En fundamental värdering bakom tavelaktionen

Ikväll var det tavelmanifestation utanför kommunhuset. Jag räknade till runt 90 tavlor av alla sorter när jag avvek från platsen. Många människor dök upp till manifestationen och stämningen var god, men det gick inte att ta miste på att det var väldigt många människor som var förbannade. Åsikterna som jag hörde sträckte sig allt från att kostnaden för tavlan var oskälig till att upphandlingen och nepotismen i beställningen var orsaken till engagemanget.

Titta på tavlorna som fanns vid kommunhuset vid 20-tiden på detta Youtube-klipp:

Tidningen skrämde säkert upp flera som velat komma om att det skulle vara olagligt att manifestera. Det var tråkigt om någon kom dit, eller ännu värre om denne stannade hemma, och kände att det pirrade i magen för en eventuell olaglighet. Polisen var där och övervakade evenemanget.

Ordningsmakten på plats för att hålla koll på de demonstrerande massorna.

Det var i grunden en folklig manifestation. Det var första gången jag träffade Anna Pettersson, som är initiativtagare till Facebook gruppen ”Vi som kräver att Lars Ahlkvist avgår”. Det är en djup respekt och beundran jag känner inför det engagemang och den styrka som hon uppvisar i ställningstagandet. Det är så många politiker som inte besitter det nödvändiga kurage som Anna visar inför det som nu pågår, och har under en längre tid pågått, inom kommunen.

I stället för att på den stora tavlan referera till upproret i Egypten eller Golgata-vandringen tycker jag att man skall ha en bild på Anna. Anna står som sinnebilden för det folkliga engagemanget som varje vital demokrati kräver för att inte korruption och nepotism skall ta över kontrollen över våra gemensamma resurser.

Det som hände ikväll är en fantastisk installation som med fördel kan beskrivas på tavlan som tas fram under HIFABs överseende. Man behöver inte gå till Nawal El Saadawi eller Jesus för att hitta dessa nödvändiga individer för att friheten skall bevaras gentemot förtrycket – hon står här mitt ibland oss.

Sinnebilden för uppropet: ett barn och tavlor mot HIFABs betongbyggnad.

Det var en kall regnig kväll, men trots det var det när jag kom vid 1930 ett 40-tal personer som deltog i manifestationen. Det som innanför väggarna nedlåtande brukar refereras till som gatans parlament visade verkligen att engagemang spelar roll.

En Centerpartistisk kollega i socialnämnden bidrog med följande bild. Hur kan man inte göra något gott av denna gåva till kommunen?

Centerpartiet deltog med denna tavla. Varför inte sätta denna tavla som är 15 cm hög och 10 cm bred mitt på mastodontväggen i samlingssalen.

Kvaliteten och engagemanget på konstverken var spridd. Det största engagemanget var nedan bild som säkert var specialbeställd för kvällens ändamål.

600 000 kronor - det var ingen hejd på givmildheten

Jag själv stod inför ett stort problem på kvällen i och med att jag inte har några tavlor i mitt hem som jag är säker på att jag är den faktiska ägaren till. Några partikamrater var behjälpliga med att föreslå några lämpliga motiv ur deras kollektion.

Rätt som det var, var jag under 30 minuter, ägare till en tavla med några svanar på. Nu är denna tavla under kommunens försorg.

Mitt bidrag till kommunens väggar - tavlan med svanarna bakom den lilla. En säkerställd kostnad av 100 kronor.

Nej, någon konsthandlare kommer jag nog aldrig att bli. Jag vet inte om jag med detta uttalande diskvalificerar mig själv som styrelseordförande i industrifastighetsbolaget.

Nu kommer det bli intressant att se hur kommunledningen hanterar de skänkta tavlorna; kommer de att bli kvar i det kalla förrådet och tillåtas mögla där, eller kommer man att respektera åsiktsyttringen och faktiskt göra något gott av det hela, något som påminner oss alla om engagemanget som är så centralt i en demokrati.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.