Jag är en lycklig sopsorterare

Det var med stor irritation som jag i helgen kommer ut till soptunnan och konstaterar att den var full. Min tvåfraktionstunna var full till bredden i brännbart och tom i komposterbart. Nu har de glömt att tömma min tunna tänker jag och gnisslar tänder.

Jämte den fulla gamla tunnan stod de två nya fyr-fraktions tunnorna. De blev avlämpade utanför grinden för ett bra tag sedan och sedan dess har jag inte vigt dem en tanke. När kan man börja använda dem? tänkte jag.

Jag skickar iväg ett mail till MERAB och frågade vad som gäller för de nya tunnorna och när de skall komma och tömma den gamla. Tidigt på måndagsmorgonen får jag svar.

Till min stora glädje visar det sig att man redan nu kan använd de nya. Egentligen var det OK redan från den första februari. Den gamla tunnan skall man inte använda längre. Sista gången den blev tömd var den 23 januari och först nu blev den full! Otroligt tänkte jag, och funderar på att jag måste vara en mycket dåligt kund till MERAB och deras sophandel.

Glad i hågen öppnar jag locken till de nya tunnorna och däri ligger instruktioner och information om när man skall börja använda dem… Jag springer runt i hela huset och samlar sopor. Ute i garaget hittar jag en gigantisk driva av förpackningar. Jag springer fram och tillbaka mellan soptunnorna och garaget.

Under högen hittar jag trädgårdstraktorn och den gamla micron. Micron har jag försökt att bli av med under en längre tid utan att lyckas. Under resans gång har den kompletterats med en nästan ny fritös som inte heller har fått något nytt hem. Så är det någon där ute som är intresserad av en micro OCH en fritös så är det bara att komma och hämta dem?

Min egen sortergård! Hur praktiskt som helst.

Hur som helst, nu när euforin har lagt sig konstaterar jag hur otroligt bekvämt det var med dessa kärl vid tomtgränsen. Helt fantastiskt att inte behöva hålla på med dessa resor till återvinningsstationen. Visst kostade det en och annan krona, men som grannar kan man gå ihop runt ett abonnemang för att hålla nere kostnaden. Detta speciellt om man är som jag och producerar väldigt lite avfall (bara man inte är för många som i fallet i Fogdarp… oavsett hur lite sopor man producerar – suck för byråkrati).

Som alltid när jag håller på med att kasta saker känner jag en enorm tillfredsställelse – någon form av befrielse från tingens ok. När jag nu direkt kan sopsortera vid tomtgränsen känner jag mig taggad att optimera mitt sorterande. Vem vet, jag kanske blir en riktigt god medborgare när allt kommer omkring?

4 svar på ”Jag är en lycklig sopsorterare

  1. Bengt Hedlund

    Bra Per-Elis,
    men Du har tunnorna vända åt fel håll. Gångjärnssidan skall vara vänd mot den som hämtar. Undantag: om kärlen står på ”hårdgjort underlag”-
    /Bengt

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.