En regnig dag i Ludvigsborg och vad kan vara bättre än att ha inre tjänst? Idag sitter jag och försöker hitta lite bakgrundsfakta till boken som jag håller på och skriver som handlar om politiken i Hörby 2011.
En del av informationen som bygger upp bokens innehåll finns på Facebook, där de mest otroligt privata tankarna delas. Eller rättare sagt ”fanns”.
Tyvärr, när jag nu försöker plocka fram de inblandades tankarna som delades under sommaren 2011, så finns de inte att tillgå på personernas Facebook-”väggar”. För boken måste jag nog ta mig utanför mitt hus för att göra traditionell bakgrundsresearch med de inblandade.
Annars hade det varit en fantasisk källa att ösa ur – att över tid kunna analysera detta flöde från den verbala inkontinensen. Men nu kommer man inte åt den, så vad var det för mening med allt detta engagemang från alla Facebook-vänner? Easy come, easy go…
Inte nog med det, vissa bloggar har också redigerats över tiden, där blogginlägg har plockats bort för att ge sken till eftervärlden om en balanserad attityd till skeendet. Det som jag trodde var en enkel match att peka ut strategierna, visar sig vara en betydligt större utmaning.
Vi kommer alla ihåg debatten om den så kallade historieförfalskning i höstas, där Moderaternas partisekreterare i svävande uttalande försökte frisera historien för att få den att verka lite bättre, än vad den i verkligen var. Det var så det i alla fall framställdes i samtidens media… Oavsett hur det var med det, så indikerar det på behovet att kunna peka på något bakåt som ser något sådär rimligt ut i samtiden. Så när man beskriver historen, har man inte bara historen att ta ställning till, utan även hur de potentiella framtiderna kommer uppfatta denna samtid och dessutom dess historia. Tja, när jag funderar på detta verkar filmerna ”Tillbaka till framtiden I-III” som varandes rakt på och logiska – rent av triviala.
Med tanke på hur jobbig samtidens sanningen kan tänkas vara, och historen kan tänkas bli, är det så att förutsättningen är att historen är kort på Internet och Facebook, för att gemene man skall våga publicera alla dessa ad-hoc tankar som saknar utomkontextuellt existensberättigande? (Gud, vilken mening! Jag kan inte få in en enda punkt i den…)
Google laddar ner de indexerade sidorna till så kallade Doc-servers där de cachas (mellanlagras) för att ha bra prestanda. Dock uppdateras dessa sidor kontinuerligt, för att ge en aktuell status, hellre än att tillhandahålla en historisk dokumentation. Historien är aldrig intressant i Internetvärlden, där pengarna görs på samtidens relationer mellan klickande och kontexten där klicket hände.
Hur som helst så är ni på en webbsida som fortfarande inte har tagit bort någon artikel och inte planerar att göra så i framtiden heller – i alla fall så länge jag har råd att betala internetleverantören för serverutrymmet…
Tips, läs mer om hur Google fungerar här: ”How Google works” samt hur Facebook delar ut och säljer din information om ditt virtuella liv: ”Facebook is selling your personal information”.