Nu vill sossarna skicka krigsskepp till Libyen för att övervaka vapenembargot. Innan detta dyker upp har inte en vettig människa det på radarn. Likadant var det med första vändan när vi ville sätta in flyg; Försvarsmakten signalerar att detta är lämpligt. Svenska staten signalerar i sin tur till FN att här kan man göra något. FN bänder ihop en begäran som matchar signalen från det enskilda landet. Någon månad senare har man en FN sanktionerad insats som i princip är AMS åtgärd för redundant militär kapacitet.
Hade vi haft kvar våra cyklande bataljoner och dessa stod på svenska kaserngårdar och tickade pengar, så hade det inom kort kommit en begäran från FN om tolkande trupp till gränsen mellan Libyen och Niger.
Det här systemet fungerar i princip som utmaningsrätten. Ett företag utmanar kommunen om att driva en viss kommunal verksamhet. Kommunen utreder om detta är lämplig och om så är fallet, genomför en offentlig upphandling. Företag som utmanade skickar då in sitt erbjudande.
Nåja, tillbaka till den stora världen: Ja, jag vet att det inte skulle gå att få rätt på systemet om FN först begärde vad de egentligen behöver för att sedan länderna tillhandahåller det. Vem skulle egentligen vilja ha en oberäkneligt demokrati i ett område placerat så olägligt som Syrien, som dessutom inte har några stora mängder olja.
Ett annat exempel; den passiva verksamheten i Libyen väcker reaktioner. Det går inte åt tillräckligt med förbrukningsmateriel. Kan man inte bomba lite också? Visst skulle det se bra ut i foldern för JAS planet om man kan hävda att man provat bombning på riktigt? Är det inte dags att ändra FN mandatet lite?
Visst är jag konspiratorisk, men orsakerna varför vi är i kriget i Libyen är grumligare än vad vi tror. Vad som uppenbarligen är jus ad bellum förstörs när vi falerar i uppsåtet.
Sverige har en närvaro i Afghanistan, Libyen och andra platser för att FN är där. För att göra skillnad för alla som förvägras demokrati, som förvägras lika rättigheter, förvägras utbildning för att man har fel kön. Så är det inte i Sverige, inte i Hörby, inte i Röinge.
Jag är tacksam för att människor i vår närhet, inte mínst en av våra moderata fullmäktigekollegor (Snälla PE, nämn honom inte vid namn, det är en säkerhetsfråga) vill göra skillnad. Jag är tacksam för era insatser, ni är alla värda en eloge.Det finns de som vill dra sig undan, som vill att Sverige ska dra sig undan. Skäms! Vi kan inte lämna framväxande demokratier i sticket, Vi gjorde det från 1945 och framåt i vår närhet, vi ska inte av rädslor och brist på förnuft göra deti dag, Tillsammans står vi starka mot Diktaturernas kraft, sen får var och en avgöra var man står. På Khadaffis sida eller på Västerländsk demokratis.
Du verkar vara expert på internationella insatser, samt har en bred praktisk erfarenhet inom området. Jag har bara missionen i forna Jugoslavien att relatera till under 90-talet, men det gav helt andra perspektiv än vad hemmafronten kan leverera. Var var du någonstans?
Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta om din kommentar inom parentes – sätta sökaren på personal för en billig poäng – men det är väl anledningen varför du jobbar som kommunalråd och inte inom försvarsmakten.
Var hamnar din realpolitiska analys till sist? Din sista mening får mig att spontant tänka på George W Bush när han sa ”either you are with us or you are with the terrorists”. Enligt min mening har få bekännare av västerländsk demokrati varit så skadliga för den västerländska demokratin själv som just han. Du, liksom George W Bush, målar upp en naiv svart-vit bild av vår omvärld som jag helt enkelt inte tror på.