Jag vet inte om det är en kampanj eller om en osannolik serie av likadana händelser som har inträffat. För tredje gången, på mindre än en månad, har min tidningslåda blivit nedkörd. Nu gör det inte speciellt mycket – Skånska Dagbladets Hörbysida innehåller mest reportage om fågelkolonier nu under sommarens nyhetstorka.
Första gången hade en lastbil parkerat utanför grinden. Lastbilen lastade under en kort stund av lite grejer för att sedan köra vidare.
Avlastningen pågår som bäst, då det kommer en Volvo V70. Den stannar en kort stund men bestämmer sig för att inte vänta tills avlastningen är klar. Helt sonika kör bilen över brevlådan. Man kan på bilden se hur bilspåren går rakt över brevlådans hål i marken. Tack vare att brevlådan föll snett utåt mot skogen klarade den sig – sådan tur hade den inte nästa gång…
För en vecka sedan var det dags igen. På morgonen, innan jag åker till jobbet, går jag ut och ser brevlådan ligga hoptryckt i gräset. Provisoriskt vinklar jag upp den igen och den avbruta pinnen ger tillräckligt mycket stöd för att den skall stå upp. När jag kommer hem igen är det någon som förbarmat sig över den och vänt den rätt mot vägen.
Idag hände det igen. Många vänner och bilar på besök. När det var dags för hemfärd vinkar föraren glatt adjö och tar en för snäv sväng rätt över brevlådan. Tack och lov sitter brevlådan så dåligt i marken efter de förra nerkörningarna, att den viker ner sig direkt och vållar ingen skada på bilen.
Efter denna nedkörning var det dags att ta fram storsläggan tillsammans med yxan och spettet, inte mot bilen och dess förare, utan för att förankra brevlådan ordenligt då stopen nu är bara fnöske vid roten.
Tack och lov är stolpen tillräckligt lång för att slippas bytas. Senare under kvällen kom en officer och gentleman förbi på besök; med endast råstyrka bockades lådans botten tillbaka till dess tre-dimensionella funktion.
Nu vill jag lova att nästa bil som kör på den inte går utan framtida markering av det inträffade. Men sannolikheten att det kommer hända igen är så liten att den inte finns – eller vad var det Tage Danielsson sa om kärnkraften?