Toppen, botten, medel – en nationaldag med många känslor

Idag vaknade jag tidigt och vis av gårdagens erfarenhet gav jag mig ut i trädgården innan det blev för varmt. Helt stilla och med dagg i gräset lukade jag barkbädden under rhododendronen (ja – jag har ogräs där med). Det var underbart, bara en bil körde sakta förbi mellan 06:45 och 08:00 – fartdårarna hade uppenbarligen inte vaknat. Stolt sätter jag ner grepen och hänger spannen ovanpå -KLART! Det är klart man blir stolt.

Med stor tillfredsställelese blir det sedan presso-kaffe på nymalda bönor, macka med morgontidning vid husknuten i morgonsolen. Grannen med den stora grävmaskinen kommer ut och firar upp flaggan. Så här långt är allt perfekt.

Vid nio tiden ringer en vän och meddelar att vi skall åka till Tosselilla sommarland med gemensamma bekanta som har skaffat billiga biljetter. In i bilen och iväg. Genom Hörby, via Sjöbo mot Tommelilla. Mitt ute på en åker är det plötsligt lång kö och det är tvärstopp. Vafalls, hur kan det vara kö på en söndagsmorgon mellan Sjöbo och Tommelilla? Sätter på radion och nästa trafikmeddelande talar om att kön är till Tosselilla sommarland, på grund av special event. Hmmm, billiga biljetter…. vid närmare undersökning av dessa billiga biljetter visar det sig att varenda COOP-kund har kunnat skaffa sig dessa biljetter. Bilkön visade att så också hade gjorts. Efter en timma i bilkön lyckas jag få resesällskapet att inse det traumatiska i att fortsätta mot Tosselilla när varje sparsam COOP-kund också är på väg dit. Vi kör in i Tommelilla i stället och väljer en fantastisk Thai-restaurang mitt emot stora hotellet. Rekommenderas starkt!

Genast började dagen se lite ljusar ut igen. Det bestäms att back-up alternativet är Skånes djurpark. Så vi åker tillbaka till Sjöbo, Hörby, Höör och till djurparken som vid det här laget har en timma kvar till stängning. 

Väl framme köps det kaffe och det hela ser ännu bättre ut när man märker att det inte är så mycket folk i parken. Vi vet ju, visa av erfarenhet, att de är i Tommelilla och inte här i Höör.

Inga vargar finns ännu i djurparken, men väl björnungar som var roliga att titta på när de lekte. Det är stora klunsar som springer runt och brottar med varandra. Stilla i mitt sinne tänker jag hur viktigt det är med leken för en björn eftersom de lägger ner så mycket energi på den. 

Vi halv sex tiden är det dags att gå hemåt – ett långrandigt besök hos fåren kändes som om det aldrig ville ta slut. Jag själv var vi det här laget fullständigt slut och ville bara hem. Tack och lov var det inte så långt att köra.

Den här historien förtäljer inte om vännerna fick tillbaka pengarna för de ”billiga” biljetterna till Tosselilla.

En sista viljeansträngning lyckas jag uppbåda då jag tvättar bilen snabbt på garageinfarten. När den står i Osbyholm på dagarna roar sig fåglarna att skita på den, vilket inte uppskattas av ägaren. Ren och fin blev den i alla fall och dagen slutar lite i dur i alla fall.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.