Meijeribranschen flyttar fram positionerna

När jag var på fullmäktige förra månaden var det ett antal spännande ärenden som avhandlades. Det var inköp av flyktingvillor, borgensåtagande för hyreskontrakt, investeringsplaner för fastigheter och rapportering av turismsamarbetet.

När jag nu funderar på ärendefloran så slår det mig att vi har ett fullmäktige fullt av socialister. Jag skall förklara hur jag kommer fram till det och jag skall ge en teori om hur vi har lyckats få 41 stycken socialdemokrater i fullmäktige trots att de är en liten minoritet.

Som första exempel tar jag dragningen om turismsamarbetet. Detta aktiebolag klubbades igenom av det sittande fullmäktige. När väl Ahlkvisten var borta försvann uppenbarligen allt kritiskt tänkande från fullmäktigeförsamlingen och turismbolaget gillades av alla partier. Så länge som jag själv satt i fullmäktige propagerade jag mot bolaget och jag röstade nej.

Nu satt församlingen och mös när representanter för bolaget berättade att efter en kampanj i Danmark och Tyskland hade det kommit fler danskar, tyskar… och holländare till Mellanskåne. Det togs som intäkt för att turismsamarbetet har uppfyllt sin funktion.

Om man tittar statistiskt, utanför det komiska faktumet att även holländare dyker upp utan kampanj, kan man konstatera att en ökande turismström inte är något unikt för Mittskåne utan är en nationell trend som gällt över flera år.

gästövernattningar

Trendlinjen är den streckade som visar utvecklingen över åren

Naturligtvis kommer man numera inte finna någon näringsidkare som inte gillar det kommunala bolaget som sponsrar näringen med skattepengar – allt är frid och fröjd. Dock är den relevanta frågan en annan:  Är det därför du betalar skatt?

Betalar du skatt för att kommunen skall bedriva subventionering av en näring? Här är ett exempel på att kommunen lägger under sig mer makt med hjälp av dina skattepengar. Bort försvinner individens drivkraft och ansvar att driva och utveckla företag som baseras på kommersiella samarbeten.

Ingen fråga ställdes i fullmäktige, varken då när beslutet togs eller nu, om det rimliga i att en borgerlig kommun bedriver företag inom en näring som torde, med hjälp av den support som bedrivs inom Tourism in Skåne vad gäller kompetens och marknadsföring, kunna organisera sin egna organisation utanför kommunens regi.

Som socialdemokratiserad svensk så kanske du tänker att det är väl inte så farligt, att kommunen får mer makt till kostnad av några hemtjänstassistenter? Men betänk då vart pengarna går; under året så har man haft en konsult från Tyréns som har utrett frågan om vad som är unikt i Mittskåne. Svaret: de mittskånska slotten är unikt för Mittskåne. Detta utredningsresultat är en tautologi, eftersom de mittskånska slotten bara kan finnas i mittskåne för att vara mittskånska! För detta betalade kommunen 150 000 kronor. Dessutom var Tourism in Skåne med och betalade konsulten!

Det är betydligt bättre att du som skattebetalare spenderar dina pengar än att socialisterna i fullmäktige spenderar dem i sin sandlåda – varför inte äta lunch på ett av de unika slotten i stället för att konsulten gör det?

Nästa exempel är kommunala borgensåtagandena för hyresavtal som privatpersoner ingår med risk att inte kunna fullfölja avtalet. Fastighetsbolag som verkar på hyresmarknaden kräver borgensåtagande när risken är för stor för att våga gå in i ett hyresavtal med en hyresgäst. Med beslutet i fullmäktige tar kommunen på sig framtida risker. Kommunalrådet går upp och konstaterar att “det är inte så många det rör sig om, fem stycken om året”. Hur mycket risk utsätter sig kommunen för är då en lämplig fråga?

riskvärde

Fem hushåll om året, 8000kr i hyra ger en risk på över fyra miljoner årligen.

Vad är det som gör att den styrande majoriteten bestående av socialdemokrater, miljöpartister, liberaler, centerpartister och kristdemokrater utsätter kommunen för? Svaret är, som ni kanske redan gissat från ingressen, att det är en socialistisk majoritet.

Grafen ovan visar inte bara kommunens potentiellt ökande kostnader och ökande behov av högre skatter, utan den visar även kommunens intrång hos individen som har fått kommunen gått in som borgensman för. Individen blir fastlåst i en hyresgaranterad bostad utan att kunna flytta om så jobb skulle kräva. Kanske det inte ens skulle löna sig att ta ett jobb då individen är retroaktivt skyldig att betala tillbaka de upplupna skulderna till kommunen.

Det är rena SMS-lånet för den som inte har en ekonomi, eller riskera att inte ha en ekonomi, som inte stödjer de hyreskostnader som bostaden innebär. Detta är en policy som den socialistiska majoriteten i Hörby står bakom i stället för att låta marknadens riskmekanismer eller socialförvaltningens handläggare styra vilken typ av bostad som fungerar.

Det finns två perspektiv till på dessa hyresgarantier:

  1. I en landsända där detta är undantag riskerar vi här få en pull-effekt av individer som är kandidater för hyresborgensåtagande.
  2. I och med att kommunen tar emot flyktinginvandrare med PUT (51st år 2016 och 100st år 2017) är dessa kvalificerade för borgensåtagandet och majoriteten kommer inte ha en försörjning när de ramla ut i försörjningsstödet

Båda dessa perspektiv kommer driva upp riskerna med beslutet då troligtvis substantiellt fler än 5 är kandidater för systemet. Fler människor kommer internaliseras i den kommunal verksamheten i stället för tvärt om när vi har vikande skatteintäkter.

Dessutom riskerar systemet att prioritera individen med svag anknytning till arbetsmarknaden jämfört med den som verkar på hyresmarknadens spelregler utifrån en bedömning om betalkraft, det vill säga en person som faktisk kan betala skatt. Därmed får vi en dubbel negativ effekt, både kommunens intäkt och utgift sida.

Så med en bild att kommunen blir en större och större del av människors liv fattar kommunfullmäktige beslut att gå i en socialistisk riktning på ett område där man mycket väl kunde välja en annan väg.

Som sista exempel tar vi detta med att köpa in villor för att skapa boende för nyanlända. Susanne Meijer ser det som en investering, både det faktum att man köper på sig villor och att man populerar dessa med immigranter.

Debatten i fullmäktige tog en lustig vändning när sverigedemokraten Stefan Borg konstaterade att dessa immigranter inte kan ta hand om en trädgård. Jag vet inte om det var en fälla men Meijer kontrade med att dessa invandrare inte var vilka invandrare som helt utan fullt normala människor från Syrien som visst kunde ta hand om en trädgård och reparera huset som man bor i – som vilken villaägare som helst.

Jag har ingen aning vem det är som migrationsverket kommunplacerar här och det har inte kommunalrådet heller, men låt oss anta att kommunalrådet besitter klärvoajanta egenskaper och har rätt i att det är fullt normala människor som kommer, då infinner sig frågan varför i hela friden skulle de ta hand om trädgården och underhålla huset? Det är ju knappt vanliga hyresgäster kan trappstäda utan det är en tjänst som köps in.

Det är ju bara att dra sig till minnes om hur sovjetiska bostadsområden såg ut – det var inga utopiska områden vars underhåll sköttes av de boende själva helt altruistiskt. Tvärt om var varenda lampa och handtag stulna och inte ersatta.

livinghouse

Klassiskt sovjetiskt bostadshus – kanske något för Statoil tomten om Hörbys politiker får välja?

Det är med en så ändlös naivitet att tro att hyresgästerna kommer vårda dessa villor och trädgårdar som vilka villaägare som helst, oavsett om de är immigranter eller om det är skattebetalande svenskar. Och då är det ovan scenariot den mest positiva tolkningen under antagande att de nyinflyttade är fullt socialt integrerade.

Men om det nu mot förmodan kommer att flytta in hundra notoriska husrenoverare och trädgårdsmästare, hur skall fastighetsunderhållet finansieras hade Susanne Meijer tänkt? Kommer man kunna bli biståndsbedömd en gräsklippare  på våren och penslar och målarfärg på sommaren?

Jag bara undrar hur majoriteten har tänkt att detta skall gå till, för i de uträkningar som jag kunde få ut från kommunen så fanns det inga beräkningar på vad drift och underhåll skulle gå på. Eller tänker man sig att man skriver av husen på 10 år på grund av bristande underhåll, ett bristande underhåll som blivit norm i kommunen. Det låter som en helt normal investering i den socialdemokratiska kommunen Hörby.

Med det sista exemplet ovan vill jag visa på att den styrande regnbågen har en socialistisk människosyn. Jag trodde i min enfald att vi lärt oss något om socialism i fullskaleförsökets Sovjetunionen, men så var det uppenbarligen inte – i Hörby tänker vi försöka igen… Undra hur det kommer sluta denna gång?

Hur kommer jag då fram till att det finns 41 stycken socialister i fullmäktige, tänker ni? Faktum var att Susanne Meijer själv gav svaret i debatten om flyktingvillorna – hon frågade oppositionen vilka förslag de hade på att lösa mottagningsproblematiken. Det var en öronbedövande tystnad från Sverigedemokrater, Moderater och Pensionärspartister.

Ingen av dessa hade en ett embryo till argument om en annan väg. Det enda som hördes var Eva Lindholms kritik om hur det inte hade debatterats korrekt i kommunstyrelsen eller Stefan Borgs kommentarer om hur gräsmattskötseln skulle tryggas. Det är en alldeles för dålig opposition som låter denna kantring av kommunen ner i socialistdiket ske.

Ingen av oppositionens ledamöter kunde bedriva ett ideologiskt baserat resonemang varför den inslagna vägen inte är att föredra. Ännu mindre var de förmögna till att visa på en annan väg, en väg som stimulerar individen till att ta ansvar, en väg där vi får en mindre och vassare kommun.

  • Ett privat driven turismorganisation eller sammarbetsnätverk kommer troligtvis att bättre svara för den dynamiska natur som krävs i stället för stelbenta kommunala strukturer för att tillmötesgå den nya tidens turister.
  • Den sociala inlåsningen och åsidosättande av ekonomiska principer på den lokala hyresmarknaden vållar mycket större skada än vad hantering av biståndet kostar kommunen.
  • Det är inte alls orimligt att barackalternativet var billigare för kommunen i det långa perspektivet om man räknar in kostnaderna för den sociala inlåsningen av migranterna och avskrivningen av fastigheterna.

Ibland undrar jag om jag har fler politiska tankar än hela den samlade politikerkåren (undantaget Susanne Meijer) tillsammans. Är det inte dags att ställa krav på våra politiker att faktiskt anstränga sig för de miljoner vi kastar på dem varje år.

Just ansträngningen tror jag är den felande länken. Hade inte majoriteten av Hörbys politiker varit så upptagna med att sitta på sin post, eller att vara rädd för att inte få sitta på sin post efter nästa val, så hade vi sett ett helt annat motstånd mot den förda politiken. Om inte rädslan funnits kanske till och med de döda kalla sillarna i Susannes stödpartier vågat sätta klackarna i marken och vägrat socialiseringen.

Om det skall fortsätta som det gör nu kan vi lika gärna nöja oss med Susanne Meijers kostnad på 78000 i månaden.

Tags: ,

Leave a Reply