Två punkter räckte inte för att dra en linje

Inom matematiken så är den kortaste vägen mellan två punkter en rät linje. Igår på fullmäktige fanns det två punkter, min motion och revisionsrapporten, men församlingen valde att inte koppla ihop dem till en tydlig linje. Efter en omröstning huruvida man skulle göra återremiss på min motion för en seriös hantering, utföll resultatet 24 mot och 16 för.

I skrivandes stund är jag fortfarande frågande till fullmäktiges beslut att kräva en majoritet för en återremiss. Så här står det i kommunallagen om återremisser:

Bordläggning och återremiss

36 § Ett ärende ska bordläggas eller återremitteras, om det begärs av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna. Enkel majoritet krävs dock om ärendet tidigare bordlagts eller återremitterats på begäran av en minoritet.
För bordläggning eller återremiss i fråga om val krävs enkel majoritet. Ett ärende om extra val ska dock alltid bordläggas första gången det tas upp till behandling.
Motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering.
Vid flera motiveringar får ordföranden pröva vilken motivering som biträds av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna. Lag (2010:1414).

På frågan om motivet till återremiss, så sa jag att det skulle ske en “seriös behandling av ärendet”, men det var ingen motivering som godtogs.

Finns det någon läsare där ute som kan tolka kommunallagen som gör att ärendehanteringen verkar vettig?

Nåja, det är klart – lite ödmjuk får man vara om motionen – den var inte skriven för en slam dunk rakt in i reglementet. Snarare skulle det krävas lite intellektuell aktivitet för att formalisera in den i kunskapsbanken. Hur som helst var det en upplyftande diskussion som visar på att det revisionen sa om problemen med uppsikten verkligen hade substans.

Även om jag fick lite gliringar från Tommy Hall(s) (som för övrigt var en pigg debattör igår!) angående mitt uttalande i Skd 2013-02-26 om att man inte kan lita på rationaliteten hos segerrusig politiker, så är ju socialdemokraterna ett bra exempel på detta. Trots att probleminsikten fanns hos Tommy Hall enligt egen utsaga, så hade man ändå landat med liten krets från KSAU i bolagsstyrelserna efter valet 2010:

Så här ser det ut bland ordinarie ledamöter i Hörbybostäder: Ordförande Lars Ahlkvist (KSAU), Ledamot: Tommy Hall (KSAU), Kjell-Åke Persson (KSAU). Bland ersättarna finns det två utanför KSAU (Susanne Meijer och Olle Aronsson), medan Brita Larsson också är med KSAU.

Angående HIFAB ser det ut så här: Ordförande Lars Ahlkvist (KSAU), Heidi Laine Lundgren (ersättare KSAU), Kjell-Åke Persson (KSAU). Bland ersättarna finns Johan Månsson och Olle Aronsson som inte sitter i KSAU. Brita Larsson är också ersättare i HIFABs styrelse och även ledamot i KSAU.

Därför menar jag att det är uppenbart att man måste på ett tydligare sätt ta ställning mot denna toppstyrning. Det är uppenbarligen mycket svårt att rationalisera om detta även om man har insikten att det är dåligt med personunionerna.

Jag uppfattar från diskussionen att det finns en stabil majoritet bakom ett förslag att bryta toppstyrningen i kommunen efter valet 2014. Så frågan är hur man går vidare? En ny motion med ett bättre ordval eller initiera ärendet direkt i kommunstyrelsen? Det mest positiva är dock att nu är frågan uppe till diskussion och det är något som gynnar alla Hörbybor.

Läs mitt inlägg på kommunfullmäktige på den här länken. Det var en del improvisation, så det är inte ordagrant men andemeningen är där.

Tags: , ,

One Response to “Två punkter räckte inte för att dra en linje”

  1. bertil Andersson skriver:

    Det är klart att de politiker som en gång fått fingrarna
    långt ner i syltburken är det svårt att lämna detta gotte-
    bord.

Leave a Reply