Inlägg märkta ‘Välfärdsstaten’

Gott nytt år eller vad fan får jag för pengarna?

söndag, 31 december, 2017

Ytterligare ett år läggs till handlingarna när jag skriver detta på Nyårsafton 2017. Det är dags att summera den stora trenden samt att snegla lite på vad som ligger i korten nästa år.

2017 har för mig personligen varit ytterst hektiskt med resorna till Tyskland och min huvudsakliga sysselsättning där nere som verksamhetsansvarig. De helger jag varit hemma avslutas med att jag tar tåget från Höörs Station till Kastrup 04.44. Varje måndag så ser jag hjältar i sina skyddskläder på väg till sina jobb för att säkra sin försörjning och hjälpa till att finansiera samhället.

Det är med stor vördnad och respekt jag ser denna skara av människor som är tillräckligt motiverad för att fortsätta framåt utan att förvänta sig en trissvinst varje gång denna dyker upp på arbetsplatsen. Dessa människor manifesterar min grundläggande värdering om att arbeta för att göra rätt för sig.

Samtidigt så pågår det andra processer i landet som inte backar upp hjältarna. Aldrig någonsin tidigare har inkomstskillnaderna varit så stora mellan de som jobbar på golvet och VD-posterna. Att nå ett finansiellt oberoende genom arbete blir svårare.

Det tydligaste exemplet på detta kan vara pensionsöverenskommelsen där pensionsåldern höjs successivt, även för individer som jobbat hårt och fysiskt, vars kroppar går på övertid redan. En tryggad försörjning när man blir gammal bygger på att man har ett privat sparande men minsta lilla störning i livet, som barn, sjukdom eller separation, kan omöjliggöra sparande, speciellt för ovannämnda hjältar.

Men det är inte bara pensionerna.  De övriga trygghetssystemen är urholkade, jag tänker på sjukförsäkringssystemet, arbetslöshetssystemet och socialförsäkringssystemet. Statens trygghetsorganisationer som polis och försvarsmakt är även de urholkade. Kriminella på våra gator dominerar med skjutningar och våldtäkter samtidigt som ”Rysskräcken” återkommit i brist på försvarsförmåga.

Sjukvårdens hjältar går på knäna under arbetsbördan och vi har aldrig haft så få vårdplatser trots att landstingsskatterna höjs. Den kommunala skatten höjs för att finansiera en åldrande befolkning som kräver mer vård. Dessutom behövs mer skatt för att betala för det ökande antalet personer som faktiskt inte går till ett arbete varje morgon. Detta trots att vi har arbetskraftsbrist i landet. Skolan är åderlåten på resurser och har transformerats till ett integrationsprojekt.

Det är tydligt att vi som medborgare måste börja se om vårt eget hus genom sparande i brist på den gemensamt finansierade tryggheten i framtiden. Dock straffbeskattas besparingarna av staten genom ny skatt på investeringssparkontona, samtidigt som räntorna hålls låga för att hålla hjulen snurrande. Ett sjukt system av ränteavdrag gör lönearbetande människor livegna hos banker och finansieringsinstitut som därmed indirekt är sponsrade av staten. Detta sker samtidigt som ägarklassen kasserar ut börsbolagens vinster till låga kapitalskatter på 30% utan progressiv beskattning som för en vanlig lönearbetare.

Jag har under 2017 än tydligare sett att mina hjältar i samhället, de hårt arbetande individerna, är de stora förlorarna. Fler än Leif Östling borde säga ”Vad fan får jag för pengarna?”. Skillnaden mellan mina hjältar och Leif Östling är att mina hjältar inte kan öppna skalbolag i Nederländerna, Luxemburg och Malta och ”lösa problemet”. Samhällskontraktet som vi trodde var i fara har nu definitivt upplösts. Jag undrar hur lång tid det tar innan massorna, vilka jag tror anar att något har skett, inser konsekvenserna av upphörandet av välfärdsstatens trygghetssystem?

Valåret 2018 kommer bli intressant för diskussionen kommer att föras på en annan nivå. Magdalena Anderssons valbudget adresserar inte något av problemen med välfärdsstatens upphörande. Jag tror inte att valet kommer att handla om skattesatser denna gång. Givet att den svenska medelklassen får upp ögonen för ”kejsarens nya kläder”, att samhällskontraktet har upphört, så kommer valet handla om värderingar. Vad är OK, och inte, vad gäller vad våra gemensamma resurser används till – vad ingår i kontraktet helt enkelt och hur upprätthåller man det på en Europeisk nivå.

Har jag fel om medelklassens uppvaknande 2018 så kommer en mer revolutionsartad förändring inträffa när dagens 90-talister, som aldrig kommer i närheten av att kunna förledas av trygghetssystemens chimärer, vägrar betala höga skatter när man trots det sitter med alla risker kring arbetslöshet, sjukdom och pension.

Låt oss hoppas att svensken vill ta tjuren i hornen redan 2018 och undvika framtida revolt – då kan det i sanning bli ett…

Gott nytt år!

fireworks

Andra bloggar med etiketterna: ,

Våldsmonopolet – nästa patient till nedmontering

onsdag, 28 oktober, 2015

Jag har i tidigare blogginlägg berättat om mina teorier när ett samhälle slutar att existera. Tanken är att man kan räkna sig fram till ett tröskelvärde när allt rasar. Jag tog några exempel som pension, sjukförsäkring och A-kassa.

Kvar av samhället blir bara skatteinbetalningarna från de som jobbar. Dessa blir med tiden färre och färre. Skatteinbetalningar sprids på fler och fler människor i trygghetssystemen.

Gapet mellan trygghetsfinansiär och trygghetskonsument blir större och större och till slut försvinner relevansen för finansiärerna och dessa slutar bidra till det gemensamma systemet och säkrar sin trygghet på alternativa vägar.

Ni kan kritisera mig för denna krassa hållning men trygghetssystemen är för individen inga altruistiska projekt. Men detta gäller inte bara de sociala trygghetssystemen utan kan även sträcka sig till de två myndigheter som bär upp våldsmonopolet; polisen och försvaret.

En ögonöppnare kunde vi i dagarna läsa om i Skånska Dagbladet efter att det varit inbrott på Skarhults slott. Som tur var så fick tjuvarna sköta sig själva ostört, för om de blivit påkomna hade ingen hjälp funnits att tillgå. Poliserna var på kommendering i Trelleborg för att stödja problemen med att staden har fullständig invaderats av individer utan rätt att vistas i landet.

polismyndighetenI hela Mittskåne finns två patruller normalt på natten. Händer det något så är den resursen förbrukad och resten av Mittskåne är utan skydd från våldsmakten. Det är fritt fram för våldsidkare. Befolkningen är utelämnad åt sin egen förmåga att värja sig.

Det har gått så långt att till och med polisen hänvisade Skarhults ägare till en nattvandrande förening som har Eslöv-företagare som medlemmar. Föreningens syfte är att värna byns företag mot inbrott eftersom polisen historiskt inte räckt till. Låt oss kalla föreningen vid dess rätta namn: det är ett medborgargarde som polisen delegerar ansvaret till.

Och det är inte bara i Eslöv som det ser ut så här. Antalet privata väktarfirmor och väktare växer hela tiden. Villaägare installerar larm som går till grannsamverkan för det är upp till kvarteret att själv värja sig mot kriminella numera.

Om folk visste hur lite support samhället ger den enskilde i kampen mot brottsligheten när man drabbas så skulle tron på en gemensam statligt finansierad säkerhet minskas. Det är upp till den enskilde att se till att man är försäkrad både genom konventionella försäkringar men även ett fysiskt skydd.

Staten är på väg att upplösas vad gäller polisiära förmågan riktad till skydd för oss vanliga medborgare då myndigheten är underfinansierad.

Den andra myndigheten som utgör statens våldsmonopol är Försvarsmakten. Denna myndighet har ytterst att skydda oss från externa hot och vår förmåga att själva besluta, genom det demokratiska systemet, hur vi vill utforma samhället.

forsvarsmaktenDenna myndighet är under snabb nedmontering genom en konstant underfinansiering. Förra överbefälhavaren Sverker Göransson konstaterade att med det dåvarande försvarsbeslutet skulle försvaret kunna stå emot en vecka mot en attack från ”främmande makt” som det heter.

Det var då det. Staten har valt att prioritera andra utgiftsområden som slukar större och större resurser framför full finansiering av uppbyggandet av enveckasförsvaret. Konsekvensen är att vårt försvar är inte användbart till något längre.

Vi har under denna process blivit fullständigt utlämnade till andra staters välvilja att inte vålla oss skada eller utsätta oss för påtryckningar. Statens förmåga att värna landets integritet och medborgarnas trygghet har redan kollapsat.

Detta är ett faktum utan att större delen av svenskarna vet om att detta så kallade ”särintressets” praktiska betydelse försvunnit. Trots det så fortsätter skattebetalarna att betala som om att denna tjänst fortfarande tillhandahålls.

Jag vet att det låter helt otroligt, men kolla på nedan SVT dokumentär som sändes för ett halvår sedan. Man skulle kunna tro att detta skulle vålla en gigantisk debatt, men inför Försvarsbeslutet 2015 är det i princip knäpptyst om detta.

Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta när jag hör att Sveriges försvar endast har fyra funktionsdugliga kanoner… och dessutom finns de i Boden utav alla ställen.

Med det ovan så kan vi konstatera att staten successivt överger våldsmonopolet för nya spelare på banan. Du kanske tycker jag har en dystopisk analys, men om du tittar dig runt omkring så ser du utvecklingen.

Extrapolerar man utvecklingen som jag beskriver i denna och den förra artikeln så ser vi att vi är på väg mot en extrem liberalistisk stat där inte ens nattväktarfunktionen finns kvar. Denna ”stat” kommer som en reaktion på på det extremt starka staten som Socialdemokratin byggde upp under 1900-talet.

Fundera på om dina nationella politiker står upp för ditt behov av säkerhet, både fysisk och social trygghet. Vilken annan verksamhet skulle du prioritera över nationens förmåga att försvara sig självt eller att försvara din personliga säkerhet och välbefinnande?

Andra bloggar med etiketterna: , ,