Posts Tagged ‘Hörby’

Går till val med tungt bagage och makt-maximerade löften

lördag, februari 18th, 2017

Fredagen den 17 februari hade Skånskan en artikel om kommande skolnedläggelse i Hörby kommun. Visserligen är det bara en utredning, men bollen har satts i rullning – någon har satt agendan.

Innan du läser vidare ber jag dig att fundera först en stund på varför det inte finns en grundskola i Fulltofta eller Södra Rörum. Jag vet att båda skolbyggnaderna finns kvar, men någon skolverksamhet bedrivs inte längre. Hade Hörby kommun varit en bättre kommun om vi hade haft kvar dessa två byskolor med 2-3 elever i varje?

Frågan är om det är på grund av skolnedläggelse som makrotrenden urbanisering drivs på eller är det så att stadens dynamik och service attraherar mer än landsbygdsskolor? Alla som tänker på urbaniseringen skall inte bara se Önneköp som en byhåla utan inse att hela Hörby är en landsortshåla. Var går gränsen för “rätten” till en lokal skola? Fulltofta, Östraby, Hörby, Lund? Varför finns ingen gymnasieskola i Pärup eller varför finns inget universitet i Norrto?

Visst kan man desperat famla efter nuet och försöka hålla kvar det som varit så länge som möjligt. Trots det så kvarstår faktum att skolor kommer att läggas ner och nya öppnas beroende på flyttmönster, behov och underlag. De som inte inser det och inte ser makrotrenderna i samhället lever i förnekelse;  fakta behöver inte diskuteras som Hans Rosling så träffande konstaterade.

Vad som dock är intressant är hur våra folkvalda politiker väljer att hantera förändringen. Frånvaron av brist på ledarskap, att proaktivt leda en förändring i stället för att vägra eller förneka  förändringen, är slående.

För som vi alla vet (eller borde i alla fall veta) stannar inte utvecklingen. Reaktionärer har aldrig varit framgångsrika. Verkligheten kommer i stället tvinga fram en förändring, en förändring som inte sällan ger en suboptimering och långsiktig kapitalförstöring, jämfört med vad en förändring ledd av ett medvetet formande leder till.

Man behöver inte gå längre än till svensk industrihistoria för att få bra exempel på båda fenomenen: Ta varvkrisen där man politiskt och fackligt försökte hålla fast vid en era som redan försvunnit, men där man efter en enorm kapitalförstöring tvingades överge varvsindustrin.

Å andra sidan kan man använda stålkrisen som ett exempel på det goda förändringsarbetet i och med inrättandet av SSAB och det förändringsarbete som där genomfördes – ett mod från politiskt håll att bejaka vad som händer i omvärlden och agera på informationen.

Så därför är det så spännande att se Centern i Hörby omedelbart slå klackarna i backen när diskussioner om reformering av skolorna i Hörby diskuteras. Centerns starke man i kommunpolitiken, Anders Larsson, deklarerar direkt: “NEEEEEJ” i en artikel i Skånska dagbladet samma dag som ovan refererade artikel.

Men det är musen som ryter – för vi kommer alla ihåg hur upprörda Centerpartisterna var när de “värdelösa slöjdbänkarna” flyttades från Svensköp till Hörby centralort och där genast blev full funktionsdugliga.

Regnbågens ledare i form av Socialdemokraterna har inte tid att vänta på kusinen från landet; den roll som Centerpartiet frivilligt ikläder sig idag i den styrande Regnbågskoalitionen. Därmed är Centerpartisterna konstant akterseglade i samarbetet.

Anders Larsson

Anders Larsson, Centerpartiet i Hörby, balanserar mellan ordförandeposter och politisk förintelse

Så därför kommer det som en överraskning för Centern att just en utredning av nedläggning av landsortsskolor pågår inom Regnbågen. Förste vice ordföranden i Barn- och utbildningsnämnden är Per-Erik Andersson. Han är trots allt centerpartist och borde, kan man tycka, veta vad som händer.

Om det nu hade varit en jättefråga för Centern, varför har de inte levt rövare i press och politik för att stoppa planerna i sin linda? Populistiskt är det en slam dunk att strida för landsortsskolorna, inget kan vara enklare.

Svaret på frågan antyder taktikern Anders Larsson själv i tidningen:

– Det vore politiskt självmord att gå fram med ett förslag om att lägga ner byskolorna, säger ordföranden Anders Larsson.

Han följer upp med

– Jag har svårt att tro att något parti ställer sig bakom en nedläggning av småskolorna. Jag tror inte att den här frågan över huvud taget blir aktuell innan valet. Vi är helt överens i Centern om att byskolorna ska vara kvar, säger Anders Larsson.

Politiskt självmord för Centern är här att förskjuta de väljare som mot förmodan skulle kunna tänka sig rösta på ett totalt ryggradslöst parti som bygger ett innehållslöst varumärke om landsbygdens bevarande.

Att landsbygdsskolornas överlevnad är brickor i ett spel för närheten till maktens köttgrytor är uppenbart. Citatet “frågan blir inte aktuell innan valet” visar på att ärendet är reducerat till valtaktik och fullmäktigemandat. Uttalandet implicerar att efter valet ( då man erhållit de extra rösterna som man räknar få genom löftet att bevara landsbygdsskolorna) är det aktuellt med skolnedläggelse om man bara får sitta med i den regerande juntan.

Hur skall man kunna lita på någon Centerpartist i valet i denna fråga (eller någon annan fråga heller) så länge det primära syftet med partiet är att få sitta med i styret, oaktat vilken politik som styret genomför efter valet. Hela denna mandatperiod har man stått bakom socialiseringen av Hörby kommun utan att en enda gång haft en åsikt om det.

Till och med när Regnbågen bryter mot grundbulten i Centerns valplattform om grön energi i ärendet om solpaneler, visade det sig att det viktigaste för Centern är få sitta med vid bordet, inte driva den politik man faktiskt gått till val på och lovat väljarna man skall verka för.

Det är inte sällan man undrar varför våra politiker är verksamma inom politiken? Svaret om ett förtroendeförstörande självändamål ligger allt för nära tillhands för att man skall kunna avfärda det.

Epilog om skolorna

Vad som egentligen pågår vad gäller landsbygdsskolorna i Hörby är att Socialdemokraterna långsiktigt jobbar för alternativet med total skolnedläggelse på landsbygden. Dock kommer det på grund av den politiska situationen ske i två steg.

Första seget är att De la Gardieskolan läggs ner och ungarna bussas till Östraby. Detta kan mycket väl hända innan valet och Centern kan hävda pyrrhussegern att alla fyra skolorna blev inte nedlagda.

Nästa mandatperiod kommer Östraby ha för många elever eftersom tillbyggnaden/renoveringen aldrig hände efter De la Gardieskolans flytt. Utebliven investering hänvisas till den ekonomiska krisen i kommunen och alla andra eftersatta byggnader.

Så med argumentet att det kostar för mycket att renovera Östraby och att transportarbetet kommer bli lika stort för att att bussa barnen från Långaröd till Östraby som från Långaröd till Hörby, kan man i stället satsa på en stor skola i centralorten.

Killhult åker med av bara farten då man inte kan visa på en inflyttning av barnfamiljer… för vilken barnfamilj vågar flytta till en by utan skola…

Men nu måste väl måttet ändå vara rågat?!?!

tisdag, februari 7th, 2017

Som den pliktskyldiga samhällsmedborgare som jag är (…) så prenumererar jag på socialnämndens protokoll. Oftast så kollar man protokollet lite sporadiskt men sällan blir mina ögon stora som tefat.

sn_prot_mail

Mail från kommunen

Men nu har detta inträffat två gånger på 10 minuter. När jag läser Protokoll Socialnämnden 2017-02-06 så undrar jag om gudarna på kommunhuset har blivit tokiga.

§32 om att en boende koordinator skall anställas för att hantera kommunplacerade flyktningar som kommunstyrelsen skall finansiera. 56 lägenheter skall fram – det måste vara som att pressa vatten ur en sten att fixa fram det i attraktiva lägen i Hörby. Det måste vara den första kommunanställda trollkarlen i Sverige!

Men det var väl inte mer än väntat att ytterligare administrativ personal skall anställas i en tid när kommunen egentligen behöver göra precis tvärt om. Men det tar inte slut där; Boendekoordinatorn skall även arbeta med att “alla fastighetsägare i kommunen upprätthåller en god standard, rimliga hyror och deltar i kommunens inkluderande social och integrationsmål.”

Detta måste vara sista steget i socialismen, att kommunen ålägger alla fastighetsägare att jobba för kommunen. Otroligt!

Ärende nummer två i samma protokoll under rubriken “§33 Pågående avtal” så säger man upp avtalet med Strandpärlan som driver HVB hem. Ägarna är före detta kriminella och nu visar det sig att barn på boendet i januari blivit utsatt för övergrepp och att verksamhetsledningen sedan hotat barnet med repressalier om händelsen polisanmäldes.

Helt rätt att säga upp det avtal som ordföranden i nämnden, Hans Frank från Liberalerna, på eget bevåg tecknade med brottslingarna. Vad som är anmärkningsvärt är att samma Hans Frank har stått i Fullmäktige och prisat samma verksamhet för att deras organisation är professionell. Speciellt så var verksamhetsledningen bra, enligt Frank.

DSC_0019

Hans Frank från Liberalerna i fullmäktige i Hörby prisade Strandpärlan

Det är fullständigt obegripligt hur man kan ens tänka sig att stanna kvar efter denna serie av misstag, övertramp och sedan levererade desinformation till kommunens högsta demokratiska organ. Själv säger Hans Frank att han inte ångrar någonting (Skd 2017-02-07). Och det är inte bara äventyret med Strandpärlan som Hans Frank är ansvarig för, utan även för det faktum att Socialnämnden går back återigen trots en budgetinjektion inför förra året som man inte sett maken till.

Med vilken trovärdighet kommer Hans Frank nästa gång stå i talarstolen och berätta om Socialnämndens verksamhet, om hur ekonomin är på rätt väg när den är på villovägar, om hur bostadsförsörjningen kan säkras med ytterligare en tjänsteman, hur bra personalen uppfattar verksamheten när det skall sparas 8,4 miljoner.

Det är inte ofta jag säger det, men Hans Frank måste avgå från sin poster – förtroendekapitalet är lika slut som Socialnämndsbudgeten.

Beslutet visar på ett förakt för individens rätt att välja

fredag, februari 3rd, 2017

I veckan har ärendet om barnmorskan som vägrade vara inblandade i aborter fått ny aktualitet. Detta efter att det visats och erkänts att kampanjen för att en barnmorska skall kunna vägra vara inblandad i aborter har finansierats av kristna högern och dess pro-life organisationer i USA.

ellinor_glimmark

Ellinor Grimmark försökte bli barnmorska i Sverige

Svenska staten dömde i tingsrätten 2015 att vägra att utföra aborter som barnmorska utgjorde giltigt skäl för att inte anställa personen, d.v.s. det var inte diskriminering. Land skall med lag styras – helt rätt beslut.

Kontentan är att det går inte att komma till Sverige, som är ett samhälle som i grunden baseras på sekulära principer, och ändra samhället med hjälp av fundamentalistiska penningstinna organisationer. Man skall inte kunna pracka på svenska samhället andra normer eller kulturer genom pengar.

Jag kände själv att det var fantastiskt skönt att staten satte ner foten och inte accepterade andra kulturellt betingade uppfattningar som hade satt Sverige på ett sluttande plan vad gäller vår hållning till kvinnans rätt att själv styra över sin kropp.

Dessa åsikter som pådyvlar vad kvinnor skall och inte skall göra kommer från alla möjliga religiösa håll – gäller allt från aborter till burkor. Sverige är ett sekulärt land och skall så förbli. Sverige skall framgent hålla med samhälleliga servicefunktioner som är kulturellt neutrala – att komma och säga under en slogan om kulturell mångfald, att aborter är fel eller att kvinnor skall bära slöja, då måste vi som samhälle sätta ner foten.

Som vi i exemplet med barnmorskan i Eksjö sett så är detta med kulturell mångfald inte ett oproblematiskt begrepp. Snarare är det väldigt svårhanterligt.

Eftersom jag är på resande fot i Tyskland denna vecka missade jag det så förutsägbara skådespelet på Fullmäktige i måndags; det gällde ärendet om krav på kulturell mångfald för att få föreningsbidrag i Hörby kommun. Men utifrån Skånskans rapporterade 2017-02-01  så kan vi se naiviteten hos den styrande regnbågen i Hörby breda ut sig vad gäller viljan att uppnå “kulturell mångfald”, vad det nu är.

Jag gissar att det i debatten inte skedde någon problematisering av begreppet men väl, enligt tidningen, en massa övertoner om rasbiologiska idéer. Jag har läst Stefan Borgs anförande och jag delar i grunden hans argumentation om tillit och det frånvarande behovet av “kulturell mångfald”. Jag delar även hans tolkning av flyktingkonventionen.

dsc_0115-2

Den samlade regnbågen på tidigare fullmäktigemöte. Matilda Modig i brun(!) tröja för dagen.

Så då kommer bevisbördan att otvunget hamna hos opponenterna till Stefan Borgs argumentation. Där verkade Matilda Modig vara mest oförblommerat för kriteriet om kulturell mångfald i föreningsbidraget.

Enligt LinkedIn så är hon Socionom och jobbar inom Socialtjänsten i Malmö. Är det så att hon i den rollen tar hänsyn till vilken kultur personen kommer från eller att den sökande besitter en visst mått av  mångkulturell förmåga för att få erhålla samhällets tjänster?

Det är så fundamentalt att samhällets rättigheter tillfaller medborgarna oavsett kulturell bakgrund. Givet utgången är det inte utan fog man kan sluta sig till att det finns en uppenbar risk att Matilda Modig är konsekvent även vad gäller att det är OK att villkora aborträtten. Detta deduceras givet att kulturell mångfald är en universellt tillämpbar princip precis så som Ellinor Grimmark argumenterade i tinget.

Vidare är det så att när man väl säger sig vilja ha mångkultur då öppnar man för alla kulturyttringar. Man kan inte bara begränsa till att vara talibankramare, man måste även med öppet hjärta ta emot järnrörsdemokrater.

Därför kan man inte undgå att skratta åt inkonsekvensen när man läser att ABF visst verkar för mångkultur men Susanne Meijer säger i tidningen att hon är glad att Sverigedemokraterna inte kommer in på ABF.

Anledningen till att jag kan hålla på och argumentera runt i ärendet är tvåfalt:

Orsak ett: att begreppet kultur är så odefinierat och generellt. Det kan vara allt från religiösa kulturyttringar till etniska och politiska. Sök och läs på nätet om problematiseringarna av begreppet  kulturell mångfald så förstår ni vilka lågpannade teser från den styrande regnbågen i Hörby som legat till grund för beslutet.

Orsak två: mångfalden kommer från individernas diversitet och inte deras gruppering eller klassifiering. Jag jobbar dagligen med kineser, indier, tyskar och även svenskar. Det går bra, för att de tillför i egenskap av de individer de är, inte utifrån de kulturer de kommer ifrån. Du sätter aldrig upp en arbetsgrupp med hänsyn taget till ursprung utan bara utifrån uppgiften som skall lösas. Argumentationen om kulturell mångfald är ett systemtänk som grundar sig i önskningar att hantera grupper i stället för individer, precis så som socialismen alltid velat göra.

Att Socialdemokratin får med sig lydpartierna i regnbågen på att ideologisera föreningsbidraget är skrämmande. Min förhoppning är att stödpartierna inte har tänkt färdigt eller kanske bara röstade fel… igen.

Frågan är felställd – inte “vad” utan “om” i föreningsbidragsärendet

tisdag, januari 24th, 2017

Vi kommer alla ihåg återremisserna på december månads fullmäktigemöte. Det var att ge mer pengar till socialnämnden, att köpa renoveringsobjekt till flyktingar och till sist kravet på kulturell mångfald för att få föreningsbidrag.

Jag håller med om återremisserna för de båda två första men hyser inget hopp om att ärendena uppdateras när de skickas tillbaka till Fullmäktige. Samma öde kommer drabba det sista ärendet, men där har jag ett annat perspektiv på orsaken till återremissen.

Oppositionen hängde upp sig på skrivningen om kulturell mångfald; Moderaterna om skrivningen var heltäckande, Sverigedemokraterna om kulturell mångfald ens var önskvärt. Mitt perspektiv är om bidraget är önskvärt över huvud taget, oavsett mångfald eller inte.

Inglehart Values Map.svg

Vilken kulturella mångfald behövs för att kvalificera?

Här har vi föreningar som startas på grund av att det finns en idé om att man kan göra något gott för sina medmänniskor (ett av de andra kriterierna var att verksamheten riktade sig till socialtjänstens brukare). För dylik verksamhet finns då möjlighet att få bidrag från kommunen.

Om nu kommunen ser att det finns ekonomisk försvarbara anledningar till att sponsra den verksamheten, varför handlar man inte upp den tjänsten och kan knyta tjänsteleveransen till kvalitetsmål och kostnadseffektivitet?

Nu vet alla vi som sett Socialnämnden från insidan (ja, hela kommunen) att kvalitetsstyrning och kostnadseffektivitet inte är kommunens starka sida. Med de förhoppningar, som skrivningarna till kriterier för att få bidraget, indikerar kommer pengarna distribueras utifrån rena godtycke utan möjlighet till rättssäker allokering.

Bidragsutdelningen är som en blind leder en döv och detta sker med skattepengar.

Så varför händer detta? Ni som följer politiken ser att det finns ett mönster som kommunpolitiker ägnar sig åt; lekstugan med skattepengar – det är så lätt att dela ut andras pengar. Tre exempel (utöver det ovan) kan vara på sin plats där jag tagit fighten:

Exempel nummer ett: “Intåget i Meijeribranschen”. Det dröjde inte länge efter maktskiftet innan det nya fullmäktige beslutade att kommunen skall sponsra en hel bransch – turismindustrin.

Trots att alla nödvändiga nätverk fanns på regional nivå och att det fanns kompetenta spelare på lokal nivå så beslöt kommunpolitikerna att använda skattepengarna till att sponsra turistföretagen. Detta område ligger så långt från kärnverksamheten skola, vård, omsorg och teknisk förvaltning som det bara går att komma. Ändå så var det så lätt att skicka iväg miljoner till företagen.

Exempel nummer två: “Monumentalmålningar beställda från kompisen”. Vårt förra kommunalråd utropade sig till konstexpert och beställer en tavla från en konstnär vars mecenat är granne med kommunalrådet själv.

Aldrig har det varit så enkelt att argumentera för korruption, bara det skedde i någon så oskyldig bransch som i kulturbranschen; en form av socialbidrag utan att kommunen skall ha försörjningsplikt till en indrivares tecknare. Men det var så enkelt att skicka iväg 600000 kronor till en grotesk skapelse som inte har något med kommunen att göra för utom att skapelsen är så bisarr att endast kommunpolitiken själv överträffar galenskapen.

Exempel nummer tre: “Turismresor till sopstationen i Namibia”, aldrig har en kommun spenderat så mycket pengar på att bygga en stängsel runt en soptipp i tredje världen som Hörby kommun.

Gång efter annan flög kommunpolitiker och tjänstemän till södra Afrika för att lära afrikanerna demokrati. Hela uppslaget var bisarrt med tanke på hur demokratin i kommunpolitiken i Hörby fungerade med ett kommunalråd som konspirerade och intrigerade så till dem milda grad att det politiska systemet kollapsade och en stor del av kommunpolitikerna byttes ut, undertecknad inkluderad. Svårt att veta vad kalaset gick på över åren men att det kostade miljoner skattepengar råder ingen tvekan om.

Ja, det är mycket som våra kommunalråd skall hålla på med. Den största kapitalförstöringen sker dock inom kärnverksamheten när alla dessa perifera och icke värdeskapande lekaktiviteterna tar upp tid från att faktiskt leverera kvalitet i den minimalistiska organisationen som skattebetalarna är värda och förleds tro att man betalar till.

463px-Red_stylized_fist.svgJag har skrivit det tidigare och ni kan tycka det är provocerande men vi har ett fullmäktige fullt av socialister. För det är inom det socialistiska lägret som vi ideologiskt hittar politikens utbredning i civilsamhället, en process som pågått länge nog.

Argumentationen för att inte breda ut offentligheten på den enskildes bekostnad måste komma igång från den överväldigande ickesocialistiska majoriteten i fullmäktige. För ökad offentlig ambition innebär ökade behov av skatter och därmed minskad handlingsfrihet för den enskilde kommuninvånaren.

Att välja den smala vägen för ickesocialisterna är svårt och man måste förstå de ideologiska drivkrafterna varför man måste utmana och visa ledarskap inför invånarna. Man måste förklara varför en kommun varken kan eller skall hålla på med allting i stället för att civilsamhället skall engagera sig genom intresseorganisationer.

Och för det specifika ärendet om kommunbidrag, så är det inte kommunen som skall förklara för föreningar vad dessa skall hålla på med – vi har total föreningsfrihet och kommunen skall inte lägga några värderingar på detta även om det är så lockande för den socialistiska regnbågen i Hörby.

Oavsett hur intressant en ideologisk och djupt filosofisk diskussion om kulturell mångfald skulle kunna bli mellan Susanne Meijer och Stefan Borg så betackar jag mig för den. Frågan är felställd – hade jag varit med hade jag yrkat på att bidraget skulle slopas helt. Men det kommer inte fullmäktige få rösta om då ordförande Tommy Hall egenmäktigt, utan att fråga fullmäktige, skulle vägra ställa proposition på yrkandet.

Men så fungerar det i socialistiska Hörby – du kan välja från vilket håll du skall äta det kokta ägget men du kan inte få välja om du alls vill äta det kokta ägget.  Socialistisk demokrati – var så goda och (s)välj.

Gott nytt år!

lördag, december 31st, 2016

Kära läsare.

Ytterligare ett år har nått sin ända och visst har det varit oss förunnat att ha upplevt året på första parkett. Både i stort och  smått har händelserna givit många tankar som formar oss, våra bilder och idéer om hur världen är beskaffad.

20161231_171603

En rogivande möbel tillika värmande sällskap.

Även om det inte har varit så mycket tid över utanför jobbet så har det ändå funnits tillfälle under långa flygningar och hotellkvällar att kontemplera över händelserna. Vad som blivit lidande är skrivandet här på bloggen men även författandet av boken kring lokalpolitiken premisser har legat i träda.

Efter en hårddiskkrasch vet jag inte om jag kan få tillbaka det sextio sidor långa dokumentet som boken i dag utgör (eller utgjorde?). Hårddisken är ivägsänd till Holland för att se om materialet på den går att rädda. Den som lever får se.

Även på andra områden har det varit två steg framåt och sedan ett steg tillbaka; under hösten blev vårt hus officiellt färdigrenoverat när gruset utmed sockeln kom på plats för att förhindrar fukt krypa upp i putsen. Då dröjde det inte mer än en månad innan en läckande rörskarv gav en vattenskada i köksgolvet.

Det är som om det är en strid ström av problem som skall hanteras i snabb takt. Det höga tempot rättfärdigas enkom för att vara redo när nästa problem dyker upp. Nåja, det kanske är det som kallas “livet”, vad vet jag?

Professionellt har jag under året drivit ett globalt högprofilprojekt. Det är med stor tillfredsställelse jag nu ser container efter container lämna fabriken i sydöstra Kina mot världens konsumenter. Projektet visade mig hur viktigt ett urstarkt mandat och distribuerat beslutsfattande, skapat genom ledarskap och förtroende, är för att nå ett gemensamt mål under kort tid.

Nästa uppdrag tar mig från Kina till Tyskland. Jag har än en gång förmånen att vara med om ett paradigmskifte i teknikutvecklingen – förra gången det hände var på Ericsson när 3G och data centriska mobiler lanserades.

Det nya paradigmskiftet är att gå från fossila bränslen till förnybara. Även detta går med rasande fart som konsumenterna kanske inte förstått vidden av ännu. Min del är att möjliggöra en tät integration mellan energibärarna (batteriet) och slutprodukten så att ergonomi och användbarhet fortsätter vara i första rummet i produktcykler som bara går fortare och fortare.

Just insikten om energiomställningen gör mig så frustrerad över beslutet om solpanelerna i Hörby. Sällan har politisk taktiserande varit så tydligt men samtidigt så moraliskt förkastligt. Politiker med ett gott hjärta får i realtid i talarstolen stå tillbaka för makten och härligheten. Detta är kärnan i ovan nämnda bok och här ser vi ett beslut som går mot mänsklighetens överlevnad till förmån för ränksmidande. Prioriteringen är besynnerlig och tragisk men ack så fascinerande.

Min lokalisering i Tyskland gör det lite lättare att följa dramat i lokalpolitiken. För visst kommer det fortsätta att vara dramatiskt. Oppositionen har ännu inte förmått att forma en politik som visar på den oheliga allians som ger, den i stort borgerligt röstande kommunen Hörby, en socialdemokratisk hegemoni över agendan. Men denna politik måste formuleras.

Om Moderaterna i Hörby fortsätter att titta inåt efter sina problem, i stället för att formulera en framåtriktad kraft, så är vi dömda till ytterligare socialdemokratiskt styre med hjälp av lydpartier som ger avkall på allt vad deras politiska identitet består av.

Moderaterna är nycken för ett maktskifte. Genom att tillhandahålla visionen för den allmänborgerliga väljarskaran kan den borgerliga kannibalismen till Moderaternas förmån initieras. Dessa väljare kan då välja något annat än en fortsatt socialdemokratisk politik som syftar till att växa offentligheten på den enskildes bekostnad.

Hittills har dock Moderaterna inte förmått visa den kraften, även om man kort i budgetdebatten visade på ett nytänk i sakfrågan om besparing i kommunledningen. Partiets näringslivsförankring, ideologer, kommunikatörer och folkliga företrädare kommer att saknas stort i detta arbete.

Det kommer i slutändan bli väljarkårens medvetenhet om det gigantiska och totala svek som regnbågens stödpartier gjort sig skyldiga till. Detta mer än något annat kommer fälla avgörandet huruvida vi även nästa mandatperiod kommer ha en socialdemokratisk ledd regnbågsallians.

Därför kommer det bli spännande att se under året hur regnbågens stödparter hanterar detta hot och hur Moderaterna förbereder övertaget av mittens väljargrupper – lyckas man kommer mellanåret fram till valet 2018 bli ett…

Gott nytt år!

fireworks

 

Något med vattnet… eller inte.

onsdag, november 23rd, 2016
DSC_0019

Business-business as usual

Ikväll ligger jag i hotellsängen i en stad utan för Frankfurt och tittar på SVT nyheter. Helt plötsligt dyker lilla Hörby upp i nyhetsflödet. Otroligt, först Trump och presidentval i USA och nu Hörby. Vad kan det vara?

Naturligtvis är det någon av våra fantastiska politiker som varit framme och satt kommunen på kartan igen. Denna gång var det bråttom att ta hem afghanska barn till HVB-boende i kommunen – kosta vad det kosta vill. Här gällde det att till varje pris fixa fram platser – gissar att det är någon ogenomtänkt variant av hemmaplanslösning. Socialnämndens ordföranden singerade miljonkontrakt med glada entreprenörer utan att informera nämnden.

Just det faktum att HVB hemmet drivs av spritsmugglare från Blekinge och att chefen varit dömd för bokföringsbrott verkade vara av underordnad betydelse. Eftersom den reguljära arbetsmarknaden ändå är stängd för stora delen för utrikes födda så varför inte; kan de inte bli något annat, så kan barnen i alla fall bli kriminella.

Fantastiskt att växa upp med sådan förebilder… eller inte. Nu verkar lyckligtvis de flesta platserna ha stått tomma om man skall tro på kommunikationen från kommunen:

–  Vi har framför allt tagit hem barn som tidigare varit placerade till stora kostnader över hela landet, till de 41 platser vi har upphandlade på de tre HVB-hemmen. Platser som stod tomma och som vi ändå var tvungna att betala för, berättar Eva Klang Vänerklint.

Kommunen utropar att “minus blir plus” i flyktingbarnskarusellen. Min erfarenhet av socialförvaltningens räkenskaper är att man inte ar en aning vad som händer finansiellt. I kalkylen säger Vänerklint att allt blir bra när barnen blir 18 och kommer utanför kommunens ansvar… om det inte hade varit för de enkla faktumet att de då flyttar över från att vara delfinansierade av staten till att bli helfinansierade av kommunen genom försörjningsstöd. Det som såg ut att bli plus kommer bli minus.

Om de nu var så nära 18 strecket torde det varit korkat att ta hem “barnen”  till kommunen över huvud taget. Ett barn som aldrig varit i kommunen skulle man svårligen kunna hävda ha en anknytning till kommunen och därmed borde unge herr afghan vara boendekommunens ansvar. Genom kommunens handlande så blir minus ännu mera minus. Bra jobbat… eller inte.

Innan jag släcker lampan för ikväll tänker jag ändå att det är skönt att igen få bekräftelse på att det var inte mig det var fel på, att jag inte vållade turbulensen förra mandatperioden som vissa påstod. Kanske är det som kommunalrådet i Höör, Anna Palm, säger: “det måste vara något med vattnet i Hörby”.

God natt kära skattebetalare i Hörby… eller inte.

Kommun för vem?

tisdag, november 15th, 2016

Vårt kommunalråd anställer 30% mer kommunchef på eget bevåg. Som anledning angavs att det finns så mycket att göra. Visst kan det uppfattas vara så, men var någonstans skall man prioriterar om det inte är i toppen? Det är så mycket svårare att prioritera mellan att lägga om ett bensår eller att vända på en pensionär med liggsår, än att välja bort ytterligare en politiker-inducerad utredning.

Nej, enligt kommunalrådet skall kommunen vara en bra arbetsgivare, speciellt för kommunchefer som tjänar vad tre undersköterskor tjänar i månaden. Tveksamt om det är en lyckomaximering eller om det gynnar utfästelserna som kommunalrådet gav fackförbundet Kommunals medlemmar om de röstade rätt i valet?

Det är med kommunchefers utrymme som med hårddiskutrymme – de kommer förr eller senare att vara fullutnyttjade. Även om kommunalrådet anställde ytterligare en kommunchef på heltid kommer båda om ett tag ha för mycket att göra. Om inte chefen kan prioritera sin egen vardag, hur skall denne då kunna prioritera kommunens verksamhet?

Detta är  något som bara kan pågå under längre tid i offentlig verksamhet – hade detta varit privat verksamhet hade man blivit ekonomiskt tvingad till att prioritera och effektivisera för att inte gå under.

Det är så lätt att växa i toppen när kommunalrådet existerar som en politisk eremit bland sina arbetskamrater på kommunledningskontoret. Där sitter kommunalrådet i mental fångenskap hos administrationen. Uppdraget som medborgarna ger politikerna är att leverera mer kvalitativ och kvantitativ verksamhet i första linjen. Uppdraget är inte att ordna mer administration i toppen.

För det är ju inte bara kommunchefen som har blivit utvidgad i toppen, vi har till exempel en ny kommunsekreterare. Ytterligare en sekreterare kontra hur det var förra mandatperioden.

Ett tredje exempel är att på senaste fullmäktigemötet investeras tre miljoner i en ny propagandamaskin opererad av en kommunikatör som i sin jakt på nya invånare skall spackla över kommunens alla defekter vad bottenplaceringar på olika rankinglistor. I stället för att fixa de faktiska problemen i leveransförmågan inom kommunens uppdrag skall man genom fina hemsidor sälja den konserverade kommunalagröten. Tillåt mig tvivla på strategin.

Ibland blir det dock olycksfall i arbetet. Våra överförmyndare i Höör och Hörby kommun är så gamla att de måste gå i pension innan de dör på sina poster. Av tvång behöver man slå ihop de båda kommunernas överförmyndarfunktioner för att uppbringa tillräckligt med specialkompetens på funktionen. Detta ger i grunden en mycket bra effekt men tyvärr är det inte drivet av en vision utan av just tvång.

Men det är just denna anomalitet som visar på möjligheterna med samordningen mellan kommunerna; att med samma resurser, och en omorganisation, kan man få ut mer effekt ur samma mängd skattepengar.

Detta var endast möjligt när följande kriterium för möjlig effektivisering är uppfyllda:

  • topp-politikern eller utredningspersonal inte hade några lojaliteter till en tjänstemannakår som genom en naturkraft vill växa och göra mer.
  • varken politiker eller tjänsteman förlorar någon prestige i omorganisationen.

Varje normalt funtad person begriper att möjligheterna till minskning av kommunorganisationen  är mycket begränsad; banden mellan tjänstemän och politiker är många och starka.

Jag har själv föreslagit en kommunsammanslagning bara för att erfara hur det politiska etablissemanget reagerade kraftigt, som om hela demokratin var hotad av en större kommun, när det egentliga hotet var en möjlighet att få massa arbetslösa politiker och ledig administrativ personal.

När pensionärspartisten Jan Möller går upp i talarstolen på förra fullmäktigemötet och gör samma observation angående det nyföreslagna samarbetet, att det är dags att slå ihop kommunerna, då sätter ordförande Hall igång med ett okontrollerat grymtande där man kan höra mellan frustningarna att några sådana tankar får man inte dryfta från talarstolen i Hörby minsann.

dsc_0115

Ett självspelande piano i den skyddade verkstaden innanför kommunhusets väggar

Det är lite av ödets ironi att det är pensionärspartiet som står för framåtdrivandet i kommunen både vad gäller kommunsammanslagning och solceller. Detta till skillnad från den styrande reaktionära regnbågen som önskar sig tillbaka till den tid när staten var allenarådande, när individen skulle underordna sig och när sossarna hade egen majoritet.

Detta leder fram till den fundamentala frågan i rubriken: För vem existerar kommunen egentligen?

Jag är övertygad om att om alla kommuninvånare i en norrländsk inlandskommun försvann så skulle kommunförvaltningen i den folktomma kommunen likt förbannat vara fullt upptagen med allehanda utredningar och jobba för att få nyanställa mer administrativ personal.

Den nuvarande politiska majoriteten i Hörby kommer inte att på något sätt göra kommunens förvaltning mindre och vassare. Snarare kommer vi få en kommun som är mer och mer invasiv i människors liv, bara för den ha kapacitet till det.

Konsekvensen av det är att invånarna blir passiva i väntan på att kommunen skall gripa in och lösa allehanda uppgifter i samhället. Mer skattepengar kommer gå till verksamhet som ersätter individens ansvar och förmåga, ett ersättande som väldigt få människor egentligen vill skall inträffa om de bara såg mönstret i utvecklingen och om de förstod att det kom till kostnaden av en sämre operativ effekt i form av vård, skola och omsorg samt en högre skatt.

Tyvärr finns det inget politiskt parti som har kraft att driva denna så för medborgarna centrala fråga. Det är för sorgligt att se, att med så mycket partistöd lyckas man inte få mer nyskapande politik. Pengarna mals likt kaffebönorna ner i en oändlig mängd fikastunder för personer utan varken vision, kraft eller organisation.

Jag kan bara konstatera att inget parti finns till för att primärt tillvarata invånarnas intressen i kommunen angående service i form av skola, vård och omsorg. Vidare konstaterar jag att majoriteten av krafterna går till ränksmidande inom de särintressen som finns innanför kommunens väggar.

Som epilog vill jag förgylla er vardag kring möjligheterna med den nya kommunikatören, som skall ha hand om kommunikationsplanen och “marknadsföringen” av kommunen. Kommunikatören skall bland annat se till så att Höör och Hörby inte förväxlas, något som kommunerna riskerar att göra idag enligt utredningen som presenterades på fullmäktige.

För Hörbys del är dock förväxlingen något bra eftersom vi har chansen att förväxlas med en superkommun – det är kanske det som kommunikatören skulle jobba med. Finns den titeln på arbetsförmedlingen: “desinformatör”? Det är en sådan vi behöver i Hörby – det är vår chans att lura hit lite folk.

desinformator

Ännu så länge ger sökningen noll träffar på platsbanken…

“Motioner är till för att avslås”

måndag, oktober 31st, 2016
gert_nygren

Gert Nygren tog sig an draken.

Citatet är hämtat från Hörbys förra kommunalråd och visst hade det nya kommunalrådet tagit lärdom av företrädaren. Vid en ajournering svingades piskan över regnbågskollegorna för att principen ovan skulle bestå.

Det hela handlade om på oktober månads fullmäktige att husägare skulle få rätt att sätta upp solpaneler utan bygglov. Gert Nygren gick fram och propagerade mot ett avslagsyrkande som kommunstyrelsen rekommenderade fullmäktige att besluta om.

Och visst fanns det argument för ett befriande från bygglov; under en kvart radas argument efter argument upp för att bygglovsbefrielse är vägen att gå. Allt från rikspolitikernas utfästelser till de lokala partiernas hemsidor.

Bland annat citerades Centerns lokala sida om vad man ville åstadkomma under mandatperioden. Det var ett citat som jag kände igen:

Förenkla för mikrovattenkraft, solenergi och biogas produktion.

Ett distribuerat småskaligt produktionssystem. Med nöje kunde jag konstatera att det program som jag tillsammans med andra progressiva krafter hade satt samman inför valet 2014  nu var det program som står på Hörbycenterns hemsida.

Men det är uppenbart vad som har hänt, för ingen i den progressiva gruppen finns kvar i Hörbycentern; varken Bengt Nilsson, Maria Danielsson, Karin Gullberg, Maria Troedsson eller jag. Det var tydligt att de idéer som Centern gick till val på hade försvunnit ut genom fönstret för att få vara med vi köttgrytorna. Endast en ouppdaterad hemsida har kvar visionen.

Att de små stödpartierna hade övergett allt vad heder och rakryggighet kräver var tydligt. För efter att Susanne Meijers piska vinit under ajourneringen kom de som livegna tillbaka. Förvisso hävdade de att motionen var bra och man höll med om allt, men den skulle ändå avslås.

dsc_0115-2

En samlad regnbågsallians med för stor ego för att erkänna att verkligheten sprungit ifrån dem.

Det var så pinsamt hur de vred sig på kroken för egentligen ville de de säga “ja” men fick inte. Den ena konstiga ursäkten eller skruvade logiken efter den andra bortförklaringen följde på varandra.

  • Magnus Lennartsson (C): Jag är för solceller överallt, bra förslag.
  • Mathilda Modig (Mp): Jag vill bekräfta att jag står bakom motionen – gärna solceller, men det måste bli lättare för tjänstemännen.
  • Kristina Hansen (Kd): Jag är för, men saknar en helhetslösning [för oljeoberoende].

Jag skrattade så jag grät, tillsammans med många andra i publiken, när jag såg på farsen som utspelade sig framför mig.

Det var egentligen bara Susanne Meijer och Gunnar Bergkvist som hade argument. Susanne Meijer hänvisade till en helhetsutredning som skulle besvara alla öppna punkter, allt från fossilfritt samhälle till miljöplan. Redan i februari skulle det arbetet sättas igång, när det skulle vara klart var osäkert, antingen när Jesus går på vatten igen eller när klimatet har kollaps totalt, whatever happens first.

Mest skrämmande var Gunnar Bergkvists kommentar som lyfte på förlåten om varför sossarna är så emot slopande av bygglov för solpaneler: “Det var en del av den demokratiska processen.”

Nej, Gunnar – det är ingen demokratisk process att jag som villaägare inte kan få sätta upp en solpanel. Ett förmyndarsamhälle är inte per definition ett demokratiskt samhälle. Ett toppstyrt samhälle som kväser miljövänlig elproduktion hos en gräsrotsrörelse är inte demokrati där människor i möjligaste mån får bestämma över sina egna liv. En sosse har ingen aning om vad jag pratar om, men man skulle kunna hoppas på att resten av stödpartierna förstod.

Eftersom majoriteten var kuvad under den socialdemokratiska piskan var det tydligt att oppositionen och Gert Nygren skulle bli nedröstad. Yrkandet på återremiss kom i skurar och i skakningarna krävde ordföranden inte en motivering till återremissyrkandena som yrkandet kräver.

Regnbågen går nu hem och slickar sina sår. Hade jag inte varit så övertygad om att Centerpartisterna var helt nedbrutna av maktens korruption så skulle jag kunnat tro att Hörbys politiker faktiskt skulle kunna rösta rätt nästa gång ärendet kommer tillbaka till fullmäktige.

Vi får se om Jesus ändrar sig och kan yrka bifall till motionen som han var så nära att göra flera gånger…

Kommunala gungor och karuseller

lördag, oktober 29th, 2016

Mitt liv har varit rätt så hektiskt det senaste året med pendling till Kina och telefonkonferenser på konstiga tider. Med fem stycken containrar på väg över Stilla havet enligt tidplan har jobbet lugnat ned sig lite. Nu har jag tid att snegla på andra områden som intresserar skribenten.

Eftersom det är i slutet på månaden är det dags för kommunfullmäktige den 31 oktober i kommunhuset. Jag går in på kommunens hemsida för att se vad som händer i kommunen; en massa informationsärenden står på dagordningen. HERREGUD vad tråkigt! Inget intressant.

Andra tertialets bokslut kanske kan vara något, men om man skall tro vad som står i tidningen så är det inga överraskningar där heller – Socialnämnden går back i vanlig ordning och tekniska brottas med kostnader – och det redan innan första snön har kommit.

Förr om åren var det kostnader för socialbidrag som skenade i Socialnämnden. Efter ett tillskott på 18 miljoner har hålet flyttat sig till ensamkommande flyktingbarn. Trots kommunalrådet Susanne Meijers försäkringar nere i Östraby om att anstormningen av ensamkommande inte skulle kosta kommunen en krona, så lik förbannat härleds Socialnämndens ekonomiska slukhål just till de ensamkommande flyktingbarnen som kommunen har spridit på HVB-hem runt om i landet.

dsc_0110

Susanne Meijer

13 miljoner kronor har budgetavvikelsen blivit helt plötsligt och det verkar vara konsistent med att det inte skulle kosta något, d.v.s att budgeten för detta var noll kronor enligt kommunalrådets överslag nere i Östraby. Ja, man vet inte om man skall skratta eller gråta över naiviteten.

Mest kanske man är rädd, rädd för att vi har ett kommunalråd som verkar lida av dyskalkyli. Jag tänker att kanske har hon utbildat sig vid någon av kommunens skolor. För när jag skummar igenom Skånskan webb-nyheter ser jag en annan artikel som handlar om gymnasiebehörigheten hos de som går ut grundskolan i Hörby.

Vart femte barn som lämnar skolan i Hörby har inte fullgod kunskap för att kunna gå vidare i livet och fortsätta sin utbildning. VAR FEMTE ELEV!!! Man tror inte det är sant.

Politiker och tjänstemän är inte sena med att förklara hur det kunde bli så, eller snarare bortförklara. Det visar sig att det är ingen fara på taket – andra kommuners placerade barn på HVB-hem i Hörby kommun är de som drar ner studieresultaten.

Socialdemokraten Lena Rosvall är dock hoppfull när hon kommenterar i tidningen:

“Hon betonar att läget inte är så dystert som det kan verka och att det finns goda möjligheter för kommunen att kliva uppåt i statistiken igen.”

Men då har inte den ena hjärnhalvan pratat med med den andra. Socialnämnden skall nämligen lösa underskottet i nämndens budget genom att skapa fler HVB-hem i kommunen. Situationen kommer snarare att bli värre innan det kommer att bli bättre.

Sannolikheten att de “goda möjligheterna” som Lena Rosvall pratar om skall inträffa är lika sannolika som att socialnämndens budget kommer i balans, d.v.s. så otroligt nära noll att det kommer inträffa efter ett oändligt antal socialdemokratiska mandatperioder framåt i tiden. Alternativt kan man säga att det är osannolikt i sann Tage Danielsson-anda.

Och det är här som gungorna och karusellerna kommer in, och då handlar det inte om tekniska nämndens lekplatser utan sambanden mellan de olika systemen. Utbildningsförvaltningens chef Thomas Ringborg konstaterar att det finns ett underskott på akademiska föräldrar vilket  drar ner studieresultaten.

Vad är det som talar för att akademiker i Lund skall bosätta sig i en kommun med dåliga skolresultat? Vad är sannolikheten att skatteintäkterna kommer att öka med utebliven inflyttning av högavlönade? Vad är då sannolikheten att med ett vikande skatteunderlag att vi kan undvika skattehöjningar?

För en vanlig familj har HVB historien kostat  4000 kronor genom socialnämndens underskott. Varje Hörbybo har tappat 1000 kronor och ändå så har Susanne Meijer fått stå oemotsagd om att situationen inte kostar kommunen något, samtidigt som varje invånare är med och betalar för den ekonomiska naiviteten.

På måndag kommer jag igen bli rädd, inte bara när jag hör Susanne Meijer beskriva hur fantastiskt bra det går för kommunen, utan jag kommer bli minst lika rädd när jag ser 40 andra fullmäktigeledamöter som inte säger något i opposition mot verklighetsbeskrivningen.

Happy scary Halloween!

Meijeribranschen flyttar fram positionerna

tisdag, september 20th, 2016

När jag var på fullmäktige förra månaden var det ett antal spännande ärenden som avhandlades. Det var inköp av flyktingvillor, borgensåtagande för hyreskontrakt, investeringsplaner för fastigheter och rapportering av turismsamarbetet.

När jag nu funderar på ärendefloran så slår det mig att vi har ett fullmäktige fullt av socialister. Jag skall förklara hur jag kommer fram till det och jag skall ge en teori om hur vi har lyckats få 41 stycken socialdemokrater i fullmäktige trots att de är en liten minoritet.

Som första exempel tar jag dragningen om turismsamarbetet. Detta aktiebolag klubbades igenom av det sittande fullmäktige. När väl Ahlkvisten var borta försvann uppenbarligen allt kritiskt tänkande från fullmäktigeförsamlingen och turismbolaget gillades av alla partier. Så länge som jag själv satt i fullmäktige propagerade jag mot bolaget och jag röstade nej.

Nu satt församlingen och mös när representanter för bolaget berättade att efter en kampanj i Danmark och Tyskland hade det kommit fler danskar, tyskar… och holländare till Mellanskåne. Det togs som intäkt för att turismsamarbetet har uppfyllt sin funktion.

Om man tittar statistiskt, utanför det komiska faktumet att även holländare dyker upp utan kampanj, kan man konstatera att en ökande turismström inte är något unikt för Mittskåne utan är en nationell trend som gällt över flera år.

gästövernattningar

Trendlinjen är den streckade som visar utvecklingen över åren

Naturligtvis kommer man numera inte finna någon näringsidkare som inte gillar det kommunala bolaget som sponsrar näringen med skattepengar – allt är frid och fröjd. Dock är den relevanta frågan en annan:  Är det därför du betalar skatt?

Betalar du skatt för att kommunen skall bedriva subventionering av en näring? Här är ett exempel på att kommunen lägger under sig mer makt med hjälp av dina skattepengar. Bort försvinner individens drivkraft och ansvar att driva och utveckla företag som baseras på kommersiella samarbeten.

Ingen fråga ställdes i fullmäktige, varken då när beslutet togs eller nu, om det rimliga i att en borgerlig kommun bedriver företag inom en näring som torde, med hjälp av den support som bedrivs inom Tourism in Skåne vad gäller kompetens och marknadsföring, kunna organisera sin egna organisation utanför kommunens regi.

Som socialdemokratiserad svensk så kanske du tänker att det är väl inte så farligt, att kommunen får mer makt till kostnad av några hemtjänstassistenter? Men betänk då vart pengarna går; under året så har man haft en konsult från Tyréns som har utrett frågan om vad som är unikt i Mittskåne. Svaret: de mittskånska slotten är unikt för Mittskåne. Detta utredningsresultat är en tautologi, eftersom de mittskånska slotten bara kan finnas i mittskåne för att vara mittskånska! För detta betalade kommunen 150 000 kronor. Dessutom var Tourism in Skåne med och betalade konsulten!

Det är betydligt bättre att du som skattebetalare spenderar dina pengar än att socialisterna i fullmäktige spenderar dem i sin sandlåda – varför inte äta lunch på ett av de unika slotten i stället för att konsulten gör det?

Nästa exempel är kommunala borgensåtagandena för hyresavtal som privatpersoner ingår med risk att inte kunna fullfölja avtalet. Fastighetsbolag som verkar på hyresmarknaden kräver borgensåtagande när risken är för stor för att våga gå in i ett hyresavtal med en hyresgäst. Med beslutet i fullmäktige tar kommunen på sig framtida risker. Kommunalrådet går upp och konstaterar att “det är inte så många det rör sig om, fem stycken om året”. Hur mycket risk utsätter sig kommunen för är då en lämplig fråga?

riskvärde

Fem hushåll om året, 8000kr i hyra ger en risk på över fyra miljoner årligen.

Vad är det som gör att den styrande majoriteten bestående av socialdemokrater, miljöpartister, liberaler, centerpartister och kristdemokrater utsätter kommunen för? Svaret är, som ni kanske redan gissat från ingressen, att det är en socialistisk majoritet.

Grafen ovan visar inte bara kommunens potentiellt ökande kostnader och ökande behov av högre skatter, utan den visar även kommunens intrång hos individen som har fått kommunen gått in som borgensman för. Individen blir fastlåst i en hyresgaranterad bostad utan att kunna flytta om så jobb skulle kräva. Kanske det inte ens skulle löna sig att ta ett jobb då individen är retroaktivt skyldig att betala tillbaka de upplupna skulderna till kommunen.

Det är rena SMS-lånet för den som inte har en ekonomi, eller riskera att inte ha en ekonomi, som inte stödjer de hyreskostnader som bostaden innebär. Detta är en policy som den socialistiska majoriteten i Hörby står bakom i stället för att låta marknadens riskmekanismer eller socialförvaltningens handläggare styra vilken typ av bostad som fungerar.

Det finns två perspektiv till på dessa hyresgarantier:

  1. I en landsända där detta är undantag riskerar vi här få en pull-effekt av individer som är kandidater för hyresborgensåtagande.
  2. I och med att kommunen tar emot flyktinginvandrare med PUT (51st år 2016 och 100st år 2017) är dessa kvalificerade för borgensåtagandet och majoriteten kommer inte ha en försörjning när de ramla ut i försörjningsstödet

Båda dessa perspektiv kommer driva upp riskerna med beslutet då troligtvis substantiellt fler än 5 är kandidater för systemet. Fler människor kommer internaliseras i den kommunal verksamheten i stället för tvärt om när vi har vikande skatteintäkter.

Dessutom riskerar systemet att prioritera individen med svag anknytning till arbetsmarknaden jämfört med den som verkar på hyresmarknadens spelregler utifrån en bedömning om betalkraft, det vill säga en person som faktisk kan betala skatt. Därmed får vi en dubbel negativ effekt, både kommunens intäkt och utgift sida.

Så med en bild att kommunen blir en större och större del av människors liv fattar kommunfullmäktige beslut att gå i en socialistisk riktning på ett område där man mycket väl kunde välja en annan väg.

Som sista exempel tar vi detta med att köpa in villor för att skapa boende för nyanlända. Susanne Meijer ser det som en investering, både det faktum att man köper på sig villor och att man populerar dessa med immigranter.

Debatten i fullmäktige tog en lustig vändning när sverigedemokraten Stefan Borg konstaterade att dessa immigranter inte kan ta hand om en trädgård. Jag vet inte om det var en fälla men Meijer kontrade med att dessa invandrare inte var vilka invandrare som helt utan fullt normala människor från Syrien som visst kunde ta hand om en trädgård och reparera huset som man bor i – som vilken villaägare som helst.

Jag har ingen aning vem det är som migrationsverket kommunplacerar här och det har inte kommunalrådet heller, men låt oss anta att kommunalrådet besitter klärvoajanta egenskaper och har rätt i att det är fullt normala människor som kommer, då infinner sig frågan varför i hela friden skulle de ta hand om trädgården och underhålla huset? Det är ju knappt vanliga hyresgäster kan trappstäda utan det är en tjänst som köps in.

Det är ju bara att dra sig till minnes om hur sovjetiska bostadsområden såg ut – det var inga utopiska områden vars underhåll sköttes av de boende själva helt altruistiskt. Tvärt om var varenda lampa och handtag stulna och inte ersatta.

livinghouse

Klassiskt sovjetiskt bostadshus – kanske något för Statoil tomten om Hörbys politiker får välja?

Det är med en så ändlös naivitet att tro att hyresgästerna kommer vårda dessa villor och trädgårdar som vilka villaägare som helst, oavsett om de är immigranter eller om det är skattebetalande svenskar. Och då är det ovan scenariot den mest positiva tolkningen under antagande att de nyinflyttade är fullt socialt integrerade.

Men om det nu mot förmodan kommer att flytta in hundra notoriska husrenoverare och trädgårdsmästare, hur skall fastighetsunderhållet finansieras hade Susanne Meijer tänkt? Kommer man kunna bli biståndsbedömd en gräsklippare  på våren och penslar och målarfärg på sommaren?

Jag bara undrar hur majoriteten har tänkt att detta skall gå till, för i de uträkningar som jag kunde få ut från kommunen så fanns det inga beräkningar på vad drift och underhåll skulle gå på. Eller tänker man sig att man skriver av husen på 10 år på grund av bristande underhåll, ett bristande underhåll som blivit norm i kommunen. Det låter som en helt normal investering i den socialdemokratiska kommunen Hörby.

Med det sista exemplet ovan vill jag visa på att den styrande regnbågen har en socialistisk människosyn. Jag trodde i min enfald att vi lärt oss något om socialism i fullskaleförsökets Sovjetunionen, men så var det uppenbarligen inte – i Hörby tänker vi försöka igen… Undra hur det kommer sluta denna gång?

Hur kommer jag då fram till att det finns 41 stycken socialister i fullmäktige, tänker ni? Faktum var att Susanne Meijer själv gav svaret i debatten om flyktingvillorna – hon frågade oppositionen vilka förslag de hade på att lösa mottagningsproblematiken. Det var en öronbedövande tystnad från Sverigedemokrater, Moderater och Pensionärspartister.

Ingen av dessa hade en ett embryo till argument om en annan väg. Det enda som hördes var Eva Lindholms kritik om hur det inte hade debatterats korrekt i kommunstyrelsen eller Stefan Borgs kommentarer om hur gräsmattskötseln skulle tryggas. Det är en alldeles för dålig opposition som låter denna kantring av kommunen ner i socialistdiket ske.

Ingen av oppositionens ledamöter kunde bedriva ett ideologiskt baserat resonemang varför den inslagna vägen inte är att föredra. Ännu mindre var de förmögna till att visa på en annan väg, en väg som stimulerar individen till att ta ansvar, en väg där vi får en mindre och vassare kommun.

  • Ett privat driven turismorganisation eller sammarbetsnätverk kommer troligtvis att bättre svara för den dynamiska natur som krävs i stället för stelbenta kommunala strukturer för att tillmötesgå den nya tidens turister.
  • Den sociala inlåsningen och åsidosättande av ekonomiska principer på den lokala hyresmarknaden vållar mycket större skada än vad hantering av biståndet kostar kommunen.
  • Det är inte alls orimligt att barackalternativet var billigare för kommunen i det långa perspektivet om man räknar in kostnaderna för den sociala inlåsningen av migranterna och avskrivningen av fastigheterna.

Ibland undrar jag om jag har fler politiska tankar än hela den samlade politikerkåren (undantaget Susanne Meijer) tillsammans. Är det inte dags att ställa krav på våra politiker att faktiskt anstränga sig för de miljoner vi kastar på dem varje år.

Just ansträngningen tror jag är den felande länken. Hade inte majoriteten av Hörbys politiker varit så upptagna med att sitta på sin post, eller att vara rädd för att inte få sitta på sin post efter nästa val, så hade vi sett ett helt annat motstånd mot den förda politiken. Om inte rädslan funnits kanske till och med de döda kalla sillarna i Susannes stödpartier vågat sätta klackarna i marken och vägrat socialiseringen.

Om det skall fortsätta som det gör nu kan vi lika gärna nöja oss med Susanne Meijers kostnad på 78000 i månaden.