Posts Tagged ‘Trädgård’

Helt plötsligt så händer det bara…

onsdag, oktober 29th, 2014
20141025_154728

Inte kompatibla

Troligtvis var säsongens sista gräsklippning avklarad men till vilken kostnad! När jag skulle väja för växthuset gled hela ekipaget på snedden ner i häcken på grund av det våta gräset. Klippdäcket touchade lätt växthuset med ovan illustrerad effekt.

Vad som dock är positivt är att min rider funkar mycket bra även på rätt så blöta gräsmattor – ja, förutom förmågan till tvära girar i nedförsbackar med hög fart framför lättkrossade fasta installationer.

Den FMEAn lät som Murhys lag.

Främmande underjordisk verksamhet

söndag, oktober 26th, 2014

Försvaret har avslutat sin “underrättelseverksamhet” i Stockholm när man försöket ta reda på om det fanns något som även försvaret kunde bekräfta vara någon oförklarlig verksamhet.

I fredags diskuterades ärendet i radions Studio Ett. Efter kommentaren från Försvarsmaktens ställföreträdande insatschef Anders Grenstad att man letat efter “minst en farkost, om det nu är en farkost” säger väl allt vad de 20 investerade miljonerna hade lett till. Allt man hade att stödja sig på var observationer från allmänheten.

Själva har marinen konstaterat att det var för grunt för att ha en ubåt aktiv på just det ställe där där bilden togs så det har man kunnat utesluta. Jag har i min trädgård haft främmande verksamhet. Analogt med marinen kan jag också konstatera att vattendjupet på min gräsmatta, trots det myckna regnandet även det är för grunt för att det skall vara en ubåt.

Jag har tagit en bild och skickat in till Försvarsmakten för analys när man skall lägga pusslet inom ramen för  underrättelseverksamheten. Men en sak är säkert, jag har minst en varelse, med eller utan farkost, i min gräsmatta som inte borde vara där.

20141025_154739

Starka indikationer på otillåten verksamhet

I väntan på att försvaret skall komma tillbaka med analysen har jag “anlagt verkanseld” som det heter. Fyra stycken saxar utmed färdvägen torde göra jobbet mer än väl.

Tyvärr är min motståndare illa informerad om min uthållighet i frågan för att göra en taktisk reträtt från just min trädgård och söka lyckan hos grannen. Men det är väl inte första gången det händer i asymmetriska konflikter…

Ni kan väl inte sitta inne en sådan här dag?

söndag, juli 4th, 2010

Jag kommer ihåg min mammas ord som om det var igår, men idag yttrade jag dem själv till nästa generation. Men det kunde hon… och jag också visade det sig…

Pressen att vara ute i det fina vädret var för stor. Jag satte igång att rensa dammfiltret och Wilma vattande med det bruna vattnet på den nu fläckvis bruna gräsmattan. Det var den första och sista produktiva aktiviteten idag – runt tiotiden blev det för varmt. 

Wilmas lekkamrat Linda var på besök och plaskdammen var framme för andra gången detta året. Att de bara orkade hålla på! Efter grillad korv så försvinner de in och det blir helt tyst. Numera vet jag att när det är tyst så är det fuffens på gång. Jag smyger in i huset och på andra våningen sitter de båda snällt och ritar. Det är då jag säger det: “Ni kan väl inte…”. “Pappa, vi ritar” säger Wilma. Jahapp, jag går ut igen och sätter mig i skuggan. Lindas mamma kommer vid 1500 tiden och jag ger upp. Jag gör Wilma sällskap inomhus och visst var det skönare att vara inne idag.

Lägligt nog har jag fått ordning på brunnen nu så att jag kan få ner min dränkbara pump. I gårkväll var vinkelslipen med diamantklinga framme för att förstora hålet i cementlocket. Dammen fylldes upp med en kubikmeter regnvatten, vilket kändes riktigt miljövänligt och ekonomiskt.

I morgon är de vardag igen, tack och lov. Då är det dags att dra på sig fleecejackan på jobbet igen. Luftkonditioneringen går på maxfart så det gäller att klä sig varmt, i alla fall på jobbet.

Pingat till intresseant.se

Toppen, botten, medel – en nationaldag med många känslor

söndag, juni 6th, 2010

Idag vaknade jag tidigt och vis av gårdagens erfarenhet gav jag mig ut i trädgården innan det blev för varmt. Helt stilla och med dagg i gräset lukade jag barkbädden under rhododendronen (ja – jag har ogräs där med). Det var underbart, bara en bil körde sakta förbi mellan 06:45 och 08:00 – fartdårarna hade uppenbarligen inte vaknat. Stolt sätter jag ner grepen och hänger spannen ovanpå -KLART! Det är klart man blir stolt.

Med stor tillfredsställelese blir det sedan presso-kaffe på nymalda bönor, macka med morgontidning vid husknuten i morgonsolen. Grannen med den stora grävmaskinen kommer ut och firar upp flaggan. Så här långt är allt perfekt.

Vid nio tiden ringer en vän och meddelar att vi skall åka till Tosselilla sommarland med gemensamma bekanta som har skaffat billiga biljetter. In i bilen och iväg. Genom Hörby, via Sjöbo mot Tommelilla. Mitt ute på en åker är det plötsligt lång kö och det är tvärstopp. Vafalls, hur kan det vara kö på en söndagsmorgon mellan Sjöbo och Tommelilla? Sätter på radion och nästa trafikmeddelande talar om att kön är till Tosselilla sommarland, på grund av special event. Hmmm, billiga biljetter…. vid närmare undersökning av dessa billiga biljetter visar det sig att varenda COOP-kund har kunnat skaffa sig dessa biljetter. Bilkön visade att så också hade gjorts. Efter en timma i bilkön lyckas jag få resesällskapet att inse det traumatiska i att fortsätta mot Tosselilla när varje sparsam COOP-kund också är på väg dit. Vi kör in i Tommelilla i stället och väljer en fantastisk Thai-restaurang mitt emot stora hotellet. Rekommenderas starkt!

Genast började dagen se lite ljusar ut igen. Det bestäms att back-up alternativet är Skånes djurpark. Så vi åker tillbaka till Sjöbo, Hörby, Höör och till djurparken som vid det här laget har en timma kvar till stängning. 

Väl framme köps det kaffe och det hela ser ännu bättre ut när man märker att det inte är så mycket folk i parken. Vi vet ju, visa av erfarenhet, att de är i Tommelilla och inte här i Höör.

Inga vargar finns ännu i djurparken, men väl björnungar som var roliga att titta på när de lekte. Det är stora klunsar som springer runt och brottar med varandra. Stilla i mitt sinne tänker jag hur viktigt det är med leken för en björn eftersom de lägger ner så mycket energi på den. 

Vi halv sex tiden är det dags att gå hemåt – ett långrandigt besök hos fåren kändes som om det aldrig ville ta slut. Jag själv var vi det här laget fullständigt slut och ville bara hem. Tack och lov var det inte så långt att köra.

Den här historien förtäljer inte om vännerna fick tillbaka pengarna för de “billiga” biljetterna till Tosselilla.

En sista viljeansträngning lyckas jag uppbåda då jag tvättar bilen snabbt på garageinfarten. När den står i Osbyholm på dagarna roar sig fåglarna att skita på den, vilket inte uppskattas av ägaren. Ren och fin blev den i alla fall och dagen slutar lite i dur i alla fall.