Idag var vi och handlade på den lokala stormarknaden i ett county utanför Cincinatti i USA. Precis vid ingången stöter man på nedan reklampelare med en bild på en soldat med ett glatt barn på axeln.
Proctor and Gamble har sitt huvudkontor i Cincinatti och jobbar med livsmedelsaffärer i trakten för att sponsra United Service Organization (USO).
Det är intressant att se den militära verksamheten i USA, utanför landets gränser, är så institutionaliserad och accepterad, att kommersialismen oreserverat ger sig in i aktiviteterna.
Det är som om Felix och ICA skulle gå samman för att sponsra anhörigverksamhet till svenska soldater i utlandstjänst. För mig är försvarsmakten en separerad del från det civila samhället. Försvarsmakten är en nödvändighet, men man skall konstant påminna sig varför man har den, detta för att undvika institutionalisering samt att krigföring utanför landet är ett undantag och inte norm.
Kan notera att det är USO som håller i resorna upp till DMZ på Koreahalvön, om man kommer från söder.
Försvarsmakten inte en del av det civila samhället? Nej, knappast. Det civila samhället i bred mening är en del av allt vi tror på, allt vi tycker vi vill göra skillnad för. Familj, föreningar, organisationer, kyrkor (i mån av tro), umgänge – allt. I det finns förstås också försvarsmakten, för det är individer som utgör den. Och målen är demokratiskt beslutade, och då står vi förstås upp för de idealen och målen, liksom för individerna som tar på sig uppgiften att utföra dem.
Inom landet, såväl som utom. En del offrar livet. Inget att förringa, mycket att vara tacksam över.