Från årsskiftet kommer lokaltidningen här i Hörby att ha en ny chefredaktör (i alla fall enligt Skånskan själv). Lars J Eriksson har tidigare rumsterat på näst sista sidan och tycker jag gjort ett bra jobb med diskussionerna om politik.
Med honom som chefredaktör hoppas jag att Skånskan fortsätter att vara tuff i granskningarna av politiken. Jag har flera gånger frågat mig själv hur Skånskan vågar vara så tuff i granskningen av makten här i Hörby just nu. Vad är kostnaden för tidningen i form av uteblivna annonsintäkter när man sätter en hel bygd i brand? Vad blir Skånskans image när man ändrar självbilden av det lilla samhällets harmoni och gemyt? Vad innebär det att när vissa politiker i Hörby mer och mer se media som ett externt hot och sluter sig till nackdel för öppenheten?
Flera gånger har jag läst ”anonyma” kommentarer från politiker som kritiserar Skånska Dagbladet för granskningen av tavlan. Pseudonymerna är ibland väldigt lätta att avkoda och mappa till politiker som är som mest aktiva i soppan som granskas. Vem är det som inte vet vem pseudonymen ”Landsortsbo” är till exempel? Det är nog bara ”Landsortsbo” som inte vet att alla vet.
Inte nog med det, även på tu man hand går politiker ut och tycker artiklarna är vinklade, när det är uppenbart att besluten balanserar på moralens kant till avgrunden. När till och med politiker blir utsatta för påtryckningar att inte engagera sig i diskussionerna, för att inte skapa mer badwill runt varumärket Hörby, vart har vi då kommit och var är tidningens renommé då?
Just det faktum att delar av politikerkåren uppfattar situationen som alldeles för turbulent och okontrollerbar, måste vara något bra. När spelarna inte kan kontrollera situationen betyder det att systemet med nödvändighet kommer att landa på gemensamma värderingarna som demokratin innebär. Jag hoppas att folkstyret återkommer och barriärerna mellan folket och styret bryts ner när barriärerna är så kostsamma att upphålla. Demokrati borde inte vara något som återkommer vart fjärde år när politikerna går ut på gatan med medborgaren i styrkeposition.
Så låt oss välkomna Lars J Eriksson på hans nya post, och önska honom lycka till i granskningen av makten. Låt oss hoppas att de kommersiella mål som tidningen har inte går på tvärs med den viktiga rollen som en demokratisk maktspelare. Låt oss önska oss en djupare granskning av makten då makten så uppenbart inte klarar av att granska sig själv.