Posts Tagged ‘Stefan Lövén’

Fisande kossor och jantelag hämmar svenska klimatambitioner och nationens välstånd

söndag, januari 17th, 2016

Det är så typiskt Sverige: det går inte. Alltid är det något som sågas på grund av jantelagen. Jag blir lite trött på svenskheten som lyckas kanalisera den svenska kollektivismen på sämsta sätt.

Nu senast så läser jag en artikel på SVT nyheter (som även refererades i Skånskan idag) om att den 90% minskning av utsläppen som krävs för att rädda klimatet är omöjlig om man skall tro Svenskt näringsliv, LRF och LO.

Dessa organisationer verkar föredrar halvmesyrer även vid ruinens brant. De tycker att 70% är bättre även om det skulle värma upp jorden mer. Go figure! De tre organisationerna kommer fram till 70% eftersom det är vad man kan uppnå med nu kända metoder.

Jag bara tänker på Kennedys tal om USAs beslut om att att skicka en människa till månen och säkert ta hem denne. Lyssna på detta tal och byt ut orden “space” och “moon” mot “climate”:

Naturligtvis kan vi vänta och hoppas på att andra utvecklar de produkter och metoder som kommer rädda klimatet. Alternativt kan vi ta beslutet att själva ligga i framkanten i utvecklingen. Under denna process kommer vi, som Kennedy säger, använda oss av material och processer som ännu inte finns.

Klart är att om organisationerna Svenskt näringsliv, LO och LRF varit aktiva i Kennedy’s administration hade dessa bejakat visionen om månfärd men endast sett behovet av en bärraket. Visst hade man kommit ovanför marken, men det gjorde även bröderna Wright 60 år tidigare.

Det handlar om att förstå var den vetenskapliga framkanten går.  Hade vi haft ett politiskt ledarskap, fackförbund och näringsliv som inte vill backa in i framtiden så vore  våra möjligheter till framgång så mycket större.

earth

Har vi en “do it” attityd som Apollo13?

Jag skulle så gärna vilja se att vi var bemedlade med individer med visioner i ledarskiktet. Tyvärr så är den enda frasen som kommer till mig är “Houston, we have a problem” när jag funderar på hur vi skall göra de landvinningar som behövs för att trygga våra barns fortsatta existens på jorden.

Vi har problem eftersom vi har en statsmakt som vill att vi som land skall minska utsläppen med mindre ekonomisk aktivitet. Detta i stället för att sätta foten på gasen och anta framtidens utmaningar med utveckling av världen. Om det så skulle innebära att vi genmanipulerar fram en klimatneutral kossa eller genomför nationellt projekt för att minska köttkonsumtionen, so be it.

Inget mindre än en sådan attityd behöver vi om  vi skall gå segrande ur den episka kampen mot jordens stigande temperatur. Det är även en sådan attityd vi behöver för att inte återigen bli en perifer bakåtsträvande nation som vi en gång var.

På 90-talet hade vi ordförande Persson vid rodret. Ett av de mest uppseendeväckande uttalandena (och det finns ju en del att välja mellan) är om Kina:

För mig är det oerhört slående vad politisk stabilitet betyder för ekonomisk utveckling när man ser det kinesiska exemplet.

Och visst skulle vi behöva damma av HSB för att kunna genomföra ett nationellt program som jag föreslår ovan. Det går inte att ha en så svag regering att den knappast kan genomföra någon offensiv politik över huvud taget.

Den enda offensiva politiken är de offensiva skattehöjningar som bromsar in möjligheterna till utveckling. Politisk stabilitet krävs och det får man med en tydlig politik, något som Lövén inte lyckat leverera.

Vad som är slående för mig när jag besöker Kina är hur otroligt fort utvecklingen går. Lyssna på detta Youtube klipp från en gatukorsning i Changzhou som jag filmade i december 2015:

Det var inte många besindrivna scootrar kvar i gatubilden. Senast jag var i Kina var hösten 2012 då gatubilden var helt annorlunda ut. Det är otroligt att uppleva vad politisk stabilitet kan betyda, inte bara för ekonomisk utveckling, utan även för utveckling av klimatarbetet. Så när svenska politiker käbblar levererar kineserna.

Vi kan tycka vad vi vill om detta, och ni kan såga mig som politiker sågade Göran Perssson, men det hjälper inte. Så länge vi som nation ser oss som administatörer av den eventuella kvarvarande konkurrensfördel som Sveriges industri hade efter andra världskriget så kommer vi vara dömda till att förpassas till en av många historiska parenteser av framgångsrika nationer.

Har Socialdemokraterna fått en partiledare med verklighetskontakt?

måndag, februari 20th, 2012


Idag körde jag bil till Kastrup över Öresundsbron. Ja, jag vet att det varken är speciellt miljövänligt eller billigt, men bekvämligheten att slippa konka tre stora väskor korrumperade mig så till den milda grad att jag i alla fall hamnade i bilen. Det är inte ofta man kör över bron så det är sällan man får denna grandiosa vy över Storköpenhamn. Både till höger och till vänster ser man de danska kolkraftverken skjuta upp tjocka rökplymer högt upp i atmosfären.

Barsebäcksverket med Öresundsbron i fonden

Om man hade vridit huvudet 110 grader till höger (vilket jag naturligtvis inte gjorde då jag körde…) skulle man sett det nedlagda Barsebäcksverkets skorstenar och reaktorinneslutningar.

Nedläggningen av Barsebäcksverket är nog det mest underliga beslut som har fattats – fullständig kapitalsförstöring, med motiv som går på tvärs med min uppfattning de akuta miljöproblemen vi har idag.

Det var för 5 år sedan jag valde att tro på global uppvärmning – jag kan inte säga att jag är övertygad, för diskussionen och faktan är otroligt komplex, men att satsa på säkerhet före risk verkar en klok avvägning just i detta fall. Därför valde jag att åka buss till jobbet och har installerat värmepump i huset där jag bor.

Jag vill hävda att det var mot alla odds att jag kom fram till den ståndpunkten, för stadsmakterna har kommit fram till att det är bättre att köra danska kolkraftverk i stället för att köra klimatneutral svensk kärnkraft. Vad är det för signal man skickade till mig och övriga svenskar?

Under resans gång har jag sett hur vindkraftsverken har spritt ut sig runt Kävlingeån på slätten norr om Lund. Visst, det ser inte riktigt klokt ut, men även dessa är klimatneutrala precis som kärnkraften. Anledningen till den omfattande utbyggnaden är inte att det är ekonomiskt lönsamt, utan att de är kraftigt subventionerade av privatpersoner som köper elcertifikat i hopp om att världen kommer bli en bättre plats att leva på.

Nog är det en bra utveckling, men inte ens den mest rabiata vindkraftskramaren kan komma fram till att de potentiella möjligheterna motsvarar det faktiska behovet. Kärnkraften kommer vara en integrerad del i den svenska energiförsörjningen under överskådlig framtid oavsett hur mycket Jonas Sjöstedt drömmer om en annan värld.

De svenska reaktorerna byggdes på 70-talet. Effekthöjningar och omfattande renoveringar pågår för att deras livslängd skall kunna sträckas ut till 2045. Det har länge legat en död hand över den svenska kärnkraftsindustrin på grund av den politiska trollgången i kärnkraftsfrågan. Konsekvenserna är att kompetensen för att köra dessa anläggningar  har försvunnit från landet, en kompetens som man nu behöver i det omfattande moderniseringsprogrammet.

Så när Maud Olofsson klagar på kärnkraftsbolagen om deras tillgänglighet är det defacto hennes eget parti som är skulden till att kärnkraftsbolagen inte har den kontinuerliga rutin för uppgraderingar av kraftverken. Detta är komplicerade system som kräver ett långsiktigt perspektiv och det är här Stefan Lövén kommer in.

Stefan Lövén

I en intervju i SVTs Agenda 2012-02-12 öppnar han för att Sverige skall ha en långsiktig energipolitik som måste sträcka sig över blockgränserna:

-Kärnkraften är ingen isolerad fråga. Den är en del av energiförsörjningen. Vi behöver en bred överenskommelse där partierna sätter sig ner och diskuterar hur energibehovet faktiskt ser ut i framtiden. Och så koppla det till att vi ska ha en bra klimatpolitik.

Nu en vecka efter är det fri skjutning på den ny partiledaren för att han säger det som behövs sägas om en så fundamental fråga som nationens energiförsörjning och dess tillhörande infrastruktur.

Det mest bisarra är nog Aftonbladets ledare av Eva Franchell 2012-02-19 som nu klistrar socialdemokratins splittring på Stefan Löven för hans uttalande om den nödvändiga långsiktiga energiöverenskommelsen. Den renläriga, fullständigt politiska korrekta neo-socialdemokratin vrider och vänder på sig som en mask på en krok när verkligheten tränger sig på. Denna verklighet har uppenbarligen varit frånvarande sedan Göran Persson lämnade skutan i mitten av valperioden 2002 och 2006.

Kan man koppla denna kontakt med verkligheten till den uppmätta uppgången för Socialdemokraterna i senaste Sifo mätningen? Speciellt LO kollektivet, som är basen i socialdemokraternas väljarkadrer, har återfått en del av förtroendet för partiet och scorar nu 50%. Är det en partiledare som pratar om det som är viktigt för att landet skall kunna fortsätta producera för att generera resurser till den välfärd som så många är intresserade att spendera pengar på?

Är det så att örnen har landat och vi ser en opposition som kan driva den borgerliga regeringen till att överträffa sig själv eller är det en oppositionsledare som kommer sopa banan med oss borgare 2014? Roligt att se andra moderater välkomna utmaningen, läs Kent Perssons blogg till exempel.