Ibland går det politiska intresset ner på sparlåga och jag ägnar mer av min passionerade tid åt professionen. Just nu kör jag bland annat ett projekt om hur man får en organisation att lyfta och leverera ”beyond expectations”.
Men politiken är ibland för häftig för att man inte skall hoppa upp ur den ena honungsburken och ner i den andra. Idag hände det när jag läser i tidningen om Miljöpartiets försök till värvning av kommunalrådet Lars Ahlkvist.
Det är tråkigt att se att Miljöpartiet i Hörby blir utnyttjat i en maktkamp som pågår i ett annat parti. Det hela handlar om att skapa ett externt hot mot den Moderata gruppen i Hörby, att gör man inte som herr Ahlkvist säger, så hoppar han över till Miljöpartiet. Mönstret är allt för tydligt, men frågan är om det fortfarande funkar?
Vi kommer alla ihåg hotet om den Moderata spränglistan när den moderata gruppen inte bejakade viljan att dansa efter ledarens pipa i Socialnämndsfrågan. Den gången liksom nu är det axeln Cimmerbeck-Ahlkvist som driver på turbulensen.
Då fick vi veta att det var vi som hade en åsikt om styrningen av nämnden som gjorde det svårt att rekrytera socialchef. Den 9. maj 2012 skriver man i Skånskan:
Bråken gör det även svårt för Hörby att rekrytera ny socialchef. Rekryteringsprocessen är redan kraftigt försenad.
– Det som händer i socialnämnden är inget som gynnar en snabb rekrytering, konstaterar Lars Ahlkvist.
Ett år senare sitter vi med en vakant kommunchefspost efter att alla kandidaterna har hoppat av. Så här skriver man den 9 april 2013 i Skånskan:
– Sånt här kan hända i rekryteringsprocesser. Vi får arbeta utifrån de förutsättningar som nu gäller och söka andra kandidater, säger Ahlkvist.
Skandalerna duggar så tätt om kommunledningen, och vi har ingalunda bottnat i oegentligheterna som pågår. Lågoddsaren är att det är vindkraftsplanen som är nästa kris. Vem med sina sinnen i fullt bruk vill hoppa ner i den krutpreparerade tunnan? Är det vi i socialnämnden som skall få skulden för den misslyckade rekryteringen av kommunchef också.
Så när alla vi andra sitter still i båten, eller inte alls finns på båten, så fortsätter galenskaperna. Vem är det som fortfarande är aktiv i cirkusen? Vad heter de gemensamma nämnarna? Det är en enkel ekvation och fler borde se igenom maktspelet.
Jag känner flera miljöpartister i kommunen och de är goda människor som kämpar för vad de tror på. Att Ahlkvist nu utnyttjar Miljöpartiet, vet inte vilken gång i ordningen, är bara så tråkigt att se. De är värda respekten som ett autonomt parti och inte reduceras till att vara en bricka i ett maktspel som är så fjärran från de ideal som man står för.
Den senaste boken som jag läste i mitt projekt på jobbet heter ”Management by glädje”. Med de lärdomarna från den boken gör jag en prognos att den politiska styrningen inte kommer leverera beyond expectations än på länge. Frågan är hur många politiker som kommer sitta till och acceptera detta.