Kan olika perspektiv förklara skillnaden?

Det är inte med lite förvåning jag svarar när lokaljournalisten ringer och frågar om min åsikt angående de senaste kommentarerna (Skd 2012-06-28) av den före detta ordföranden i Socialnämnden. Det är otroligt hur skilda vyer man kan ha om orsakerna på ett skeende.

Jag har hävdat, och hävdar fortfarande, att det var nödvändigt att genomföra attitydförändringen där vi inte accepterade dålig styrning – vi var fullständigt kompromisslösa i detta. När foten sätts ner i bäcken uppstår det virvelströmmar och turbulens, men det var ett pris vi behövde ta för vi kunde inte fortsätta på den tidigare kursen med skenande ekonomi och skuggbudgetar.

Inom kort avgick Socialchefen och andra chefer vilket var en naturlig följd av att vi inte accepterade den dåvarande dysfunktionella organisationen som dessa varit med och byggt upp. Facket och sossarna vrider sig som masken på kroken för förändringen men vi var tvungna att vandra den vägen. Vi anklagas för att vara omdömeslösa, men sällan har jag känt så stort mandat att agera som just i denna fråga. Kursen ligger fast än idag och väldigt få vill ändra på denna kurs. Även de som argumenterade starkast mot oss tidigare, gav på förra fullmäktigemötet sitt fulla stöd… fyra gånger om.

Är det så att man som ordförande för nämnden inte accepterar allianspartiernas vilja, utan hävdar att nämndens beslut är oseriösa (som beslutet om Källhaga), då kommer det naturligtvis vara mycket svårt att fortsätta samarbetet. Att presidiets roll helt hade upphört att fungera vid detta laget var heller inget som hjälpte till i nämndarbetet.

Det är ju inte första gången som man målar upp sig som ett offer för krafter som inte håller med. Ungefär samma harang kom i fullmäktige när nämnden skulle lösas upp, men det vanns inget större gehör för argumentationen där heller.

Kontentan av agerandet i tidningen är att individen sågar av sin egen gren, om nu samma gren kan sågas av en gång till. Om så skulle ske är det en bedrift att lyfta hatten för. Ja, jag vet inte vad som är möjligt inom lokalpolitiken längre, då jag trodde vi sett allt vid detta laget.

Jag kan dock bara hålla med om hur artikeln avslutas – jag kommer heller inte låta mig tystas vad gäller excesser om arvoden eller misshushållning av resurser. Ingen skall vara i politiken och vara tyst. Hade vi varit tysta hade vi inte varit där vi är idag. Dessutom är även jag optimist i grunden, så vi kanske inte är så olika trots allt… eller inte. Den stora skillnaden är att när vi tittar framåt mot 2013-2014 för att effektivisera socialnämndens verksamhet, hemsöker andra sina besvikelser i historien.

Jag kommer stå på Hörby marknad på onsdagen mellan 1600-1900, 2012-07-04 – Välkomna att fortsätta diskussionen där.

Läs även ytterligare artikel i Skd 2012-07-28 där jag och Pelle Skerup bemöter anklagelserna.

6 svar på ”Kan olika perspektiv förklara skillnaden?

  1. Lars Ahlkvist

    I detta, det dåliga beteendet och mobbingen Du står för har Du inte mitt stöd. Jag räknar med att nämnden klarar av att hantera budgetunderskottet i enlighet med de regler som finns och det beslut fullmäktige fattat.

    Resan mot ett sjunkande underskott påbörjades under Jane Cimmerbecks ledning, medan Du sprattlade som en mask emot. Ta bara detta med PWC-analysen som KSAU till sist stod för.

    Jag kan inte annat än att se det som en skam att Du företräder Moderaterna, och det gäller även Pelle Skerup med de metoder han regelbundet ägnar sig åt.

    Svara
    1. Nils

      Jaha. Ännu en gång ägnar man sig åt att kriga internt inför öppen rïdå.

      Som utomstående undrar jag varför man inte använder sig av de regler man förbundit sig till i och med det moderata kandidatförsäkran som säger: ”att jag omedelbart ska avsäga mig mina uppdrag om gruppen, normalt fullmäktigegruppen (eller motsvarande) uttalar att den inte längre har förtroende för mig som representant…”.

      Om nu Per-Elis, Skerup med flera beter sig så illa som Lars Ahlkvist hävdar, varför agerar inte gruppen genom misstroendevotum mot dessa? Och vice versa, dvs om Lars Ahlkvist inte kan har gruppens förtroende, varför röstar man inte bort honom i gruppen?

      Demokrati är ingen tebjudning och det kommer sannolikt alltid inträffa konflikter som sätter normala sociala beteenden ur spel. Men om det gäller en så pass viktig fråga som styrningen av kommunen tror jag att partiet måste välja väg. Ett djupt splittrat parti kommer att få en hård dom av väljarna. Det är därför av yttersta vikt att denna konflikt får en lösning redan idag.

      Svara
      1. Extern betraktare

        Vi får rimligen utgå ifrån att fullmäktigegruppen diskuterar detta sedan en tid tillbaka, även om man (ännu) inte har vidtagit åtgärder. Ingen kan väl längre tveka på att situationen allvarligt skadar partiet samt förmågan att förvalta väljarnas förtroende att driva den politik som man har gått till val på. Just nu är de utpekade personerna oppositionens bästa valarbetare, precis som Mona Sahlin och Håkan Juholt var det för Alliansens räkning på sin tid.

        Av de två alternativ som hittills har presenterats – kommunalrådet mot den ”förtappade skaran” – så kan man även landa i ett tredje, t.ex. att alla inblandade ombeds att lämna sina uppdrag, eftersom det börjar bli tämligen ointressant att utreda vem som kastade den första stenen alternativt vem som orsakar mest skada.

        I konflikten/konflikterna har naturligtvis alla en del. Det är INTE att förväxla med skuld. Men att lägga energi på att klarlägga det senare är nu tämligen betydelselöst, eftersom man är i ett läge där gemensamma intressen är viktigare än enskildas ego. Är det verkligen värt priset att tvingas bort, med sina ideal som svepskäl? Vem blir först att lämna frivilligt, med det gemensammas bästa för ögonen?

        Svara
  2. Lars Ahlkvist

    Frågan är kanske om man vill företrädas av mobbare, de som beter sig illa, och de som söker egenintresse; eller de som söker breda majoriteter för att utveckla Hörby?

    Nåt väljarna får ta ställning till i nästa val! Ser personligen mycket fram emot det efter alla positiva reaktioner jag hör och kritiken mot Skerups och Janssons dåliga beteende. 🙂

    Svara
  3. Axel Eriksson

    Jag har lite svårt att hänga med i de svängarna som Lars gör.
    Vem är det som mobbar vem? Det jag, och många med mig, har uppfattat är att det är Lars Ahlkvist som mobbar sina egna partikamrater till förmån för egna vänner i andra partier.
    Vilka egenintressen har Per Elis? Eller Pelle Skerup? Det är väl Lars A som har egenintressen, och vad jag uppfattat oxå arbetar aktivt för att tillgodose dessa.

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.