väckt misstroendeärendet i Socialnämnden.

Stefan Borg(sd) ifrågasatte upphandlingen och undrade till vilken del är underskottet beroende på avtalen som Socialnämndens ordförande tecknade. Ordföranden själv går då upp i talarstolen och konstaterar att ”kommunen har inte förlorat en enda krona på avtalen”. Allt berodde dock på situationen med ensamkommande flyktingbarn!

Det låter helt otroligt att massor med tomma HVB platser inte kostat något.

Dessutom hävdades att ensamkommande inte var fullt finansierade från staten, något som återigen står i bjärt kontrast till vad kommunalrådets sagt innan: att flyktingmottagandet inte kostar kommunen något. Är det någon som tror på det längre när ärende efter ärende hanteras just för att täcka kostnaderna?

Det fanns inte tillräckligt med information i ärendet om tilläggsäskande för att kunna tränga igenom dimmorna. Det var helt enkelt inte så noga när det gällde flyktingsituationen att  reda ut vad som kostar vad.

Inte långt efter att fullmäktige, genom en minoritetsåterremiss, skickat tillbaka ärendet för förtydligande kommer ärende nummer två upp som pekar på beteendemönstret: Köp av gammalt fuktskadat hus för flyktingboende.

Ordförande Tommy Hall öppnade med att just boendet var inget man behövde debattera utan ärendet handlade om att förvärva en strategisk markbit. Trots det pekade underlaget på att det primära syftet var att snabbt finna ett boende för en flyktingfamilj.

Naturligtvis plockade oppositionspartierna ner planen att renovera upp huset för endast 300.000 kronor. Besiktningsmannens rapport sågade huset, bestående av lättbetong och läckande tak.

Gert Nygren ifrågasatte om kommunen har råd att köpa på sig ytterligare ett renoveringsobjekt efter äventyret med det fuktskadade mingelhuset:

Det finns inga driftskostnader eller energideklarationer i underlaget. Pengarna till renoveringen räcker endast till att sätta upp byggnadsställningarna, inte den faktiska renoveringen.

Hafsverk nummer två för kvällen presenterades för fullmäktige med hänvisning till flyktingsituationen. Det var inte så noga att reda ut de faktiska kostnaderna. Även detta ärende skickades tillbaka till kommunstyrelsen för kompletteringar om energideklaration, radonmätningar och kostnadsberäkningar, återigen med en minoritetsåterremittering.

Mönstret som ni ser är ”att det är inte så noga” och att just frånvaron av noggrannhet är som tydligast när det gäller flyktingåtgärder.

susannemeijer122016

Susanne Meijer anklagade oppositionen för att vara främlingsfientlig när renoveringsbehovet diskuterades.

Susanne Meijer började debatten med frågan om fullmäktige var ”mogna” för beslutet. Mogenheten handlar uppenbarligen om när fullmäktige resignerar inför hafsverken och trycker igenom ärendena eftersom det är meningslöst att få majoritet mot mönstret att skylla på flyktingar för ett dåligt beredningsjobb.

Så i all denna uttryckta goda vilja till att stå för en accelererad integrationen uppnår Susanne Meijers regim motsatsen:

  • Genom att förklara alla hafsverk som jobb för flyktingarna så kommer dessas integration försvåras.
  • Hon bidrar ytterligare till polarisering av politiken när ifrågasättande av dessa hafsigt förberedda förslag och beredningar klassificeras som främlingsfientlighet.
  • Flyktingarna kommer få bära hundhuvudet för kostnadsrusningarna som kommer vara resultatet av mönstret att inte arbeta igenom förslagen ordentligt innan man tar stegen över till implementation.

Birger Larsson(l) går upp i talarstolen och pratar om att man ”har ett ansvar och en plikt att anskaffa marken”. Frågan jag ställer mig är vilket ansvar man anser sig ha för den pågående polariseringen av samhället genom att tillsammans med Centerpartister, Kristdemokrater och Miljöpartister passivt låta det etiska förfallet och polariseringen fortgå under Socialdemokratins ledarskap?

Tiden när samhället såg mellan fingrarna vad gäller flyktingmottagandets kostnader är förbi… fast inte i Hörbys regnbågskoalition.

Andra bloggar med etiketterna: , , , , , , , , , , ,

Gratis är gott men finns den goda gratis-lunchen?

måndag, 2 maj, 2016

Igår var det första maj, till och med i Hörby. Hemma så rensade vi i boden den första riktiga vårdagen med riktig värme i sig. Vi har slutat hoppas på att någon tjuv skulle komma förbi och stjäla all gammal bröte som av någon anledning ackumuleras. Det blir inte bättre än att vi får åka till soptippen själva.

Vid tre-tiden tryter engagemanget i boden och jag bestämmer mig för att åka in till Hörby och lyssna på första maj talen. Visserligen är det inte riktigt min politiska inriktning, men jag gillar konceptet – politik i det offentliga rummet.

melissagutierrez_1stmay

Melissa Gutierrez

Även vad som är roligt att se är ungdomar som engagerar sig politiskt. I Hörby representerades ungdomen av Melissa Gutierrez. Faktum var att hon var nog den enda ungdomen på torget om man bortser från förskolebarnen som mer var på torget för slickepinnens skull än det politiska budskapet.

Budskapet var enkelt – allt skulle bli gratis; gratis förskola, gratis kollektivtrafik, gratis medicin, gratis glasögon, gratis äldreomsorg och gratis boende. För att garantera inkomst på äldre dar introducerades ett nytt begrepp;  äldreförsäkring.

Hur denna generella försäkring skulle tillföra något utöver pensionen berättades inte, men jag har mina aningar – mer om det sedan.

Nästa talare var någon röstboskap från Stockholm som berättade för Hörby-sossarna hur tomma ladorna var 2014 men hur bra det blivit med Magdalena Andersson som kassör.

stadsskuld

Statsskuldens utveckling, fullt i ladorna?

Tanten talade med sådan emfas att jag var tvungen att lämna min plats, så högt var ljudet. Pensionärerna runt omkring mig skruvade bara ner ljudet på hörapparaterna. Allt var Borg och Reifeldts fel med sänkta skatter – de var bovarna tillsammans med skattesmitarna i Panama.

Allt var i princip värdelöst innan 2014. 2015 och framåt var allt perfekt. Jag tänkte på likheterna med min bod hemma i trädgården – vad sossarna fyller ladorna med är en massa värdelös bråte utan praktisk genomförbarhet. Betyder det att jag är Sosse?

Efter den skrikande stockhomstanten kom min favorittalare – Henrik Andersson, fullmäktigeledamot i Hörby. Ett helt enastående tal – jag kommer inte ihåg någonting och inget har jag skrivit i mina anteckningar.

henrikandersson_1stmay

Henrik Andersson, förträfflig begåvning i talarstolen

En otrolig svada i rappt tempo. Man får helt enkelt energi av att höra honom tala. Hade han varit verksam i Jönköping eller på höglandet så hade karriären som frikyrkopastor varit given.

sm_1stmaj

Susanne Meijer berättar om en misskött kommun

Det är inte bara jag som noterar drivkraften. Nästa talare, Susanne Meijer, citerade Henrik Andersson efter valet ”nu sätter vi blåslampa på kommunen”. Meijer själv tyckte dock att man skulle gasa lagom.

Vad lagom gasning är specificerades inte men att agendan är fullmatad råder det ingen tvekan om. Vidare råder det ingen tvekan om vem det är som skall vara med och betala – minst en skattehöjning till innan valet, men om det sades inget med risk att förstöra festen på torget.

Innan tåget äntrade torget språkade jag med en äldre dam jämte mig. Hon tyckte att Susanne Meijer gör ett bra jobb, och visst kan man tycka det om man likt de föregående talarna bara tänker på allt som man kan köpa för pengar.

Och visst gäller det att förvalta tillgångarna väl – den förra regimen var katastrofal med att ta hand om fastigheterna genom  nyliberalistiska tankar implementerade i Dalkia avtalet. Men vem vågar lita på att Socialdemokraterna och Susanne Meijer är rätt parti respektive rätt person att hålla i den kommunala penningpungen?

Med stolthet berättade Susanne om integrationsprojektet på Byggmästargatan där LSS boende, med administration, skall tränga ut de äldre. På Statoiltomten skall det byggas hyreskaserner till nyanlända och ännu fler LSS boende.

Foten ligger även på gaspedalen vad gäller att skaffa mer personal till kommunen; ”räcker det med en halvtid, skall vi inte satsa på heltid direkt?” Allt som sades pekar på en större offentlig sektor.

Och det är här någonstans jag funderar på hur alltihopa detta skall betalas. Allt skall bli gratis, offentlig sektor skall bli större – men hur skall detta finansieras? Inte med ett enda ord behagade någon av talarna beröra ämnet.

hakanhansson_1stmaj

Håkan Hansson visar med en gest hur högt skattetrycket måste bli för att ha råd med allt.

De som jobbar kommer få ännu större skattebördor sig pålagda för att finansiera den ”Socialdemokratiska modellen” som man kallar det. Hur i hela friden skall de minskande skarorna som drar in skatt orka med detta utan att bli utbrända?

Susanne Meijer har själv givit svaret – medborgarlön. Sluta jobba, luta dig tillbaka och få 20.000 i månaden för att inte göra någonting alls. Vem är det då som skall dra runt skattekvarnen om man inte ens skall jobba?

Det är då jag inser vad SSU:aren pratade om i början – pensionsförsäkringen. När de som jobbar går hem och lyfter medborgarlön slår pensionsbromsen till. Då behöver man en försäkring för att täcka upp den pension man jobbat hela livet för att få.

Ingen berättade för mig hur premien till den försäkringen skulle betalas, men igår var det vackert väder i alla fall…

I morgon kan jag släppa ner axlarna när jag åker tillbaka till Kina igen. I dessa stunder känns den kinesiska staten mer förutsägbar än ett Sverige styrt av socialdemokratisk idealism och ett Hörby styrt av Susanne Meijers expansionistiska politik.

Andra bloggar med etiketterna: , , ,

Inte förmåga att bedriva politik effektivt

onsdag, 20 april, 2016

För några dagar sedan avgick Mehmen Kaplan, den miljöpartistiska bostadsministern som hade spenderat kvällar med högerextrema antesemitiska turkar. Mehmet hade mycket på sitt register.

rafat

Rafet Candemir och Mehmet Kaplan

Kaplan var tvungen att avgå när det blev för mycket. Bortförklaringarna räckte liksom inte till för ytterligare en katastrof.

Men det är inte Mehmet som är det intressanta, utan tre andra huvudspelare i dramat; Fridolin, Romson och Löfvén.

Fridolin står i SVTs Aktuellt kvällen när Kaplan slutgiltigt kastat in handduken och säger att det är ingen tvekan om Kaplans förmåga som demokrat men att det är svårt för honom att bedriva sin politik. Fridolin har fullt förtroende för Kaplan.

Det är fullständigt obegripligt att Fridolin har förtroende för en man som indirekt jobbar för turkiska staten, umgås med högerextremister, jämställer israeler med nazister och jämför IS krigare med svenskar som kämpade i Finland mot Sovjeunionen.

I SVT Nyhetsmorgon dagen efter kommer Åsa Romson och säger att terrorattacken mot WTC i New York var en olycka. Senare när sociala medier exploderar kring uttalandet korrigerar hon och säger att det var en olycka för sveriges muslimer.

Hur kan det vara något negativt för sveriges muslimer att vi faktisk börjar diskutera islamistisk terror och lyfter fram vilka konsekvenser en icke-sekulär stat egentligen innebär. Tål inte sveriges muslimer granskning eller vad är det som Åsa Romson menar?

Här har vi ett parti vars topp har totalt tappat fotfästet vad gäller att förstå vad svensk värderingsgrund handlar om. Demokratiska principer som öppenhet och bekämpande av extremism finns inte i främsta rummet hos dessa.

Givet detta så är det en skandal att vi har en statsminister som inte gör något åt situationen utan låter dessa förvirrade själar vara med och styra landet. Löven har en track record att inte agera förrän nära avgrundens kant.

Som exempel kan man ta flyktingkrisen i höstas där immigrationsverket och polisen var nära att kollapsa innan Löfvén agerade och införde passkontroller. Samma sak nu med Kaplan; två av hans ministrar var tvungna att gå ut och ta avstånd från vad Kaplan höll på med innan Löfven agerade och sparkade honom.

Både miljöpartisten Alice Bah Kuhnke och partikollegan Margot Wallström agerade utanför de stängda rummen långt innan Löfven reagerade, vilket tyder på att ärendet har varit uppe internt men att statsministern inte förmåtts att agera.

Så när Löfven till sist agerade så var det på grund av att trycket blev för stort, inte för att han hade en minister som även jobbade för den turkiska staten. Hur mycket skit från miljöpartisterna kan Löfven tänka sig ta innan han agerar?

Tänk på Åsa Romson när hon står och gråter på presskonferensen och rättfärdigar beslutet om att stänga gränsen med att hon hjälper miljöpartistiska kommunalråd, inte att orsaken till stoppet är att välfärden håller på och kollapsa.

Det blir allt tydligare att Miljöpartiet är ett särintresse som sitter i regeringen för maktens skulle, inte för Sveriges skull. När helst det faller dem in agerar de femtekolonnare lojala med regimer eller folk i Mellanöstern och inte det svenska folket.

Miljöpartisterna skulle ta en titt på en intervju med Lars trädgård där dessa rågångar förklars. Fundamenta för varje svensk:

Frågan är om Löfven ens är duglig som statsminister om han inte ens klara av att hålla koll på och styra sina 23 ministrar? Hur skall han då ha koll på Sverige och styra landet?

Andra bloggar med etiketterna: , , ,

Trygghetsboende för vem?

söndag, 10 april, 2016

Historien är dömd att upprepa sig heter det, men varför ta det som sin mission att få upprepningen till stånd? Varför har man inte lärt sig något om den oro och den uppslitande debatt som inträffade förra gången efter att mopedåkning, höga ljudnivåer och droger gjorde sitt inträde på pensionärsområdet?

Förra gången var det den dynamiska duon Ahlkvist-Cimmerbeck som tyckte att det spelade ingen roll att blanda pensionärer med ungdomar med missbruksproblem. Genom att runda socialnämnden och direktstyra tjänstemännen skapades den kris som definierade mycket av förra mandatperioden.

20160408_143523

Omdebatterade marklägenheter på Byggmästargatan.

Det var inte förrän förre fullmäktigeordföranden Göte Andersson satte ner foten som Ahlkvist motvilligt backade. Ordföranden i Socialnämnden Cimmerbeck satte sig på läktaren och en enorm turbulens uppstod på nämndsammanträdena när ordföranden passivt motsatte sig nämnden vilja.

Att det dessutom var politiskt sprängstoff även på oppositionssidan förstod jag när jag såg Susanne Meijers agerande på möte.  Ett AU möte var tvunget att ajourneras för att hon skulle ringa till partikollegor innan beslut fattades.

Social ingenjörskonst behövdes trianguleras med risken att stöta sig med väljargrupper. Att Sossarna backade in i överenskommelsen var tydligt, speciellt med Susannes historia att i nämnden prioritera LSS över allt annat.

För den som vill uppleva debatterna som utspelades sommaren 2011 kan följa länken här: http://www.perelis.se/?p=1392. Läs speciellt kommentarerna.

Så det är från detta perspektivet man skall se på veckans nyhet som slog ner som en bomb för de boende på Byggmästargatan i Hörby. Återigen försöker den politiska ledningen rasera tryggheten bland de boenden i marklägenheterna.

Att det inte skall finnas något behov av pensionärslägenheter förefaller som osannolikt. Givet de demografiska förändringar vi som samhälle genomlever och kommer stå inför, kommer behovet garanterat finnas framgent.

20160408_143432

Stopp för politisk klåfingrighet på Byggmästargatan

Vi som nämnd fick för övrigt höra samma sak 2011, att det inte fanns någon kö. Men efter att en inventering gjorts visade det sig att det faktisk fanns äldre som köade till de populära lägenheterna.

När jag läser artikeln i tidningen förstår jag att sprängstoffet fortfarande finns kvar, varför annars hänvisar ordföranden till tillfälliga LSS behov, detta trots att behoven redan fanns där 2011?

Frågorna är

  • om Göte Andersson har vänner eller släktingar kvar på Byggmästargatan,
  • om Göte Andersson fortfarande är en grå eminens inom Folkpartiet, eller
  • om det är Sossarna eller Folkpartiet håller i rodret i Socialnämnden.

Speciellt svaret på den sista frågan är intressant, för med ett socialdemokratiskt kommunalråd och med stödpartier utan varken vilja eller kraft, är beslutet nu ett lackmuspapper som visar det jag har sagt sedan valet 2014 – att sossarna styr själva i kommunen.

Det är otroligt att de ”borgerliga” partierna i Regnbågen, som gick till val på trygghetsboende till de äldre, inte står upp för vad de lovade 2014. För trygghet och långsiktighet skall inte bara gälla speciella nya boenden utan alla befintliga, även marklägenheterna på Byggmästargatan.

Så i stället för att skapa otrygghet för kommunens äldre så borde samma ordförande som en vecka tidigare hänvisade i tidningen till det pågående lokalförsörjningsprogrammet långsiktigt lösa det verkliga problemet med LSS boendet inom ramen för det programmet.

Kristdemokrater, Centerpartister och Folkpartister måste förstå att man måste kunna lita på beslut som tas. Bara för att man bor i en kommunal marklägenhet för äldre skall man inte vara rädd för att hamna i Susanne Meijers sociala petriskål.

petriskål

Andra bloggar med etiketterna: , , , ,

”Vi får se var vi hamnar”

torsdag, 15 oktober, 2015

Det har varit pressträff med den styrande vänsterkoalitionen i Hörby bestående av Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Folkpartiet. Pressträffen handlade om den nya budgeten för 2016.  Inbjudna var pressen och (till sist även) de två stödpartierna Kristdemokraterna och Centerpartiet.

I dagens lokala tidning Skånska Dagbladet berättas det vad som sas. När jag nu sitter och läser referaten så tänker jag bara ”mon Dieu”.

20140224_211909

Den starka skattehöjarkraften inom Hörbypolitiken – Socialdemokraterna och Folkpartiet driver på i samförstånd

Kommunalrådet Susanne Meijer säger följande:

Efter många kloka och konstruktiva samtal kan vi nu konstatera att vi inte är eniga. Det är ett misslyckande.

Att komma fram till ett misslyckande efter uttömmande samtal torde i mina öron tyda på att den gemensamma grund man baserat samarbetet på inte existerar.

Skånskan skriver:

Under presskonferensen var partierna måna om att ge sken av att samarbetet fungerar bra.

Det är för mig otroligt att man ens kan leka charaden på en pressträff när det är så uppenbart att man inte har ett fungerande samarbete. Igår skrev Skånskan om socialchefskicken och det är bara toppen på ett isberg där stödpartierna inte har varit inblandade i det omfattande vanstyret.

Vad är det för samarbete som hänvisas till? Ni kommer väl ihåg vad jag skrev om för exakt ett år sedan, att regnbågen bara skall samarbeta om de saker man är överens om. Historien har visat att det har blivit sant.

toblerone

Är det någon som är överraskad

Jag hänvisade även för ett år sedan till att Tobleronedivisionen gjort sitt inträde. Som ett exempel kan jag ta uttalandet i tidningen av Susanne Meijer säger

 Vi tre – S, MP och FP – lägger fram förslaget om höjd skatt med 75 öre, så får vi se var vi hamnar.

Kommunalrådet ser även möjligheter till 99öres höjning – vi får se var det hamnar. Vad är det för idiotpressträff som S, MP och FP hade bjudit in till? Man är inte färdig med budgetarbetet och man har inte regeringspartierna med på båten. Då går man ut och håller pressträff och säger att man är oeniga, att man inte vet behoven men man har ett förslag… på 75 öre… eller 99öre. Mon Dieu!

Jag kan bara glädjas av Kristina Hansens kommentar i tidningen:

 Samarbetet totalt sett i majoriteten fungerar rätt bra även om det stundtals har varit lite för tydlig S-prägel. Att vi kan gå ut och säga att vi inte är överens i skattefrågan öppnar upp för demokratin.

Detta är i grunden ett test om denna oheliga allians mellan rabiata skattehöjare och högerpartier verkligen är en sund skapelse. Det är sunt att den till sist prövas demokratiskt och då inte bara från perspektivet arvoderade poster utan även från perspektivet politikens innehåll.

Andra bloggar med etiketterna: , , , ,