Posts Tagged ‘Flyktingar’

Flyktingströmmar är flyktiga, likaså nationsgränser?

onsdag, december 30th, 2015

Idag läser jag flera artiklar i Skånskan om hur danska operatörer av tåg och civilsamhället är oroliga för införandet av ID-kontroller på tågen in i Sverige från Kastrup. De skall kontakta Svenska regeringen om att dylik handling är dålig för integrationen.

Detta är som att en blind leder en döv.

För det första så är gränskontrollerna en kortsiktig åtgärd över sundet för att implementera en ny svensk politik. För det andra så visar exemplet att integrationen över sundet är en dysfunktionell halvmesyr.

Angående kortsiktigheten så är detta en del i den nya svenska utrikespolitiken, i hur vi kommer se på Europasamarbetet. För efter detta år där den svenska moraliska oskulden försvann så har vi själva behövt ta konsekvenserna av vår inkonsekventa flyktingpolitik och inte bara låta andra hantera problemet.

Vi har i decennier proklamera den generösa flyktingpolitiken. För flyktingarna har den generösa välfärdsstaten i norr lyst som det förlovade landet. Detta land vars ledare basunerat ut över Afrika, Mellanöstern och Afghanistan att alla i svåromål skall komma hit. Budskapet har varit “Kom hit, kom hit. Vi har oändliga resurser och oändliga mängder med jobb, utbildning, sjukvård. Dessutom finns social omsorg för dem som varken vill eller kan jobba.”

Hela denna kommunikation kunde fortgå osynad då det fanns ett ogenomträngligt Medelhav i söder och en uppsjö ogästvänliga länder i Sydeuropa som hämmade massornas ankomst. Men när flyktingsmugglarna fått upp effektiviteten kunde varken Medelhavet eller Grekland och Italien sätta stopp.

Många var de flyktingar som trodde på talet om att det fanns ett land som hade öppnat sina hjärtan för just dem. Detta var värt att riskera livet för. Dessa flyktingar korsade kontinenten i sådana massor mot det förlovade landet att de Sydeuropeiska länderna som försökte sätta stopp blev översprungna.

Inte nog med att det förlovade landet blev på kort tid fullt av massorna, dessutom visade det sig att dess offentliga rikedom var blott en illusion. Vidare insågs att de som kom inte  alls var de produktiva skattebetalare som arbetsmarknaden och välfärdsstaten behövde.

De som i undantagsfall matchade behovet och som ville jobba, för dem besatt det förlovade landet en sådan byråkrati, instiftad av en sekellång facklig-politiskt samverkan, kring rätten att jobba. För dessa arbetsvilliga var det lättare att söka sig till annat land.

Detta insågs efter en tid  av den härskande politikerklassen. För att klamra sig kvar vid makten och inför hotet att välfärdsstaten skulle upphöra beslutades att det förlovade landet skulle upphöra i stället. Efter några trevande försök att avskräcka med tältläger på en leråker så beslutades att man skulle vara supertydliga: “Refugees NOT welcomed” blev den nya given.

Gränserna mot Danmark och Tyskland återupprättas, för nu hade de regerande partierna i Stockholm en ny allierade hos de Ungerska högernationalisterna i stället för Angela Merkel i Tyskland. Samma gränspolitik skulle implementeras i Sverige som Ungerska nationalister implementerat under år dessförinnan till vår klagosång om inhumanism.

…och här är vi idag.

Nästa steg i planen är att Danmark och Tyskland stänger sina gränser, liksom alla andra länder som det förlovade landet har gräns med redan har gjort. Kvar finns då endast den ungerska taggtråden som under spott och spe får mota Flykting-Olle i grind.

När detta har skett så kan vi öppna våra gränser igen mot Danmark och Tyskland och vi kan fortsätta i något decennium till som om inget har hänt. Den här processen borde inte ta så lång tid utan våra pendlare över sundet behöver inte förfasa sig över lång tid och kostnaderna blir inte så stora.

Vi kanske till och med kan sätta oss på våra höga hästar ty minnet är kort och behovet att återupprätta den nationella självbilden är stor. Fast värst för det svenska egot är det nog att våra danska vänner klagar på oss svenskar att vi har för dålig integration. Integration är ju svenskarnas favoritsysselsättning.

Å andra sidan måste det vara lika jobbigt att vara dansk i dessa tider. Att ha storebror Sverige på andra sidan sundet klagandes på att danskt flyktingmottagande är så slappt att vi måste inför gränskontroller mot dem måste vara en ordentlig knäpp på näsan. Just ett strikt flyktingmottagande har ju varit en dansk favoritsysselsättning.

Och det är här som jag kommer till passusen om den blinda som leder den döva – danskarna trycker på för att integrera sig med Malmö och Stockholm vet inte vad Öresundsregionen handlar om.

Politikerna i Stockholm har slagit sig till ro med skatteavtalet (som i sig kostar Sverige miljarder i uteblivna skatteintäkter) och har sedan fokuserat på Europapolitiken. Vad vi som nordbor borde ha gjort är att alliera oss med vår värderingsuppsättning (som faktuellt visade sig vara ganska så lik när det kom till kritan) och drivit på en sundsintegration.

Är det så att den administrativa enheten Sverige inte ser behovet av ekonomisk utveckling i Öresund, ja då är det inte orimligt att låta Skåne tillhöra Danmark i stället för Sverige… igen, eller kanske mer naturligt låta Skåne inta en administrativ särställning för att underlätta integrationen.

För ett land är inte ett självändamål som nationalismen berättar för oss. Landet är till för medborgarna. Kan landet i sin struktur och organisation inte tjäna medborgarna på bästa sätt, då är det inte långt till att landets existens kan ifrågasättas.

Med flyktingarna och sundsintegrationen som exempel så tycker jag det är visat att dogmatismens tidevarv är över. Ett land är inte ETT område, en flyktingpolitik är inte EN oantastlig princip. Allt annat, som jag beskriver ovan, leder till paradoxala förhållanden.

Social instabilitet eller nödvändig samhällsomdaning

söndag, september 6th, 2015

Europa har länge drivit en politik för att göra våra murar runt Festung Europa så höga och oövervinnerliga att vi kunnat hållas oss utanför de konsekvenser som västvärldens ömsom aktivitet, ömsom passivitet i Mellanöstern har inneburit. De höga murarna har lett till en lika lukrativ som dödsbringande verksamhet att smuggla in människor i fästningen.

g_euaussengrenzebunt

Murarna har sedan länge börjat krackelera. Genom militära operationer på Medelhavet försöker Européerna täppa till hålen där människorna sipprar in genom muren. Officiellt hävdar staterna att man försöker försvåra för smugglarna, inte för flyktingarna.

Den enda konsekvensen operationerna får är att flyktingarna som skall ta sig över Medelhavet blir än mer beroende av smugglarna och smugglingarna i sig blir än mer riskfylld. Ingen tror längre på budskapet att operationerna inte handlar om att täppa till hålen i muren.

Europa säger med politiken till flyktingarna att “Europa gör vad som helst för att slippa ha er här” och det försöker man med i humanitetens namn. Dubbelmoralen är total i ett etisk haveri. När etiken blir otydlig öppnas möjligheter för dem som inte är lika noggranna med vad som pågår i nationens namn.

Främlingsfientliga partier har framgångar över hela Europa med budskap om att Europa skall ta emot färre flyktingar. Inget av dessa partiet har mig veterligen sagt att man skall begära utträdet ur avtalet om FNs konvention om asylsökandes rättigheter. Dessa partier har ingen praktisk idé om  vad man skall göra med de som faktiskt lyckas ta sig in i fästningen.

Realpolitiska partiet har inte förmågan att förklara nationalstatens begränsade handlingsutrymme med de flyktingar som faktiskt kommer till Europa i och med flyktingkonventionens ratificerande. Dessa partier vågar inte kommunicera de sociala konsekvenser av mottagningen utan ställs inför ett fullbordat faktum.

På vänsterkanten, representerade av Miljöpartiet och Vänsterpartiet i Sverige, finns en utopistisk hållning att alla skall kunna komma hit och genom sin asylstatus få ta del av statens sociala omsorg och utbildning utan att några konsekvenser uppstår. En bred representation inom media av denna grupp har lett till den så kallade politiska korrektheten där den nödvändiga realpolitiken inte kan komma fram.

Enda handlingsoptionen som återstår är att försöka skydda fästningen med de medel som står till buds utan att blotta dubbelmoralen så att nationalstaternas humanistiska identitet rubbas. Behovet av att skydda fästningen är totalt så länge statens humanistiska värdegrunderna inte kollapsar. Kollapsen är dock redan påbörjad i och med politiken på Medelhavet och avsaknad av pareringar på hemmaplan.

En kollaps av de humanistiska värderingarna skulle innebära att stora grupper inom staterna skulle känna sig än mer utlämnade till sig själva. Denna känsla kommer långt innan man i praktiken blivit ställda på bar backe på grunda av faktiska handlingar framtvingade på grund av resursbrist skyddsnätet. Det är inte förvånande att de framgångsrika populistiska partierna är socialkonservativa.

I Sverige kan vi se att signifikanta grupper ur LO-kollektivet, som av hävd inte är socialkonservativa, tar klivet över till Sverigedemokraterna. Jag skulle vilja påstå att orsaken är oron för hur belastningen på de sociala skyddsnäten kommer att påverka dem själva.

Länge har dessa grupper marscherat i solidaritetens namn, men de enda man önskat se solidaritet med var sig själva. Rörelsen i den socialkonservativa riktningen är en makrotrend som initierades med globaliseringen och som accelererat med flyktingsituationen.

Det paradoxala är att dessa grupper mer lider av att utbildningssystemet går på knäna samt brister inkomstfördelningen skapar social immobilitet och pacificering. Inget av de socialkonservativa partierna, och knappt ens några av de övriga partierna, fokuserar på faktiska lösningar.

Anledningen till det är att en åtgärd inom utbildning får effekt först efter många mandatperioder och att inkomstfördelningen kräver Europeisk konsensus för att fungera.

När nu stora massor av flyktingar lyckas ta sig över Europas gränser trots Europas kommunikation, då mobiliserar kännande människor krafter för att genom handling visa empati utlöst av en bild på ett drunknat barn. Kortsiktiga uttryck som kommer flera år efter att flyktingkrisen startade och kommer klinga av om någon månad.

Visst låter min förutsägelse krass, men det är det normala skeendet i kriser. En kris är inte ett kontinuerligt tillstånd, ej heller dess reaktioner. Makrotrenden om oron i de utsatta människornas vardag kommer överbrygga dessa kortsiktiga insatser.

Det är inte de enskilda insamlingarna utan nationalstaten och dess system för social omsorg och utbildning som i det långa loppet kommer att bära de samlade kostnaderna för utvecklingen, oavsett om det är utflyttningen av lågkvalificerade jobb eller inflyttningen av individer som behöver socialt stöd och utbildning vilket de har rätt till.

Den stora frågan är hur snabbt utvecklingen kommer att ske, om samhället kommer att kunna ställa om innan slitningarna mellan grupperna om de
begränsade resurserna blir för stora. Omställningen måste ske genom att fokusera på skapandet av mer resurser att bygga samhället på.

Vad vi som Européer måste åstadkomma är en inkomstfördelning som i sig bidrar till en ökad produktivitet. Dagens ackumulation av kapital hos några få leder till ekonomisk stagnation vilket inte kan underhålla stabiliteten i samhället då nedsippringsteorin länge varit överskattad.

Att genom resultatet av ett arbetet resulterar i mer arbete, d.v.s. att medelklassens förbrukning av okvalificerade tjänster utan krav på de höga förädlingsvärden som befintlig osubventionerad tjänstesektor har, kan vi underhålla arbetsnormen utan att skapa instabilitet.

Tillsammans med hållbar konsumtion och ett fungerande utbildningsväsende kan en positiv spiral skapas för att Europa återigen skall lysa starkast trots påverkan från en mörk omvärld.

20 stycken individer

måndag, november 7th, 2011


I vanlig ordning blev det debatt om invandringen när avtalet mellan länsstyrelsen och Hörby kommun skulle godkännas av fullmäktige förra måndagen. Diskussionen gick som ett spjut till intagandet av de sedvanliga och förväntade positionerna. Och visst är det enkelt att göra så – som politiker riskerar man ingenting, snarare tvärt om; risken att säga fel saker, om man ryggradsmässig rabblar upp samma kommentarer som vi har hört innan, är minimal. Men inget fel med det, förutom att det tar en viss tid i debatten.

Dock var Sverigedemokraterna inne och snuddade vid ett intressant ämne; varför har vi landat på just 20 stycken invandrare? Det finns som bekant miljoner människor i världen som i praktiken kvalificerar till flyktingmottagning i Hörby. Trots det har vi landat på 20, inte 5, inte 50, utan just 20 stycken. Jag undrar var den siffran kommer ifrån – gissar att detta är en lagom siffra.

Missförstå mig inte, jag är inte i opposition till avtalet som vi tecknar, det verkar rimligt att vi i Hörby hjälper till med flyktingmottagningen – jag har både i socialnämnden och i fullmäktige röstat “ja” till avtalet.

Idag på socialnämndens arbetsutskott fick vi en dragning av förvaltningsekonomen om kostnaderna för ensamkommande flyktingbarn – de första två åren är det ett nollsummespel – mer oklart hur kostnaderna fördelar sig när individerna kommer ut i samhället och utsätts för det åtgärdsbatteri som finns tillgängligt där. Sätter man det i perspektivet till vårt budgetunderskott är det logiska svaret att vi inte har pengar.  Vi har brist på pengar, vi har brist på bostäder och vi har brist på jobb – ändå kommer vi med stor majoritet fram till en lagom siffra, och vi är rätt nöjda med det.

Konkret gissar jag att siffran initieras från Länsstyrelsen (rätta mig om jag har fel) och är baserat på förväntat antal kommande asylbehövande. Intressant nog verkar det stämma väl överens med vad Hörbypolitikerna tycker är lagom. Det verkar som att det finns en etik om att man tar emot flyktingar (vilket även Vellinge kommun har insett) men det är svårt att definiera etiken. Ser man till den stora bilden får man i praktiken ett omoraliskt handlande, då man inte tar emot de miljoner flyktingar som finns där ute. Men jag skulle nog kunna lova, att inte en enda Hörbypolitiker kände sig omoralisk när man sa “ja” till 20 stycken.

Jag kommer nog inte längre här i resonemanget, men att definiera en etik som innefattar begreppet “lagom” låter sig svårligen göras.