När medlet och målet har bytt plats

Hörby kommuns bottenplacering i Lärarförbundets ranking under det Socialdemokratiska styret i Hörby har permanentats. Kommunen har hamnat på plats 230 av 290, i sällskap av utanförskapsområden som Botkyrka och norrländska brukskommuner.

Ordföranden i Barn- och utbildningsnämnden uttalar sig i en intervju i Skånskan och diskvalificerar undersökningen med motiveringen att Lärarnas riskförbund har slutat med sin ranking samt att det är de nyanlända som drar ner skolresultaten. Men det hindrar inte ordföranden Lena Rosvall (socialdemokrat) att peka på det område som faktiskt sticker ut: Kommunen som förhandlingspart (plats 8).

Och det är inte så konstigt, för som portalpunkt i regnbågsstyrets handlingsprogram för perioden så är det att ”Föra en god personalpolitik”. Missförstå mig inte, det är klart att man skall föra en god personalpolitik men målet med kommunens verksamhet är inte personalen – det är medlet.

Stor del av det överordnade målet i verksamheten formuleras i programmet för mandatperioden enligt nedan:

”Personalen skall känna trivsel och uppskattning i sitt arbete. Kompetens och personlig utveckling skall stimuleras. Den anställde skall kunna påverka sitt arbete till glädje för sig själv och Hörby kommuns invånare.”

Både resonemanget kring planen och syftet med verksamheten och dess resultat anser jag verka peka på att man som arbetsgivare har hamnat i säng med personalen.

I näringslivet när det händer så tappar man direkt styrningen av verksamheten – det är precis dessa processer som förklarar varför kommunistiska experiment ser bra ut på pappret men fungerar så dåligt i praktiken med den absoluta kravlösheten.

När man då tittar på de områden där den styrande regnbågen gör bra ifrån sig så handlar det om att man har en nöjd personal medan resultatet av verksamheten ligger i botten. Om det fanns en normal korrelation mellan mätvärden så skulle man kunna förvänta sig att en personal som får verka professionellt (enligt definitionen på mätvärdet) också levererar bra resultat.

Det är precis som om man i kommunen har tappat fotfästet kring orsaken varför man har en skola – det enda som är relevant är hur många över tid som går ut med godkänt i resultat och som fortsätter till gymnasiet – resten är medel till målet.

De resultat där kommunen hamnar i absolut bottenplacering i Sverige handlar om andelen godkända elever och andelen som går vidare till gymnasiet. Kommentaren till det är från Lena Rosvall att hänvisa till Lärarnas riksförbund som säger att dessa rankingsiffror får lärarna att känna sig uthängda.

Ett område som Lena Rosvall dock vill lyfta upp från Lärarförbundets ranking är avsnittet lärarlöner…

 

Andra bloggar med etiketterna: , , ,

Etiketter: , , ,

Lämna ett svar