Den enkla vägen när tiden är kort

Den indiska nationalistregeringen med det hindu-nationalist partiet BJP har gjort det lättare för att flyktingar från grannländer att få medborgarskap. Det låter som ett nobelt beslut om det inte hade varit för att muslimer är undantagna från möjligheten. Det är väl inte mer än att vänta från ett religions-nationalistiskt parti.

Anledningen till att man gör detta är för att bygga det hinduistiska Indien – en populistisk aktivitet för majoriteten av befolkningen. Kanske inte lika populär hos de 200 miljonerna muslimer i de nordvästra hörnet av landet. Och visst verkar det fungera för partiet BJP när man har en majoritet i parlamentet. Den uppenbara långsiktiga konsekvensen är att man sår frön till religions-etniska konflikter i framtiden.

Att nationalist populistiska partier har det lättare och mer accepterat idag än för 20 år sedan är dock inget nytt under himlen. Vad som är intressant är att fråga oss vad staten är till för och att förstå hur politiska partier använder staten för tillskansa sig makt. Och denna vilja till makt är väldigt sällan en altruistisk vilja utan mer en vilja till makt för maktens skull.

Naturligtvis skulle varje politiskt parti förneka det ovan. De försöker på än det ena och än det andra sättet krystat härleda trianguleringen efter mest väljarstöd till en ideologi som på något vis skall leda till himmelriket på jorden.

Om vi tar Israel till exempel så har Likud under Benjamin Netanjahus ledning drivit en judisk-nationalistisk agenda som gör relationen till de araber som bor inom området om möjligt ännu sämre. Tanken var ju att staten Israel skulle vara ett hem för judarna, inte en krigszon med oändlig tidsutdräkt. Det har för Likud under årtionden varit en enklare resa att alliera sig med extremistpartier på högerkanten för att behålla makten.

Alternativet, som från perspektivet om kontinuerlig makt skulle vara svårare, vore att föra en politik för en modern välfärdsstat genom att söka samarbete i centrum av det politiska spektrumet och därmed ibland riskera att förlora makten till Arbetarpartiet ibland.

Detta sätt att fokusera på makten och inte på uppdraget gentemot nationen att ta hand om invånarna tror jag förklarar mycket av varför vi ser de mer och mer extremistiska strömningarna. Om det är så att jag har rätt i hypotesen så blir nästa fråga varför detta händer nu?

För att svara på den frågan tror jag att vi måste söka oss till de megatrender som finns just nu och under 2000 talet. De två trender som jag tror kan hjälpa till med en förklaring till extremismen är till viss del filterbubblorna, men till största delen att vi tappar relationen till tiden i dagens värld. Den förra är vida utforskad medan den senare nämnda trenden vet jag inte om den finns alls, eller om bara jag ser den i min filterbubbla.

Så vad handlar “relationen till tiden” om? Jag vill hävda att dagens samhälle lever så mycket i en här-och-nu bubbla att tidigare konsekvenser (historien) inte spelar så stor roll i människors agerande – vad betyder det att vi i princip är historielösa intellektuellt? Exemplen med Donald Trump och Boris Johnson som har en allt annat än exemplarisk historia men ändå kan väljas till positioner där förtroende borde vara det enda värdefulla kapitalet.

Vidare innebär här-och-nu bubblan att vi inte reflekterar kring framtiden och har förmåga från nu gällande världsuppfattning inte klarar av att extrapolera de framtida konsekvenserna av de beslut vi fattar idag. Till exempel klarar vi inte av att agera på all information om global uppvärmning utan vi har en otrolig förmåga att rationalisera bort vårt beteende framförallt för att vi klarar inte av hantera en tidsperiod som sträcker sig bortom nästa lönekuvert eller sommarsemester.

Det här är en alldeles utmärkt mylla för populisterna. En populist kan ha vilken obskyr bakgrund som helst och behöver inte stå för några långsiktiga konsekvenser av sin föreslagna politik. Fråga dig vilka partier som inte är populistiskt idag – vilka partier klarar av att forma en vision om välfärdsstaten och vägen dit utan att vika ner sig för årtiondets opinionsströmningar.

Så vad kan man göra åt detta? Jag har efter min livskris senaste året börjat läsa böcker. Visst har det en intellektuell effekt, men det har även en effekt att man kommer bort från här-och-nu där jag under en längre period måste fokusera på något annat än nuet, d.v.s. bokens innehåll. En längre tids koncentration (och dessutom läser jag inte speciellt fort heller) utan att hoppa mellan omedelbar tillfredsställelse i from av att läsa mail, prata med kollegor och zappa mellan kanaler (eller som det är nu snabbspola filmer).

Den mer långsiktiga konsekvensen av mitt läsande är denna artikel. Det får mig att fundera – rätt eller fel funderingar är helt ointressant: det är tanken som räknas. Så den enkla vägen får vi inte genom modern momentan passiv konsumtion utan långsam koncentration och tankeverksamhet.

One Reply to “Den enkla vägen när tiden är kort”

  1. Wilma skriver:

    Aj aj aj bra jobbat perra

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.