En balansgång mot att bli vågmästare?

Diskussionerna i grannkommunerna börjar landa så smått om regeringssamarbete. Både i Höör och Hässleholm har Centern gjort sitt beslut om hur man skall agera under de kommande fyra åren. Fast slutsatserna har varit olika.

I Hässleholm har Centern gått samman med den Socialdemokratiskt ledda koalitionen. Kritiken lät inte vänta på sig från de forna samarbetspartierna i Alliansen som talar om ett ”svek”.

Även om man väljer regeringssamarbete över blockgränsen så torde en framtida ”Allians” 2018 vara lite längre borta. Men å andra sidan hoppar man lätt över skranket 2014 så lär man lika lätt kunna hoppa tillbaka 2018.

Centern har varit hårt uppvaktat av Socialdemokraterna i Höör men har nu avböjt inviten. Det innebär att man har i stort sett samma kurs som innan valet. Centerledaren i Höör säger att det går mycket väl att jobba både i minoritet och i opposition och få igenom saker politiskt.

Ni som läser bloggen har nog sedan länge listat ut att min kompass hämtar jag från ideologin. Jag ser rätt så illa på kommentarer som refererar till ”ideologitänk” som något negativt. Det gör att jag har svårare att acceptera en koalition med vänsterfalangen i det kommunala startfältet i Hörby.

Men är det så att man trots allt tittar vänster ut och är villig att kompromissa med ideoligin så torde det kräva en rejäl utdelning i lotteriet om posterna i regeringskoalitionen med Socialdemokraterna.

Centern gick fram ett mandat i årets val och är lika stort som Folkpartiet och Miljöpartiet tillsammans. Dessutom är majoriteten på exakt 21, vilket är en mindre majoritet än förra mandatperioden. Således skall utdelningen av poster till Centern vara signifikant större än för alla andra partier undantaget Socialdemokraterna. Detta gäller speciellt i KSAU.

Uttdelning av poster till Centern måste sålunda bli större än vad som varit fallet under förra mandatperioden för att man skall kunna se förhandlingen som framgångsrik. Minst två ordförandeposter (var av en av dessa i en 13 mannanämnd) och vice i både KS och Fullmäktige samt ytterligare en eller två nämnder.

Tyvärr är majoritetskoalitionen så svag att för post nummer två kommer regnbågskoalitionen få ett jämförelsetal på 10,5, vilket är mindre än ett eventuellt samarbete mellan SPI och Sverigedemokraterna som för plats nummer två har jämförelsetalet 12. Man måste böja sig baklänges inom regnbågen för att inte tappa vice-posterna till antingen SD eller SPI. Det torde vara tekniskt möjligt, men är det representativt?

Om man tittar på alternativen ser man att ett valsamarbete med Moderaterna ligger nära till hands för Centern. Troligtvis skulle även Kristdemokraterna hoppa av koalitionen med Sossarna om Centern lämnar. Detta sker eftersom Kristdemokraterna om möjligt skulle behöva kompromissa med sin ideologi än mer än vad Centern skulle behöva göra. Detta eftersom Socialkonservatismen ligger snäppet mer höger ut än den socialliberalismen.

Hur kommer då landet ligga vad gäller valallianser inför de kommande tillsättningarna av nämnderna? Om Centern och Kristdemokraterna går ihop med Moderaterna i ett valsamarbete så skulle ett block om 13 mandat bildas (M – 7, C – 5, Kd – 1). Det är ett mandat mer än de 12 som SPI och Sverigedemokraterna får om de väljer att samarbeta (SPI – 3, SD – 9).

Regeringskoalitionen kammar då hem 16 mandat (S – 10, Fp – 3, Mp – 2, V – 1). Jag lägger in V eftersom med Centern och Kristdemokraternas avhopp så har regnbågen förflyttat sig väldigt mycket vänster ut så att till och med Vänsterpartiet torde kunna gå med i samarbetet igen. Rent utdelningsmässigt spelar det ingen roll.

Femmannanämnder (Arbetsutskotten i KS, BUN, SOC, bolagens styrelser)
S-V-Mp-Fp: 2 (Plats 1, 4, Ordförande)
M-C-Kd: 2 (Plats 2, 5, vice ordförande)
SD-SPI: 1 (Plats 3),

Sjumannanämnder (TN, MN, BN, KoF)
S-V-Mp-Fp: 3 (Plats 1, 4, 7, Ordförande)
M-C-Kd: 2 (Plats 2, 5, vice ordförande)
SD-SPI: 2 (Plats 3, 6),

Trettonmannanämnder (KS, BUN, SOC)
S-V-Mp-Fp: 5 (Plats 1, 4, 7, 9, 11, Ordförande)
M-C-Kd: 4 (Plats 2, 5, 8, 12, vice ordförande)
SD-SPI: 4 (Plats 3, 6, 10, 13),

Koalitionen med Centern-Moderaterna-Kristdemokraterna kommer att kunna göra anspråk på alla vice poster i nämnder och styrelser. Så även om Centern måste dela dessa med Moderaterna så kommer utdelningen bli i stort lika omfattande som om man vore en del av regnbågskoalitionen med untantaget av de eventuella ordförandeposterna.

När det hela kokar ner till att kunna bedriva politik så torde valsamarbetet ge Centern mycket fler möjligheter att bedriva tydlig politik under mandatperioden än att vara en del i en Socialdemokratisk ledd regnbågskoalition.

I arbetsutskotten (som är femmannanämnder) så skulle Moderater, Centerpartister och Kristdemokrater erhålla två utav de femplatserna. Centerpartiet skulle vara vågmästare och därmed ha stor möjlighet till påverkan utan att ha en tung våt filt av regeringssamarbetande med Socialdemokraterna över sig.

Jag kan bara konstatera att Centern har ett guldläge både i förhandlingen med regnbågen om posterna, men även att själva bygga ett valsamarbete utanför tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna. Det ger möjligheten till både aktiv oppositionspolitik men även till förhandlingar med regeringen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.