20 stycken individer


I vanlig ordning blev det debatt om invandringen när avtalet mellan länsstyrelsen och Hörby kommun skulle godkännas av fullmäktige förra måndagen. Diskussionen gick som ett spjut till intagandet av de sedvanliga och förväntade positionerna. Och visst är det enkelt att göra så – som politiker riskerar man ingenting, snarare tvärt om; risken att säga fel saker, om man ryggradsmässig rabblar upp samma kommentarer som vi har hört innan, är minimal. Men inget fel med det, förutom att det tar en viss tid i debatten.

Dock var Sverigedemokraterna inne och snuddade vid ett intressant ämne; varför har vi landat på just 20 stycken invandrare? Det finns som bekant miljoner människor i världen som i praktiken kvalificerar till flyktingmottagning i Hörby. Trots det har vi landat på 20, inte 5, inte 50, utan just 20 stycken. Jag undrar var den siffran kommer ifrån – gissar att detta är en lagom siffra.

Missförstå mig inte, jag är inte i opposition till avtalet som vi tecknar, det verkar rimligt att vi i Hörby hjälper till med flyktingmottagningen – jag har både i socialnämnden och i fullmäktige röstat “ja” till avtalet.

Idag på socialnämndens arbetsutskott fick vi en dragning av förvaltningsekonomen om kostnaderna för ensamkommande flyktingbarn – de första två åren är det ett nollsummespel – mer oklart hur kostnaderna fördelar sig när individerna kommer ut i samhället och utsätts för det åtgärdsbatteri som finns tillgängligt där. Sätter man det i perspektivet till vårt budgetunderskott är det logiska svaret att vi inte har pengar.  Vi har brist på pengar, vi har brist på bostäder och vi har brist på jobb – ändå kommer vi med stor majoritet fram till en lagom siffra, och vi är rätt nöjda med det.

Konkret gissar jag att siffran initieras från Länsstyrelsen (rätta mig om jag har fel) och är baserat på förväntat antal kommande asylbehövande. Intressant nog verkar det stämma väl överens med vad Hörbypolitikerna tycker är lagom. Det verkar som att det finns en etik om att man tar emot flyktingar (vilket även Vellinge kommun har insett) men det är svårt att definiera etiken. Ser man till den stora bilden får man i praktiken ett omoraliskt handlande, då man inte tar emot de miljoner flyktingar som finns där ute. Men jag skulle nog kunna lova, att inte en enda Hörbypolitiker kände sig omoralisk när man sa “ja” till 20 stycken.

Jag kommer nog inte längre här i resonemanget, men att definiera en etik som innefattar begreppet “lagom” låter sig svårligen göras.

Tags: ,

4 Responses to “20 stycken individer”

  1. Lina Sofie skriver:

    Helt rätt …

    Ett barn som far illa är ett barn för mycket.
    Så är det alltid, i alla lägen.

    Att säga: ja, men vi kan inte hjälpa alla … är tyvärr helt rätt men också ofta alldeles för lätt.
    Något annat man hör ibland är: ja, men vi måste kunna ta hand om dem när de kommer … detta är också helt rätt men även det en kommentar som flyger iväg aldeles för lätt och som hugger av högre ambitioner…. och ärligt talat: väg tvångsrekrytering av barnsoldater, könsstympning, förföljelse, krig mot trångboddhet (ja jag vet att jag gör det väldigt enkelt för mig här och att det finns mååånga parametrar)

    I landet lagom är just lagom antal nysvenskar olika beroende på kommuninvånarnas välvilja/rädsla/inskränkthet mer än fysiska och ekonomiska förutsättningar och det är beklämande. Jag vet ju inte Hörbys förutsättningar eller diskussionerna som föranledde Hörbys lagomtal på 20 … men …

    Man borde ställa sig frågan: kan vi mer?
    Är svaret då: Ja … då borde man också göra mer.

    Våra medmänniskor (alla) är värda att vi gör så mycket vi kan för så många vi kan så ofta vi kan.

    Håll upp en dörr, säg hej till dem du möter, göm en flykting … tja, gör vad du kan så ofta du kan.

    /Lina Sofie

  2. Snorkfröken skriver:

    Sedan får man då inte glömma tidsaspekterna, t ex är det 20 st per år eller är det 20 st över en t ex femårsperiod? För hur lång tid är det tänkt att den särskilde individen ska stanna i kommunen, 2 år, 5 år, 10 år? Har individen någon bestämmanderätt här, dvs kan personen själv bestämma att jag vill bo här i 1 vecka, 1 år, 10 år, för all framtid?

  3. Lina Sofie skriver:

    Snorkfröken, vilken intressant aspekt … Bestämmer personen själv hur länge den vill stanna i Hörby? vad innebär egentligen åtagandet? .. gud så intressant.

    Kommunens enheter som hanterar dessa frågor borde ju hålla informationsmöten för oss kommuninvånare … eller gör de kasnke redan det? … tänk vilket engagemang det skulle kunna väcka … åh, jag vill gå på infomöte – vart vänder jag mig?

    /L

  4. Lars Ahlkvist skriver:

    Jag är glad över alla som vill söka sig till Hörby och bilda sig en framtid här. Avtalet bygger på att det finns de, av annat ursprung, och med skyddsbehov, som söker sig hit. En del anvisas av Migrationsverket, en del flyttar hit av egen kraft. Med det vi sen tidigare vet om Hörbys möjligheter till jobb, till bostad, så har vi fastnat för ett antal om 20 per år, vissa år blir det fler för att vi klarar det, ibland färre för att antingen jobb eller bostäder brister.

    Och, ja, i grunden bestämmer vi alla som bor här hur länge vi vill stanna. Hur skulle det annars se ut?

Leave a Reply