Budord i godisdisken – två tusen år av kulturell indoktrinering över kundvagnskanten

Idag har jag varit ”assistant shopper”. När annan har handlat har jag gått runt och funderat på saker och ting. Ibland får man sig en uppgift tillslängd, som att hämta potatismjöl eller marsansås, men oftast får jag gå runt med vagnen i min egen lilla tankevärld.

Vagnen fylls på mer och mer och mina tankar blir djupare och djupare. När vi närmar oss kassorna i det stora varuhuset noterar jag en schampoflaska på golvet. Ensam står den upp på sin smala botten under ett ställ med godis. Jag frågar mig själv vad den gör där? Hur kom den dit, så långt från hygienavdelningen.

Jag tittar mig runt och ser en elljusstake på en hög med överblivet julgodis. Jag ser ett flingpaket i kyldisken bland juicepaketen. Lite varstans jag tittar mig omkring ser jag dessa övergivna varor i närheten av kassan.

Är det en slump att detta inträffar just här i närheten av kassorna och godiset? Det är inte så att dessa paket har ramlat av kundvagnen, utan det är enskilda individer som prydligt ställer av dem. Schampoflaskan var tydligt placerad, likaså flingpaketet. Jag noterar att jag i affären blir lite upprörd över beteendet att bara lämna ifrån sig varor på närmaste hylla.

När jag gick på gymnasiet på slutet av åttiotalet så sa min kemilärare att skräp var materia på fel plats. Utsagan hade sitt ursprung i en diskussion om materians oförgänglighet. I en bokstavlig handvändning hade kunder omvandlat butikens varor till skräp.

I bästa fall kan butikspersonal återbörda varan till dess hyllplats och därmed göra skadan ogjord. Denna process sker dock till priset av personalens arbetsinsats. Det är så att personerna som har detta beteende faktiskt stjäl resurser från butiken, om än inte varor.

Det var en lång utläggning för att komma till bloggningens kärna. För det är först när jag kommer hem som jag gör kopplingen mellan tidstjuvarna och min upprördhet.

Är det så att jag intuitivt och baserat på moralism, blev upprör för stölden av annans resurser? Är det så att budordet ”att man inte skall stjäla” är mer universiellt än jag tidigare insett – att det inte bara gäller det för egen vinning utan även för andras förluster.

Vidare, har avlämpningen av varor vid kassorna med syndigheterna som pågår i godisavdelningen att göra; när smådjävlarna kommer fram i oss och förhandlar fram en chokladkaka till nackdel för flingpaktet?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.