Stormaktskonflikt i sydostasien ställer krav på solpaneler och biogas i Sverige

Från att i början av vistelsen här i Taiwan ätit mycket och blandat av den överväldigande frukostbuffén på hotellet, är jag nu tillbaka till en kopp kaffe och en rostad macka.  Något som jag dock fortfarande uppskattar är att bläddra i en tidning på morgonen.

Tidigare under veckan var den stora händelsen här i Taiwan tyfonen Saola och dess effekter. Nu har den ebbat ut och de normala artiklarna kommit tillbaka. Dessa handlar om internapolitiska skandaler och sarkastiska artiklar om tillståndet i fastlands-Kina. Vad som dock även är ett återkommande ämne är konflikten i det sydkinesiska havet.

De territoriella kraven över Spratly öarna

Nästa varje dag är det en artikel om någon incident om en fiskebåt eller någon patrullbåt som kommit fel i och runt omkring Spratlyöarna. När man ser kartan här bredvid inser man att det kan inte vara helt lätt att vara fiskare och veta var man kan slänga i nätet utan att skapa en internationell incident.

Kina, Malaysia, Vietnam, Filipinerna och den lilla diktaturen Brunei, som f.ö. är det mest öppna land man kan tänka sig, är inblandade. Alla ser de sig ha rätt till en ordentlig bit av öarna. Det hela handlar om olja, fiske  och handelsrutter.

Men det är inte bara runt Spratlyöarna som det råder konflikter om gränsdragningen av de ekonomiska zonerna. Kolla på denna länken om konflikten med Japan och Korea och inte minst Taiwan. Kartan är ritad utifrån Kinesiskt perspektiv och Taiwan är således del av Kinas rättfärdigande av områden öster om Taiwan. På kartan syns även konflikten med Vietnam och Parcel öarna.

Och inte nog med det, även andra länder har intressen i området där även Indien visar framfötterna genom signera kontrakt med Vietnam om oljeutvinning i de omtvistade området. Kina blir vansinniga över tillgreppet. Indiska örlogsfartyg i konfrontation med kinesiska är verkligen inget drömscenario. Vietnam har genom sina inmutningar blivit en nettoexportör av olja.

Tidigare i veckan har Kina bjudit in oljeexploatörer att utvinna olja och gas i området vilket naturligtvis ytterligare ökar spänningarna.

Förutom de konkreta händelserna lobbar även USA in en och annan verbal granat i den veritabla krutdurken, senast nu i veckan när Hillary Clinton sa att Kina skall undvika att provocera ytterligare. Kina blir naturligtvis vansinniga över inblandningen med skarpa kommentarer. USA är säkerhetsgarant för både Taiwan och Filipinerna gentemot Kina.

Att jämföra bara för ett halvår sedan när jag var här med nuläget, kan jag urskilja en skillnad i intensiteten. Både genom de konkreta handlingarna, men även att språkbruket har blivit så mycket mer uppskruvat. Konflikten om råvaror och mat, och är något som borde vara en ögonöppnare för oss alla.

Vi hemma i Sverige skall ta till oss denna maktkamp mellan stormakter i vår omställning av vårt samhälle inför det kommande millenniet. Dessa resurser är ändliga och dragkampen om dessa kommer att öka, och då inte bara i sydkinesiska havet. Inför denna verklighet behöver vi vara rustade – inte bara med vapen, utan med ett samhälle som inte är beroende av dessa omtvistade naturresurser. Hur skall vi driva fordonsparken när bensinen kostar 25 kronor litern? Hur skall vi producera vår mat när vi byggt shoppingcenters på vår bästa åkermark?

Konflikten ovan handlar, som så många gånger förr, om olja. Denna konflikt handlar om historien, vem som kommer vara bäst på att hålla kvar i en ordning som byggts upp av billig energi i forma av olja. Vi skall inte ens titta åt det hållet – vi skall titta mot framtiden och bejaka den verklighet som vi obönhörligen kommer vara en del av.

Om vi är först att visa vägen med solpaneler och elbilar, kommer vi gå ut ur seklet som vinnare och inte som förlorare bakom tigernationerna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.