Posts Tagged ‘Val 2014’

En balansgång mot att bli vågmästare?

måndag, oktober 13th, 2014

Diskussionerna i grannkommunerna börjar landa så smått om regeringssamarbete. Både i Höör och Hässleholm har Centern gjort sitt beslut om hur man skall agera under de kommande fyra åren. Fast slutsatserna har varit olika.

I Hässleholm har Centern gått samman med den Socialdemokratiskt ledda koalitionen. Kritiken lät inte vänta på sig från de forna samarbetspartierna i Alliansen som talar om ett “svek”.

Även om man väljer regeringssamarbete över blockgränsen så torde en framtida “Allians” 2018 vara lite längre borta. Men å andra sidan hoppar man lätt över skranket 2014 så lär man lika lätt kunna hoppa tillbaka 2018.

Centern har varit hårt uppvaktat av Socialdemokraterna i Höör men har nu avböjt inviten. Det innebär att man har i stort sett samma kurs som innan valet. Centerledaren i Höör säger att det går mycket väl att jobba både i minoritet och i opposition och få igenom saker politiskt.

Ni som läser bloggen har nog sedan länge listat ut att min kompass hämtar jag från ideologin. Jag ser rätt så illa på kommentarer som refererar till “ideologitänk” som något negativt. Det gör att jag har svårare att acceptera en koalition med vänsterfalangen i det kommunala startfältet i Hörby.

Men är det så att man trots allt tittar vänster ut och är villig att kompromissa med ideoligin så torde det kräva en rejäl utdelning i lotteriet om posterna i regeringskoalitionen med Socialdemokraterna.

Centern gick fram ett mandat i årets val och är lika stort som Folkpartiet och Miljöpartiet tillsammans. Dessutom är majoriteten på exakt 21, vilket är en mindre majoritet än förra mandatperioden. Således skall utdelningen av poster till Centern vara signifikant större än för alla andra partier undantaget Socialdemokraterna. Detta gäller speciellt i KSAU.

Uttdelning av poster till Centern måste sålunda bli större än vad som varit fallet under förra mandatperioden för att man skall kunna se förhandlingen som framgångsrik. Minst två ordförandeposter (var av en av dessa i en 13 mannanämnd) och vice i både KS och Fullmäktige samt ytterligare en eller två nämnder.

Tyvärr är majoritetskoalitionen så svag att för post nummer två kommer regnbågskoalitionen få ett jämförelsetal på 10,5, vilket är mindre än ett eventuellt samarbete mellan SPI och Sverigedemokraterna som för plats nummer två har jämförelsetalet 12. Man måste böja sig baklänges inom regnbågen för att inte tappa vice-posterna till antingen SD eller SPI. Det torde vara tekniskt möjligt, men är det representativt?

Om man tittar på alternativen ser man att ett valsamarbete med Moderaterna ligger nära till hands för Centern. Troligtvis skulle även Kristdemokraterna hoppa av koalitionen med Sossarna om Centern lämnar. Detta sker eftersom Kristdemokraterna om möjligt skulle behöva kompromissa med sin ideologi än mer än vad Centern skulle behöva göra. Detta eftersom Socialkonservatismen ligger snäppet mer höger ut än den socialliberalismen.

Hur kommer då landet ligga vad gäller valallianser inför de kommande tillsättningarna av nämnderna? Om Centern och Kristdemokraterna går ihop med Moderaterna i ett valsamarbete så skulle ett block om 13 mandat bildas (M – 7, C – 5, Kd – 1). Det är ett mandat mer än de 12 som SPI och Sverigedemokraterna får om de väljer att samarbeta (SPI – 3, SD – 9).

Regeringskoalitionen kammar då hem 16 mandat (S – 10, Fp – 3, Mp – 2, V – 1). Jag lägger in V eftersom med Centern och Kristdemokraternas avhopp så har regnbågen förflyttat sig väldigt mycket vänster ut så att till och med Vänsterpartiet torde kunna gå med i samarbetet igen. Rent utdelningsmässigt spelar det ingen roll.

Femmannanämnder (Arbetsutskotten i KS, BUN, SOC, bolagens styrelser)
S-V-Mp-Fp: 2 (Plats 1, 4, Ordförande)
M-C-Kd: 2 (Plats 2, 5, vice ordförande)
SD-SPI: 1 (Plats 3),

Sjumannanämnder (TN, MN, BN, KoF)
S-V-Mp-Fp: 3 (Plats 1, 4, 7, Ordförande)
M-C-Kd: 2 (Plats 2, 5, vice ordförande)
SD-SPI: 2 (Plats 3, 6),

Trettonmannanämnder (KS, BUN, SOC)
S-V-Mp-Fp: 5 (Plats 1, 4, 7, 9, 11, Ordförande)
M-C-Kd: 4 (Plats 2, 5, 8, 12, vice ordförande)
SD-SPI: 4 (Plats 3, 6, 10, 13),

Koalitionen med Centern-Moderaterna-Kristdemokraterna kommer att kunna göra anspråk på alla vice poster i nämnder och styrelser. Så även om Centern måste dela dessa med Moderaterna så kommer utdelningen bli i stort lika omfattande som om man vore en del av regnbågskoalitionen med untantaget av de eventuella ordförandeposterna.

När det hela kokar ner till att kunna bedriva politik så torde valsamarbetet ge Centern mycket fler möjligheter att bedriva tydlig politik under mandatperioden än att vara en del i en Socialdemokratisk ledd regnbågskoalition.

I arbetsutskotten (som är femmannanämnder) så skulle Moderater, Centerpartister och Kristdemokrater erhålla två utav de femplatserna. Centerpartiet skulle vara vågmästare och därmed ha stor möjlighet till påverkan utan att ha en tung våt filt av regeringssamarbetande med Socialdemokraterna över sig.

Jag kan bara konstatera att Centern har ett guldläge både i förhandlingen med regnbågen om posterna, men även att själva bygga ett valsamarbete utanför tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna. Det ger möjligheten till både aktiv oppositionspolitik men även till förhandlingar med regeringen.

När gracerna skall fördelas

torsdag, oktober 2nd, 2014

Förhandlingarna mellan partierna pågår om vem som skall sitta på vilka poster de kommande fyra åren. Retoriken har från valrörelsen kastats överbord till förmån för teoretiserande om optimal fördelning av förtroendeposter.

En fascinerande vändning när ideologierna reducerats till ett positionerande inför ett antal arvoderade poster. Abrovinkerna är minst lika många som det finns engagerade politiker. Fullmäktige i måndags visade vägen.

Det finns två saker som man inte vill se; hur det går till att göra korv eller hur slipstenarna dras i det politiska hantverket.

Det må vara hur det vill med den saken, men just i denna situation är det viktigt att ta ett steg tillbaka och applicera de lärdomar vi gjort de senaste åren. Ni som följer bloggen vet att jag pratar om toppstyrningen.

Vilka principer finns det då som man måste ta hänsyn till? Enligt kommunallagen kapitel 6 §1 skall kommunstyrelsen  utöva uppsikt över nämnder och styrelser inom kommunen. Detta är fundamentalt.

Därför är det av vikt att man inte utövar uppsikt över sig själv, något som är objektivt omöjligt. Är man nämndordförande skall man till exempel inte sitta i kommunstyrelsen.

Omvänt gäller ännu mer att individer i kommunstyrelsens arbetsutskott inte finns i andra nämnder eller styrelser. En plats i KSAU med dess granskande funktion, samt varandes centralt styrande och utgörandes budgetberedning, gör att man inte skall ha en ledande plats i någon annan församling, undantaget kommunfullmäktige.

För mig är detta lika självklart som att när man sitter i kommunrevisionen så skall man inte ha andra förtroendeposter. Bevisligen var inte detta lika självklart efter förra valet för de då centrala politikerna. Inte ens jag hade insikten om vikten därom.

En annat perspektiv är fenomenet att samma politiker beträder många poster. Det är ett fattigdomsbevis i politikerkåren att det är så få  individer som sitter på många platser. Har man inte tillräckligt med individer att fylla upp platserna, utan att idkar politikeråtervinning, är i sig ett fattigdomsbevis om politikerkåren i aktuellt parti.

Sist men inte minst så skall personliga relationer vara underordnade. Personlig vänskap mellan ledande politiker är ett potentiellt problem. För att inte nämna relationer i form av släktskap eller ännu värre vad gäller äktenskapliga/partner-förhållanden.

I alla dessa fall är risken stor att andra prioriteringar än kommunens bästa är det som ligger framför ögonen när man skall fatta beslut. Återigen är det ett fattigdomsbevis att politiska dynastier uppstår inom politiska organisationer.

Inom kort kommer vi vet om politikerkåren har lärt sig något från den föregående mandatperioden – eller blir det som vanligt en gigantisk huggsexa om arvoderade poster?

“Hej, hej gubbar”

söndag, september 28th, 2014

För inte så länge sedan kunde man läsa i Dagens Samhälle om att nu var det dags för ett könsbyte på kommunalrådet. Missförstå mig inte; Lars Ahlkvist skall inte opereras (i alla fall inte vad jag vet) utan det är mer så att nästa kommunalråd kommer vara en kvinna. Den “eviga gubbkommunen” som Hörby beskrevs av tidningen skulle upphöra.

Så inför tronbytet, hur ser det egentligen ut med könsfördelningen bland de valda. Jag har gått in på val.se och hämtat ut informationen. För att kunna presentera den så har jag lagt in den i ett Excel-ark och gjort pivot tabeller och diagram.

Om man tittar på hela fullmäktige och dess ordinarie ledamöter så ser man att det är en kraftig kantring åt gubbhållet. Det finns dubbelt så många gubbar i fullmäktige som gummor.

fördelning i fullmäktige

Könsfördelningen i fullmäktige

Om man hoppar in i de enskilda partierna och tittar hur det ser ut där så finns det vissa som sticker ut. Rent statistiskt är informationen värdelös nu men det tyder ändå på att vissa inte har jämställdhet mellan könen som en viktig parameter. Kanske är det så att jämställdhet inte är viktigt alls.

kön_per_parti

Mandatfördelningen inom partierna per kön

Sverigedemokraterna har en kraftig underrepresentation, moderater och SPI likaså. Småpartierna med ett eller två mandat var är naturligtvis irrelevanta här då det torde vara svårt att få en jämn könsfördelning på ett mandat. Men man vet ju aldrig i dessa tider som jag brukar säga.

Kanske det kunde bero på “otur” i mandatfördelningen? Är det så att obalansen inom listorna inte speglar maktkantringen inom Hörbypolitiken? Här nedan har jag viktat placeringen på listan kontra könsfördelningen.

listplacering vikning

Fördelningen inom partierna viktat på placering på listan. Det är den relativa skillnaden mellan män och kvinnor som är relevant här.

Konstaterar att Folkpartiets två gubbar i toppen drar ifrån men att Socialdemokraternas lista jämnar ut sig. Om man tittar i källfilen ovan så har de gjort ett gott arbete med att varva män och kvinnor.  Moderater, sverigedemokrater och pensionärspartister fortsätter vara ojämlika mellan könen.

Jag överlåter till läsaren att fundera vad som ligger bakom dessa siffror men konstaterar att gubbväldet i kommunen allt jämnt består även om fasaden är lite rosaskimrande. I bedrövelsen tänkte jag dock lätta upp lite med en sångtext från Magnus Uggla: “Hej hej gubbar

“Hej, hej snubbar fula gubbar, ni borde bjuda upp nån annanstans.
Hej, hej snubbar gamla gubbar, varför inte pröva mogen dans.
Bland dom andra hanarna, spela bingo, mata svanarna. En lagom stimulans.”

“Häromdan’ så var det pensionärsträff ner på stan, ja där var Bertil, Percy, Thommy, Pelle, Roy, Per-Ola, Birger, Gert, Anders, Lars, ja där var alla gamla gubbar.”

Klicka på Yotube klippet nedan och avnjut en svensk klassiker

Valresultatet – behöver matematiken för att se vad som är bra eller dåligt

lördag, september 27th, 2014

I veckan har Länsstyrelsen räknat klar alla rösterna och sammanställt resultatet. En modest uppgång för Centern. Själv uppnådde jag ett personligt förtroende på 46 detta valet.

Läsaren med sifferminne kommer ihåg att jag vid förra valet uppnådde 47 kryss. Jag har under mina fyra år i politiska hetluften lyckats minska med ett kryss. Det var ju inget bra resultat… skulle man kunna tro.

Nåja, det finns en annan sida av det resonemanget – 2010 stod jag på en Moderatlista. Ett parti med en massiv medvind som kasserade in 15 mandat i fullmäktige. I år var jag på Centerlistan som blott kasserade in ett valresultat som var en tredjedel så stort som moderatresultatet 2010. På det här sättet att räkna tredubblade jag mitt resultat.

Speciellt eftersom jag satsade majoriteten av mitt kampanjande i Ludvigsborg så borde jag kunna känna mig extra nöjd. I år var moderaterna 36% större än Centern i valkretsen. 2010 var samma kvot 626%. I absoluta tal steg Centerrepresentationen i Ludvigsborg från 5,37% 2010 till 12,27% i år, i praktiken en fördubbling.

Låter det som att jag är nöjd? Både “ja” och “nej”. Nu slipper jag passa tider på måndagskvällarna och politikerkåren slipper uthärda mina djupare analyser och argumentation. Knapptryckarkompaniet är tillbaka.

Så även om jag inte hyser några starkare känslor inför mitt eget valresultat så blir jag mest fascinerad över är resultatet för Sverigedemokraterna.  Speciellt gäller det här i Ludvigsborg där var fjärde röstberättigad (222 st) röstade på SD.

I Hörby är SD är ett parti utan politik och utan politiker.

  • Utan politik, vad kommer Sverigedemokraterna göra för Hörby och för Ludvigsborg de kommande fyra åren har dessa 25% tänkt sig?
  • Utan politiker, vem kommer representera dem? Hastigt påskrivna på valsedeln och ett troligt valsamarbete med SPI där SPI får massor med poster från SD.

Om man ser på vad som SD åstadkommit den innevarande mandatperioden eller vad man lovar inför den kommande så är det ringa som kvalificerar som politik. Om de ändå hade formulerat ett ordentligt program så hade det varit lättare att förstå.

Innan valet kollade jag upp deras hemsida. Då var den tom men efter min kommentar om detta fylldes den på. Idag så ser manifestet ut på följande sätt: SD program för Hörby.

Jag förstår ingenting av vad som har rört sig i Ludvigsborgarnas huvud när de röstade på Sverigedemokraterna i kommunvalet. Kanske beror mitt famlande på min naivitet om väljarnas rationella beteende. Eller ligger det en massiv okunskap bakom där man tror att immigrationspolitik bestäms i kommunerna?

I riksdagsvalet röstade 31% (276 st) i Ludvigsborg på SD. 54 stycken fler än i kommunvalet. Kan man därmed sluta sig till att 25% av SD väljarna trots allt  troligtvis fattade vad SD i Hörby står för, d.v.s. ingenting?

Sammanräkningen för Hörby kan ni hitta på denna länk: Valmyndighetens sida för resultatet i Hörby kommun.

Det blev kallare när Sverigedemokraterna kom men det blev mest en massa surr

söndag, augusti 17th, 2014

Igår var jag och valarbetade på Gamla torg i Hörby. Strålande sol och en del människor i rörelse i centrum. Intresset för politik på lördagsförmiddagen var dock inte speciellt omfattande.

20140816_113920

Trafikkaos inducerat av lokalpolitiker; I raggartagen Anders Larsson uppvisandens en enorm vighet med Gunvor Håkansson på andra sidan bilen. Birger Larsson fortskaffar sig med cykel och täpper till sista möjligheten att ta sig förbi Centerstugan.

Intressant var dock att mycket kretsade runt Socialnämnden och den service som tillhandahålls. Även hur den servicen levereras och vilken passion som finns i verksamheten. LOVen var högt på tapeten vilket är roligt då Centerpartiet driver denna reform i Hörby kommun.

Men vid 12-tiden gick solen i moln och det vackra sommarvädret försvann på några minuter. Det är svårt att lasta Sverigedemokraterna för just detta men det blev betydligt kallare när de dök upp på torget.

Först trodde jag att vi hade fått fint besök av självaste Jimmie Åkesson när talaren uppenbarade sig. Men så var uppenbarligen inte fallet. Det visade sig nämligen vara en valarbetare som var klonad från Jimmie. En utmärkt lösning för att begränsa antalet järnrörssvingande partifunktionärer.

20140816_131110

Två SD valarbetare och en generator. Roy Nilsson och en influgen specialpedagog tillika Jimmie Åkesson klon.

Vad som dock inte var bra var ljudet. Det hade ju varit intressant att höra vad de hade att säga men tyvärr så funkade inte ljudsystemet speciellt bra. Vind och en surrande generator jämte talaren gjorde att budskapet försvann någonstans på vägen. De tiotalet åhörarna fick stå så nära att man kunna skippa ljudanläggningen helt och hållet.

Så inget hörde jag men det är klart att något måste väl Sverigedemokraterna tycka inför framtiden här i Hörby. Sagt och gjort så kollade jag upp Sverigedemokraternas hemsida här i Hörby och möttes av en röd stuga och att 22 skottlossningar i Göteborg inte kan fortsätta. Inte ens Roy hade fått plats på sidan!

sd_hemsida

Skärmdump från SDs hemsida

Låt mig tveka om 4 år till med Sverigedemokrater i Hörby är det bästa för Hörby. En samling som imploderat genom intern splittring och som varken driver någon politik eller lämnar något som helst avtryck i politiken.

I detta valet så har de väljare i Hörby, som ser lätta lösningar på den humanitära katastrof som ISIS vållar, faktiskt två partier att välja mellan: SD 1.0 och SD 2.0, även känt som “Medborgarpartiet”. Finns det verkligen ett sådant stort behov av två likadana partier där dessutom SD 2.0 består av avfällingar från SD 1.0?

Den enda skillnaden nästa mandatperiod skulle vara att Jan-Erik Persson står och orerar i fullmäktige i stället för Lars Ahlkvist. De frågor som de tar upp (förutom trafikplaneringen som de verkar känna passionerat inför) är frågor som avgörs på nationell nivå. Har ingen berättat det för dem?

Kontentan är att det finns ingen som helst anledning att rösta in en Sverigedemokrat eller Medborgarpartist i fullmäktige Hörby?  Hur kan man få ut det budskapet undrar jag?