1200 pers var femte minut

Det har varit tyst på bloggen ett tag. Som tur är finns det ingen läsare där ute som står och faller med mina funderingar, vilket känns tryggt.

Under den senaste veckan har jag varit på tjänsteresa i Taiwan och har haft svårt att komma till att skriva. Trots att när man reser så har man mycket att berätta, har det inte hänt en enda gång. Det har varit jobb från tidiga morgonen till sena kvällen, jobbandes i den taiwanesiskan och svenska tidzonen samtidigt.

Nu när jag varit hemma en dag funderar jag på om vi konkurensmässigt kan komma i fatt eller om det är kört för oss. Har vi i Europa en chans eller inte?

Taipei Bannan line, fullt tåg 1200 personer var femte minut

Det är en fullständigt överväldigande upplevelse att komma till någon av de asiatiska tigerekonomierna – denna intensitet i verksamheten, den upplevda flexibiliteten och dynamiken i affärer. Överallt ser man ekonomiska nischer karvas ut för att omsättas i jobb och välfärd.

Taiwaneserena är otroligt hårt arbetande människor, detta i kombination med en välutbildad ung- medelålders generation kommer denna nation ta ytterligare steg uppåt på den ekonomiska rankingen. BNP per capita Sverige-Taiwan är 15 respektive 20. Konsekvensen av arbetsetiken är dock att man i Taiwan har ett födelsetal på 1,1 mot Sveriges 1,9.

Spontant kommer frågan hur vi skall klara oss mot en sådan befolkning som gemensamt skapar en starkare ekonomi genom att kontinuerligt bli mer konkurenskraftig – ungefär som frågan jag ställde i början; har vi en chans?

Vi har inget val än att göra gemensam sak med Taiwanserna – det gäller att vara utbildade, sköta vår infrastruktur, bli effektivare, omfamna världshandeln genom att stödja de innovativa verksamheterna och sedan låta dem produktifieras hos oss. Det finns ingen dörr att stänga, det går inte vägra denna utveckling om vi inte skall komma efter. Skall vi klara av vår sociala program måste vi effektivt kunna hävda oss och göra det bättre än dem.

Grekerna har ett tufft uppvaknande just nu när de inser att de har blivit avkopplade i en inflationsekonomi. Denna upplevelse kan komma till oss också om vi inte tar oss i kragen och får ordning på vårt skolväsen, vår forskning och våra högteknologiska kluster.

Det är inte så att svenskarna behöver jobba mindre, vi behöver jobba mer som befolkning – detta är vår tids utmaning för att hålla jämna steg med asiaterna. Frågan är om vi som nation är beredda att se den hårda verkligheten eller om vi missar tåget på grund av vår tro att forna tiders segrar ger säker framtid.