Att kunna prata engelska är en successfaktor i Kina. Så varje vecka har företaget jag jobbar på en företagssponsrad aktivitet som kallas ”English corner”. Tillställningen är välbesökt för det finns en enorm nyfikenhet inte bara på språket utan även på världen utanför.
Förra fredagen var jag inbjuden för att prata om Sverige och hur jag såg på Kina. Nu kanske jag inte är representativ för svenskheten för nästan direkt hamnade vi i diskussioner om hur svensk socialförsäkring fungerar och våra skattenivåer.
I Kina finns ingen fungerande socialförsäkring visade det sig utan familjen är stommen i tryggheten i samhällsbygget. Upp till mellanstadiet är skolan gratis men sedan är det till att betala för att få tillräcklig kvalitet på utbildningen. Mina kinesiska kollegor betalar 11% skatt.
Vi svenskar brukar ju ursäkta vårt skattetryck på väl över 50% med att vi ”får en hel del tillbaka”, men det tillstår vi först efter att vi mangrant klagat. När jag frågade kineserna om de tyckte det var OK med 11% skatt på lönen förstod de inte frågan.
Satisfied? What do you mean? It is government…
Det är så fascinerande att så tydligt uppleva vad en ickedemokrati innebär – de hade inte ens en åsikt, eller ens tänkt tanken om ett annat samhälle. Styrelseskicket är fullständigt oifrågasatt. Styret av landet är helt separerat från vanliga människors liv. Tanken om ett annat sätt har svårt att infinna sig.
Så långt förra veckans tankar. Men detta har legat och gnagt inom mig, för någonstans har jag känt igen resonemanget från Sverige. ”It is government…”
För visst finns likheten även i en representativ demokrati. Avståndet mellan gemene man och politikerna på förtroendeuppdragen är väldigt långt. Inte fysiskt, att politikerna lever i ett annat bostadsområde, utan att de lever i en värld av representation där man inte representerar människor utan partier.
Dessa partier har gjort sig fullständigt oberoende av engagerade människor genom att ordna sin finansiering genom ett anonymt skatteuttag, ungefär som begravningsavgiften.
Människorna som sitter på förtroendeuppdragen svarar inte mot några väljare utan bara mot partierna. All annan lojalitet, som till exempel mot valmanskåren, straffas ut efter mandatperioden genom att förnyat uppdrag inte ges.
I regeringsformens portalparagraf står det:
All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare.
Men är det så? I och med att partierna har gjort sig oberoende av folket har partierna blivit kolosser likt de förvaltningar som de är satta att styra. Dessa kolosser är intrigerande avdelningar i samma organisationen och de svara inte mot någon annan än sig själva.
I denna intrigerande avdelning i organisationen premieras endast passivitet bortsett från toppskiktet. Rädslan att ha fel åsikt är alltigenom dominerande vilket leder till en extremt låg intellektuell höjd. Ett repressivt debattklimat ger att endast externa hot mot avdelningen själv kan diskuteras fritt.
Det som jag beskriver ovan borde bara gälla för en kommunistdiktatur, men tyvärr gäller det för Sverige också med den enda skillnaden att vi har flera ”kommunistpartier” i Sverige.
Så hur gör man för att få partierna att representera folket och inte bara sig själva. Hur gör man partierna beroende av folket inte tvärt om? Jag tror att svaret är lika enkelt att beskriva som det är svårt att genomföra.
Ta bort allt partistöd.
Vi måste se att den enda verkliga tillgången som ett parti har är engagerade representanter och dessa representerar väljare och ingenting annat. Dessa representanter hålls samman av idéer och inte av repressiva organisationer.
Skall partiet som organisation ha ett existensberättigande så måste de beskriva en vision om en framtid som människor är intresserade av att engagera sig för. Det räcker inte med att lansera ett åttonde jobbskatteavdrag eller ytterligare bensinprishöjningar för att locka fram människors passion för vårt gemensamma samhälle.
Varför är detta så svårt att genomföra? Tyvärr så sitter all makt hos partiorganisationerna och sannolikheten att de skall dra undan mattan för sig själva är så otroligt liten att den egentligen inte finns – ungefär som olyckan i Harrisburg… Detta ger oss alla hopp om framtiden.
Att ta bort partistödet fyller ingen funktion. Vissa partier har som policy att leverera in 10-20% av arvodet till partkassan, vilket torde innebära att solidariteten inte är med väljarna utan med partiets.
Helt sjukt; låter som en Livets ord församling. Inte nog med att partiet tar individens frihet, partiet tar även värdet av individens tid.
Nja Per.
Där har du för en gång skull fel.
Att ta bort partistöd är förödande för demokratin. Visst kan man ta bort stöd till moskéer(hindra bygglov) och hindra odemokratiska organisationer men att ta bort stöd för demokratiska valda partier öppnar bara upp för korruption som tex att facket köpt socialdemokraterna och Svenskt Näringsliv pumpar in pengar till den fd Alliansen.
Själv kämpar jag att få in en 15 åring på arbetsmarknaden men beställaren känner sig olustig med det , men samma person anser att han ska vara fullt arbetsför när denne är 18. Vad facket anser vet jag inte för det var svårt att få tag på dem en fredag em, men de hade väl arbetstidsförkortning.
Så lite mer Kinesiskt tänk borde implementeras i Sverige.