Ingen exakt vetenskap

27 augusti, 2016

Ibland när man är ute och reser så blir man sjuk. Det är inte roligt att vara långt ifrån de nära och käras omsorg, eller det egna kylskåpet heller, i de stunderna. På min senaste resa till Kina så drabbades jag av någon konstig sjukdom och fick en upplevelse som hette duga av det kinesiska sjukvårdssystemet.

Det var i mitten av juli som jag på en torsdag kände mig matt, energilös och lätt illamående. Svettningar och frossningar om vart andra gjorde att jag gissade att jag hade feber också. Ja, vad beställer man från room-service menyn som är lämpligt i de stunderna? Eller är det i minibaren man hittar kurerna? Ja, det är otroligt vad synd det är om mig i stunder som den beskrivna.

På fredagsmorgonen därpå masar jag mig ner till hotellfrukosten – en tallrik yoghurt för 100 kronor. Det småländska hjärtat skriker av blotta tanken, men den energin försvinner på vägen tillbaka till rummet – helt matt landar jag i sängen. Jag sjukanmäler mig ytterligare en dag.

På kvällen känns det mycket bättre. Jag går upp i hotelloungen på 46 våningen och äter en lättare kvällsmat. Hmmm, det känns inte alls så dumt trots allt. Tar en dricka och sätter mig och filosoferar med den otroliga utsikten framför mig.

Som av en händelse råkar jag se en röd liten prick på vänster långfinger. Vad kunde det vara, funderade jag? Under kvällen kommer fler prickar båda händerna. Kliar gör de också. Det är klart att man blir lite oroad. Filmer som ”Contagion” snurrar runt i mitt huvud.

Är jag källan till nästa pandemi? Tankarna snurrar dock inte värre än att jag somnar och vaknar hyfsat pigg dagen därpå. Testteamet är inne och jobbar på lördagen så jag beslutar mig att åka ner till fabriken.

Under resan ut till fabriken så ringer teamleadern för utveckligsteamet och han undrar hur det är med mig. Jag beskriver mina kliande prickar och allmäntillståndet. Han ber att jag skall lämna över telefonen till taxichauffören och dessa båda prata loss på kinesiska. Jag får tillbaka telefonen och taxin tvärnitar för att sedan göra en 180 graders sväng. På bara några sekunder har taxin förvandlats till en ambulans.

Teamleadern berättar via telefonen att han omdirigerat taxin till Changzhous bästa sjukhus och att när taxin stannar skall jag gå ut och vänta framför ingången. Han skickar två av sina ingenjörer för att hjälpa mig på sjukhuset.

Jag känner mig genast sämre dels inför åtanken att teamleadern verkar tro att jag faktiskt bär på nästa supervirus. Dessutom mår man inte bättre av det faktum att jag skall riskera min egen hälsa genom att besöka ett sjukhus.

cz1stph

Changzhou No 1 people’s hospital

Taxin stannar efter ett tag, jag betalar och kliver ur bilen. Framför mig har jag jättesjukhuset Changzhou first people’s hospital. Min lätta bacillskräck gör sig påmind – går jag in där kommer jag aldrig ut därifrån levande tänkte jag. Jag väntar framför ingången på att mina kollegor skall komma.

Efter 20 minuters väntan känner jag hur min kropp är utmanad av den 35-gradiga värmen och den avklingand sjukdomen. Eftersom jag bara tänkte åka ner till fabriken tog jag inte med mig något vatten. Faktum var att jag hade inte med mig någonting alls förutom min telefon, laptop och lite växelpengar till taxin som nu var borta.

Jag ringer mina kollegor och frågar var de tog vägen. De var på gång men en bit bort. Jag vinglar iväg in i huset – vilken tur att jag var i närheten av ett sjukhus om jag skulle kollapsa nu tänker jag.

Kollegorna dyker upp och de drar iväg mig till någon form av reception, i stil med en gammaldags biljettlucka. De visar upp mig och mina fingrar för personen i luckan. Efter att de betalat 12 yuan (15 kronor) får jag någon form av loggbok. Mina kollegor för iväg mig tre våningar upp till någon hudmottagning. Efter fem minuters väntan visar de in mig till en läkare. Jag är helt slut på grund av vätskebristen och svettas lätt på grund av väntan i solen. Jag måste sett ordentligt sjuk ut vi det laget.

Den manliga läkaren tittar på mina fingrar. Han ber mig ta av mig skorna och strumporna och tittar på mina fötter. Han vänder sig mot mina kollegor och säger något på kinesiska, vilka i sin tur frågar mig om jag har ätit något konstigt den senaste tiden? Vilken fråga, utbrister jag! Jag är i Kina – jag äter bara konstiga saker. Jag förstår att de svarar nekande tillbaka till läkaren…

Jag blir tillsagd att ta på mig strumporna och skorna igen. Undersökningen var uppenbarligen slut. Läkaren skriver ner några kinesiska tecken i loggboken och lämnar över den. Jag tittar i boken och ser att svenska och kinesiska läkare har samma skrivstil. Kollegorna visar att det är dags att gå nu. Men…. tänker jag, jag måste få information om vad det är för sjukdom jag har.

Jag ber kollegorna fråga läkaren och läkaren svara att det kan vara något virus. Vilket virus då, frågar jag? Svårt att säga, svarar läkaren via mina tolkar. Svaren ger mer oklarhet än klarhet. Är det farligt eller smittsamt, frågar jag? Läkaren börjar surna till och vinkar undan oss tre.

fader_fouras

Fader Fouras på extraknäck

En av kollegorna säger ”don’t worry” till mig när vi lämnar rummet… jag blev allt annat än obekymrad då det kändes som om läkaren, som agerade lika gåtfullt som Fader Fouras på Fångarna på fortet, mer fokuserade på något genomströmnings KPI än på mig och min sjukdom.

Efter besöket hos fader Fouras var vi på väg två våningar ner till något form av apotek. Kollegan lägger min loggbok i en liten låda som försvinner in på andra sidan under glasrutan. Personen på andra sidan springer iväg och hämtar en massa medikamenter. Väl tillbaka öser hon ner dem i lådan tillsammans med en lapp som talade om att hela kalaset kostade 70 yuan. Jag tar medicinerna och kollegan betalar.

Ungefär 20 minuter efter att kollegorna kom in sjukhuset gick vi ut genom dörren och vi åker till kontoret. Den 30 minuter långa bilresan går åt att försöka avkoda hur alla dessa mediciner skulle tas och vad de faktiskt var till för. Antalet felkällor i denna avkodning  var många – först tolkning av läkarens skrift, sedan översättning via en kinesisk Google-translate tjänst till engelska och sedan tolkningen av det resultatet.

IMG_0599

Medicin mot något som inte var så farligt – vad det nu kunde vara? Helvetesdrycken med sugrör

Två av medicinerna var antivirala – en kräm och en tablett. Det latinska namnet stod på förpackningen så de var lätta att klura ut. Sedan var det någon kinesisk traditionell röd vätska som jag skulle tvätta mina händer och fötter med. Detta skulle hjälpa mot kliandet. Denna medicin levererades i en plastflaska som redan var öppnad.

Till sist var det någon destillerad rot som skulle drickas genom ett sugrör. Den sistnämnda smakade något så fruktansvärt att det är i det närmaste obeskrivligt hur smaklökarna vred sig i förtvivlan.

I och med detta skulle man kunna tro att denna historia var slut, men icke. Nu började akt två av historien, där sjukvårdsväsendet i västerlandet blev inblandat… fast inte på riktigt samma sätt som i katastroffilmen Contagion.

Så historien fortsätter på kvällen med att jag berättade om dagens händelser för min sambo (eller rättare sagt särbo efter denna sommaren) hemma i Sverige. Om jag nu var orolig för vilken sjukdom jag hade så blev hon nu ännu oroligare för de mediciner som jag numera, om än motvilligt, knaprade, drack och smorde in mig med.

När jag senare på kvällen somnar är jag omedveten om vilken aktivitet som sjukvårdsväsendet hemma i Sverige får upp då min sambo ringer runt och frågar efter vilken påverkan av dessa mediciner har på min artificiella hjärtklaff, då jag äter antikoagulerande medicin för att undvika blodpropp.

Beskedet från den svenska sjukvården var lika tydligt som det antal SMS, missade telefonsamtal, mail och WeChat meddelanden: Sluta att äta den traditionella kinesiska medicinen och ta ett nytt PK prov för att se vad den kinesiska medicinen gjort med mitt blodvärde.

Så när jag vaknade upp dagen därpå och fattade min telefon för att läsa alla dessa meddelanden, då insåg jag att det stundade ytterligare ett besök hos den kinesiska primärvården. När jag några minuter senare kommer in på toaletten och ser mig själv i spegeln inser jag att jag inte bara har ärende till sjukhuset angående PK-värdet.

Personen som tittade tillbaka på mig i spegeln hade ansiktet fullt av röda fläckar i ansiktet, speciellt runt munnen. Fläckarna hade spridit sig och jag såg ett scenario framför mig att hela jag skulle sluta som en enda röd fläck.

Jag ringer team leadern för utvecklingsteamet och han skickade på söndagen iväg två nya ingenjörer för att hjälpa mig genom det kinesiska sjukvårdssystemet. Denna gång gick det inte så snabbt som förra gången. Vi lyckades pricka en två timmar lång lunchstängning samt omfattande köer direkt vid öppnandet.

När vi kommer fram till den första luckan skickar min kollega in min loggbok för att sedan peka på mitt ansikte säga något på kinesiska. 12 yuan och vi får tillbaka min loggbok. Vi åker upp till hudmottagningen igen och sätter oss för att vänta.

Inom kort blir vi inkallade och en kvinnlig läkare tittar på mitt ansikte och därefter mina händer. Genom mina ingenjörskollergor frågar hon vad vi gör på sjukhuset? Antagligen så var fläckarna runt munnen en naturlig fortsättning av fläckarna på fingrarna så därmed skulle det vara fullständigt onödigt att komma tillbaka. Ingen uppdatering av loggboken behövdes.

Läkaren visade att besöket var slut men denna gång tänkte jag stå på mig med mina frågor; är det smittsamt och vad vad för sjukdom hade jag. Svaret på den första frågan var ”inte speciellt smittsamt för vuxna” och svaret på den andra frågan var återigen ”virus”.

Mina kollegor drog iväg mig ut från undersökningsrummet och ner en trappa till en kassa där man köpte ett provrör för 10 yuan. Därefter gick man vidare till en lucka genom vilken man stoppade in sin arm. I den utsatta situation tänkte jag med bävan på hur en rostig nål med massa sjukdomar skulle stickas in i min arm…

Blodprovet togs extremt fort, till och med fortare än hos systrarna på labbet på vårdcentralen i Hörby, och säkert lika kliniskt korrekt… kanske. En tejpbit i armvecket och sedan fick jag det fulla provröret i handen innan jag drog ut armen ur luckan. Efter det gick vi ner till markplan och lämnade in blodprovet på ett labb. I retur fick vi ett kvitto med streckkod på och information om att vänta i två timmar.

Två timmar senare åker vi till sjukhuset igen, skannar streckkoden i en maskin och maskinen skriver ut en lapp som berättar att mitt INR värde ligger på 2,5 vilket är precis mitt i intervallet. Därmed var den söndagen till ända.

Jag kunde lugna nära och kära (och mig själv) att den kinesiska voodoo medicinen inte hade haft någon påverkan. Jag beslutade med för att sluta ta medicinen som hämtades ut på lördagen, även den västerländska. Det kändes mycket bättre att själv vara i kontroll över min kropp än att vara utsatt för ingenjörskollegor och kinesiska medicinmäns helande behandling.

På måndagen berättade jag om äventyret för några kollegor på jobbet varpå en kollega skrattande berättade ett kinesisk ordspråk:

”När en kinesisk läkare ligger för döden åker denne till ett västerländskt sjukhus”

Nobelpris i all ära, men inte ens moderna kineserna tror på den traditionella kinesiska medicinen.

Som epilog kan skrivas att väl hemma igen så träffade jag en lärare som nog riktigt diagnosticerade min sjukdom till mul- och klövsjuka. Tur då att jag inte har en bockfot, även om mina meningsmotståndare insinuerat förekomsten av sådan.

Det måste vara ett mirakel att 1,3 miljarder kineser inte är sjukskrivna

27 juli, 2016

Veckan har varit hektisk med omständigheter i världen som påverkar projektet. I tisdags hade vi ett möte för att justera logistiken. En global telefonkonferens med mig som ringer in klockan nio på kvällen från Kina, medarbetare ringer tidig på morgon i USA och kollegor som är på semester hemma i Sverige ringer in.

Under telefonmötet reflekterade jag inte närmare över vad vi höll på med, för jag förväntade mig att de som var kallade ringde in trots att de var på semester eller utanför normal arbetstid, precis som jag själv. Det var ett bra samtal och lösningar levererades för den uppkomna situationen.

Nu på helgen har jag läst tidningarnas nätupplagor och jag ser att det pågår en debatt om att man skall växla ut företagens produktivitetsökningar som mer ledighet för arbetskraften. Detta samtidigt som staten vill att vi skall jobba mer för att betala för all ”social service” som samhället tillhandahåller.

Stor del av denna sociala service består av utbetalningar till människor som är sjukskrivna från sina arbeten där de enligt den vedertagna beskrivningen har fåtts att mått så dåligt att de blivit psykiskt sjuka av att vara på arbetsplatsen.

Det är har jag inte riktigt får ihop bilden:  vi skall jobba mer för att kunna betala mer i skatt samtidigt som vi skall jobba mindre för att inte bli sjuka och få bättre livskvalitet. Samtidigt straffas de som faktiskt jobbar mer då skattesatsen ökas progressivt ju mer man jobbar (under antagandet att det finns ett linjärt samband mellan arbetstid och lön).

20160724_160323

Kinesisk gatsopare i 37 graders värme – varför är inte han sjukskriven?

Så när jag tittar mig runt omkring i den miljö som jag befinner mig i just nu, är det med häpnad som jag ser att kineserna inte är sjukskrivna trots att de har en veckas ledigt och jobbar långt mer än åtta timmar om dagen.

Där hemma har folk fyra veckors sommarsemester och arbetstidsförkortning resten av året. Trots det är det är folket sjukskrivet som aldrig förr. Min slutsats av detta är att svenskarna är inte sjukskrivna på grund av arbetet i sig utan att de är pressade av den lutherska moralen.

Och som om inte det vore nog är de pressade av att uppfylla det perfekta livet – att allting skall vara så perfekt. Det skall vara städat hemma, det skall vara rent i trädgården, det skall resas – kort sagt en massa måsten som härrör från att svensken skall uppfylla massa ideal som mediehus och banker är upphov till.

Konsekvensen av detta är att svensken är belånad upp över öronen med en press att dra in nästa månadslön för att betala av räntorna på de lån som möjliggjort att leva upp till mediebilden av det perfekta livet. Inte konstigt att folk blir sjuka av att ha kniven mot strupen hela tiden – det måste vara jättestressande.

Tyvärr är det så att jobbet får skulden för detta. Hade svensken inte varit så belånad eller beslagen med så många måsten hade denne inte varit så livegen på arbetsplatsen. Individen hade, om den hade haft några marginaler att leva av, kunnat byta jobb för att hitta det jobb som passar personen i fråga.

Detta tillsammans med en arbetsmarknadspolitik, med LAS till exempel, som i sig ger inlåsningseffekter så har vi nog stora delar av svaret varför så många svenskar säger sig inte må bra på jobbet. I mitt tidigare inlägg så har jag stakat ut vägen för att skapa dynamiken både in, men framför allt ut från jobbet.

Det har tre komponenter:

- att arbetsgivaren är ansvarig för att inte bränna ut folk, men även

- att arbetsgivaren kan konstatera att individen inte är passande för ett visst jobb, även efter provanställningen. I övrig är det

- att individen är skyldig att se till så att dennes liv inte bränner ljuset i båda ändarna på grund av livssituationen.

Vi har varit vana vid att staten har tagit hand om oss från vaggan till graven. Detta så till den milda grad att vi mentalt har avhändat oss förmågan att säga ”nej tack” till levnadssituationer som bevisligen förstör för individen.

Systemet, som det är konfigurerat nu, kräver att arbetsgivaren tvålar ut maximalt med effekt per arbetstagare eftersom att den enda beskattningsbara enheten i den globaliserade världen är arbete. Konsekvensen av att beskatta arbete maximalt är att det uppstår en bristsituation  av denna vara, som finns i överflöd på grund av arbetslöshet och belåning.

Alla som ser sig omkring och ser en bristsituation av något som finns i överflöd torde reagera. Men ej så i Sverige för där har vi det bästa av all tänkbara system.

Det är ett väl konfigurerat system… dock för en annan tid. Låt oss nu odla vår trädgård och släppa ut alla dessa individer från fångenskapen i grottekvarnen.

Vi har haft nog med Panglossiska predikanter som förkunnat att svensk arbetsmarknad är himmelriket på jorden. Släpp nu lös svensken att agera vuxet och ansvarsfullt både mot sig självt och nationen.

 

 

Andra bloggar med etiketterna: , ,

Besked som jag saknade från Almedalen 2016

17 juli, 2016

Hela förmiddagen idag har jag lyssnat på talen från partiledarna i Almedalen. Det är inte utan en viss fascination man hör omkvädet. Lite småhuggande fram och tillbaka, tal om värderingar hit och dit och alla talar om andra som vänner mest hela tiden.

Det råder en väldig samstämmighet och gemyt om att det är rätt så bra i det stora hela. Anledningen till att det är rätt så bra, enligt borgarna, är att alliansen har styrt under nio år. Enligt regeringen är det för att Miljöpartiet och Socialdemokraterna styr just nu. Slutligen, enligt Sverigedemokraterna, är det bra för att de andra implementerat deras ståndpunkter.

Nu har jag inte hört Feministiskt Initiativ eller kommunisterna men deras anledning till att det är så bra trots allt, måste då rimligtvis vara att dessa två inte varit i närheten av regeringsmakten.

Om framtiden, säger den samlade politikerkåren att reformtakten måste vara hög. Med lite avdrag här, några subventioner där, lättnader överallt och bättre värderingar hos folk så kommer man närmare himmelriket på jorden – kort sagt får man bara fart på ”integrationen” så blir allt bra.

Men vet ni vad, jag tror inte på att mer av samma politik är det som kommer att göra skillnad. Vilka stora samhällsproblem är det som skall lösas? Min lista är enligt nedan (ingen inbördes ordning):

  1. Försvaret av landet måste rustas upp
  2. Utanförskapet måste minska
  3. Kriminella måste lagföras
  4. Skolan måste utbilda bättre
  5. Bostadsbyggandet måste öka
  6. Infrastrukturen måste stärkas

Naturligtvis begriper jag att systemen hänger ihop, men på samma sätt som asylpolitiken kraftigt reformerats (revolutionerats) för att komma i takt med verkligheten behöver ovan områden en disruptiv omdaning.

Vi vet att vi inte kan öka skattetrycket eftersom vi redan har ett av världens högsta, så det är bra för diskussionen att vi inte ens behöver fundera på det. Men, om vi inte kan öka skattetrycket så måste vi öka skattebasen och minska utgifterna för att ha råd med satsningar. Hur ser det ut med gungorna och karusellerna i Sverige idag?

1. Försvar

Försvaret saknas först av de svenska politikerna när ryssen står på Gotland. Det räcker inte med fyra kanoner i Boden. Endast Björklund tog upp detta i Almedalen. Men att återigen bygga upp ett värnpliktsförsvar (som jag tycker vi skall ha) från noll kommer att ta tid och kosta massor med pengar. Det är bara bita i det sura äpplet för vi måste göra det.

forsvar

Ungdomens törnrosasömn måste brytas och introduceras till nationellt projekt.

Detta är rena kostnadsökningar men den samhällsekonomiska biten kan vi få igen genom att vi skapar ett nationellt projekt där alla kommer vara inblandade. Ett integrationsprojekt som heter duga där vi får göra medborgare av snorungar och sedan släppa ut dem i samhället som disciplinerade och fostrade fjälljägare, oavsett bakgrund

2. Utanförskap

Utanförskapet måste minska. Det är två parametrar som måste ändras, inflödet och utflödet. Ett långvarigt utanförskap skall inte existera i ett modernt samhälle. Flexibiliteten in på och ut från arbetsplatsen måste öka.

Livstidsperspektivet, att man inte kan byta jobb, skapar ohälsa i sig och trösklar tillbaka. Vi måste gå i en dansk riktning för att åstadkomma detta. Hittills ser jag inget från svenska politiker. Konstgjord andning från Centerledaren presenterades men inga ändrade strukturer.

2a. Inflöde till utanförskap

Inflödet till utanförskapet skall minimeras genom att de sektorer som genererar de långtidssjukskrivna själva skall ta ett större ansvar för de individer som hamnar i sjukskrivningen. Om en arbetsgivare inte lyckats fånga upp att en arbetstagare inte har förutsättningar att klara av det jobb som denne är satt att sköta, ja då är det inte orimligt att arbetsgivaren ansvarar för sin försumlighet.

Det positiva är att man tvingar arbetsgivaren att använda den betydligt billigare verktygslådan innan sjukskrivningen inträffar i stället för den dyrare efter sjukskrivningen. Dessa kostnader transfereras dessutom till samhället.

Vidare, är det naivt att tro att alla är mentalt byxade för alla jobb. Ut-möjligheten från ett jobb är lika viktig som in-möjligheten.

2b. Utflöde från utanförskap

Utflödet från utanförskapet handlar om att använda människans naturliga drivkrafter att bli en del av samhället. Det är endast där som en utkomst kan sökas, inte i utanförskapet i sig. Samhället har skyldighet att säkerställa individens behov av trygghet och dess behov av mat och värme genom dagersättning för överlevnad, om individen själv inte förmår detta.

Allt utöver dessa basala behov är individen själv ansvarig att tillfredsställa. Det betyder att individens egna drivkrafter på ett helt annat sätt kommer stå i fokus.

natual way

Den nuvarande policyn för att komma ut från utanförskap är som att försöka få en droppe att falla som en fyrkant. Det vore mycket lättare att använda naturlagar

Alla insatser i form av introduktion eller integration (och den apparat som finns för att hantera social omsorg) lämnar man över till individen att själv sköta efter eget tycke.

Här finns otroligt stora pengar att spara. Men det bygger på att flexibiliteten/rörligheten på arbetsmarknaden ökar. Detta genom att en progressiv beskattning av kommunalskatt, kommunalt subventionerade arbetsgivaravgifter i den nedre delen av löneskalan införs för att eliminera tröskeleffekter.

Minsta lilla initiativ från individen skall leda till ekonomiska positiva effekter för den enskilde.

3. Rättsväsende

Att som individ inte värna andra individers trygghet, både fysisk och materiell, eller samhället självt, då förverkas rätten till att vara en del av samhället. Det är samhällets skyldighet att säkerställa att dessa individer upphör att vara ett hot mot samhällskroppen.

Varje stad som implementerat nolltolerans mot brott har nått framgång. Det är min mening att Sverige skall ha sådana muskler i våldsmonopolet att i princip alla brott beivras.

I det korta perspektivet innebär detta kostnadsökningar, medan i det långa perspektivet blir detta mycket billigare än att resurssätta endast delar av våldsmonopolet och låta kriminella härja fritt på andra områden.

4. Skola

Skolan är inget uppehållsrum för stökiga ungar. Skolan är en läroanstalt där maximal kunskap skall införskaffas under tiden man tillbringar där. Skolan är en spegling av samhället utanför. På samma sätt som det skall råda nolltolerans i samhället mot brott skall det råda nolltolerans mot stökighet i klassrummet. Läraren skall inte behöva vara ordningspolis samtidigt som denne beträder rollen som lärare.

skola

Är det någon som inte anser att det skall bli hårdare tag mot buset i skolan?

Jag är övertygad om att med rätt disciplin i skolan kommer bara de barn och ungdomar som är i skolan för utbildningens skull finnas kvar. Med individens vetskap om dennes ansvar för sin egen utveckling från barndomen ända in i arbetslivet, uppnår man en självdisciplinerande effekt. Med ordning och reda i klassrummet kommer lärarna kunna använda sin profession att leverera kunskaper.

Rent kostnadsmässigt kommer det initialt bli dyrare att implementera den nya skolkulturen och disciplinen, men i det långa loppet kommer kostnaderna gå ner för utbildning även om utbildningen i sig är gratis.

Utbildning tillsammans med sjukvård är den bästa investering en stat kan göra och dessa skall vara gratis framgent.

5. Bostäder

Bostadsbyggandet måste adresseras då det inte finns de antal bostäder som befolkningen behöver. Endast enklare bostäder för att tillfredsställa individers basala behov av skydd och värme behövs ordnas politiskt.

20160715_113545

Utsikt från 46 våningen i Changzhou, Kina. Bilden visar vad som är möjligt att åstadkomma vad gäller bostadsfrågan på 10 år.

I övrigt så skall marknadshyror införas för att skapa ekonomiska incitament för att få fart på bostadsbyggandet där efterfrågan är som störst.

Blott det faktum att man under hela mitt vuxna liv har pratat om problemen på bostadsmarknaden utan ha gjort något åt problemet visar vilka värdelösa bostadsministrar vi har haft.

6. Infrastruktur

Infrastrukturen behöver byggas ut för att förbättra arbetsmarknadens behov av matchning. I en värld av mer och mer specialiserad arbetskraft behöver ett glesbefolkat land som Sverige en infrastruktur som överbrygger dessa avstånd.

20160520_082801

Världens längsta bro – Höghastighetsjärnvägen mellan Beijing och Shanghai. Järnvägen byggdes på 4 år och är specad till 380km/h. Stockholm -Malmö på 1:30h

I takt med att urbaniseringen fortsätter minskas antalet noder i systemet. Systemet kan förenklas och effektiviseras. Detta gäller såväl höghastighetsjärnvägar som fiberbredband.

Det pågår många utredningar men så otroligt lite verkstad. Ingen vågar måla upp visioner om framtidens kommunikationer. Problemen som målas upp är att vi är för få människor i landet, men det är just det som är orsaken till att kommunikationerna behövs. Arbetsmarknadsområdena måste bli större för bättre matchning och dynamik.

Slutsats

Tillsammans med utbildning och sjukvård är en väl fungerande infrastruktur och ett väl fungerande rättsväsende fundamenten i en robust ekonomi.

Om dessa perspektiv skulle jag vilja höra mer av från svenska politiska partiet. Det räcker inte med att man lovar en ny utredning – seriösa partier vågar genomföra något också.

Jag saknar ett liberalkonservativt parti som tar sitt uppdrag på allvar utan att triangulera röster genom att vilja allt men uträtta inget.

Andra bloggar med etiketterna: , , , , , ,

Die dummen Schweden

5 juli, 2016

Varje morgon på väg till, och på kvällen från, fabriken i Kina blir jag upphämtad av en teammedlem. Visst är det trevligt, men det är inte utan att det ställs krav på att jag skall leverera tillbaka något. Detta ”något” är en avslappnad diskussion på engelska med en utlänning. Teammedlemmarna lär sig att konversera samtidigt som perspektiven bryts mot varandra.

För varje kines är kunskaper i engelska ett måste för att förbättra chanserna till ett bra, tryggt jobb med en hyffsad bra lön. Precis som i Korea är det extraklasser på kvällen med engelskaundervisning som gäller för barnen. Detta för att deras konkurrenskraft skall förbättras inför vuxenlivet – att alla framtidsmöjligheter skall vara öppet för barnet när univeristetsexamen är klar.

Precis som i allt annat i Kina är det en knivskarp konkurrens och varje kines anstränger sig till det yttersta för att bättra på levnadsförhållandena. Dessa ansträngningar börjar redan när individen är ett barn, alltså finner vi barn på kvällskurser övandes engelska ledda av lärare med engelska som modersmål.

Om vi förflyttar oss ett tredjedels varv runt jorden medsols så hamnar vi i Sverige. Ett litet land i Europas utkant vars största konkurrensfördel numera är ett ickekorrupt samhälle. Du tror kanske att vi är ett välutbildat folk eller kanske ännu bättre ett bildat folk, relativt omvärlden. Men som vi alla vet numera så ser det inte ut så längre.

Varje ny årgång som lämnar det svenska skolväsendet är sämre, kunskapsmässigt sett, än föregående klass. Vi klagar på den svenska skolan men jag skulle vilja hävda att det är en lathet, feghet och naivitet som är orsaken till att det ser ut som det gör.

För två veckor sedan kommer jag in i min dotter rum och ser henne titta på SVT play för barn. Hon tittade på en serie som heter ”Hollys hjältar” – ett program om unga basketspelare i Australien. Till min förvåning noterade jag att programmet var dubbat.

hollys-hjaltar-affischbild

Hollys hjältar – omöjligt att få med engelsk tal.

Jag tänkte tillbaka på min tid i Tyskland där de breda folklagren var otroligt dåliga på engelska. En kasshet som inte helt osannolikt var beroende på att den gemene tysken aldrig utsattes för engelska i sitt vardagliga liv.

Jag kommer ihåg min uppväxt där jag som 12-åring, lika gammal som min dotter är nu, tittade på Dallas. Det var så jag lärde mig förstå och höra hur engelska pratas och det var inte för inte att den amerikanska utbytesstudenten i min gymnasieklass frågade var jag hade lärt mig den dialekten någonstans.

Visst kunde det slagit fel och jag kunde slutat som en whiskydrickande superintrigatör men nu hände inte det utan jag lärde mig förstå och prata engelska flytande. Denna förmåga till kommunikation är min främsta tillgång nu när jag flyger runt jorden och kör projekt på en global arena.

Så varför håller SVT på att dubba barnprogrammen? Så här resonerar SVT själva:

– Vi vet att det finns många barn som inte har helt bra kunskaper i svenska det kan exempelvis vara så att de har en annan språkbakgrund. Vi vill förstås att också de skall kunna förstå och följa med i handlingen i våra inköpta serier, därför har vi valt att dubba i ökande utsträckning.

Precis den anledningen som jag hävdar att barnprogrammen skall vara på engelska hävdar SVT att ljudet skall vara på svenska. Enligt mig är det bättre alla dagar i veckan att lära sig engelska i stället för att lära sig dubbad svenska. Varför är det så att svenska barn skall ställas mot nyanländas behov när de nyanländas behov är lika de svenska barnen? Det är helt sjukt och feltänkt av SVT och staten.

Om det ändå hade varit så att barnet kunde välja bort den svenska dubbningen, men det kan man inte med Hollys hjältar eller de andra serierna som min dotter vill titta på. Eller ännu hellre att engelsk tal med svensk text var default så skulle både läsning och lyssnande tränas samtidigt som barnen underhölls.

Vad hände med mentaliteten som exemplifierades av ”Fem myror är fler än fyra elefanter”? Då man i dåtiden utmanade barnen med bokstäver och lekar runt dessa, skulle man idag skippat bokstäver över huvud taget då det kan finnas barn som inte kan alfabetet. Ja, ni hör ju själva hur galet SVT resonerar.

Barnen blir lata av att inte behöva anstränga sig utan vallas till att bli passiva medborgare som bara skall konsumera underhållning. Staten är feg för den utmanar inte befolkningen i intellektuell stimulans och lärande. Till sist är det en enorm naivitet från statens sida att anse att vi inte behöver lära oss mer engelska för att stå oss i den internationella konkurrensen.

Dessa attityder skapar tillsammans en passiv, okunnig generation som inte står sig i den internationella konkurrensen. Se dig omkring – generationen finns redan och få saker pekar på att det blir någon ändring på det när  Centern till exempel skall ”satsas på låglönejobb” – ett land für die dumme Schweden.

Det är fullständigt waste of time att titta på TV utan intellektuell stimulans. Därför förbjöd jag min dotter att kolla på dubbade program. Nästa gång jag kommer in på hennes flickrum ser jag att hon nu kollar på ”Bones” på Netflix, en serie som verkar handla om att man hittar gamla lik och sedan försöker reda ut vem som bragt dessa om livet.

Helt horribelt, jag vet, men jag låter henne hellre kolla på Bones och lära sig engelska i stället för att destruera tid med hjälp av SVTs dubbade barnprogram. Det är klart, lika lite som jag blev en JR Ewing kommer hon bli en mördare.

Dock är jag övertygad om att hon redan som barn kommer ha vant sig till med engelskan så att hon, som ny världsmedborgare, tryggt och vant kan kommunicera med de människor runt omkring i världen som bygger vår framtid… bara jag klarar av att hålla henne borta från SVTs fördummande barnkanal.

shaun

Fåret Shaun – fortfarande odubbat av SVT. Men kanske skall SVT förklara vad som är så roligt för de idioter som de tror de producerar TV för.

Andra bloggar med etiketterna: , , , ,

10 miljoner hit eller dit…

31 maj, 2016

… vad spelar det för roll när man har eftersatt underhåll på en miljard? Ja, ungefär en sådan lättvindig känsla fick man igår på fullmäktigemötet. Naturligtvis handlar det om att kommunstyrelsens arbetsutskott skall få ett carte blanc-kort att shoppa hus till nyanlända.

Jag håller med Stefan Borg om att det inte känns tryggt att hela transparensen försvinner vad gäller fastighetsaffärer. Det är ungefär som att utse Mona Sahlin till finansminister. Mona Sahlin själv… ursäkta Susanne Meijer själv tyckte det var kränkande att KSAUs vandel blev ifrågasatt.

DSC_0485

Knökafullt av kommunister i Byahuset i Ludvigsborg. Till höger på bilden ses ryggen på en kär gammal bekant…

Men visst är det på plats att påpeka att transparensen inte är i främsta rummet när vi har tavelaffären färskt i minnet. Och visst fälldes det en del anmärkningsvärda kommentarer om vilka möjligheter uppstår när man kan shoppa fastigheter godtyckligt direkt från kommunstyrelsen arbetsutskott.

  • Susanne Meijer tyckte det var ett bra sätt att hålla nere hyrorna
  • Kristina Hansen tyckte det var ett bra sätt för villaägare att bli av med fastigheter som annars var svårsålda
  • Tommy Hall begrät att kommunen inte hade fler fastigheter då man kunde se värdeökning på kringliggande fastigheter (lämpligt nog skippades kommentar om ett så eftersatt underhåll att man måste riva de kommunala byggnaderna)
DSC_0484

För oss vanliga medborgare var stolar utsatta. Nu var sommarkvällen ljuv så man saknade inte deltagandet i bastuklubben innanför dörren.

Regnbågsstyret har inga begränsningar vilka ingrepp man vill göra på fastighetsmarknaden. Det är ju rena kommunismen och godtycklighet som föreslås. De borgerliga stödpartierna Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna hade inget emot den nya inslagna vägen.

Vän av ordning kanske funderar på varför man inte ger det kommunala hyresfastighetsbolaget Hörbybostäder i uppdrag att hantera boendet. På mötet hörde man Håkan Hanssons(s) resonemang om att dessa människor hade flytt över Medelhavet och förtjänade omedelbart en bostad så att vi andra kunde krypa ner under täcket förnöjt igen.

Då slog det mig att om Hörbybostäder hade fått uppdraget hade man först varit tvungna att beta av den befintliga bostadskön av redan boende i kommunen (eller människor som frivilligt vill komma till kommunen) innan de nyanländas tur hade kommit.

Om kvällen inte hade nog med bränsle så skulle en eldstorm sättas igång där kommuninvånares behov ställs mot flyktingars. Fall som detta exempel från Lidingö lär fortsätta dyka upp om man inte rättsosäkert gör som i Hörby med en radikal hantering av bostadsfrågan för nyanlända. Allt skall ske under täcket.

En lösning, där bostadskön till Hörbybostäder prioriterades till förmån för flyktinginvandring i stället för normala flyttkedjor, skulle tvinga fram ett ställningstagande av alla de som framför argument om solidaritet – ett ställningstagande om vem man har sin solidaritet med.

Inte någon politiker lyckades lyfta blicken över skyttegravarna för att belysa samhällskontraktet vi har i Sverige. Jag har tidigare pekat på relationen mellan den skatt som betalas in och de tjänster som man får tillbaka som valuta för pengarna.

Är fullmäktige tillsatta att värna kommunens invånares behov eller är man ett passivt redskap för centralmakten att städa upp efter en kollapsad statlig immigrationspolitik?Håkan Hansson(s) sa vidare att det var inget bra förslag men att det var det enda förslaget som låg på bordet. Hade det enda förslaget varit att skicka flykting till månen så hade Håkan Hansson röstat för det med.

Oppositionen är sorgligt splittrad och okonstruktiv i sitt agerande.  Så tur i oturen var det att liggande förslag till beslut gick på återremiss.Moderaterna röstade för att avgöra ärendet på mötet, ett fullständigt infantilt val, och med minsta möjliga marginal lyckades SPI, SD och Pelle Skerup få bort förslaget från fullmäktiges bord.

Under detta omtag krävs det att den samlade oppositionen (inklusive Moderaterna) slutar vara passiva i kommunstyrelsen och gör sitt jobb och tvingar fram en rättssäker hantering av bostadsfrågorna som inte utlämnar hantering till godtycke.

Fullmäktigeledamöterna har ansvar för alla nuvarande invånares välbefinnande. Är det så att en större inflyttning kommer ske får kommunen hantera det genom de befintliga strukturerna i form av bostadskö och bostadsbyggande. Därigenom kan kommunen ge besked till staten när Hörby kommun är redo att ta emot nya medborgare.

Givet situationen i kommunen idag så klarar vi inte ens av det vi har, än mindre klarar vi av att rädda världen med mindre än att något annat stryker på foten. Vad detta ”något annat” är finns det ingen som berättar. Det enda vi vet är att det är något som antingen läggs på skattsedeln nästa år eller om tio år när dåligt underhåll gör sig påmint.

DSC_0483

Bland löven stupar det rakt ner i Kvesarumsån – samhällskontraktet är att barn på väg till Skogsgläntans förskola skall ha en säker skolväg.

När jag gick hem från fullmäktige i byahuset såg jag de brister som vägföreningen har påpekat för kommunen; cykelvägens söndriga räcken mot ån, vägbulor utan markeringar samt trasiga speglar för skymda utfarter. Inget blir åtgärdat trots kommunens bekräftelse att det skall göras.

DSC_0487

Två tomma speglar i över ett år ett tecken på att kommunen har dragit sig tillbaka och slutat uppfylla sitt samhällskontrakt med medborgarna

Steg för steg överges samhällskontraktet. Ingen tar den ideologiska debatten om vilket samhälle som vi skapar med dessa undantagslagar. Det här hög tid att ett politiskt parti beskriver en samhälle som är uthålligt. I Hörby väntar vi ännu på att så skall ske.

Andra bloggar med etiketterna: , , ,

Ett politiskt system fullt av kommunister

14 maj, 2016

Att kunna prata engelska är en successfaktor i Kina. Så varje vecka har företaget jag jobbar på en företagssponsrad aktivitet som kallas ”English corner”. Tillställningen är välbesökt för det finns en enorm nyfikenhet inte bara på språket utan även på världen utanför.

thFörra fredagen var jag inbjuden för att prata om Sverige och hur jag såg på Kina. Nu kanske jag inte är representativ för svenskheten för nästan direkt hamnade vi i diskussioner om hur svensk socialförsäkring fungerar och våra skattenivåer.

I Kina finns ingen fungerande socialförsäkring visade det sig utan familjen är stommen i tryggheten i samhällsbygget. Upp till mellanstadiet är skolan gratis men sedan är det till att betala för att få tillräcklig kvalitet på utbildningen. Mina kinesiska kollegor betalar 11% skatt.

Vi svenskar brukar ju ursäkta vårt skattetryck på väl över 50% med att vi ”får en hel del tillbaka”, men det tillstår vi först efter att vi mangrant klagat. När jag frågade kineserna om de tyckte det var OK med 11% skatt på lönen förstod de inte frågan.

Satisfied? What do you mean? It is government…

Det är så fascinerande att så tydligt uppleva vad en ickedemokrati innebär – de hade inte ens en åsikt, eller ens tänkt tanken om ett annat samhälle. Styrelseskicket är fullständigt oifrågasatt. Styret av landet är helt separerat från vanliga människors liv. Tanken om ett annat sätt har svårt att infinna sig.

Så långt förra veckans tankar. Men detta har legat och gnagt inom mig, för någonstans har jag känt igen resonemanget från Sverige. ”It is government…”

För visst finns likheten även i en representativ demokrati. Avståndet mellan gemene man och politikerna på förtroendeuppdragen är väldigt långt. Inte fysiskt, att politikerna lever i ett annat bostadsområde, utan att de lever i en värld av representation där man inte representerar människor utan partier.

Dessa partier har gjort sig fullständigt oberoende av engagerade människor genom att ordna sin finansiering genom ett anonymt skatteuttag, ungefär som begravningsavgiften.

Människorna som sitter på förtroendeuppdragen svarar inte mot några väljare utan bara mot partierna. All annan lojalitet, som till exempel mot valmanskåren, straffas ut efter mandatperioden genom att förnyat uppdrag inte ges.

I regeringsformens portalparagraf står det:

All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare.

Men är det så? I och med att partierna har gjort sig oberoende av folket har partierna blivit kolosser likt de förvaltningar som de är satta att styra. Dessa kolosser är intrigerande avdelningar i samma organisationen och de svara inte mot någon annan än sig själva.

I denna intrigerande avdelning i organisationen premieras endast passivitet bortsett från toppskiktet. Rädslan att ha fel åsikt är alltigenom dominerande vilket leder till en extremt låg intellektuell höjd. Ett repressivt debattklimat ger att endast externa hot mot  avdelningen själv kan diskuteras fritt.

Det som jag beskriver ovan borde bara gälla för en kommunistdiktatur, men tyvärr gäller det för Sverige också med den enda skillnaden att vi har flera ”kommunistpartier” i Sverige.

Så hur gör man för att få partierna att representera folket och inte bara sig själva. Hur gör man partierna beroende av folket inte tvärt om? Jag tror att svaret är lika enkelt att beskriva som det är svårt att genomföra.

Ta bort allt partistöd.

Vi måste se att den enda verkliga tillgången som ett parti har är engagerade representanter och dessa representerar väljare och ingenting annat. Dessa representanter hålls samman av idéer och inte av repressiva organisationer.

Skall partiet som organisation ha ett existensberättigande så måste de beskriva en vision om en framtid som människor är intresserade av att engagera sig för. Det räcker inte med att lansera ett åttonde jobbskatteavdrag eller ytterligare bensinprishöjningar för att locka fram människors passion för vårt gemensamma samhälle.

Varför är detta så svårt att genomföra? Tyvärr så sitter all makt hos partiorganisationerna och sannolikheten att de skall dra undan mattan för sig själva är så otroligt liten att den egentligen inte finns – ungefär som olyckan i Harrisburg… Detta ger oss alla hopp om framtiden.

Gratis är gott men finns den goda gratis-lunchen?

2 maj, 2016

Igår var det första maj, till och med i Hörby. Hemma så rensade vi i boden den första riktiga vårdagen med riktig värme i sig. Vi har slutat hoppas på att någon tjuv skulle komma förbi och stjäla all gammal bröte som av någon anledning ackumuleras. Det blir inte bättre än att vi får åka till soptippen själva.

Vid tre-tiden tryter engagemanget i boden och jag bestämmer mig för att åka in till Hörby och lyssna på första maj talen. Visserligen är det inte riktigt min politiska inriktning, men jag gillar konceptet – politik i det offentliga rummet.

melissagutierrez_1stmay

Melissa Gutierrez

Även vad som är roligt att se är ungdomar som engagerar sig politiskt. I Hörby representerades ungdomen av Melissa Gutierrez. Faktum var att hon var nog den enda ungdomen på torget om man bortser från förskolebarnen som mer var på torget för slickepinnens skull än det politiska budskapet.

Budskapet var enkelt – allt skulle bli gratis; gratis förskola, gratis kollektivtrafik, gratis medicin, gratis glasögon, gratis äldreomsorg och gratis boende. För att garantera inkomst på äldre dar introducerades ett nytt begrepp;  äldreförsäkring.

Hur denna generella försäkring skulle tillföra något utöver pensionen berättades inte, men jag har mina aningar – mer om det sedan.

Nästa talare var någon röstboskap från Stockholm som berättade för Hörby-sossarna hur tomma ladorna var 2014 men hur bra det blivit med Magdalena Andersson som kassör.

stadsskuld

Statsskuldens utveckling, fullt i ladorna?

Tanten talade med sådan emfas att jag var tvungen att lämna min plats, så högt var ljudet. Pensionärerna runt omkring mig skruvade bara ner ljudet på hörapparaterna. Allt var Borg och Reifeldts fel med sänkta skatter – de var bovarna tillsammans med skattesmitarna i Panama.

Allt var i princip värdelöst innan 2014. 2015 och framåt var allt perfekt. Jag tänkte på likheterna med min bod hemma i trädgården – vad sossarna fyller ladorna med är en massa värdelös bråte utan praktisk genomförbarhet. Betyder det att jag är Sosse?

Efter den skrikande stockhomstanten kom min favorittalare – Henrik Andersson, fullmäktigeledamot i Hörby. Ett helt enastående tal – jag kommer inte ihåg någonting och inget har jag skrivit i mina anteckningar.

henrikandersson_1stmay

Henrik Andersson, förträfflig begåvning i talarstolen

En otrolig svada i rappt tempo. Man får helt enkelt energi av att höra honom tala. Hade han varit verksam i Jönköping eller på höglandet så hade karriären som frikyrkopastor varit given.

sm_1stmaj

Susanne Meijer berättar om en misskött kommun

Det är inte bara jag som noterar drivkraften. Nästa talare, Susanne Meijer, citerade Henrik Andersson efter valet ”nu sätter vi blåslampa på kommunen”. Meijer själv tyckte dock att man skulle gasa lagom.

Vad lagom gasning är specificerades inte men att agendan är fullmatad råder det ingen tvekan om. Vidare råder det ingen tvekan om vem det är som skall vara med och betala – minst en skattehöjning till innan valet, men om det sades inget med risk att förstöra festen på torget.

Innan tåget äntrade torget språkade jag med en äldre dam jämte mig. Hon tyckte att Susanne Meijer gör ett bra jobb, och visst kan man tycka det om man likt de föregående talarna bara tänker på allt som man kan köpa för pengar.

Och visst gäller det att förvalta tillgångarna väl – den förra regimen var katastrofal med att ta hand om fastigheterna genom  nyliberalistiska tankar implementerade i Dalkia avtalet. Men vem vågar lita på att Socialdemokraterna och Susanne Meijer är rätt parti respektive rätt person att hålla i den kommunala penningpungen?

Med stolthet berättade Susanne om integrationsprojektet på Byggmästargatan där LSS boende, med administration, skall tränga ut de äldre. På Statoiltomten skall det byggas hyreskaserner till nyanlända och ännu fler LSS boende.

Foten ligger även på gaspedalen vad gäller att skaffa mer personal till kommunen; ”räcker det med en halvtid, skall vi inte satsa på heltid direkt?” Allt som sades pekar på en större offentlig sektor.

Och det är här någonstans jag funderar på hur alltihopa detta skall betalas. Allt skall bli gratis, offentlig sektor skall bli större – men hur skall detta finansieras? Inte med ett enda ord behagade någon av talarna beröra ämnet.

hakanhansson_1stmaj

Håkan Hansson visar med en gest hur högt skattetrycket måste bli för att ha råd med allt.

De som jobbar kommer få ännu större skattebördor sig pålagda för att finansiera den ”Socialdemokratiska modellen” som man kallar det. Hur i hela friden skall de minskande skarorna som drar in skatt orka med detta utan att bli utbrända?

Susanne Meijer har själv givit svaret – medborgarlön. Sluta jobba, luta dig tillbaka och få 20.000 i månaden för att inte göra någonting alls. Vem är det då som skall dra runt skattekvarnen om man inte ens skall jobba?

Det är då jag inser vad SSU:aren pratade om i början – pensionsförsäkringen. När de som jobbar går hem och lyfter medborgarlön slår pensionsbromsen till. Då behöver man en försäkring för att täcka upp den pension man jobbat hela livet för att få.

Ingen berättade för mig hur premien till den försäkringen skulle betalas, men igår var det vackert väder i alla fall…

I morgon kan jag släppa ner axlarna när jag åker tillbaka till Kina igen. I dessa stunder känns den kinesiska staten mer förutsägbar än ett Sverige styrt av socialdemokratisk idealism och ett Hörby styrt av Susanne Meijers expansionistiska politik.

Andra bloggar med etiketterna: , , ,

Har islamismen i MP kommit för att stanna?

25 april, 2016

Om vi tittar på agerandet och uttalande från Miljöpartiets ledarskikt så kan vi få ett entydigt svar på denna fråga. Häng med på en resa under de senaste dagarnas turbulen när språkrören fäktat intensivt i media för att förneka det uppenbara.

”Nu skall islamistbuken hos Miljöpartiet tvättas ordentligt och offentligt”, så har det hetat från Miljöpartistiskt topphåll. Nej, just det – offentligt skulle det inte vara. Det interna telefonmötet blev inställt då värderingsdiskussionen riskerade att läcka ut.

I stället skickar språkrören ut en skrivelse: Öppet brev från MP. Ironiskt nog avslutas brevet med ”Starta ett politisk samtal – det mår vår demokrati bra av”. Det politiska samtal om Miljöpartiet som nu pågår har partiet inte mått så bra av – är då inte miljöpartiet ett demokratiskt parti?

IMG_065111Huruvida Miljöpartiet är ett demokratiskt parti har ifrågasatts under förra veckan. Hans Nikander vid Försvarshögskolan säger att Muslimska brödraskapet har infiltrerat Miljöpartiet.

Nalin Pekul kommenterade enligt nedan i SVT:

– Majoriteten av den halva miljonen muslimer i Sverige blir överlyckliga när det förtryck som drabbar dem äntligen kommer upp till ytan och debatteras. Men de människor som snabbt går ut för att attackera journalister och andra muslimer för att vara islamofober och inte vill ha den diskussionen, då kan man räkna ut att de har en islamistisk idé om hur samhället ska vara. Vissa av de här företrädarna säger öppet att de vill ha ett parallellt samhälle. De är inte intresserade av miljöpolitik för fem öre.

Tolerans till självutplånandets gräns kan man tycka om de godtrogna miljöpartisterna. Inte ens när debatten är som vildast förstår de vad som händer.

I SVTs Aktuellt kritiserar den miljöpartistiska Europaparlamentarikern Peter Eriksson svensk press att de har ett drev mot Kaplan, en man som jobbar för främmande  makt inifrån regeringskansliet. Peter Eriksson sa:

Eriksson framhåller att reaktionerna på bilderna där Mehmet Kaplan äter middag tillsammans med företrädare för islamistiska och högerextrema organisationer är kraftigt överdrivna.

Ingen i det miljöpartistiska ledargarnityret, varken Eriksson, Fridolin eller Romson har tagit avstånd från Kaplan och hans nära samarbete med turkiska staten. Hur allvarlig Kaplans koppling till Turkiet är exemplifierades med en spöklik dramaturgi i samma vecka när turskiska ambassaden försker få TV4 att inte sända en dokumentär som är turkiet-kritisk. Det är inte långt ifrån vad Miljöpartiet själva försökte sig på att köpslå med SVTs redaktion.

fridolin

I Aktuellt den 19 april intervjuas Fridolin om varför Kaplan var tvungen att gå. Svaret var från Fridolin att Kaplan inte kunde verka som minister. Fridolin tar exempel alla de som känner rädsla inför Kaplans umgänge, speciellt armenier eller förtryckta i Turkiet.

Fridolin själv känner inte rädsla eller förskräckthet inför hur långt in i det politiska etablissemanget i Miljöpartiet en främmande makt har kommit. Tvärt om känner Fridolin i intervjun trygghet hos Kaplan som visar ideologisk och etisk stabilitet.

Det intressanta är att det är, enligt Fridolin, inte Kaplans värderingar som leder till umgänget med dessa högerextremistiska, antisemitiska grupper som gör att han avgår. I modellen som Fridolin målar upp har Kaplan haft otur, upprepade gånger, när han har fått fel middagssällskap.

Bara för att belysa positionen som den sista toppkraften inom Miljöpartiet, Romson, besitter är det bara att lyssna SVTs morgonsoffa, när 11e september var en olycka:

Senare på dagen försökte hon bortförklara kommentaren med (Svd):

Senare på morgonen förklarade Romson sitt uttalande i Aftonbladets morgon-tv med att hon syftade på situationen för muslimer i Sverige efter 11 septemberattackerna.

– Olyckan är att vi fick en väldigt hård debatt kring integrationen och kring hur samhället växer med olika religioner sida vid sida och den diskriminering som kom, förklarade Romson

Det är fullständigt omöjligt att få morgonsoffekommentaren till ovan tolkning.

Vad Miljöpartiets båda språkrör håller på med är att triangulera mellan olika väljargrupper i ett försök att inte stöta sig med någon, speciellt inte den ökande gruppen islamister i Sverige.

Jag återupprepar till sist frågan som jag inledde med: Kommer Miljöpartiet med det nuvarande ledargarnityret kunna återhämta sig från det islamistiska innehåll som partiet har fyllts med?

Jag vill mena att det finns mycket lite som talar för det med mindre än att Fridolin och Romson kastas ut.

Andra bloggar med etiketterna: ,

Inte förmåga att bedriva politik effektivt

20 april, 2016

För några dagar sedan avgick Mehmen Kaplan, den miljöpartistiska bostadsministern som hade spenderat kvällar med högerextrema antesemitiska turkar. Mehmet hade mycket på sitt register.

rafat

Rafet Candemir och Mehmet Kaplan

Kaplan var tvungen att avgå när det blev för mycket. Bortförklaringarna räckte liksom inte till för ytterligare en katastrof.

Men det är inte Mehmet som är det intressanta, utan tre andra huvudspelare i dramat; Fridolin, Romson och Löfvén.

Fridolin står i SVTs Aktuellt kvällen när Kaplan slutgiltigt kastat in handduken och säger att det är ingen tvekan om Kaplans förmåga som demokrat men att det är svårt för honom att bedriva sin politik. Fridolin har fullt förtroende för Kaplan.

Det är fullständigt obegripligt att Fridolin har förtroende för en man som indirekt jobbar för turkiska staten, umgås med högerextremister, jämställer israeler med nazister och jämför IS krigare med svenskar som kämpade i Finland mot Sovjeunionen.

I SVT Nyhetsmorgon dagen efter kommer Åsa Romson och säger att terrorattacken mot WTC i New York var en olycka. Senare när sociala medier exploderar kring uttalandet korrigerar hon och säger att det var en olycka för sveriges muslimer.

Hur kan det vara något negativt för sveriges muslimer att vi faktisk börjar diskutera islamistisk terror och lyfter fram vilka konsekvenser en icke-sekulär stat egentligen innebär. Tål inte sveriges muslimer granskning eller vad är det som Åsa Romson menar?

Här har vi ett parti vars topp har totalt tappat fotfästet vad gäller att förstå vad svensk värderingsgrund handlar om. Demokratiska principer som öppenhet och bekämpande av extremism finns inte i främsta rummet hos dessa.

Givet detta så är det en skandal att vi har en statsminister som inte gör något åt situationen utan låter dessa förvirrade själar vara med och styra landet. Löven har en track record att inte agera förrän nära avgrundens kant.

Som exempel kan man ta flyktingkrisen i höstas där immigrationsverket och polisen var nära att kollapsa innan Löfvén agerade och införde passkontroller. Samma sak nu med Kaplan; två av hans ministrar var tvungna att gå ut och ta avstånd från vad Kaplan höll på med innan Löfven agerade och sparkade honom.

Både miljöpartisten Alice Bah Kuhnke och partikollegan Margot Wallström agerade utanför de stängda rummen långt innan Löfven reagerade, vilket tyder på att ärendet har varit uppe internt men att statsministern inte förmåtts att agera.

Så när Löfven till sist agerade så var det på grund av att trycket blev för stort, inte för att han hade en minister som även jobbade för den turkiska staten. Hur mycket skit från miljöpartisterna kan Löfven tänka sig ta innan han agerar?

Tänk på Åsa Romson när hon står och gråter på presskonferensen och rättfärdigar beslutet om att stänga gränsen med att hon hjälper miljöpartistiska kommunalråd, inte att orsaken till stoppet är att välfärden håller på och kollapsa.

Det blir allt tydligare att Miljöpartiet är ett särintresse som sitter i regeringen för maktens skulle, inte för Sveriges skull. När helst det faller dem in agerar de femtekolonnare lojala med regimer eller folk i Mellanöstern och inte det svenska folket.

Miljöpartisterna skulle ta en titt på en intervju med Lars trädgård där dessa rågångar förklars. Fundamenta för varje svensk:

Frågan är om Löfven ens är duglig som statsminister om han inte ens klara av att hålla koll på och styra sina 23 ministrar? Hur skall han då ha koll på Sverige och styra landet?

Andra bloggar med etiketterna: , , ,

Trygghetsboende för vem?

10 april, 2016

Historien är dömd att upprepa sig heter det, men varför ta det som sin mission att få upprepningen till stånd? Varför har man inte lärt sig något om den oro och den uppslitande debatt som inträffade förra gången efter att mopedåkning, höga ljudnivåer och droger gjorde sitt inträde på pensionärsområdet?

Förra gången var det den dynamiska duon Ahlkvist-Cimmerbeck som tyckte att det spelade ingen roll att blanda pensionärer med ungdomar med missbruksproblem. Genom att runda socialnämnden och direktstyra tjänstemännen skapades den kris som definierade mycket av förra mandatperioden.

20160408_143523

Omdebatterade marklägenheter på Byggmästargatan.

Det var inte förrän förre fullmäktigeordföranden Göte Andersson satte ner foten som Ahlkvist motvilligt backade. Ordföranden i Socialnämnden Cimmerbeck satte sig på läktaren och en enorm turbulens uppstod på nämndsammanträdena när ordföranden passivt motsatte sig nämnden vilja.

Att det dessutom var politiskt sprängstoff även på oppositionssidan förstod jag när jag såg Susanne Meijers agerande på möte.  Ett AU möte var tvunget att ajourneras för att hon skulle ringa till partikollegor innan beslut fattades.

Social ingenjörskonst behövdes trianguleras med risken att stöta sig med väljargrupper. Att Sossarna backade in i överenskommelsen var tydligt, speciellt med Susannes historia att i nämnden prioritera LSS över allt annat.

För den som vill uppleva debatterna som utspelades sommaren 2011 kan följa länken här: http://www.perelis.se/?p=1392. Läs speciellt kommentarerna.

Så det är från detta perspektivet man skall se på veckans nyhet som slog ner som en bomb för de boende på Byggmästargatan i Hörby. Återigen försöker den politiska ledningen rasera tryggheten bland de boenden i marklägenheterna.

Att det inte skall finnas något behov av pensionärslägenheter förefaller som osannolikt. Givet de demografiska förändringar vi som samhälle genomlever och kommer stå inför, kommer behovet garanterat finnas framgent.

20160408_143432

Stopp för politisk klåfingrighet på Byggmästargatan

Vi som nämnd fick för övrigt höra samma sak 2011, att det inte fanns någon kö. Men efter att en inventering gjorts visade det sig att det faktisk fanns äldre som köade till de populära lägenheterna.

När jag läser artikeln i tidningen förstår jag att sprängstoffet fortfarande finns kvar, varför annars hänvisar ordföranden till tillfälliga LSS behov, detta trots att behoven redan fanns där 2011?

Frågorna är

  • om Göte Andersson har vänner eller släktingar kvar på Byggmästargatan,
  • om Göte Andersson fortfarande är en grå eminens inom Folkpartiet, eller
  • om det är Sossarna eller Folkpartiet håller i rodret i Socialnämnden.

Speciellt svaret på den sista frågan är intressant, för med ett socialdemokratiskt kommunalråd och med stödpartier utan varken vilja eller kraft, är beslutet nu ett lackmuspapper som visar det jag har sagt sedan valet 2014 – att sossarna styr själva i kommunen.

Det är otroligt att de ”borgerliga” partierna i Regnbågen, som gick till val på trygghetsboende till de äldre, inte står upp för vad de lovade 2014. För trygghet och långsiktighet skall inte bara gälla speciella nya boenden utan alla befintliga, även marklägenheterna på Byggmästargatan.

Så i stället för att skapa otrygghet för kommunens äldre så borde samma ordförande som en vecka tidigare hänvisade i tidningen till det pågående lokalförsörjningsprogrammet långsiktigt lösa det verkliga problemet med LSS boendet inom ramen för det programmet.

Kristdemokrater, Centerpartister och Folkpartister måste förstå att man måste kunna lita på beslut som tas. Bara för att man bor i en kommunal marklägenhet för äldre skall man inte vara rädd för att hamna i Susanne Meijers sociala petriskål.

petriskål

Andra bloggar med etiketterna: , , , ,