Inlägg märkta ‘Venedig’

Kollektivtrafik med passion och skicklighet

tisdag, 27 december, 2011


Det är alltid spännande att utforska varje stads kollektivtrafiksystem. Kollektivtrafiken i Venedig är båtar som cirklar runt Venedig och gör strandhugg på ”andra sidan” ibland. För att komplicera bilden något går vissa båtar genom Grand Canal, men trots det ett enkelt system.

Venedigs kollektivtrafik med full regeluppsättning (klicka på bilden för detaljer)

Det är inte mycket mer kollektivtrafik som erbjuds, så hade man inte vetat bättre skulle detta vara lösningen för världens alla städer som lider av ett konstant bilkaos; i Venedig finns det inte en enda bil! Det är så skönt, tänk om det vore så på fler platser. Axlarna verkligen sjunker ner från öronhöjden – inte ens påstridiga gatuförsäljare förmår att rubba harmonin i decembersvalkan. 

Jag tror att Venedigs motsats, som jag vet om i alla fall, är Kairo – inte mycket vatten (ja, Nilen flyter igenom Kairo, men är det verkligen fortfarande vatten?), kaos i trafiken och en kollektivtrafik som är så komplicerad att jag under två veckors intensiva studier i början på 90-talet inte begrep någonting. Frågan jag ställer mig nu 20 år senare, är om det fanns någon kollektivtrafik alls? Kanske det var ett gäng glada arabiska minibusschaufförer med tillgörande bilar, vars mängd gav sken av kollektiv trafik i form av sannolik transportrutt.

Arbetsplats med utsikt: Grand Canal, Venedig

Hur som helst gick dagens tur med båt-bussen utan missöden. Föraren på bilden hade några hårda angöringar där jag, tillsammans med en övervägande last av sydostasiatiska turister, behövde parerera med några snabba danssteg. Något liknande hade varit otänkbart på Bosporen med de 4 gånger så stora båtarna där som man dessutom kör mycket fortare och som verkar vara signifikant mycket äldre.

Jag vet inte varför jag kom att tänka på Istanbul just nu, men noterar att James Bond-filmer har spelats in i alla tre ovan nämnda städer.

Från Kastrup till Afrika snabbt som en tanke utan att lämna loungen

måndag, 26 december, 2011

Varje resa börjar med ett litet steg, i de flesta fallen till Kastrup. På julafton bar det av till Venedig, men för att överleva de numera anorektiska flygresorna besöktes SAS loungen där företaget hade dukat upp till julbord för sina passagerare.

Julbord ala SAS

Man skall inte klaga – det är den sista julmaten som kommer ätas denna julen; dillsill, currysill, köttbullar, rödkål, potatissallad och medisterkorv. Tillsammans med lite sallad, bröd och en öl var lyckan total.

Vad jag satt och funderade på när jag åt denna måltid, var att det inte är julmatsvariationen utan tanken som gör det hela till en julmåltid. Ity, för tar man bort rödkålen och sillen är man tillbaka till en vanlig vardagseftermiddag i loungen. Samma sak gäller själva julaftonen; har man inte den rätta inställningen infinner sig inte julafton själv och tror man inte på tomten lär inte den riktiga tomten dyka upp heller.

När jag kommer in på loungens toalett hör jag låten ”Do they know it is Christmas?” Inte heller med den klassikern förnimmer jag att julstämningen kryper mig närmare vid pissoaren. I stället känner jag mer hur konstigt det är att just den låten, som av mig förknippas med en svältkastastrof i Afrika, är ämnad att skänka mig julstämning i frossandets och överflödets tid.

Som 70-talist har jag vaga minnen av svälten på 80-talet, men blev påmind på nytt i veckan när jag hörde på radio om det Afrikanska svaret till ”Do they know it’s Christmas”. Svaret är en sång som heter ”Yes we do”. Musikerna som skrivit ”Yes we do” kommenterade följande:

Speaking at the launch of the single, whose proceeds will go towards teaching discipline, literacy and contraception at British schools, composer and singer Boomtown Gundane said that for years he had been irked by Geldof’s assumption that hungry Africans were also stupid.

Härligt med perspektiv…