Reptiliernas revansch – men en dinosaurie är alltid en dinosaurie

Reptilens tunga är tvekluven för att lukta av omgivningen – även våra socialdemokrater i Hörby luktar av på samma sätt. Försiktigt viftande på  tungan till ljudet av en väsning, avkännandes vindens innehåll. Sedan en snabb indragning för en analys av omgivningens tillstånd. Baserat på detta, agerar socialdemokraten lika förutbestämt som reptilen.
 
Med stark tro på att kunna välta mandatfördelningen i socialnämnden till sin fördel, är det dags för socialdemokraten att peka finger. Man börjar med att säga ”vi har försök hålla oss borta, men nu är måttet rågat.” Men så har det inte varit; det var faktiskt facket och socialdemokraterna som satte elden till fnösket i somras och nu hoppas man att detta är glömt. Med ett enkelt trix fick de femklöveretablissemanget i kommunen på kroken och hos dem bröt paniken ut på grund av det skakiga ledarskapet. Brandkårsutryckningen tog genast fart – här skulle det ”spolas”, snabbt och urskiljningslöst.
 
Historien känner vi allt för väl, med konstanta angrepp på moderata ledamöter i socialnämnden, från fack och opposition. Socialnämndens moderater backar inte och fortsätter aktivt driva kraven på ekonomisk styrning i socialförvaltningen, oavsett hur obekvämt detta än må verka vara. Men kommunens diarium ljuger inte – cirkusen sattes igång med ovan socialistiska skrivelse.

Så när vi i socialnämnden skulle ta ställning till ordförandens bisarra förslag till upplösning av den egna nämnden, som denne hade förlorat kontrollen över, så drogs huvudet in mellan de socialistiska axlarna. Man sa att man inte ville ta ställning, ity ”detta var ett majoritetsproblem” som det hette.
 
När man kommer tillbaka till kommunstyrelsen kommer de tvekluvna tungorna fram, för nu var det upplagt för smash. På mötet är socialdemokraterna naturligtsvis förtjusta, mangrant (föga förvånande med den partipiskan) röstar man för det odemokratiska beslutet, men garderar sig själva med en protokollsanteckning som motsäger beslutet självt.
 
Nu i dagarna går de socialdemokratiska bloggarna igång på att jag ville ha en genomlysning av sekretessanmälan från flera håll än ett. Då var det helt plötsligt olämpligt att ställa den frågan, precis som om jag angrep en av deras partikamrater… När ”partikamratens” anmälan skulle behandlas i höstas sades inget. Var fanns då ifrågasättandet? När man kommer att kunna lösa detta till kostnaden av ett e-mail ojar sig Heidi Laine Lundgren på sin blogg för kostnaderna, samtidigt som hon matar kommunens snöslungor med skattepengar.

Så ser ni samma mönster som jag? Att belysa ärenden, må det vara den politiska styrningen av socialförvaltningen eller ärenden om sekretessanmälan, så tar man väldigt lätt på det – endast i ord värnas demokrati och öppenhet, i handling lämnar de mycket att önska. Tvekluvet var det…

Nästa socialdemokrat vill samma dag göra sig skyldig till något som verkar nära besläktat med ministerstyre. På Susanne Meijers blogg kan man läsa följande:

Näväl, i detta läge tog jag tillbaka mitt avslagsyrkande på vidare utredning gällande förtal som Per Elis (M) ville föra vidare tillsammans med Maria (C). Grunden till att jag tog tillbaka mitt avslagsyrkande var att de 2 frågor som yrkades av Per Alis istället skulle ställas via epost till juristen som  skrivit svaret till nämnden.

När jag nu läser protokollet som Maria Danielsson (C) och Staffan Salomonsson (M) justerat framkommer det inte att uppdraget skall ske via en epostkontakt.

(Susanne avser protokoll från SNAU 2012-01-09, §10)

Är det så här man som politiker skall agera? Skall förvaltningen instrueras om huruvuda man skall skicka e-mail eller någon annan form av korrepondens. Inte konstigt att det behövs tillfälligt höjda arvoden.
 
Ja, det är tydligt att våra socialdemokrater i Hörby är politiskt växelvarma – när det börjar hetta till i Hörbypolitiken vaknar de  socialdemokratiska reptilerna till liv. Reptilhjärnan sprätter till höger och vänster (fast mest till vänster) utan koordination eller sofistikation.
 
Men, även en blind höna träffar rätt ibland, och då tänker jag på Juholt på riksplanet – om ändå fler hade haft förmågan att veta när det är dags att kasta in handduken, hade mellanvalsdvalan kunnat fortsätta hos våra socialdemokrater.

Tags: , , , , ,

Leave a Reply