En frestande Jansson

Man skulle kunna tro att rubriken handlar om mig, den stora charmören i Ludvigsborg, oemotståndlig på alla de sätt. Men icke.

Min bror Mattias är koordinator för julmaten i år. På min lott har fallit Janssons frestelse och rödbetssallad. Jag är en klippa på båda rätterna med mångårig erfarenhet. Eftersom tiden fram till jul är minst sagt späckad så skapades Janssonen idag.

När den väl var klar doftade den underbart. Det bar mig emot att inte ta ett smakprov eller två. När den svalnat åkte den in i frysen. En hädelse, men om jag inte berättar för någon så kanske…

Men alla kockar är inte så stolta. Köpte lövbiff och tänkte att Erik Lallerstedt’s Pepparsås passade. Den smakade syntetiskt och hade en konsistens som fromage. Det är förvånande att han lånar ut sitt namn och rennomé till något så undermåligt. Ett meddelande till honom: “Erik, jag är inte imponerad”.

Jag var dock inte först, men vilka möjligheter har man att kolla blogosfären först i butiken… även om bloggen inte kom så lång som att faktiskt smaka på innehållet. Nu är det gjort och det finns ingen anledning för någon annan att prova.

Tags: ,

2 Responses to “En frestande Jansson”

  1. Victoria skriver:

    private jet….need i say more?????

  2. […] min förskräckelse så var det Lallerstedt’s märke igen som korsade min väg. Likt förra gången vad det den klassiska syntetiska smaken – hur lyckas man att få fram en sådan smak och hur […]

Leave a Reply