perelis.se

Översiktsplanen är ett av kommunens viktigaste dokument. Inte bara för att den i stora penseldrag målar upp hur kommunen skall utvecklas, utan även för att beslutet föregås av en formell demokratisk process.

Igår var det “samrådsmöte” i Hörby om översiktsplanen. När det hettade till så ändrades titeln på mötet till “informationsmöte”. Jag var helt bortkollrad i hårklyverierna. Det stod dock helt klart att något samråd (vad det nu är?) skulle man inte ha på just detta möte.

Och visst visade det sig vara svårt att ha ett möte om något centralt för kommunens utveckling på landsbygden, nämligen vindkraften. Detta oavsett om det var informationsmöte eller samrådsmöte. Så i brist på information i planen om landsbygdens utveckling fanns bara oron kvar för vindkraftsutbyggnaden.

Här finns ett val att göra. Skall vi i kommunen sätta upp en vision för hur landsbygden skall blomstra eller skall vi nöja oss med att säga att “landsbygden skall växa av egen kraft”? Varför är inte naturvärdena upptagna som en resurs i planen? Det enda som skall tillgodoses är marken för en befolkningstillväxt på 1%.

I början av presentationen förklarade tjänstemännen att vi har en flyttkedja i kommunen. Nya kommunmedborgare flyttar till landsbygden och äldre flyttar från landsbygden in till centralorten. Den uppenbara frågan då, som också ställdes på mötet, är vad det finns för värden på landsbygden som attraherar nyinflyttade?

Detta hade inte utretts men det spekulerades om att det fanns naturvärden på landsbygden som gjorde att utsocknes kunde tänka sig köpa en gård i Hörby kommun. Det är rätt uppenbart för mig vilka dessa naturvärden är i den småbrutna terrängen. Värdet av att höra sånglärkans drillande i en för övrigt tyst miljö är oändligt stort. Värdet är så stort att man kan tänka sig pendla en timme för att bo i sådan miljö.

I en tid när det storskaliga jordbrukets bekämpningsmedel tar död på bina och när monokulturerna omöjliggör sånglärkans existens, då sitter vi på en skatt utan att den politiska styrgruppen vet om det. I det småbrutna gränslandet mellan slättbygden i södra Skåne och skogen i nordöstra Skåne är vi bemedlade med en unik naturtillgång av högsta värde.

Detta är uppenbarligen något som många politiker måste lära sig att värdesätta. Lärdomen måste dessutom tillskansas snarast innan denna bygd lusas ner av vindkraftsnurror. Inte ens vårt kommunala energibolag Kraftringen lyckas se någon vinst i att etablera vindkraftverk, en energiproduktionsmetod som hör gårdagen till. Hur kommer det sig då att vår kommun är drivande inom vindkraftsetablering? Finns förklaringen hos okunniga politiker eller politiker med egenintressen?

Om Diagonalen – väljer att ta bort markreserveringen men ändå är det prioriterat område

Låt oss ta ett annat perspektiv på tankarna kring värdet – Järnvägsdiagonalen. Diagonalen en tänkt järnväg mellan Blekinge/Kristianstad och Malmö/Lund/Köpenhamn. I planen väljer man att ta bort markberedskapen för hur man skall få ner den på jorden. I planen förordas en dragning men marken som behövs för dragningen har man beslutat att anlägga industrimark på.

Hur går det ihop? Hade det inte varit mer rättframt och ärligt att konstatera att kommunen inte vill avsätta mark för en framtida järnvägsförbindelse? För att man inte tror på att den kommer bli av. Kan man ha kakan och äta den samtidigt? Mitt visionära förslag tidigare om att ha stationen mitt i Hörby är mer realistiskt än kommunens hållning i översiktsplanen.

Visionärt men mer realistiskt än styrgruppens förslag i översiktsplanen.

Det finns ett perspektiv som förklarar mycket av bristen på vision i översiktsplanen. Där anges Hörbys fördel vara den billiga marken. Hur kan det vara en fördel? Det betyder ju bara att vi inte lyckats värdesätta marken som vi har i kommunen. Frågan är hur vi kan ändra på det? Hur kan vi göra Hörby mer värt, inte mindre?

Denna kapitalförstöring är samma problem som med vindkraftverken (som vi inte får diskutera), när man förstör naturvärden som är så mycket större än det man kan få ut genom att producera ström. Återigen handlar det om att lyckas formulera en plan som är större än att tillgodose markbehovet för en teoretisk befolkningstillväxt på 1%. Målet om 1% befolkningstillväxt är uppenbart felformulerat – 1% skulle på sin höjd vara ett resultat av målet inte målet i sig.

Om vi blickar framåt, hur ser det då ut? Styrgruppen som har satt riktningen för det förslag till översiktsplan som vi har framför oss idag är följande enligt handlingarna:

Lars Ahlkvist (M)
Pelle Skerup (M)
Tommy Hall (S)
Brita Larsson (Fp)
Kjell-Åke Persson (C)
Birger Torkildsen (M)
Ruben Ström (Kd)
Gunnar Bergquist (S)

Centerpartiet har tydligt konstaterat att den linje som drivits om landsbygdsperspektivet i arbetet med översiktsplanen inte är tillräckligt. I och med den nya fullmäktigelistan inför höstens val markerar Centern att den nya gruppen kommer driva linjen om värdena som finns på landsbygden.

Inget annat etablerat parti är så tydligt med att en förändring behövs. I övrigt återfinns styrgruppsmedlemmarna på partiernas listor inför valet. Var finns lärdomarna man dragit under den senaste mandatperioden? En sak är säker med personuppställningen i valet: Varken moderater eller socialdemokrater kommer stå för förändringen att öka värdet av kommunen för dig som kommuninvånare. Vem vet hur de övriga partierna kommer ställa sig?

Oavsett vilket, har jag en uppmaning till alla er läsare. Skicka in ert remissyttrande senast 2014-08-29 till planochbygg@horby.se. Ju fler som gör det desto större demokratisk förankring får dokumentet.

Vi får sedan bara hoppas att Hörbys invånare är vakna nog att välja in politiker i september som vågar stå upp för invånarna och deras åsikter. Vi har haft nog med politiker som ser den kommunala planeringen som ett Sim City på riktigt.

Politikerkåren diskuterar Sydostlänkens vara eller inte vara – en diskussion som pågått länge och väl. Det är dags att ha modet och dra strecket. Visst kommer det bli ett ramaskri från sakägarna, men Hörby samhälles möjlighet till fortsatt utveckling måste gå först.

När jag funderar på det som kallas Sydostlänken är järnvägsstationen central för dess tillblivelse. Denna punkt kommer att vara centrum i mycket av den kommande trafikplaneringen i Hörby. Läs mer om järnvägen i förra bloggningen om Diagonalens dragning. En station kommer med nödvändighet vara den stora målpunkten för trafik. Andra målpunkter i området är industriområdet som Lokalföreningen står för samt vårdcentralen. Men påverkan från dessa två är så liten att den inte motiverar investeringen i länken.

Spontant angående denna mållista måste jag först säga att Lokalföreningen bör flyttas från dess nuvarande plats till ett av industriområdena i norr eller väster om samhället. Det är synnerligen dåligt placerat i villakvarteren och i den fina naturmiljön som området annars är berikat med. Låt oss bygga bostäder mellan Näckrosgatan och ån!

Så till vägen. Jag föreslår en led från E22/Slagtofta-påfarten, genom industriområdet till resecentrum (järnväg och buss) vid nuvarande busstationen. Anslutningen söderifrån kommer på platsen för den nuvarande kraftledningsgatan, via Råby och över till Rv13.

Det finns alla möjligheter att problematisera alternativa dragning med anslutning till Kristianstadsvägen vi olika punkter. Men ser man placeringen av resecentrum faller sig dragningen naturlig. En klyvning av Karnas backar eller genom villakvarteren på Stattena är så mycket sämre då man inte kan använda leden till att tappa av villakvarteren i söder.

Att i förlängningen binda ihop mot E22-påfarten i Slagtofta ger en gen lösning från Råbyvägen.

Vi ser att vi öppnar upp för bebyggelse i Näckrosgatans förlängning, öster om vägen. Både norr och söder om ån kan man med fördel bebygga med bostäder. Dessa bostäder kommer ha under en kilometer från järnvägsstationen och ungefär samma avstånd till nuvarande centrala delarna av Hörby.

Vi i Hörby tenderar att tänka på Diagonalen som en järnväg mellan Hörby och Lund/Malmö och till Kristianstad. Jag vill mena att det är kontraproduktivt att ha detta perspektiv. Vi måste acceptera att Hörbys inblandning i Diagonal-projektet är av en tillfällighet på grund av lokalisering av samhället mitt mellan Lund och Kristianstad.

Diagonalen handlar om att knyta ihop Skåne nordost med Malmö/Lund/Köpenhamn. Med hjälp av Diagonalen kan man från Kristianstad nå Köpenhamn H på under 60 minuter. Överflödigt är det att notera Lund och Malmö kommer bli ännu bättre nått från Kristianstad.

Från Hörbys perspektiv är det viktigt att tillföra tillräckligt med värde för att tågen inte skall gå förbi i 240km/h i den flerkärniga Öresundsregionen. Vad betyder då detta perspektiv för hur vi jobbar med tanken på Diagonalen i Hörby?

Hörbys kommunpolitiker har hittills sett Diagonalen som ett problem i form av att man tar upp åtråvärd mark utmed E22. Inget händer i Diagonal-projektet, då vi alla försöker backa in i framtiden – låt oss vända på förutsättningarna.

Vi är nog alla medvetna om att en järnväg till Hörby direkt till Köpenhamn skulle innebära ett kvantum hopp vad gäller framtidsutsikterna i orten. Är vi beredda att satsa på detta?

Jag vill mena att vi definitivt är redo och vi skall satsa ordentligt och visionärt: I stället för att lägga stationen i utkanten till byn föreslår jag att vi lägger stationen mitt i Hörby, fast 8 meter ner till rälsen.

Station mitt i Hörby. Nedgång till stationen vid bussstationen och vid biblioteket. (Klicka på bilden för större bild)

En grävd tunnel, som det handlar om här, kostar ungefär 200 000kr per meter järnväg. Stationen kommer kosta mer pengar, men det är en kostnad som skulle funnits där oavsett om stationen legat vid E22 eller mitt under Hörby. Tunneln behöver gå från badet till Kristianstadsvägen och är en sträcka på 1.3km.

Vi snackar en kvarts miljard för en tågtunnel genom Hörby. Det låter som mycket pengar men sätter man det i sitt sammanhang så är det inte en orimlig kostnad. Och hör och häpna: jag tycker Hörby kommun skall vara med och betala detta!

Konsekvensen kommer bli att industrimarken runt omkring busstationen kommer bli en av Skånes meste attraktiva plaster för nybyggnation av hyreslägenheter. I ett slag kommer man kunna sälja bostadsrätter igen i Hörby.

Vi kommer dessutom skapa en täthet i centrum som är få skånska (svenska?) kommuner förunnat – en kritisk massa för att ha ett livaktigt restaurang och handel i kulturhistoriska miljöer. Hörby kommer ha goda möjligheter att undvika att bli utkonkurrerad av shopping-lador i utkanten av bebyggelsen.

Busstationen i Hörby kommer att bli ett kommunikationsnav. Busslinjerna i Hörby kommer angöra stationen vid denna punkt tillsammans med eventuella ligth rail förbindelser. Omfattande pendlarparkeringar behövs i nära anslutning. Infrastrukturen till och från detta nav måste förbättras med både tillfarter från E22/Rv13 samt via Sydostleden.

Det ekonomiska värdet att genomföra detta projekt för Hörby är smått ofattbart, inte bara kostnaderna utan speciellt inkomsterna i form av skatteintäkter och värdet av ett levande kulturmiljö. Det största hotet mot att inte komma i mål med detta är vi själva – att vi inte vågar spänna bågen så vi därigenom missar att bli en del av Öresundsregionen.

Just Sydostleden kommer jag behandla i nästa artikel i serien om översiktsplanen.

Hörby har en unik plats på kartan i Sydsverige – mitt i Skåne. Som århundraden tillbaka gäller det fortfarande att de största vägarna möts här. Förr i tiden gav det upphov till handel, idag är det andra möjligheter som öppnar sig. När dessutom genomfarterna kommer öka genom Hörby framstår det som en naturlig utveckling för kommunen att satsa på just detta Skånska kors.

Alla vägar bär till Hörby?

Titta på en karta över Skåne, och se de stora noderna. Helsingborg, E4 norrut, Malmö/Lund, Trelleborg, Kristianstad och Ystad. Trafik norr och nordöst från hamnen i Ystad går genom Hörby. Trafik från Blekinge till sydväst går genom Hörby. E22 byggs ut, Riksväg 23 mellan Rolsberga och Höör kommer gå via Hörby, genom samma korsning där E22 och riksväg 13 korsar varandra.

Det är inte svårt att tänka sig att lager och spedition kommer bli en viktig näring för Hörby i framtiden. Det i kombination med Hörbys traditionella starka fordonskluster borgar för ett dynamiskt centrum. Vi har alla möjligheter med rätt planering alla förutsättningar att kunna utnyttja denna naturresurs som det moderna samhället ger oss.

I samband med korsningen finns alla förutsättningar för att bygga restauranger och bensinmackar  och därigenom skapa en livskraftig servicenäring. Med den stora genomströmning av fordon finns säkert möjligheter till externetablering av affärer. Så vi i Hörby måste på ett tidigt stadium göra ett val om vi skall tillåta det genom planeringen.

Jag anser att det vore otroligt skadligt för by-kärnan om man tillåter externetablering av de stora kedjorna. Vi måste i Hörby fokusera på att vid liv hålla den gamla stadskärnan med de offentliga miljöerna och arenorna som kommer bli mer och mer unika i framtiden.

Så med rätt planering av korsningen Rv13/23/E22 mellan Osbyholm och Hörby kommer vi ha goda möjligheter att utveckla nya näringar. Jag anser att detta skall in på ett tydligt sätt i översiktsplanen så att vi tydligt signalerar till framför allt vägverket, men även markägare att detta är den väg som vi bör gå i den långsiktiga planeringen i kommunen.

Översiktsplanen för Hörby kommun skall prövas om den är aktuell en gång varje mandatperiod enligt plan och bygglagen kapitel 3 §27. Den aktuella översiktsplanen är från 2005, så visst finns det anledning att dyka ner i revideringen nu.

Jag hoppas verkligen att många känner sig kallade att deltaga i processen. Läs på lagen ovan, befintlig översiktsplan, titta dig omkring och börja tänk på hur vi kan göra vår kommun bättre.

Planen skall inte vara en tjänstemannaprodukt och lagen ger alla möjligheter till ett bra medborgardeltagande. Tjänstemännen skall vara en stödjande funktion, men avsikterna skall komma från oss medborgare.

Olyckligt vore en toppstyrd plan utan medborgarengagemang. Det är viktigt att hålla i sinnet, att engagera sig för sina speciella särintressen har liten men ingalunda överordnad tyngd. Som alltid i politiken gäller det att se till så att alla de synpunkter som kommer in processen och beaktas i planen – uthållighet är en dygd.

Ett dylikt planarbete är på gränsen mellan önsketänkande och planering. Det är med nödvändighet att vi i kommunen under vårt arbete med planen vågar spänna bågen och sikta högt om vi skall komma någonstans överhuvudtaget.

Tankar som är på gränsen till vad som är möjligt är en lagom ambition, speciellt för en liten by som Hörby. Tyvärr tenderar jantelagen och de omöjligas tyranni att regera mitt ibland oss, vilket verkar smärtsamt hämmande på delaktigheten i processen och dess resultat.

Dialogmöte den 6e december i fullmäktigesalen

Den 6e december förra året hade plan- och byggkontoret bjudit in till dialogmöte. Vi fick sätta pluppar på en karta markerandes var man vill röra sig i naturen, var man skulle vilja bosätta sig och vid vilken kolliktivtrafikhållplats man vill stiga på bussen. Så om nu någon brann för de pluppar som placerades ut, gäller det att följa upp och prata med tjänstemännen för att massera in budskapet i planen.

Läs mer om dialogmötet den 6. december på kommunens hemsida samt om den fortsatta processen med översiktsplanen.

Naturligtvis har jag också funderat på översiktsplanen och de stora dragen i kommunen. Jag kommer ta mig friheten att här på bloggen i några artiklar presentera mina tankar.

Visst kommer allt inte bli verklighet, men om vi kan baxa kommunen i rätt riktning, kan vi när dagsverket är gjort, känna oss nöjda genom att luta oss tillbaka att finna tillfredsställelse i sinnesfriden.