Kommunalt ofokus står folket dyrt

Vad är det man håller på med? Ja, det är det nog många som undrar när man läser om den senaste turen om det så kallade mingelhuset i Hörby jämte biografen Metropol.

Blott det faktum att kommunen investerat mycket tid och pengar på en så perifer verksamhet som ett mingelhus är intressant. Vad är det som gör att kommunen har kommit fram till att det ligger inom den kommunala kompetensen att bedriva mingelverksamhet?

Att satsningen var en total write-off från första stund stod nog klart för de flesta kommunmedborgare. Själv kände jag en apati inför ärendet. Mingelhuset var och är en del i det stora paket av kultursatsningar som eliten i Hörby kommun ämnar göra för att få kommunen att uppfattas som en mellanskånsk kulturell stormakt.

Frågan är hur många Hörbybor som i själ och hjärta brinner för kulturpalats och mingelhus? Om sanningen skall fram så är det en aktivitet som är drivet av och för en pseudokulturelit vars påverkan på kommunala budgetar är oproportionerligt stor.

Ni som följer bloggen vet att jag hellre ser privata gräsrotsinitiativ som drivkraften i stället för en omnipotent centralmakt i form av vår kommun som styr allt. Ett exempel är turistbolaget som man bildat med andra kommuner när man hade en gräsrotsrörelse i form av Linderödsåsens turism.

hammareskara

Nytt kommunvapen i Hörby?

Det finns ett ord som beskriver en institutionalisering av livets alla aspekter och det ordet är kommunism. Frågan är om det ens finns någon kommunmedborgare som egentligen vill att alla kulturyttringarna skall vara kanaliserade genom kommunens egna godtycke.

Vi har svårt att glömma hur ett möte avgiftsbelades då mötet riktade kritik mot dåtidens stora kultursatsning, den numera ökända Hörbytavlan – ett manifest över toppstyrningen. Vill vi ha det så?

Jag vill mena att det går en skarp gräns mellan att lära barnen spela instrument i kulturskolan och den självpåtagna rollen som scenleverantör till alla, och leverantör av alla, kulturuttryck i kommunen. Troligtvis skulle vi få ett sundare kulturliv i Hörby utan den kommunala dominansen på området utanför kulturskolan.

Och det ovan är bara en del av problematiken med kulturpalatsens agenda. Mingelhuset beskriver väl att kommunen inte har förmågan att hantera sitt fastighetsbestånd, än mindre addera ytterligare enheter av nice-to-have karaktär.

Alla dessa verksamheter som tar bandbredd från kommunens kapacitet att leverera sitt uppdrag.  Detta uppdrag innefattar skola, vård, omsorg, vägar, VA och planeringsmonopolet. Om inte det är problematiskt så vet jag inte vad som är problematiskt.

Ytterligare ett exempel på de spridda resurserna är att kommunens ekonomichef agerar mögelhund nere på mingelhuset. Detta gör han i stället för att fokusera på att få styr på socialnämndens ekonomi. Känns det som en korrekt prioritering?

Faktum är att det finns en hel stab av medarbetare i kommuntoppen som håller på med andra saker än att leverera mesta möjliga kärnverksamhet till minsta möjliga pengar. I samband med att Socialnämnden allokerades mer pengar i förra budgeten prioriterades hellre en högre skatt till kommunmedborgarna än att trimma toppen.

Du som säger att jag har en populistisk inställning till ämnet kan då betänka följande: kommunen har allokerat en halv miljon kronor i januari från kommunstyrelsen till ett projekt med följande mål (KS protokoll 2016-01-11, s21):

arbetsgivare

Om man måste köra ett projekt med dessa mål från ledningen har man misslyckats kapitalt i skapandet och vidmakthållande av organisationen. Det ovan beskriver en organisation där varken medarbetare eller chefer trivs i. En organisation som troligtvis kostar mer  pengar eftersom dess chefer eller anställda inte känner lojalitet med uppdragsgivarna, d.v.s du och jag.

Den mest fundamentala funktionen som en kommunledning har, att skapa en fungerande och stabil organisation, verkar inte fungera. Det är dock föga förvånande att en dylik företagskultur utvecklats med den repressiva ledning som åtminstone fanns till 2014, och som kanske finns kvar än idag.

Så även om den kultursatsning som genomförs angående företagskulturen är helt i linje med uppdraget är det förvånande att ledningen (troligtvis den politiska ledningen) fortsätter att sprida resurserna tunt i någon forma av lekstuga med skattepengar.

Säger bara en sak, Mingelhus. Smaka på den du.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.